RH 1994:6
Genom ett vattenföretag har fisket inom vissa områden skadats. Det förhållandet att vissa fastigheter inte varit "fiskerättsbärande" - dvs. att de saknat till fastigheten knuten fiskerätt - har inte hindrat att ersättning av s.k. bygdeavgiftsmedel ansetts böra utgå till fastigheternas ägare där dessa lidit skada på rätt till fiske som upplåtits formlöst, t.ex. genom muntligt avtal med andra fastighetsägare.
I dom av dåvarande Mellanbygdens vattendomstol den 1 augusti 1969, Db 40, lämnades tillstånd att ta i drift Dabbsjö kraftverk, beläget vid Stora Dabbsjön i Saxälvsgrenen av Fjällsjöälven; en av Ångermanälvens huvudgrenar. I domen förordnade vattendomstolen att talan i anledning av oförutsedd skada enligt 2 kap. 24 § vattenlagen (1918:523, ÄVL) skulle ske före utgången av år 1985. Vidare förordnade domstolen om regleringsavgift enligt 4 kap. 14 § ÄVL.
I två domar av Östersunds tingsrätt, vattendomstolen, den 19 december 1990, DVA 44, och den 25 februari 1992, DVA 3, behandlades frågor om ersättning för skador på enskilt fiske till följd av vattenföretaget. I 1990 års dom fastställdes grunderna för beräkning av ersättning för resp. skifteslag. I 1992 års dom bestämdes den slutliga fördelningen inom skifteslagen, bl.a. för fastigheter inom byarna Flyn och Röström i Strömsunds kommun. 1990 års dom har vunnit laga kraft. 1992 års dom har överklagats, dock ej i något hänseende som nu är i fråga.
B.H. - ägare till fastigheterna Flyn 1:27 och 1:40 - samt J.I. - ägare till fastigheten Röström 1:45 - ansökte i juni 1992 vid vattendomstolen om bidrag ur fonderade regleringsmedel för skada på husbehovsfiske. B.H. yrkade 43 414 kr och J.I. 6 000 kr. På beloppen yrkades ränta.
I ansökningen uppgavs bl.a. att B.H:s och J.I:s fastigheter inte är förenade med fiskerätt, men att B.H. och J.I. genom medgivande från ägarna till fiskerättsbärande fastigheter utövat fiske till husbehov.
Östersunds tingsrätt, vattendomstolen, (1992-10-28, rådmannen Håkan Asplund, fastighetsrådet Lars Fors samt nämndemännen Per-Erik Bergman och Lars Enfeldt) lämnade ansökningen utan bifall med följande motivering.
De av B.H. och J.I. innehavda fastigheterna saknar fiskerätt. Muntliga medgivanden från fiskerättsägare och ett mångårigt, faktiskt husbehovsfiske kan inte grunda någon sådan särskild rätt som utgör förutsättning för att ersättning för skada på enskilt fiske skall kunna utgå.
Vattenöverdomstolen
B.H. och J.I. överklagade domen till Vattenöverdomstolen och yrkade där bifall till sin vid vattendomstolen förda talan.
Vattenöverdomstolen (1993-12-09, hovrättsrådet Per Olding, vattenrättsrådet Lars Hyden, hovrättsrådet Lennart Grobgeld, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Lars Holmgård) biföll delvis B.H:s och J.I:s vadetalan och anförde i sina skäl bl.a.:
B.H. och J.I. har i målet till stöd för sin talan åberopat bl.a. följande.
B.H.: Fastigheten Flyn 1:27 förvärvades av hans farfar år 1890. Äganderätten till fastigheten övergick sedermera till hans far. B.H., som är född år 1927, förvärvade fastigheten år 1968 genom arvskifte. Ägarna har hela livet bott på fastigheten. Enligt sedvänja har de med uttryckligt eller tyst medgivande av ägarna till fiskerättsbärande fastigheter utövat fiske i byns vatten till husbehov. Det kan antas att denna ordning kommer att bestå även i framtiden. - Han har fiskat med olika typer av fiskeredskap. Fångst av öring, harr och abborre har konsumerats i hushållet. Någon avsalu av fisken har inte förekommit.
J.I.: I början av 1920-talet förvärvade hans far fastigheten Röström 1:45. Efter faderns död år 1972 förvärvade han, som är född år 1925, fastigheten genom arvskifte. Både han och fadern har under hela livet bott på fastigheten och utövat fiske för husbehov. Förhållandena då det gäller rätten till husbehovsfiske har varit desamma som i Flyn.
Vid vattendomstolen har ingivits två intyg, det ena av byåldermannen U.E., Flyn, och det andra av fil. mag. K.E.S., Röström. I det första intyget sägs följande. B.H. får fiska på byn Flyns samfällda fiskevatten för husbehov. Hans förfäder fiskade alltid på dessa vatten. Efter laga skifte i början av 1800-talet beslöts att, om en fastighet har rätt till husbehovsfiske, detta skall gälla även för framtiden. B.H. brukar jorden på fastigheterna Flyn 1:27 och 1:40 och bor året runt på 1:27. - I det andra intyget uttalas att innehavarna av fastigheten Röström 1:45 av hävd fiskat till husbehov i Röströmssjön.
Ångermanälvens vattenregleringsföretag har vid vattendomstolen avgivit yttrande i målet. Företaget har här uttalat bl.a. följande. I reglerings- och kraftverksmålet har ersättning inte utgått till sökandena varför det får antas att dessa ej betraktats som saklegitimerade. Den ifrågavarande fiskeskadan är ej oförutsedd. Muntligt medgivande från en eller annan fiskerättsägare kan inte medföra en lagligt grundad rätt till fiske eller ersättning för inverkan på fiske.
Enligt 10 kap. 1 § vattenlagen (1983:291, VL) skall den som innehar tillstånd till vattenföretag i vissa fall betala bygdeavgift. I 4 § förordningen (1983:945) om avgifter enligt VL föreskrivs bl.a. att den som genom ett vattenföretag, för vilket bygdeavgift skall betalas enligt 10 kap. 1 § VL, lider skada, för vilken någon ersättning inte har bestämts av vattendomstolen, får ansöka hos domstolen om ersättning för skadan. I förordningens övergångsbestämmelser, punkt 3, anges att vad som i 1-10 §§ förordningen sägs om bygdeavgifter enligt 10 kap. 1 § VL skall gälla också regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 § ÄVL.
Av det sagda följer att vattenöverdomstolen nu har att tillämpa 1983 års nyssnämnda förordning. Domstolen har härvid att göra en skälighetsbedömning. Möjligheten att få ersättning av avgiftsmedel är grundad på billighetsskäl och den skadelidande kan inte göra gällande att ersättning alltid skall utgå.
Fråga är i målet huruvida det förhållandet att den skadelidande är ägare till en fastighet som inte är förenad med fiskerätt utesluter möjligheten att erhålla ersättning av avgiftsmedlen. Enligt vattenöverdomstolens mening bör denna fråga besvaras nekande. Vad som är avgörande är huruvida vederbörande lidit en skada som kan sägas stå i orsakssamband med det ifrågavarande vattenföretaget; detta oavsett huruvida förlusten vilar på en till fastigheten knuten rätt till fiske eller ej. Sådant orsakssamband kan råda även om den rätt till fiske som kränks har upplåtits formlöst, t.ex. genom ett muntligt avtal. Det bör dock understrykas att ersättning bör komma i fråga endast till en skadelidande som har någon form av fastighetsanknytning.
Vid den närmare bedömningen i frågan om ersättning bör - i enlighet med vad vattenöverdomstolen uttalat i tidigare avgöranden - följande principer gälla. Ersättning bör utgå efter en sammantagen bedömning av sökandens personliga förhållanden. Ersättning bör utgå endast till fysiska personer. Undantagsvis kan ersättning utgå till dödsbon om den sökande avlidit under målets behandling. Ersättningen bör normalt avse gottgörelse under en övergångsperiod. Den bör inte utgå för tid efter det att vederbörande uppnått pensionsåldern. Eftersom det inte är fråga om en fordran som är förfallen vid en viss bestämd tidpunkt, bör ränta inte utgå. (Jfr vattenöverdomstolens beslut 1986-09-10, SÖV 13 och 14).
Med utgångspunkt från det nyss sagda och från de uppgifter om sina förhållanden som B.H. och J.I. har lämnat finner vattenöverdomstolen att de bör tillerkännas viss ersättning för den skada de lidit. I fråga om ersättningens storlek gör vattenöverdomstolen följande bedömning.
B.H. har yrkat ersättning med 43 414 kr, uppdelat på två delbelopp, 25 692 kr och 17 722 kr. Beloppen återfinns i ett förslag till ersättningslängd, ingiven av sökandesidan i det ovan nämnda målet rörande Dabbsjö kraftverk. Av de båda delbeloppen avser 25 692 kr husbehovsersättning, kapital, och 17 722 kr, husbehovsersättning, ränta. Beloppen har föreslagits utgå till ägare till fastigheter inom Flyn, vilka har tillagts 1,0 s.k. husbehovstal, bl.a. till ägare till Flyn 1:26. - I ersättningslängden till 1992 års ovannämnda dom uppgår motsvarande belopp till 27 849 resp. 15 085 kr.
Vattenöverdomstolen anser att beloppet 25 692 kr bör tjäna som utgångspunkt i fråga om ersättningen till B.H.. Enligt vad ovan har sagts bör ersättning för ränta inte utgå. Vattenöverdomstolen stannar för att ersättning av avgiftsmedel till B.H. bör utgå med skäliga ansedda 25 000 kr.
Vad gäller J.I. har denne yrkat ersättning med 6 000 kr. Detta motsvarar det schablonbelopp som ägare till fastigheter i Röström har erhållit enligt 1992 års dom. Det kan antas att detta belopp till någon del innehåller ränta. Med hänsyn härtill och i beaktande bl.a. av att J.I. ålderspensionerats år 1990 finner vattenöverdomstolen att ersättning till honom bör utgå med skäliga ansedda 5 000 kr.