RH 1994:48
En make har i gåva erhållit viss egendom under villkor att denna skall vara hans enskilda, dock med rätt för honom att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara giftorättsgods. Makarna har härefter genom äktenskapsförord bestämt att egendomen skall vara giftorättsgods. Fråga om ett sådant förord kan registreras.
H.N. och G.N. är gifta med varandra. Genom ett under 1988 daterat gåvobrev erhöll H.N. av sina föräldrar tomträtten till en fastighet i Malmö. I gåvobrevet föreskrevs att gåvan jämte dess avkastning skulle vara gåvotagarens enskilda egendom, dock att gåvotagaren skulle ha rätt att genom äktenskapsförord förordna att egendomen skulle utgöra giftorättsgods. Genom ett äktenskapsförord den 18 februari 1993 bestämde makarna att tomträtten jämte dess avkastning skulle vara giftorättsgods.
H.N. och G.N. ansökte den 22 december 1992 hos Malmö tingsrätt att äktenskapsförordet skulle registreras och åberopade härvid förutom förordet det nyss nämnda gåvobrevet.
Malmö tingsrätt, avd 6:6, (1993-02-25, tingsnotarien Johan Hegethorn) avvisade ansökningen och anförde.
Enligt 7 kap. 3 § äktenskapsbalken kan makar genom äktenskapsförord bestämma att egendom som tillhör någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Genom nytt äktenskapsförord kan sedan makarna bestämma att egendomen återigen skall utgöra giftorättsgods. Möjlighet att genom äktenskapsförord göra enskild egendom till giftorättsgods i annan situation än ovan nämnda saknas. Härav följer att, när egendom tillfallit make genom gåva under villkor att egendomen skall vara enskild, det inte är möjligt att genom äktenskapsförord göra egendomen till giftorättsgods. Då den ingivna handlingen till sitt innehåll angår annat än vad som genom äktenskapsförord kan avtalas kan den inte registreras som äktenskapsförord.
H.N. och G.N. besvärade sig mot beslutet.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1993-12-17, hovrättslagmannen Lars- Göran Engstöm och hovrättsråden Claes Werdinius, referent, och Lars Elmqvist) undanröjde tingsrättens beslut och visade målet åter till tingsrätten för förnyad handläggning samt anförde.
I 7 kap. 2 § 1 st. äktenskapsbalken anges i vilka fall egendom är enskild. Ett sådant fall är enligt andra punkten i paragrafen egendom som en make har fått i gåva från någon annan än den andre maken med det villkoret att den skall vara mottagarens enskilda. I lagtexten sägs inte huruvida ett sådant villkor får modifieras. Emellertid har det sedan länge gällt att en givare kan upphäva ett meddelat villkor liksom att han med giltig verkan - såsom i detta fall - kan lämna över åt mottagaren att avgöra huruvida villkoret i framtiden skall sättas ur kraft (se bl a Lagberedningens förslag till revision av giftermålsbalken och vissa delar av ärvdabalken, IV, s. 298, Westring, Den nya giftermålsbalken jämte dithörande författningar med förklaringar, 2 uppl., s. 143, Gunvor Wallin, Om avtal mellan makar, 1958, s. 47, betänkandet SOU 1981:85 Äktenskapsbalk s. 222, Lars Tottie, Äktenskapsbalken och promulgationslag m.m. s. 164). En bärande tanke bakom denna ordning har varit att givarens vilja skall respekteras.
Vad frågan i detta mål gäller är huruvida en givare kan modifiera ett villkor att egendom skall vara enskild genom att föreskriva att villkoret får upphävas genom
ett äktenskapsförord. Enligt 7 kap. 3 § 1 st. äktenskapsbalken får makar genom äktenskapsförord bestämma att egendom som tillhör eller tillfaller någon av dem skall vara dennes enskilda egendom. Vidare får makarna enligt samma lagrum genom nytt äktenskapsförord bestämma att egendomen skall vara giftorättsgods. Ordalydelsen av bestämmelsen kan ge intryck av att äktenskapsförord inte får användas för att göra egendom som är enskild på grund av förordnande vid gåva till giftorättsgods.
Enligt den tidigare gällande ordningen (8 kap. 1 § giftermålsbalken) var det möjligt för makar i ett fall som det nu förevarande att genom äktenskapsförord förvandla den enskilda egendomen till giftorättsgods (se ovan anförda källhänvisningar). I propositionen 1986/87:1 om äktenskapsbalk m.m. uttalas (s.129), att makar genom bestämmelsen i 7 kap. 3 § 1 st. äktenskapsbalken bereds samma möjligheter som de har haft enligt tidigare rätt att genom äktenskapsförord avtala om egendomsordningen i äktenskapet. Det har således inte varit avsett att i äktenskapsbalken begränsa makarnas rätt att i ett fall som detta genom äktenskapsförord göra enskild egendom till giftorättsgods. Inte heller talar några ändamålssynpunkter för en sådan begränsning. Ordalydelsen i 7 kap. 3 § 1 st. tvingar inte heller till ett sådant ställningstagande.
Det ingivna äktenskapsförordet borde av nu anförda skäl ha registrerats.