RH 1994:52

Åklagaren yrkade ansvar å C.L. och P-R.R. för olovligt innehav av destillationsapparat och grov olovlig sprittillverkning, å C.L., P-R.R. och P-A.W. för grov olovlig försäljning av alkoholdrycker. Vidare yrkade åklagaren att C.L. och P-R.R. skulle förpliktas utge straffskatt med 300 000 kr. Åklagaren påstod: C.L. och P-R.R. har gemensamt och i samråd från våren till november 1993 olovligen innehaft en större destillationsapparat. Vidare har C.L. och P-R.R. under del av år 1993 olovligen innehaft var sin destillationsapparat av normal storlek. C.L. och P-R.R. har sedan gemensamt och i samråd i en av dem disponerad lokal från våren till november 1993 olovligen tillverkat minst 4 000 liter sprit (varav 1 000 liter mäsk som lagtekniskt är att bedöma som sprit och minst 3 000 liter färdig sprit med drygt 40 volymprocent). Tillverkningen har skett i större omfattning och i syfte att sälja varan varför brottet är grovt. Vidare har C.L. och P-R.R. från hösten 1992 till våren 1993 olovligen tillverkat sprit, C.L. omkring 10 liter och P-R.R. omkring 120 liter. Uppsåtligen och utan tillstånd har C.L., P-R.R. och P-A.W. olovligen sålt sprit från hösten 1992 till november 1993, C.L. och P-R.R. gemensamt och i samråd närmare 2 000 liter och P-A.W. omkring 1 000 liter. Brotten är grova då försäljningen bedrivits yrkesmässigt och i större omfattning.

C.L., P-R.R. och P-A.W. erkände gärningarna men reserverade sig för de angivna mängderna. C.L. och P-R.R. medgav att utge straffskatt men gjorde gällande att beloppet skulle jämkas kraftigt.

Jönköpings tingsrätt (1994-01-03, rådmannen Jan Waren samt nämndemännen Thorgerd Edberg, Bo Sköld och Mats Sevefeldt) dömde C.L. och P-R.R. för olovlig sprittillverkning enligt 27 § 2 st. lagen (1977:292) om tillverkning av drycker m.m., olovligt innehav av destillationsapparat enligt 30 § samma lag och olovlig försäljning av alkoholdrycker enligt 72 § 2 st. lagen (1977:293) om handel med drycker till vardera fängelse ett år sex månader och förpliktade dem att solidariskt utge straffskatt med 50 000 kr. P-A.W. dömdes för olovlig försäljning av alkoholdrycker enligt 72 § 2 st. lagen (1977:293) om handel med drycker till fängelse sex månader.

I domskälen anförde tingsrätten: C.L. och P-R.R. har gemensamt och i samråd tillverkat i vart fall 2 500 liter färdig sprit och 1 000 liter mäsk. Härutöver har C.L. och P-R.R., var och en för sig, olovligen tillverkat omkring 10 respektive 120 liter. Av den sålunda tillverkade spriten har C.L. och P-R.R., också gemensamt och i samråd, sålt i vart fall 1 275 liter. Vad slutligen gäller P-A.W. finner tingsrätten inte skäl att ifrågasätta den uppgift B.F. som medtilltalad lämnat om att han sålt i vart fall 700 liter till P-A.W., vilken mängd denne i sin tur sålt vidare.

Beträffande rubriceringen av den olovliga tillverkningen och den olovliga försäljningen anförde tingsrätten bl.a. följande i domskälen. Verksamheten har bedrivits yrkesmässigt och i stor omfattning. När maximistraffet för nu aktuell brottslighet höjdes 1981 uttalade departementschefen bl.a. att straffskärpningen i fråga om de grova brotten skulle svara mot syftet att se med större allvar på förekomsten av illegala spritfabriker och den organiserade langningen (jfr RH 1988:24). Både beträffande C.L. och P-R.R. delar tingsrätten åklagarens uppfattning att deras brott, med hänsyn till såväl mängden tillverkad och försåld sprit som till det professionella utförandet, är att bedöma som grova. P-A.W. har överlåtit betydande mängder sprit och hans delaktighet har utgjort en förutsättning för att C.L. och P-R.R. skulle få avsättning för en stor del av sin tillverkning. Man kan här tala om en organiserad langning; fråga har inte varit om tillfälliga inköp och försäljningar utan verksamheten har pågått kontinuerligt och med viss regelbundenhet. Även beträffande P-A.W. anser tingsrätten att det brott han gjort sig skyldig till är att bedöma som grovt.

Beträffande frågan om straffskatt anförde tingsrätten i sina domskäl: Det skulle vara obilligt att ta ut straffskatt på den totala mängden mäsk. Till grund för beräkningen bör i stället läggas den mängd färdig sprit som varit möjlig att utvinna ur mäsken. Vid en försiktig beräkning uppskattar tingsrätten denna mängd till 200 liter. Straffskatt skulle härigenom kunna dömas ur med maximalt (2 700 x 75 =) 202 500 kr. Med hänsyn till att en dom på hela beloppet skulle vida överstiga vad C.L. och P-R.R. kan tänkas ha förmåga att betala och innebära en alltför stor belastning för dem bör straffskatten bestämmas till 50 000 kr, att utges solidariskt av C.L. och P-R.R..

Åklagaren, C.L., P-R.R. och P-A.W. fullföljde talan mot domen.

Åklagaren yrkade att hovrätten skulle skärpa straffen beträffande C.L. och P-R.R. samt i vart fall förplikta dem att utge straffskatt med väsentligt högre belopp.

C.L., P-R.R. och P-A.W. yrkade ändring i påföljdsfrågan samt påkallade hovrättens prövning av mängden olovligen tillverkad och försåld sprit.

Göta hovrätt (1994-06-06, hovrättslagmannen Sven Larsson, hovrättsrådet Toni Radtke, t.f. hovrättsassessorn Lena Grunditz, referent, samt nämndemännen Christer Lantz och Catarina Kronqvist) nedsatte straffen för C.L. och P-R.R. till fängelse ett år samt faställde det belopp de solidariskt skulle utge i straffskatt till 202 500 kr. Beträffande P-A.W. faställde hovrätten tingsrättens dom. I sina domskäl anförde hovrätten följande.

Lika med tingsrätten finner hovrätten utrett att C.L. och P-R.R. tillsammans tillverkat i vart fall 2 500 liter sprit och 1 000 liter mäsk och härutöver var för sig tillverkat, C.L. 10 liter sprit och P-R.R. 120 liter sprit, att de sålt i vart fall 1 275 liter sprit samt att P-A.W. sålt i vart fall 700 liter sprit. Brotten är som tingsrätten funnit att bedöma som grova.

Hovrätten finner att straffet för envar av C.L. och P-R.R. skall nedsättas. Beträffande P-A.W. finner hovrätten inte skäl frångå tingsrättens bedömning.

Lika med tingsrätten finner hovrätten att straffskatten, med hänsyn till att viss del av spriten bestått av mäsk, skall beräknas till 202 500 kr. Det kan inte anses uppenbart obilligt att utdöma detta belopp varför någon ytterligare jämkning inte skall ske. C.L. och P-R.R. skall därför förpliktas att solidariskt utge straffskatt med 202 500 kr.

Hovrättslagmannen Sven Larsson, med vilken nämndemannen Catarina Kronqvist förenade sig var skiljaktig i fråga om brottsrubriceringen och straffmätningen beträffande P-A.W. och anförde: P-A.W. har under ett års tid försålt omkring 700 liter sprit till arbetskamrater. Hans vinning av försäljningen har varit obetydlig. Jag finner att brottet inte är att bedöma som grovt och att straffet skall bestämmas till fängelse fyra månader.

Hovrättsrådet Toni Radtke och t.f. hovrättsassessorn Lena Grunditz var skiljaktiga beträffande påföljden för C.L. och P-R.R. och anförde: Skäl saknas att frångå tingsrättens bedömning. Vi fastställer därför tingsrättens dom i denna del. Överröstade härutinnan är vi i övrigt ense med majoriteten.

Målnummer B 118/94