Prop. 1981/82:130
med förslag till ny vattenlag m.m.;beslutad den 25 mars 1982.
Prop. 1981/82: 130 Regeringens proposition 1981/82: 130
med förslag till ny vattenlag m. m.; beslutad den 25 mars 1982.
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll ovannämnda dag.
På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDlN CARL AXEL PETRI
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny vattenlag. som skall ersätta den nuvaran- de vattenlagen (1918: 523).
Förslaget innebär en genomgripande systematisk omarbetning av den gällande lagen samt en förenkling och modernisering av regelsystemet. främst genom att gemensamma bestämmelser så långt som möjligt föreslås för de olika slags vattenföretag som lagen är tillämplig på.
Förslaget bygger i väsentliga delar på principerna i gällande rätt, t.ex. beträffande lagens tillämpningsområde. den grundläggande frågan om rät- ten till vattnet och det vattenrättsliga prövningssystemet med vattendom- stolarna som prövningsmyndigheter. Åtskilliga nyheter föreslås dock. De viktigaste nyheterna är följande.
Den nu gällande vattenlagens detaljerade tillåtlighetsregler ersätts med mer allmänt hållna regler. som skall möjliggöra en samlad bedömning av ett vattenföretags lämplighet från bl. a. allmänna planerings- och samhälls- ekonomiska synpunkter.
För att lösa de vattenfördelningsproblem som framför allt den ökade jordbruksbevattningen har aktualiserat under 1970-talet införs möjligheter att bilda bevattningssamfälligheter.
Länsstyrelserna skall utöva tillsyn enligt den nya vattenlagen. Möjligheterna att ompröva villkoren för givna tillstånd till förmån för framför allt allmänna intressen vidgas.
De nuvarande fiske- och regleringsavgifterna ersätts av nya fiske- resp. bygdeavgifter som fastställs enligt nya beräkningsgtunder. Årliga avgifter skall automatiskt räknas om med hänsyn till inträffade förändringar i penningvärdet.
1 Riksdagen 1981/82. I mm!. Nr 130
Prop. 1981/82: 130
K'J
Länsstyrelserna skall kunna förordna om särskilda skyddsområden till skydd för såväl yt— som grundvatten.
De administrativa frågorna om inrättande, utvidgning och avlysning av allmänna farleder. hamnar och flottleder bryts ut ur vattenlagcn och regle- ras i särskilda lagar.
l propositionen läggs också fram förslag till en lag om införande av den nya vattenlagen.
Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den ljanuari 1983.
Prop. 1981/82: 130 3
1. Förslag till Vattenlag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
1 % Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.
2 & Denna lag är tillämplig på vattenföretag och vattenanläggningar. 1 lagen finns också bestämmelser om skydd för vattenförsörjningen.
] fråga om vissa vattenföretag som kan beröra något annat land gäller särskilda bestämmelser.
3 & Vattenföretag är
1. uppförande. ändring. lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattendrag. sjöar och andra vattenområden. fyllning och pålning i vattenområden, bortledande av vatten från eller grävning. spräng- ning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden om åtgärden syftar till att förändra vattnets djup eller läge.
2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar härför.
3. tillförsel av vatten för att öka grundvattenmängden samt utförande av anläggningar och åtgärder härför.
4. åtgärder som utförs för att avvattna mark. när fråga inte är om avledande av avloppsvatten. för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten. när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastig- hets lämplighet för något visst ändamål.
Vattenanläggning är en anläggning som har tillkommit genom ett vatten- företag med till anläggningen hörande manövcranordningar.
Med vattenområde i första stycket 1 avses område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd.
Hänvisningar till S1
- MÖD 2004:83
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 2.1
45. I denna lag avses med
]. vattenreglering: ändring av vattenföringen i ett vattendrag till förmån för annat vattenföretag.
2. varrem'iverledning: vattenreglen'ng genom överföring av ytvatten från ett vattenområde till ett annat.
3. vattentäkt: bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning eller bevattning,
4. markavvattning: åtgärder enligt 35 första stycket 4.
5. (n'/oppsvatten: spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning. vatten som avleds för sådan avvattning inom stadsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
2 kap. Rådighet över vatten m. m.
] & För att få utföra ett vattenföretag skall företagaren ha rådighet över vattnet inom det område där företaget skall utföras.
Prop. 1981/82: 130 4
2 5 Var och en råder över det vatten som finns inom hans fastighet. Rådighet över en fastighets vatten kan också tillkomma någon till följd av upplåtelse av fastighetsägaren eller, enligt vad som är särskilt föreskrivet. förvärv tvångsvis.
3 5 l rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel i vattnet. även om en större del av vattnet rinner fram på den enes fastighet än på den andres. 4 Den som vill utföra en vattenreglering. en vattentäkt för allmän vattenförsörjning eller bevattning. . ett markavvattningsföretag. . ett vattenföretag som behövs för allmän väg, allmän farled, allmän hamn eller allmän flottled eller
5. ett vattenföretag som behövs för att motverka förorening genom avloppsvatten kan göra detta utan hinder av att han inte har rådighet enligt 2 &.
kunna:—am
5 & Rådighet som angesi l ätillkommer
l. staten, kommuner och vattenförbund för att utföra sådana vattenfö- retag som är önskvärda från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssyn- punkt eller som främjar fisket.
2. förvaltare som avses i 82a 5 lagen (l9l9:426) om flottning i allmän flottled för att vidta de återställningsåtgärder som behövs efter avlysning av den allmänna tlottleden.
Den som är beroende av att vattenförhållandena består har också sådan rådighet för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.
6 & Den som äger strand vid annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga. båthus eller någon annan sådan bygg- nad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.
I 1 kap. 65 jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strandägare kan ha denna rätt.
7 & Tillhör en fallsträcka olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan. om han på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot envar och inte är begränsad till tiden råder över mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till den kraft som svarar mot andel i sådan samfällighet som avses i 1 kap. 35 fastighetsbildningslagen (19701988).
Första stycket gäller även när någon vill i ett vattenkraftverk tillgodo- göra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag om det gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för kraftverkets tillkomst.
8 & Om det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är nöd- vändigt att ett sådant strömfall tas i anspråk som tillkommer annan än staten och som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt ändamålsenligt sätt, får regeringen på ansökan av någon som vill tillgodogöra sig vatten-
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 5
kraften förordna att strömfallct eller särskild rätt till detta får tas i anspråk.
Den som har fått tillstånd enligt första stycket skall inom tid som rege- ringen bestämmer och vid äventyr att tillståndet förfaller hos vattendom- stolen ansöka om bestämmande av ersättning för vad som tas i anspråk enligt första stycket.
Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket ta strömfall i anspråk får inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren till någon annan.
Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande som be- hövs från allmän synpunkt.
9 5 Den som utövar ett vattenföretag eller råder över en vattentillgång enligt 2 å är skyldig att vid allvarlig vattenbrist. som orsakas av torka eller någon annan jämförlig omständighet. avstå det vatten som är oundgängli- gen nödvändigt för den allmänna vattenförsörjningen eller för något annat allmänt behov.
Den som avstår vatten enligt första stycket är berättigad till skälig ersättning för den skada han härigenom lider.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga företagaren eller rådighetshavaren att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får härvid förordna att beslutet skall gälla även om det överklagas.
3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag
l å Ett vattenföretag får inte komma till stånd. om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna plane- ringssynpunkter.
2 å Byggnads- och andra anläggningsarbeten som utgör vattenföretag eller utförs för ett vattenföretag får inte strida mot fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan utgör dock inte hinder mot tillstånd till företaget, om avvikelsen är förenlig med planens syfte.
Gäller eljest. i andra fall än som avses i 16. 18 och 20 åå naturvårdslagen (1964: 822). särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan använd- ning av ett mark- eller vattenområde. skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
3 å Även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag enligt 1 eller 2 å. får det inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen.
Utan hinder av första stycket får företaget komma till stånd, om rege- ringen finner att företaget är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.
4 5 Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.
5 å Vid prövningen enligt 1—4 åå skall hänsyn tas till andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att vattenföretaget skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 6
6 & Bestämmelserna i l, 2 och 4 åå gäller inte
1. vattenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 136 a å byggnadslagen (1947: 385) har angetts som ett villkor för verksamheten.
2. broar eller andra vattenföretag för väg. järnväg, tunnelbana eller spårväg, vars anläggande har prövats i särskild ordning.
3. rörledningar i vatten, vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar.
7 5 Ett vattenföretag som är tillåtligt skall utföras med en sådan omfatt- ning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intres- sen. Det skall, om det kan ske utan oskälig kostnad, utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller annan verksamhet som kan antas i framtiden beröra samma vattentillgång och som främjar allmänt eller en- skilt ändamål av vikt.
Den som utför ett vattenföretag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget, om han inte därige- nom åsamkas oskälig kostnad. Beträffande åtgärder i stället för ersättning i pengar gäller 9 kap. 1 å tredje stycket.
8 & Om ansökningar om tillstånd till skilda vattenföretag prövas samti— ' digt och företagen på grund av att de berör samma vattentillgång eller av någon annan orsak inte kan utföras vid sidan av varandra i enlighet med ansökningarna samt någon samfällighet enligt denna lag inte bildas. skall företagen om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentligt förfång för något av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras. skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas medföra största fördel.
9 å När enligt denna lag ett vattenföretag skall utföras inom ramen för en samfällighet. skall tillses att var och en av deltagarna tillgodoses utan väsentligt fört—äng för någon annan deltagare.
10 5 Om det vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framgår att detta kan utan väsentlig ändring utföras så att det medför en betydande nytta för någon annan. skall på begäran av denne villkor meddelas härom. Sådana villkor får dock inte meddelas om förutsättningar föreligger för bildande av en samfällighet enligt denna lag.
Den som bereds nytta enligt första stycket skall utge skälig ersättning till tillståndshavaren.
Om tillståndshavaren åsamkas kostnad på grund av villkor enligt första stycket, är han'berättigad till ersättning enligt 9 kap.
11 å Om någon vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket. är han skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd. släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkor i övrigt som på grund av företaget kan behövas till skydd för fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller i något angränsande vattenområde. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som därige- nom skulle åsamkas företagaren. kan han befrias från sådan skyldighet.
[ 10 kap. 5 å finns bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som kan bestämmas i stället för att villkor meddelas enligt första stycket.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 - ' 7
12 & Bestämmelserna i 1—6 och 8— 11 åå gäller inte i fråga om utrivning enligt 14 kap. 1 och 3 åå.
4 kap. Tillståndsplikt
I å För vattenföretag krävs tillstånd enligt denna lag. Tillstånd behövs dock inte. om. det endast är fråga om vattentäkt för att förse en viss fastighet med vatten för husbehovsförbrukning. Inte heller behövs tillstånd ifall som avses i 2 å första stycket. 3 eller 4 å.
När det krävs tillstånd till ett vattenföretag får arbeten av större omfatt- ning i anslutning till företaget inte påbörjas innan sådant tillstånd har meddelats.
Den som vill utföra ett vattenföretag har rätt att begära prövning även om tillstånd inte krävs.
I 14 kap. 5 5 finns bestämmelser om skyldighet att begära prövning innan en anläggning för bortledande av grundvatten tas ur bruk.
2 å Tillstånd till ett vattenföretag krävs inte. om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. I fråga om detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att allmänna eller enskilda intressen skadas genom företaget.
I fråga om markavvattning krävs tillstånd om det för företaget behövs särskild tvångsrätt enligt 8 kap. 1 eller 2 å eller om två eller flera skall delta iföretaget och någon överenskommelse inte har träffats om delaktigheten.
3 å Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vatt- nets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp. Om arbetena berör en fastighet som tillhör någon annan, skall ägaren av denna alltid underrättas innan arbetena påbörjas. Om fisket kan skadas, skall anmälan om de planerade arbetena göras till fiskenämnden innan arbetena påbörjas.
4 5 Om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbeten utförs utan dröjsmål. får arbetena utföras utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt.
5 5 Om ett vattenföretag har utförts utan tillstånd enligt denna eller äldre lag, får företagaren begära prövning av företagets laglighet.
En ansökan om tillstånd att ändra en vattenanläggning som har utförts utan tillstånd får prövas endast om prövning av anläggningens laglighet begärs samtidigt.
Andra stycket gäller även i fråga om ansökningar enligt 8 kap. 2 å att använda någon annans anläggning. Den som gör en sådan ansökan får även begära prövning av anläggningens laglighet.
6 å Om ett vattenföretag efter det denna lag har trätt i kraft har utförts utan tillstånd, är företagaren bevisningsskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan företaget utfördes.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 8
5 kap. Särskilda bestämmelser om markavvattning
Allmänna bestämmelser 1 5 Ansöker någon om tillstånd till ett markavvattningsföretag skall. om det begärs av ägaren till en annan fastighet och det prövas lämpligt. företaget utformas så att det blir till nytta även för denna fastighet. Ägare av fastigheter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta i företa- get. Skyldighet att delta i annan markavvattning än dikning föreligger dock endast om det begärs av ägare till fastigheter som får mer än hälften av den beräknade nyttan av företaget.
Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare, om vägen medför en avsevärd inverkan på markavvattningsföretaget.
2 5 För utförande och drift av företaget utgör deltagarna en samfällighet. Tillståndet till företaget samt anläggningar och rättigheter som hör till företaget är samfällda för deltagarna.
När en samfällighet har bildats. gäller vad som i denna lag föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av anläggning samfälligheten.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som. när inlösen sker. ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas av markavvattningsföretaget.
3 å Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget.
Om det med hänsyn till olikheter i naturförhållandena eller annat kan antas att ett visst område skulle få en avsevärt mindre kostnad i förhållan- de till nyttan av markavvattningen om ett annat område inte hade ingått i företaget, skall företaget indelas i avdelningar som avgränsas med hänsyn till olikheterna.
Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall läg- gas till grund för tillståndsbeslutet, om borgenärer med panträtt i de fastig- heter som ägs av deltagare och omfattas av markai'vattningsföretaget medger det. Om en fastighet svarar för gemensam inteckning. fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 åjordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande av rätts- ägare behövs inte. om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.
4 & Bestämmelserna i 1—3 åå gäller inte i fråga om markavvattning som söks av annan än ägare av fastighet eller väghållare.
Markavvattning och avleda/ide ai' avloppsvatten 5 å Om ledningar för ett markavvattningsföretag med väsentlig fördel kan användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet. skall ägaren av denna fastighet delta i företaget om han själv eller sökanden till markav- vattningsföretaget begär det. Vad som nu sagts skall gälla även vid avle- dande av avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Härvid skall vad som sägs om fastighetens ägare i stället gälla huvudmannen för anläggningen.
6 & Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning förde- las mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till mängden och beskaffenheten av det vatten som tillförs ledningen samt till
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 9
vad som kan anses skäligt med hänsyn till intressenternas nytta av ledning- en.
Första stycket gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan avloppsintressenter. .
I fråga om överenskommelser mellan intressenterna tillämpas 3å tredje stycket.
7 & Bestämmelserna i 5 och 6 åå om avledande av avloppsvatten från fastigheter får tillämpas även i fråga om avledande av avloppsvatten från byggnader och anläggningar som inte hör till någon fastighet. om det kan ske utan olägenhet av betydelse för de övriga deltagarna.
8 5 Bestämmelserna i 5—7 åå gäller inte avledande av avloppsvatten från enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning.
Markavvattning och vägföretag m.m. 9 & Skall för markavvattning ett vattenavlopp byggas genom en väg eller ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas och vill väghållaren själv utföra åtgärden, har han rätt därtill.
Om det inte är oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av väghållaren i - den mån åtgärden behövs för avvattning till 1.2 meters djup av åker och
äng. som sedan vägens tillkomst eller sedan minst tjugofem år räknat från dagen för begäran om åtgärden varit att hänföra till något av dessa ägoslag. Väghållarens kostnadsansvar gäller inte i fråga om ägovägar eller därmed jämförliga vägar och inte heller i fråga om broar och andra vattenföretag som har utförts i överensstämmelse med tillstånd som har meddelats enligt denna lag eller vattenlagen (1918: 523).
När kostnadsansvar inte åvilar väghållaren enligt andra stycket, skall åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning sker.
10 & Om den kostnad som enligt 9å andra stycket åvilar väghållaren avsevärt överstiger värdet av den skada som uppstår om åtgärden inte utförs. får väghållaren i stället för att bekosta åtgärden betala ersättning för skadan.
11 å Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär att vattenavlopp för framtida markavvattning skall anordnas genom vägen. skall väghållaren utföra åtgärden om det kan ske utan men för vägens framtida brukbarhet. I fråga om kostnadsansvaret för den fördyring av byggandet och driften av vägen som åtgärden medför gäller 9 å andra och tredje styckena samt 10 å i tillämpliga delar.
Begäran enligt första stycket skall framställas hos väghållaren eller. i fråga om enskild väg för vilken väghållningsskyldighet ännu inte föreligger. hos den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för markavvatt- ningen.
12 & Bestämmelserna i 9—11 åå innebär inte någon inskränkning i den rätt som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller någon annan särskild rättsgrund.
13 å Bestämmelserna i 9—12 åå gäller också i fråga om banvallar för järnvägar, tunnelbanor och spårvägar.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 10
6 kap. Bevattningssamfälligheter
] 5 Om flera ansöker om tillstånd till vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan dem. får vid meddelan- de av tillstånd bestämmas att tillståndshavarna skall utgöra en samfällighet för sådan fördelning (bevattningssamfällighet).
Har tillstånd till vattentäkt för bevattning meddelats någon och söks tillstånd till ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång. får. om särskilda skäl föreligger. vid meddelande av tillstånd bestämmas att till- ståndshavarna skall utgöra en bevattningssamfällighet eller. om samfäl- lighet bildas enligt första stycket. att den för vilken tillstånd redan har meddelats skall ingå i samfälligheten.
Om. sedan en samfällighet har bildats. någon gör en ansökan om till- stånd till en ny vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång. får i samband med beslut om tillstånd till vattentäkten bestämmas att tillstånds- havaren skall ingå i samfälligheten.
2 & Deltagarna i en bevattningssamfällighet fördelar tillgängligt vatten mellan sig, om det behövs på grund av vattenbrist eller någon annan omständighet eller om någon deltagare inte utnyttjar sin rätt att ta vatten. Vid fördelningen skall de villkor iakttas som har bestämts av vattendom- stolen i samband med att tillstånd gavs.
3 5 Om det är lämpligt. får vattendomstolen bestämma att gemensamma anläggningar för bevattning skall inrättas för samtliga eller vissa av dem som skall ingåi samfälligheten.
4 5 En gemensam anläggning får endast inrättas för sådana deltagare i samfälligheten för vilka det är av väsentlig betydelse att ha del i anlägg- ningen.
En gemensam anläggning får inte inrättas. om de som skall delta i anläggningen mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. Vid denna prövning skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Andra stycket gäller inte. om behovet av anläggningen är synnerligen angeläget för att tillgodose motstående allmänna och enskilda intressen.
5 5 En gemensam anläggning och rätt till utrymme är samfällda för dem som deltar i anläggningen. Deltagarna svarar gemensamt för utförande och drift av anläggningen.
Mark som inlösts för gemensamma anläggningar är samfälld för de fastigheter som. när inlösen sker. ägs av deltagare i samfälligheten och omfattas av bevattningsföretaget.
6 5 En bevattningssamfällighets förvaltningskostnader och kostnader för utförande och drift av gemensamma anläggningar fördelas mellan delta- garna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som var och en får ta ut enligt meddelat tillstånd. I enlighet härmed äsätts andelstal för varje deltagare.
Om särskilda skäl föreligger. får särskilda andelstal bestämmas för en viss del av verksamheten.
Om det är lämpligt. får kostnaderna för driften av gemensamma anlägg- ningar fördelas genom avgifter som beräknas på grundval av den omfatt- ning i vilken varje deltagare utnyttjar anläggningarna.
Lagförslaget
Prop. 1981/821130 ll
7 & Vad deltagarna har överenskommit om andelstalen och grunderna för avgiftsberäkningen skall läggas till grund för vattendomstolens dom. om borgenärer med panträtt i fastigheter som ägs av deltagare och omfat- tas av bevattningsföretaget medger det. Om en fastighet svarar för gemen— sam inteckning, fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. ll å jordabalken föreskrivs för relaxa- tion. Medgivande av rättsägare behövs inte. om överenskommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.
7 kap. Samfälligheter för vattenreglering
Vattenreglering för krajiändamål ! & På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd enligt denna lag till vattenreglering för kraftändamål skall förordnas att ägare av andra strömfall som får nytta av regleringen skall delta i regleringsföreta- get, om mer än hälften av företagets nytta belöpcr på de strömfall som tillhör den som framställer yrkandet och dem som förenat sig med honom samt varje strömfall som yrkandet avser är utbyggt eller kan beräknas bli utbyggt för kraftändamål inom den närmaste tiden.
Om någon ansöker om eller har fått tillstånd enligt denna lag till vatten- reglering för kraftändamål. skall på yrkande av ägaren av ett annat ström- fall som får nytta av regleringen förordnas att denne skall delta i företaget.
2 & Har förordnande. enligt ] å meddelats. utgör samtliga deltagare i regleringsföretaget en samfällighet för utförande och drift av företaget. Tillståndet till företaget samt anläggningar och rättigheter som hör till företaget är samfällda för deltagarna.
När en samfällighet har bildats gäller vad som i denna lag föreskrivs om tillståndshavare eller ägare av anläggning samfälligheten.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som. när inlösen sker. ägs av deltagarna i samfälligheten och till vilka deras strömfall hör.
3 & Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget.
Om en vattenreglering avser flera sjöar eller skilda sträckor i ett vatten- drag och det på grund härav behövs flera dammbyggnader eller särskilda anläggningar. skall. om så erfordras. kostnaderna för varje sådan del av företaget beräknas särskilt och fördelas enligt grunderna i första stycket.
Vad deltagarna har överenskommit om kostnadsfördelningen skall läg- gas till grund för vattendomstolens dom. om borgenärer med panträtt i de fastigheter till vilka deltagarnas strömfall hör medger det. Om en fastighet svarar för gemensam inteckning. fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 1] åjordabalken före- skrivs för relaxation. Medgivande av rättsägare behövs inte. om överens- kommelsen är väsentligen utan betydelse för dem.
Vattenreglering för bevattning 4 & På yrkande av den som ansöker om eller har fått tillstånd till vatten- reglering för bevattning skall förordnas att andra som har tillstånd till
vattentäkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna skall delta i regleringsföretaget.
Lagförslaget
Prop. 1981/82:130 12
om den som framställer yrkandet och de som förenat sig med honom om företaget prövas ha större fördel av regleringsföretaget än de som yrkandet avser.
Om någon ansöker om eller har fått tillstånd till vattenreglering för bevattning. skall på yrkande av någon annan som har tillstånd till vatten- täkt för bevattning och som får stadigvarande fördel av regleringen genom förbättrade möjligheter att bevattna förordnas att denne skall delta i företa- get.
5 ;? Beträffande vattenreglering för bevattning äger 2 och 3 åå motsvaran- de tillämpning med följande avvikelser.
Inlöst mark är samfälld för de fastigheter som. när inlösen sker. ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.
Deltagarnas andelstal bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt meddelat tillstånd till Vattentäkt.
Vid tillämpningen av 3å tredje stycket första meningen gäller att medgi- vande skall lämnas av borgenärer som har panträtt i fastigheter som ägs av deltagare i regleringssamfälligheten och för vilkas bevattning regleringen sker.
Vattenreglering på grund av överenskommelse 6 & Har tillstånd till ett vattenregleringsföretag meddelats på ansökan av flera som vill till gemensamt gagn utföra företaget. utgör sökandena en samfällighet för utförande och drift av företaget. om annat inte har över- enskommits mellan dem.
Om ett vattenregleringsföretag. vartill tillstånd lämnats enligt första stycket. avser olika slag av ändamål. är 1 och 4åå inte tillämpliga.
7 & Beträffande vattenregleringsföretag enligt 6å gälleri tillämpliga delar 1. i fråga om inlösen Zå tredje stycket och Så andra stycket. 2. i fråga om kostnadsfördelningen 3å samt 5å tredje och fjärde styck- ena.
8 kap. Särskilda tvångsrätter
15. Den SOm utför eller skall utföra ett vattenföretag kan ges rätt att utföra anläggningar eller åtgärder på fastigheter som tillhör någon annan och ta i anspråk mark härför när fråga är om
[. vattenföretag som avser tillgodogörande av yt- eller grundvatten.
2. vattenreglering.
3. vattenföretag som avser allmän farled. allmän hamn eller allmän flottled.
4. markavvattning.
5. vattenföretag för att motverka förorening genom avloppsvatten.
6. vattenföretag som avses i 2 kap. 5 å första stycket. Den som utför eller skall utföra ett vattenföretag kan ges rätt att på annans fastighet utföra anläggningar och åtgärder som behövs för att förebygga eller minska skada av företaget.
Ett område som tas i anspråk enligt första stycket får lösas. om det skall ingå i en strömfallsfastighet.
Lagfi'irslaget
Prop. 1981/82: 130 - 13
Om rätten enligt denna paragraf att med annat än äganderätt ta annans mark i anspråk upphört. skall vad som anbringats på marken tillfalla markägaren utan lösen. om det inte bortförts inom ett år från upphörandet.
2 5 Om det inte medför en väsentlig olägenhet för ägaren av en vattenan- läggning, kan någon annan ges rätt att använda anläggningen för ett eget vattenföretag eller för att förebygga eller minska skador av ett eget vatten- företag samt rätt att ändra anläggningen. Skall anläggningen ändras. har ägaren rätt att utföra ändringen och erhålla ersättning för kostnaderna.
Den som ges rätt att använda en anläggning skall ge anläggningens ägare skälig ersättning för rätten att använda anläggningen.
3 5 Utförs rensningar eller andra åtgärder som avses i 2 kap. 5 å andra stycket. får rensningsmassorna läggas på närmaste strand, om det inte vållar avsevärda olägenheter från allmän eller enskild synpunkt. Mässorna får annars föras till ett lämpligt ställe i närheten.
Markens ägare skall underrättas innan rensningsmassorna läggs upp. Den som lägger upp massorna är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skada av uppläggningen. om han inte därigenom åsamkas oskäliga kostnader.
4 & Förbud mot fiske inom ett visst område får meddelas i samband med beslut om anordningar för att främja fisket eller för att förebygga skador på fisket.
9 kap. Ersättning och andelskraft
Allmänna bestämmelser
1 5 Den som har fått tillstånd enligt denna lag att genom inlösen eller på annat sätt ta i anspråk annans egendom eller att vidta en åtgärd som skadar annans egendom skall utge ersättning för vad som avstås eller skadas. om annat inte är särskilt föreskrivet. Detsamma gäller den som lägger upp rensningsmassor enligt 8 kap. 3 å och därigenom skadar annans egendom. Ersättning skall även utges för skada till följd av förbud enligt 8 kap. 4 å.
Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag medför att särskild rätt till en fastighet går förlorad eller rubbas. gäller vad som föreskrivs om ersättning då fastigheter tas i anspråk eller skadas.
Den ersättningsskyldige skall. om det är lämpligt. åläggas att utföra åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador. Ersättning utgår endast för de skador som kvarstår sedan åtgärderna har utförts.
2 5 Fastigheter eller fastighetsdelar. som lider synnerligt men av ett företag eller en åtgärd vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag, skall lösas in. om ägaren begär det.
Den ersättningsskyldige har rätt till inlösen, om detta skulle medföra endast en ringa höjning av fastighetsägarens ersättning och denne inte har något beaktansvärt intresse av att behålla fastigheten eller fastighetsdelen. Kostnaderna för åtgärder som avses i l å tredje stycket skall härvid räknas in i ersättningen.
Lagmrslaget
Prop. 1981/82:130 14
3 & Ersättning bestäms i pengar att betalas på en gång.
Om det finns skäl till det. får ersättning för skador till följd av företag för allmän flottled fastställas att utgå med årliga belopp. Om skadorna av ett sådant företag inte med säkerhet kan uppskattas på förhand eller om de sannolikt inte kommer att uppstå varje år. får den skadelidande hänvisas att framställa anspråk i den ordning som föreskrivs i lagen (l9l9: 426) om flottning i allmän flottled. Grunderna för hur ersättningen skall beräknas skall dock anges om det är möjligt.
4 & För en fastighet som löses in i sin helhet skall. om inte annat följer av vad som sägs nedan. löseskilling betalas som motsvarar fastighetens mark- nadsvärde. Om en del av en fastighet löses eller en fastighet eller del av fastighet på annat sätt tas i anspråk eller skadas. skall intrångsersättning betalas som motsvarar den minskning av fastighetens marknadsvärde som uppkommer genom ingreppet. Ersättning skall betalas även för de skador som i övrigt uppkommer för fastighetsägaren.
Då ersättningen bestäms. skall hänsyn tas till åtgärder som avses i ! å tredje stycket.
5 5 Om det företag för vars genomförande en fastighet löses har medfört inverkan av någon betydelse på fastighetens marknadsvärde. skall löse- skillingen bestämmas på grundval av det marknadsvärde som fastigheten skulle ha haft om sådan inverkan inte hade förekommit. dock endast i den mån det är skäligt med hänsyn till förhållandena i orten eller till den allmänna förekomsten av likartad inverkan underjämförliga förhållanden. Om ingreppet är sådant att intrångsersättning skall betalas. skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet.
6 & Då löseskillingen bestäms. skall en sådan ökning av fastighetens marknadsvärde av någon betydelse. som har ägt rum under tiden från dagen tio år före det talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkal- lades. räknas ägaren tillgodo endast i den mån det blir utrett att den beror på något annat än förväntningar om en ändring i markens tillåtna använd- ningssätt. Om ingreppet är sådant att intrångsersättning skall betalas. skall vad som har sagts om beräkningen av marknadsvärdet tillämpas i fråga om värdet före ingreppet. Värderingen skall ske med hänsyn till fastighetens skick när ersättningsfrågan avgörs eller. om fastigheten dessförinnan har tillträtts eller tagits i anspråk eller skadats. när detta skedde.
Om en stadsplan eller en byggnadsplan. enligt vilken marken har avsetts för enskilt bebyggande. har fastställts innan talan väcktes vid domstol eller förrättningen påkallades. skall första stycket tillämpas endast på den vär- destegring som har inträffat efter det att planen fastställdes.
Om inlösen sker av en bebyggd fastighet. som innehas i huvudsakligt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående. gäller den be- gränsningen för tillämpningen av första stycket att löseskillingen inte i något fall får bestämmas till lägre belopp än som behövs för att anskaffa en likvärdig bostadsfastighet.
] den mån det blir utrett att värdestegringen utan att ha samband med förväntningar om någon ändring i markens tillåtna användningssätt beror på inverkan av vattenföretaget. gäller 5 å.
La gf'örsla gat
Prop. 1981/82: 130 15
7 5 Om fastigheten har tillträtts i sin helhet eller tagits i anspråk eller skadats. skall då ersättningen bestäms hänsyn inte tas till sådan ändring i fastighetens värde som uppkommer därefter. Detsamma gäller då fastighe- ten har tillträtts endast delvis, om inte värdeändringen beror på att den återstående delens skick ändras.
Ersättningen skall jämkas med hänsyn till den höjning i det allmänna prisläget som kan ha skett sedan fastigheten tillträddes eller togs i anspråk eller skadades.
Om det behövs. skall i beslutet om ersättning tas in bestämmelser som är ägnade att hindra att ersättningstagaren gör en förlust till följd av ändringar i penningvärdet under tiden från ersättningsbeslutet till dess betalning sker.
8 5 Har en åtgärd vidtagits i uppenbar avsikt att höja ersättningen, skall. om skäl föreligger. ersättningen bestämmas som om åtgärden inte hade vidtagits.
Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag medför att särskild rätt till en fastighet går förlorad eller rubbas. skall. då en åtgärd som avses i första stycket har vidtagits av fastighetens ägare i avsikt som anges där. första stycket tillämpas så att den ersättningsskyldi- ge erhåller gottgörelse genom minskning av den ersättning som tillkommer ägaren.
9 & Ersättningen skall bestämmas särskilt för varje sakägare. Löse- skilling. intrångsersättning och annan ersättning skall bestämmas var för srg.
Om ersättningen avser samtliga delägares andel i en samfällighet eller en del av denna och det för samfälligheten finns en känd styrelse eller en förvaltare med rätt att uppbära medel som härrör från samfälligheten. kan domstolen eller förrättningsmannen utan hinder av första stycket bestäm- ma gemensam ersättning för delägarna i den mån nedsättning inte skall ske enligt 16 kap. ] å.
10 & Om företag eller åtgärder vartill tillstånd har lämnats enligt denna lag medför skada på en fastighet som tillhör den som har fått tillståndet. skall ersättning för skadan bestämmas. Detta gäller dock inte. om medgi- vanden har lämnats av samtliga borgenärer som har panträtt i fastigheten. Om fastigheten besväras av gemensamma inteckningar. fordras dessutom de medgivanden från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 åjordabalken föreskrivs för relaxation. Medgivande fordras dock inte av den för vars rätt domstolens eller förrättningsmannens avgörande är väsentligen utan betydelse.
Ersättning vid utrivning m.m. ll & Den som har fått tillstånd enligt [4 kap. ] & eller har ålagts eller medgetts enligt 15 kap. oå att riva ut en vattenanläggning skall betala skälig ersättning för skador på annans egendom som orsakas av bestående ändring i vattenförhållandena. Skyldighet att betala ersättning för förlust av förmån som orsakas av utrivningen föreligger endast om förmånen har tillförsäkrats i tillståndsdomen eller tillståndsbeslutet eller i avtal som träffats i samband med vattenanläggningens tillkomst. Ersättning utgår i sådant fall endast för kostnader i anledning av förlusten av förmånen.
Om medgivande att riva ut en vattenanläggning har lämnats annan än
Lagförslaget
Prop. 1981/822130 16
den som är skyldig att underhålla anläggningen och skyldighet att betala ersättning har ålagts i samband därmed. får ersättningen sökas äter av den underhållsskyldige.
Den som har fått tillstånd enligt 14 kap. 3 5 första stycket att bortskaffa flottledsanläggning är inte skyldig att betala ersättning för andra skador än sådana som uppkommcri samband med arbetena med bortskaffandet.
Ersättning vid omprövning 12 & Medför omprövning enligt 15 kap. 3. 4. 9 eller ll åförlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning för tillståndshavare som omfattas av omprövningen utgår ersättning för förlus- ten eller inskränkningen. om annat inte följer av 14 &.
Medför omprövning enligt denna lag skada för annan än tillståndshavare som omfattas av omprövningen utgår ersättning härför. För mottagare av andelskraft gäller dock viss begränsning enligt 19 &.
Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 1—1055 motsvarande tillämpning.
13 & Ersättning enligt 12 5 första stycket betalas av den som har begärt omprövningen eller. om omprövning enligt 15 kap. 11 5 omfattar tillstån- den till konkurrerande vattentäkter. av vardera tillståndshavaren.
Ersättning enligt 12 å andra stycket betalas, ]. om omprövningen sker enligt 15 kap. 3. 4 eller 8 5. av tillståndsha- varen,
2. om omprövning enligt 15 kap. 11 5 omfattar tillstånden till konkurre— rande vattentäkter, av vardera tillståndshavaren.
3. vid annan omprövning av den som har begärt omprövningen. Ersättning för minskning av andelskraft från vattenkraftverk som omfat— tas av omprövningen betalas av den som har tillstånd till kraftverket.
Begränsning i ersättningsrätten
14 5 Om förlust eller inskränkning som avses i 12 & första stycket för— anleds av omprövning till förmån för det allmänna fiskeintresset. allmän farled. allmän hamn. allmän flottled eller hälsovården eller. vid ompröv— ning enligt 15 kap. 35 eller 95 första meningen. till förmån för den allmänna miljövärden. är tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla viss del av förlusten eller inskränkningen.
Den del som inte ersätts avser den sammanlagda förlusten eller in- skränkningen till följd av skilda omprövningar som nu angetts och av vattenföretag som avses i 15 å och motsvarar i fråga om
I. vattenkraftverk högst en femtedel och lägst en tjugondel av produk- tionsvärdet av den vattenkraft som enligt meddelat tillstånd kan uttas vid kraftverket efter avdrag för den del av produktionsvärdet som är att hänföra till vattenregleringar.
2. vattenreglering för kraftändamål högst en femtedel och lägst en tju- gondel av det till regleringen hänförliga produktionsvärdct av den vatten- kraft som enligt meddelade tillstånd kan uttas vid varje kraftverk.
3. andra vattenföretag högst en femtedel och lägst en tjugondel av värdet av den vattenmängd. fallhöjd eller magasinsvolym som omfattas av tillståndet till företaget.
När vattendomstolen lämnar tillstånd till ett vattenföretag för vilket begränsning i ersättningsrätten som nu har nämnts skall gälla. skall vatten- domstolen inom_de gränser som anges i andra stycket 1—3 fastställa den
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 |7
del som inte ersätts. Därvid skall hänsyn tas främst till företagets inverkan på vattenstånds- och avrinningsförhållandena. den fördel eller olägenhet som företaget väntas medföra från allmän synpunkt. graden av nytta för tillständshavaren och mottagare av andelskraft samt längden av den tid som föreskrivs enligt 15 kap. 3 & första stycket.
Om omprövning sker före den enligt 15 kap. 3 & första stycket fastställda tidpunkten. skall den del som inte ersätts minskas i förhållande till den tid som återstår till denna tidpunkt.
15 5 Om den som har tillstånd enligt denna lag till ett vattenföretag åsamkas förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning till följd av att tillstånd lämnas till ett vattenföre- tag som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset, allmän farled. allmän hamn eller allmän flottled. hälsovården eller den allmänna miljövården. är hans rätt till ersättning härför begränsad på motsvarande sätt som gäller enligt 14 &.
Vad som sagts nu gäller även förlust av fallhöjd som inte är utbyggd. Därvid skall den del som inte ersätts motsvara en tjugondel av värdet av vattenkraften i det berörda strömfallct efter avdrag för vad som av detta värde är att hänföra till vattenregleringar.
Andels/craft
16 5 Den vars vattenkraft skall tillgodogöras av annan med stöd av 2 kap. 75 eller på grund av överenskommelse får delta i tillgodogörandet. om det är av betydelse för hans verksamhet och om hans rätt till kraften är grundad på äganderätt eller annan rättighet som gäller mot envar och som inte är begränsad till tiden. Han är då berättigad till andel i kraftproduk- tionen (andelskraft) och skyldig att bidra till kostnaderna för kraftanlägg- ningens utförande och drift. allt i förhållande till sin andel i den vattenkraft som skall tillgodogöras vid anläggningen. Motsvarande gäller om den vars strömfall tas i anspråk enligt 2 kap. 8 så. om ersättning för ianspråktagandct inte redan har bestämts.
Skyldigheten att tillhandahålla andelskraft åvilar strömfallsfastigheten. Rätten till andelskraft skall vara förenad med den fastighet till vilken vattenkraften har hört eller rättigheten har överflyttats enligt 185 första stycket.
17 5 I samband med beslut om tillhandahållande av andelskraft skall erforderliga bestämmelser meddelas om villkoren för tillhandahållandet och om kostnadsbidrag.
Om förhållandena ändras, kan kraftanläggningens ägare eller mottagaren av andelskraft påkalla omprövning av rättsförhållandet mellan dem. Där- vid får endast sådana ändringar beslutas som innebär väsentlig fördel för någon av parterna utan att medföra betydande olägenhet för motparten. Om det beslutas att rätten till andelskraft skall avlösas mot ersättning i pengar, gäller de allmänna bestämmelserna om ersättning i I— 10 åå.
18 5 På ansökan av ägaren till en fastighet varmed rätt till andelskraft är förenad får beslutas att rätten till andelskraft skall flyttas över till någon annan fastighet som tillhör samme ägare. om detta kan ske utan skada för borgenärer med panträtt eller andra rättsägare.
Rätten till andelskraft får upplåtas av ägaren till den fastighet varmed ' den är förenad. Avtal om upplåtelse är inte bindande längre än femtio år 2 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 130
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 18
från det avtalet slöts. Upplåtelscr för någons livstid gäller dock utan begränsning till viss tid.
19 & Om den kraftmängd som utgår såsom andelskraft minskas i fall som avses i 14 eller lSå är mottagaren av andelskraften skyldig att utan ersättning tåla denna minskning i samma mån som innehavaren av det kraftverk varifrån andelskraften tillhandahålls.
10 kap. Avgifter
Bygdeavgif'tar ] 5 Om ett vattenföretag innebär
]. drift av ett vattenkraftverk.
2. vattenreglering som avser års- eller flerårsreglering.
3. vattenöverledning för något annat ändamål än kraftändamål.
4. ytvattentäkt skall den som innehar tillstånd till företaget betala en årlig bygdeavgift som bestäms av vattendomstolen att utgå efter avgiftsenheter och avgifts- klasser enligt 2 och 3 åå.
Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller. om utvidgning tidigare skett. flera andra vattenföretag, vartill tillstånd lämnats enligt denna lag. skall gemensam avgift fastställas såsom för ett enda företag. varvid tidigare utgående avgift bortfaller.
Bygdeavgift skall enligt de närmare bestämmelser som meddelas av regeringen användas dels för att förebygga eller minska sådana skador av vattenföretaget eller anläggningar för detta som inte har ersatts enligt 9 kap. och för att gottgöra sådana skador. dels för att tillgodose allmänna" ändamål beträffande den bygd som berörs av vattenföretaget eller anlägg- ningar för detta.
2 å Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk varje enhet installerad generatoreffekt som om- fattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver.
2. för vattenregleringar varje enhet av reglcringsmagasinets rymd som omfattar 25000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter. varje ytterligare enhet om 50000 kubikmeter intill 1000 miljoner kubikmeter samt varje enhet om 100000 kubik-meter därutöver,
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter varje kubikmeter i sekun- den av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.
Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk eller vattenregleringar. om antalet avgiftsenheter är mindre än femhundra.
3 & För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje avgiftsenhet. om företaget tillhör klass 1: 0,5 promille av basbeloppet. klass 2: 1 promille av basbeloppet, klass 3: 1.5 promille av basbeloppet. klass 4: 2 promille av basbeloppet. För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsen- het. om företaget tillhör klass 1: 5 procent av basbeloppet.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 19
klass 2: 10 procent av basbeloppet. klass 3: 15 procent av basbeloppet. klass 4: 20 procent av basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.
Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till de mindre eller större förändringar i vattenförhållandena samt de mindre eller större olägenheter eller fördelar för bygden som vattenföretaget eller anläggningar för detta medför.
4 & Bygdeavgift skall utgå från och med kalenderåret närmast efter det år då tillståndet till vattenföretaget togs i anspråk till och med det år då företaget läggs ned.
Bygdeavgiften skall före varje kalenderårs utgång betalas till länsstyrel- sen i det län där företaget huvudsakligen utförs.
Fiskeavgifter
5 & Vattendomstolen eller förrättningsmannen får. om det är lämpligare. i stället för att meddela villkor enligt 3 kap. 11 & ålägga tillståndshavaren att betala en särskild avgift för främjande av fisket i det vatten som berörs av vattenföretaget eller inom något angränsande vattenområde. Avgiften kan fastställas som en engångsavgift eller som en årlig avgift.
Beloppet av årlig avgift beräknas så. att det av vattendomstolen eller förrättningsmannen fastställda avgiftsbeloppet multipliceras med det tal som anger förhållandet mellan basbeloppet enligt lagen (1962z381) om allmän försäkring för det år då avgiften skall betalas och basbeloppet för det år då avgiften fastställdes.
6 5 Om ett vattenföretag som avses i l & eller anläggningar för detta kan antas skada fisket eller kommer att orsaka en inte obetydlig ändring i de naturliga vattenståndsförhållandeua. skall den som innehar tillstånd till företaget betala en årlig allmän fiskeavgift för främjande av fisket inom landet.
Avgiften bestäms av vattendomstolen att utgå efter avgiftsenheter och avgiftsklasser enligt 7 och 8 55.
Avser vattenföretaget utvidgning av ett annat vattenföretag eller. om utvidgning tidigare skett. flera andra vattenföretag. vartill tillstånd lämnats enligt denna lag. skall gemensam avgift fastställas såsom för ett enda företag. varvid tidigare utgående avgift bortfaller.
7 & Avgiftsenheter är
1. för vattenkraftverk varje enhet installerad generatoreffekt som om- fattar tio kilowatt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring och varje enhet om tjugo kilowatt därutöver.
2. för vattenregleringar varje enhet av regleringsmagasinets rymd som omfattar 25000 kubikmeter intill 100 miljoner kubikmeter och varje enhet om 50 000 kubikmeter därutöver.
3. för vattenöverledningar och ytvattentäkter varje kubikmeter i sekun- den av den vattenmängd som högst får ledas bort enligt meddelat tillstånd.
Avgift skall inte betalas för vattenkraftverk och vattenregleringar, om antalet avgiftsenheter är mindre än tio.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 20
8 & För vattenkraftverk och vattenregleringar är avgiften för varje av- giftsenhet. om företaget tillhör klass 1: 0.05 promille av basbeloppet. klass 2: 0.1 promille av basbeloppet. klass 3: 0.15 promille av basbeloppet. klass 4: 0.2 promille av basbeloppet.
För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiften för varje avgiftsen- het, om företaget tillhör klass 1: 1 procent av basbeloppet, klass 2: 5 procent av basbeloppet. klass 3: 10 procent av basbeloppet. klass 4: 15 procent av basbeloppet.
Med basbeloppet avses det basbelopp som har bestämts enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring för det år som avgiften avser.
Vid inplacering i avgiftsklass skall hänsyn tas till den omfattning i vilken fisk och fiske förekommer i det vattenområde som berörs av vattenföreta- get eller anläggningar f'ör detta. till den utsträckning i vilken vattenförhål- landena och fisket påverkas av vattenföretaget eller anläggningar för detta samt till omfattningen av de förpliktelser som företagaren har ålagts enligt 5 5 eller 3 kap. 11 .5.
9 5 Om det årliga beloppet av den allmänna fiskeavgiften är ringa. får föreskrivas att avgiftsskyldigheten skall fullgöras genom engångsbetalning. Föreskrift härom skall meddelas om det årliga avgiftsbeloppet skulle un- derstiga femhundra kronor.
10 & Ärlig fiskeavgift enligt 6 & skall utgå från och med kalenderåret närmast efter det år då arbeten eller andra åtgärder som inverkar på vattenförhållandena påbörjades eller då beslut om lagligförklaring medde- lades till och med det år då företaget läggs ned.
Ärlig fiskeavgift enligt 5 eller 6? skall före varje kalenderårs utgång betalas till fiskeristyrclscn.
Engångsavgift skall betalas till fiskeristyrclscn senast vid den tidpunkt som anges när avgiften bestäms.
11 kap. Särskilda bestämmelser om större vattenföretag m. m.
Regeringens prövningsrätt 1 & Regeringen skall pröva tillåtligheten av följande slag av vattenföre- tag. nämligen
1. vattenkraftverk som är avsedda för en installerad generatoreffekt av minst 20000 kilowatt,
2. vattenregleringar med en större vattenståndsskillnad mellan däm- nings- och sänkningsgränserna än två meter under året eller en meter under veckan samt regleringar med mindre vattenståndsskillnad än som har angetts nu. om därigenom skall utnyttjas ett vattenmagasin av minst 100 miljoner kubikmeter under året eller tio miljoner kubikmeter under veckan.
3. vattenöverledningar eller andra vattenbortledningar från vattendrag eller sjöar med en normal oreglerad lågvattenföring av minst en kubik- meter i sekunden i bortledningsptlnkten respektive utloppet. om den vat- tenföring som skall tas i anspråk överstiger en femtedel av den normala
Lag/örslager
Prop. 1981/82: 130 21
oreglerade lågvattenföringen och det inte är uppenbart att bortledningen kan ske utan olägenhet av betydelse för allmänna intressen.
4. andra vattenkraftverk och andra vattenregleringar eller vattenöver- ledningar för vattenkraftändamål. om
a) företaget avser någon av följande älvar, nämligen Torne älv. Kalix älv. Pite älv och Vindelälven.
b) företaget avser någon av de älvar eller älvsträekor som anges i följande uppställning
Älv Sträcka Klarälven sträckan mellan Kärrbackstrand och Edebäck Dalälven Västerdalälven. Osterdalälven uppströms Trängslet samt sträckan mellan Näs och Hedesundafjärdarna Ljusnan sträckan mellan Hede och Svegsjön (Härjedalsljusnan) och sträckan mellan Laforsen och Arbråsjöarna (Mel- lanljusnan)
Ljungan uppströms Storsjön
Indalsälven Areälven. Ammerån ovan Överammer. Storån—
Dammån samt Hårkan uppströms Hotagen Ångermanälven Lejarälven. Storån uppströms Klumpvattnet, Långse-
leån—Rörströmsälven. Saxån. Ransarån uppströms Ransaren samt Vojmån uppströms Vojmsjön
Vapstälven
Moälven Lögde älv
Öre älv Umeälven Tärnaån och Girjesån. Juktån uppströms Fjosokken samt Tärnaforsen mellan Laisan och Gäutan
Bure älv Skellefteälven källflödena uppströms Sädvajaure respektive Rebnis- jaure Byske älv Lule älv Stora Lule älv uppströms Akkajaure. Lilla Lule älv uppströms Skalka och Tjaktjajaure samt Pärlälven Råne älv Rörån—Livas älv.
5. grundvattentäkter för tillgodogörande av en större vattenmängd än 10000 kubikmeter om dygnet.
6. andra vattenregleringar. vattenöverledningar och vattenbortledning- är än som har angetts förut, om företaget avser någon av sjöarna Vänern. Vättern. Mälaren. Hjälmaren. Storsjön i Jämtland eller Siljan och företaget kan inverka märkbart på vattenståndet i eller vattenavrinningen ur sjön.
2 & Ansöks om ändring eller utvidgning av ett vattenföretag. gäller ] % endast den ändring eller utvidgning som avses med ansökningen.
3 5 Om ett annat vattenföretag än ett sådant som anges i 1 och 2 så är av betydande omfattning eller ingripande beskaffenhet. får regeringen förbe- hålla sig prövningen av företagets tillåtlighet. Besked om förbehållet skall lämnas till vattendomstolen eller förrättningsmannen innan dom eller be- slut har meddelats om företagets tillåtlighct.
4 & Tillåtligheten av ett vattenföretag kan även komma under regering- . ens prövning enligt 12 kap. 29 % eller 13 kap. 42 &.
Lagfifirslaget
Prop. 1981/82: 130 22
5 & I samband med prövningen av ett företag som avses i 1—4 ss får regeringen även förbehålla sig prövningen av tillåtligheten av ett annat vattenföretag. om ansökningen avser tillstånd till båda företagen och dessa hänger samman med varandra eller fråga enligt 3 kap. 8 & har uppkommit om jämkning eller företräde mellan dem. Beträffande ett sådant förbehåll gäller 3 & andra meningen.
6 5 Om regeringen finner att ett företag får komma till stånd. kan rege- ringen bestämma särskilda villkor för att tillgodose allmänna intressen.
Förberedelse av större vatten/örring 7 & Innan tillstånd söks till ett vattenföretag som är av sådan omfattning eller beskaffenhet att dess tillåtlighet skall eller kan antas komma att prövas av regeringen enligt 1—3 så. skall förberedande åtgärder ha vidta- gits enligt 8—11 55.
8 & [ god tid innan närmare undersökningar för företaget påbörjas skall företagaren underrätta kammarkollegiet. statens naturvårdsverk. statens planverk och riksantikvarieämbetet och statens historiska museer samt de länsstyrelser och kommuner som berörs av företaget. Samtidigt skall sjö- fartsverket och fiskeristyrclsen underrättas. om deras verksamhet berörs. Lantbruksstyrelsen skall ttnderrättas. om rennäringen ellerjordbruksmark av större omfattning berörs. Företagaren skall därefter på begäran eller när anledning annars föreligger lämna dessa myndigheter och kommuner upp- lysningar om företaget.
9 & När förutsättningarna för företaget i stort har klarlagts. skall företa- garen i samråd med länsstyrelsen i det län där företaget i huvudsak skall utföras bereda berörda kommuner samt myndigheter och sammanslutning- ar som företaget angår tillfälle att framställa önskemål om företagets när- mare omfattning och utformning.
10 5 Om företaget kan medföra skada på fiske av någon betydelse. får fiskeristyrclsen förordna om den utredning som behövs. Om företaget kan medföra väsentlig skada på rennäringen ellerjordbruket. får Iantbrukssty- relsen förordna om behövlig utredning. Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer får förordna om behövlig kulturhistorisk inventering. Statens naturvårdsverk får förordna om den utredning som behövs an- gående företagets utförande från allmänna naturvårdssynpunkter.
Innan förordnande meddelas skall samråd ske med vattendomstolen. Företagaren skall betala kostnaderna för utredningarna, om det inte är obilligt.
ll Q' 1 god tid innan ansökan om tillstånd till företaget ges in skall företa- garen medverka till att information om företagets planläggning lämnas till ortsbefolkningen vid sammankomst. genom ortspressen eller på något annat lämpligt sätt. Sammankomst skall ordnas. om länsstyrelsen i något län som berörs av företaget påkallar det.
Företagaren skall på lämpligt sätt bereda enskilda personer tillfälle att framställa önskemål om åtgärder för att förebygga eller minska skador genom företaget.
I.:rgfi'irsltrgt't
Prop. ]981/82: 130 23 12 kap. Prövningen av markavvattningsföretag
Allmänna bestämmelser 1 & Prövningen av markavvattningsföretag sker vid förrättning. Länssty- relsen förordnar en förrättningsman att handlägga förrättningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar särskilda bestämmelser om behörighet att vara förrättningsman.
2 5 Två gode män skall delta i förrättningen när förrättningsmannen finner att det behövs eller när sakägare begär det och det inte medför oskäligt dröjsmål.
Ett beslut att gode män skall medverka rubbar inte vad som redan har beslutats eller verkställts under förrättningen.
Medverkar gode män, äger bestämmelserna om förrättningsman mot- svarande tillämpning på honom och gode männen. om inte annat framgår.
3 & Gode män utses bland dem som är valda till nämndemän i fastighets- domstol eller till gode män vid fastighetsbildningsförrättningar i orten.
4 & Om gode män skall medverka. skall förrättningsmannen kalla dem till förrättningen. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas gode män med behövlig ortskännedom och sakkunskap.
Om en god man på grund av jäv är hindrad att tjänstgöra eller om han uteblir från ett sammanträde och annan god man inte utan dröjsmål kan infinna sig, får förrättningsmannen till tjänstgöring som god man kalla någon som är valbar till befattning som anges i 3 5.
5 & Bestämmelsen i 4 kap. 12% rättegångsbalken om hinder för när- stående att samtidigt tjänstgöra som domare gäller också beträffande för- rättningsmän och gode män.
6 & Mot förrättningsmän och gode män gäller sammajäv som mot doma- re.
7 5 Om en sakägare vill anföra jäv mot förrättningsman eller god man, skall han framställa invändning därom första gången han för talan i ärendet sedan han fick kännedom om att förrättningsmannen eller gode mannen tjänstgör och att jävsanledning föreligger. Om han underlåter det, är hans rätt att anföra jäv förfallen.
Sedan fråga om jäv mot förrättningsman eller god man uppkommit. får han endast vidta sådana åtgärder som inte utan synnerlig olägenhet kan uppskjutas och som inte innebär ett avgörande av en för förrättningen betydelsefull fråga. Sådana åtgärder får vidtas av förrättningsmannen. även om han har förklarats jävig.
Att förrättningsman eller god man förklaras jävig påverkar inte giltighe- ten av beslut eller åtgärder som har tillkommit innan frågan om jäv upp- kom.
8 & Förrättningsmannen får anlita biträde av sakkunniga för att utreda frågor som kräver särskild fackkunskap. Den som står i ett sådant förhål- lande till saken eller till någon sakägare att hans tillförlitlighet kan anses förringad får inte anlitas som sakkunnig.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 34
Förrätt/tingens inledande 9 & Ansökan om förrättning görs hos länsstyrelsen av någon som vill utföra eller delta i ett markavvattningsföretag.
Om det vid en fastighetsreglering beslutas att en fråga om markavvatt- ning skall prövas enligt denna lag. anmäls detta av fastighetsbildningsmyn- digheten till länsstyrelsen. Ägarna av de fastigheter som ingår i fastighets- regleringen anses då som sökande.
10 & Ansökningen om förrättning skall vara skriftlig och innehålla upp- gifter om
I, de fastigheter. byggnader eller anläggningar för vilka sökanden för talan,
2. företagets beskaffenhet,
3. de mark- och vattenområden som berörs av företaget.
4. för sökanden kända sakägare. & Om en ansökan inte uppfyller föreskrifterna i första stycket eller om den i övrigt är ofullständig. får länsstyrelsen förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Om bristen inte avhjälps får länsstyrelsen avvisa ansökningen. Detta skall framgå av föreläggandet.
Första stycket gäller även i fråga om anmälningar som avses i 9 5 andra stycket.
11 & Länsstyrelsen får bestämma att sökanden skall ställa säkerhet för förrättningskostnaderna innan en förrättningsman förordnas.
Handläggningen 12 & Förrättningsmannen skall tttreda förtttsättningarna för företaget. Om hinder inte föreligger mot företaget, skall han till ledning för förrätt- ningen utarbeta en allmän plan för detta och utföra de utredningar som behövs för företagets genomförande.
Förrättningsmannen bör därvid samråda med sökanden och övriga sak- ägare samt de myndigheter som berörs av företaget.
13 & Förrättningsmannen skall utreda vilka som i egenskap av fastighets- ägare eller på annan grund är sakägare.
Om det råder tvist om en fastighet som berörs av företaget. har den av de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företrä- da fastigheten under förrättningen till dess den lagligen vinns från honom.
Om en fastighet har övergått till ny ägare under förrättningen. får denne inte rubba vad den förre ägaren har medgivit eller godkänt.
14 g” Förrättningsmannen skall utfärda kungörelse om företaget. I kungö- relsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för företaget och på lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. I kungörelsen skall sakägarna kallas till sammanträde.
Kungörelsen skall senast fjorton dagar före sammanträdet införas i orts- tidning. I god tid före sammanträdet skall utskrift av kungörelsen sändas till kända sakägare. berörda kommuner. statliga myndigheter vars verk- samhet kan beröras av företaget samt. om allmänna intressen kan beröras. till kammarkollegiet.
Om företaget berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter. behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägar- na i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten. skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 25
15 5 Om företaget är av mindre omfattning och uppenbarligen berör endast en viss eller vissa sakägare, är kungörelse inte erforderlig. Under— rättelse om företaget och om sammanträde skall i så fall delges sakägarna. Underrättelser skall sändas till kommuner och myndigheter i den utsträck- ning som anges i 14 å andra stycket.
I fråga om delgivning gäller allmänna bestämmelser samt 16 och 17 åå.
16 5 Om ägaren av en fastighet. byggnad eller anläggning eller en ställ- företrädare för denne stadigvarande vistas utom riket och delgivning inte kan ske här i riket med känt ombud. får handlingen lämnas till den som förvaltar eller brukar fastigheten. byggnaden eller anläggningen.
Den till vilken handlingen har lämnats är skyldig att snarast sända handlingen vidare till den sökte. om det kan ske. Han skall erinras därom, när handlingen lämnas till honom. Är den söktes uppehållsort känd. skall förrättningsmannen därjämte med posten sända honom meddelande om delgivningen.
Delgivningen anses ha skett. när handlingen har lämnats enligt första stycket.
17 & Vad som är föreskrivet om delgivning med delägare i samfällighet gäller även vid delgivning med delägare i fastighet. som innehas under samäganderätt av flera än tio. och med innehavare av servitut som gäller till förmån för flera än tio fastigheter med skilda ägare.
18 & Om det behövs skall förrättningsmannen förordna en lämplig per- son. hos vilken de handlingar som hör till förrättningen skall hållas tillgäng- liga (aktförvarare). Flera aktförvarare får förordnas om det är lämpligt.
Aktförvararens namn och platsen där förrättningshandlingarna hålls till- gängliga skall anges i den kungörelse som avses i 14 % eller i underrättelse enligt 15 5.
19 5 Ägare av fastigheter som berörs av företaget skall till förrättnings- mannen uppge innehavare av servitut. nyttjanderätt eller rätt till elektrisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana sakägare. skall fastighetsägaren ersätta skadan. Fastighetsägarna skall erinras om innehållet i denna para- grafi den kungörelse som avses i 14 å. i underrättelse enligt 15 & eller på annat lämpligt sätt.
20 & Kammarkollegiet skall, om det behövs, föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna intressen.
Kommun får föra talan vid förrättningen för att tillvarata allmänna intressen inom kommunen.
21 5 Om ett nytt sammanträde måste hållas. skall förrättningsmannen kalla alla kända sakägare till detta. Någon kallelse behövs dock inte, om det kan antas att sakägarna ändå infinner sig. Om tid och plats för samman- trädet har tillkännagivits vid ett föregående sammanträde. behöver inte de sakägare kallas som i föreskriven ordning har kallats till det föregående sammanträdet.
Om särskilda kallelser behövs skall de delges sakägarna i god tid före sammanträdet. Förrättningsmannen får dock vid sammanträde bestämma om en särskild ordning för kallelser till följande sammanträden. I fråga om delgivning gäller 16 och 17 55.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 26
22 5 Om en sakägare inte i föreskriven ordning har kallats till ett sam- manträde. skall ett nytt sammanträde hållas om inte sakägaren ändå har infunnit sig eller medger att förrättningen får slutföras.
Utan hinder av första stycket får sådana förrättningsätgärder vidtas som inte i någon nämnvärd mån inverkar på sakägarens rätt.
23 5 Om förrättningsmannen och gode männen har olika mening. gäller vad två av dem anser. Om var och en har sin mening. gäller förrättnings- mannens mening. såvida det inte är fråga om pengar eller något annat som utgör mängd. [ så fall gäller den mening som avser den näst största mängden.
[varje beslut skall anges de skäl på vilka avgörandet grundas. om inte en motivering av beslutet kan anses överflödig. Om beslutet får överklagas, skall det dessutom innehålla en besvärshänvisning.
Beslut som meddelas vid sammanträde skall läsas upp för de närvaran- de. Om det i annan ordning meddelas ett beslut om inställande av förrätt- ningen eller. utan samband med tillståndsbeslut. ett beslut som får överkla- gas särskilt. skall sakägare och andra som har besvärsrätt underrättas om beslutets innehåll utan dröjsmål. Sådana underrättelser lämnas genom skriftligt meddelande elleri sådan särskild ordning för kallelser som kan ha beslutats enligt 21 å andra stycket andra meningen.
24 5 Om det behövs med anledning av förrättningen, har förrättnings- mannen och gode männen samt deras biträdcn rätt att gå in i byggnader, beträda ägor. göra mätningar och markundersökningar samt företa därmed sammanhängande eller jämförliga åtgärder. [ trädgårdar eller liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas utan ägarens samtycke. Även i övrigt skall skador undvikas. om det är möjligt.
Rätt att beträda annans ägor tillkommer också den som för talan vid förrättningen.
För skador som har uppkommit genom åtgärder enligt första eller andra stycket utgår ersättning. Yrkande om ersättning skall framställas innan förrättningen avslutas eller inställs.
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att befogenhe- terna enligt första stycket skall kunna utövas.
25 5 Om sökanden vill återkalla sin ansökan hos förrättningsmannen. skall han göra det skriftligen eller också muntligen vid ett sammanträde. Om ingen sakägare har fört talan vid förrättningen när återkallelsen görs. skall förrättningen genast inställas. [ annat fall skall sakägare som har fört talan vid förrättningen och som själva kunnat ansöka om denna underrät- tas om återkallelsen. Om någon sådan sakägare inte inom föreskriven tid begär att förrättningen skall fortsättas. skall den inställas.
Sakägare på vars begäran förrättningen fortsätts anses därefter som sökande till förrättningen.
Sedan tillståndsbeslut har meddelats får ansökningen inte återkallas hos förrättningsmannen. [ stället skall återkallelse ske hos vattendomstolen på det sätt och inom den tid som enligt 38ä gäller för överklagande av tillståndsbeslutet. Härvid gäller första och andra styckena i tillämpliga delar.
26 9" En förrättning som har inletts efter anmälan av fastighetsbildnings- myndigheten skall inställas. om fastighetsregleringsförrättningen inställs.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 27
Förrättningen skall dock fortsättas. om sakägare som har fört talan vid förrättningen och som har kunnat ansöka om denna begär det. Underrättas sakägarna om regleringsförrättningens inställande vid sammanträde. skall begäran framställas vid sammanträdet. I annat fall skall begäran framstäl- las inom den tid som förrättningsmannen föreskriver.
27 5 Om det föreligger hinder mot företaget. skall förrättningåmannen så snart som möjligt avbryta förrättningen och besluta om dess inställande.
28 & Frågor om tillämpningen av 3 kap. 8 5 i fråga om markavvattnings- företag som prövas vid olika förrättningar skall efter anmälan till länssty- relsen prövas vid en särskild förrättning av förrättningsman som länssty- relsen utser. I fråga om en sådan förrättning gäller bestämmelserna i detta kapitel i tillämpliga delar.
Fragor om tillämpningen av3 kap. 8 $ 1 traga om markavvattningsföre- tag som prövas vid förrättning och vattenföretag som efter ansökan prövas av vattendomstolen skall avgöras av vattendomstolen i ansökningsmålet.
29 5 Om förrättningsmannen finner att hinder mot det sökta företaget möter enligt 3 kap. 3 5 första stycket men att det föreligger sådana omstän- digheter som avses i andra stycket i nämnda paragraf eller om frågan om företagets tillåtlighet enligt 11 kap. 3 & skall avgöras av regeringen, skall förrättningsmannen efter sammanträde med sakägarna med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande.
30 5 Vid förrättningen skall protokoll föras. Protokollet samt övriga handlingar som ges in eller upprättas vid förrättningen skall sammanföras till en akt.
Tillståndsbeslur m.m.
31 & Om det inte föreligger nagot hinder mot företaget. skall förrättnings- mannen meddela tillståndsbeslut.
Tillståndsbeslutet skall i behövlig utsträckning innehålla bestämmelser om
[. företagets ändamål. läge. omfattning och tekniska utformning.
2. vilka som skall delta i företaget och varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för utförande och drift av företaget.
3. de områden som får tas i anspråk och de särskilda tvångsrätter i övrigt som medges för företaget,
4. utförande och underhåll av företaget.
5. tillsyn. besiktning och kontroll.
6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske.
7. villkori övrigt för att tillgodose allmän och enskild rätt,
8. förrättningskostnaderna och hur de skall fördelas,
9. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får fram— ställas,
10. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3 och 14 åå eller 15 å andra stycket får ske.
Avser tillståndet arbeten för företaget. skall i tillståndsbeslutet anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid).
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 28
32 5 Om överenskommelse om ersättning har träffats, får ersättning inte bestämmas annorlunda än som har avtalats. Detta gäller även överens- kommelser om att gottgörelse skall utgå på annat sätt än i pengar eller om att skadeförebyggande åtgärder skall utföras.
Om det behövs för tillämpningen av 16 kap. 14 & tredje Stycket. skall förrättningsmannen uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.
33 5 Innan ett beslut meddelas om inlösen av en fastighetsdel skall i den ordning som gäller för fastighetsbildning en karta med beskrivning ha upprättats över området och dess gränser ha utmärkts .
34 & Tillståndsbeslut skall meddelas vid sammanträde eller på tid och plats som förrättningsmannen har givit till känna för sakägare och andra som har besvärsrätt. Ett sådant tillkännagivande skall lämnas vid samman- träde eller genom skriftliga meddelanden eller i sådan särskild ordning som kan ha beslutats enligt 21 å andra stycket andra meningen.
35 så Om ett beslut av förrättningsmannen till följd av skrivfel. felräkning eller något liknande misstag innehåller en uppenbar oriktighet. skall för- rättningsmannen besluta om rättelse. Detsamma gäller kartor. ritningar och andra handlingar till vilka förrättningsbeslutet hänvisar.
Innan rättelsen görs. skall den som berörs av åtgärden få tillfälle att yttra s1g.
Rättelsen skall med angivande av dagen för åtgärden antecknas på huvudskriften och, om möjligt. på övriga exemplar av den handling som rättas. Den som beslutet rör skall omedelbart underrättas om åtgärden och om möjligheten att överklaga beslutet.
36 & Förrättningsmannen får inte som tolk anlita den som står i sådant förhållande till saken eller till sakägare att hans tillförlitlighet kan anses förringad.
En tolk har rätt att av allmänna medel få skäligt arvode samt ersättning för kostnader och tidsspillan. Detta gäller inte den som anlitas i tjänsten.
Överklagande till vattendrmmtolen 37 & Förrättningsmannens beslut överklagas särskilt. om förrättnings- mannen har
1. ogillatjäv enligt 7 få.
2. beslutat angående ersättning till sakkunnig eller tolk.
3. beslutat angående ersättning enligt 24 s' tredje stycket.
4. beslutat angående rättelse enligt 35 &. Överklagande enligt första stycket sker genom besvär som skall ges in till vattendomstolen inom två veckor från den dag då beslutet meddelades.
Ett beslut att godta en invändning om jäv får inte överklagas. Den som menar att förrättningen onödigt uppehålls genom ett beslut av förrättningsmannen får överklaga beslutet genom besvär hos vattendom- stolen. Denna besvärsrätt är inte inskränkt till någon viss tid.
38 Q' 1 andra fall än som avses i 37 & överklagas beslut av förrättnings— mannen genom besvär som skall ges in till vattendomstolen inom fyra veckor från den dag då tillståndsbeslutet meddelades eller förrättningen inställdes.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 29
13 kap. Prövningen av vattenmål
Allmänna bestämmelser
1 5 Första domstol i vattenmål kallas vattendomstol. De tingsrätter som regeringen bestämmer skall vara vattendomstolar.
Överrätt i vattenmål (vattenöverdomstol) är Svea hovrätt. Som sista domstol i vattenmål dömer högsta domstolen.
2 5 Om domstolar i vattenmål och rättegången i sådana mål gäller vad som är föreskrivet om allmän domstol. i den män inte annat följer av denna lag eller annan författning.
Vattendomstol
3 & Vattendomstolen består av en ordförande, en teknisk ledamot samt två nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får efter ordförandens bestämmande ingå i domstolen.
Ordföranden skall vara lagfaren domare i tingsrätten. Tekniska ledamöter skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vatten- frågors behandling.
Nämndemän skall vara nämndemän i fastighetsdomstol inom vatten- domstolens domsområde.
4 & Vattendomstolen är vid handläggningen av mål domför med endast ordföranden i samma utsträckning som en tingsrätt är domför med en lagfaren domare. om inte annat följer av denna lag.
lnnan ordföranden fattar beslut bör han rådgöra med en teknisk leda- mot. om frågans beskaffenhet påkallar det.
5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer utser ordförande i vattendomstol samt utnämner eller förordar teknisk ledamot i vattendomstol.
6 & Nämndemännen tjänstgör efter kallelse av vattendomstolen. Till tjänstgöring bör företrädesvis kallas nämndemän från den del av vatten- domstolens domsområde till vilken målet närmast har anknytning.
7 & Regeringen bestämmer vattendomstolarnas domsområden. Gränser- na mellan vattendomstolarnas domsområden skall följa vattendelare mel— lan olika vattensystem.
8 Q' Vattenmål prövas av den vattendomstol inom vars område det vat- tenföretag eller den åtgärd som det är fråga om i huvudsak skall utföras eller har utförts. Frågor om vattendomstolarnas inbördes behörighet får. utom i fall som avses i 10 kap. 20 å andra stycket rättegångsbalken , inte tas upp av högre rätt.
9 & Vattendomstolen får för sina sammanträden förfoga över behövliga lokaler i domstolsbyggnader eller andra allmänna byggnader, om inte lokalerna är upptagna för sitt huvudsakliga ändamål eller utgörs av guds- tjänstlokal. Uppkommer särskilda kostnader skall de ersättas.
105. Om det vid överläggningar i vattendomstolen förekommer skilj- aktiga meningar. gäller rättegångsbalkens bestämmelser om omröstning i
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 30
domstol med endast lagfarna ledamöter. Vid omröstningen skall först Lagförslaget ordföranden säga sin mening. därefter de tekniska ledamöterna och sist nämndemännen.
Vattenöverdomstolen
11 5 För fullgörande av Svea hovrätts uppgifter som vattenöverdomstol skall det. förutom lagfarna ledamöter. finnas vattenrättsråd. Dessa skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av vattenfrågors behandling. Tjänst som vattenrättsråd tillsätts av regeringen.
Vattenöverdomstolen är domför med fyra ledamöter. av vilka minst tre skall vara lagfarna. Fler än fem ledamöter får inte delta.
Vattenmål 12 & Vattenmålen utgörs av ansökningsmål. stämningsmål och förrätt- ningsmål.
13 & Ansökningsmål är mål om
1. bestämmande enligt 2 kap. 8 5 andra stycket av ersättning för rätten att ta i anspråk ett strömfall.
2. tillstånd enligt 4 kap. 1 & till utförande av andra vattenföretag än markavvattningsföretag.
3. godkännande enligt 4 kap. 4 5 av ett utfört ändrings- eller lagningsar- bete som inte avser ett markavvattningsföretag.
4. prövning enligt 4 kap. 5 & av lagligheten av ett utfört vattenföretag som inte är ett markavvattningsföretag.
5. inrättande enligt 6 kap. 3 så av en gemensam anläggning för bevatt- ning. sedan en samfällighet enligt 6 kap. har bildats.
6. överflyttning enligt 9 kap. 18 5 första stycket av rätten till andels- kraft,
7. tillstånd enligt 14 kap. l & till utrivning av en vattenanläggning eller prövning enligt 14 kap. 5 & under vilka villkor en anläggning för bortle- dande av grundvatten får tas ur bruk.
8. tillstånd enligt 14 kap. 3 % första stycket att bortskaffa flottledsan- läggningar eller rätt att, utan samband med bortskaffning. överta flottleds- anläggningar enligt fjärde stycket nämnda paragraf.
9. förlängning enligt 15 kap. 2 ?; andra stycket av arbetstiden. 10. omprövning enligt 15 kap. 3. 4. 8. 9. 11 och 12 åå. 11. förverkande enligt 15 kap. 5 5. 12. omprövning. utan samband med pågående ansökningsmål eller för- rättning. enligt 15 kap. 15 & första stycket eller omprövning enligt 15 kap. 15 å andra stycket,
13. fastställelse enligt 15 kap. 16 % av en överenskommelse. Berör ett ansökningsmål uteslutande en viss eller vissa sakägare och kan målet avgöras med bindande verkan endast mot dessa. får vattendomsto- len, om sökanden medger det. förordna att målet skall behandlas enligt vad som gäller för stämningsmål.
14 & Stämningsmål är talan om
1. utrivning eller ändring av en vattenanläggning, när talan grundas på att anläggningen inte har tillkommit i laga ordning eller inte är av laga beskaffenhet.
2. ersättning för skada eller intrång genom en sådan anläggning som avsesi 1.
Prop. 1981/82: 130 31
3. ersättning för skada genom utrivning av en vattenanläggning, om utrivningen har skett utan tillstånd men sådant tillstånd skulle ha behövts. eller ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål. enligt 14 kap. 5 5 andra stycket.
4. ersättning enligt 2 kap. 9 & andra stycket,
5. deltagande, utan samband med pågående ansökningsmål. i en vatten- reglering enligt 7 kap. 1 eller 4 Ö.
6. särskild tvångsrätt. utan samband med pågående förrättning eller ansökningsmål. enligt 8 kap.,
7. omprövning enligt 9 kap. 17 å andra stycket.
8. meddelande av bestämmelser enligt 15 kap. 19 5.
9. ersättning enligt 16 kap. 19 5, 10. ersättning eller annat på grund av att en vattenanläggning inte under- hålls i enlighet med 17 kap. l 5.
11. ersättning för skada på grund av att ett vattenföretag inte drivs i enlighet med villkoren i en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut eller i enlighet med vad som föreskrivs i 17 kap. 2 5,
12. ersättning enligt 17 kap. 3 & eller 19 kap. 7 &. 13. ersättning, utan samband med pågående ansökningsmål. enligt 20 kap. 10 &.
14. fördelning av vatten enligt 22 kap. 7 &.
15 & Förrättningsmål är besvär över beslut vid förrättningar enligt denna lag.
16 & Talan som inte faller under 13 eller 14 55 men som rör ett ämne som behandlas i denna lag får tas upp av vattendomstolen. om invändning inte görs mot domstolens behörighet inom den tid som anges i 34 kap. 2 & rättegångsbalken eller vattendomstolen finner att talan har avsevärd bety- delse för vattenförhållandena. Om talan tas upp. räknas målet som vatten- mål. Vattendomstolen får dock inte ta upp talan om ansvar för brott.
Om det enligt denna lag gäller en särskild ordning för behandlingen av en viss fråga, gäller föreskrifterna härom.
17 _5 Om det är lämpligt. får vattendomstolen pröva yrkanden som har samband med vattenmålet men som rör rättsförhållanden som inte skall bedömas enligt denna lag. Vattendomstolen får dock inte pröva frågor om äganderätt till fastigheter eller om fastighetsindelningen.
18 5 Om en vattendomstol har prövat ett mål som rör ett ämne som behandlas i denna lag. får frågan huruvida målet är sådant att det skall tas upp av någon annan domstol än vattendomstol eller av någon annan myndighet än domstol prövas i högre rätt endast om _ .. .
1. frågan fullföljs dit eller väcks där av en part som är berättigåd' till det. eller
2. vattendomstolen har prövat en fråga om äganderätt till en fastighet eller om fastighetsindelningen. eller
3. vattendomstolen har prövat en fråga för vars behandling en särskild ordning har föreskrivits i denna lag, eller
4. vattendomstolen har prövat en fråga om ansvar för brott.
La gl'örslaget
Prop. 1981/82: 130 32
Förfarandet vid vattendomstalarna i ansökningsmål 19 5 En ansökan varigenom ett ansökningsmål anhängiggörs skall vara skriftlig och. om inte annat följer av 20 %. innehålla
1. de uppgifter. ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma företagets beskaffenhet. omfattning och verkningar.
2. uppgifter som behövs för att bedöma om hinder möter mot företaget från allmänna planeringssynpunkter samt uppgifter om möjlig alternativ lokalisering av företaget och om andra vattenföretag eller särskilda anlägg- ningar som kan antas behövas för ett ändamålsenligt utnyttjande av det sökta företaget,
3. så fullständiga uppgifter som möjligt om vilka fastigheter som berörs av företaget samt namn och adress på ägarna och berörda innehavare av särskild rätt till fastigheterna.
4. uppgifter huruvida särskilda bestämmelser med stöd av lag har med- delats rörande användningcn av de mark- och vattenområden som berörs av företaget.
5. uppgifter om de ersättningsbelopp som sökanden erbjuder till varje sakägare. om det inte på grund av företagets omfattning bör anstå med sådana uppgifter.
Ansökningen rörande ett företag. vars tillåtlighet kan antas komma under regeringens prövning, skall innehålla uppgifter om de åtgärder som sökanden har vidtagit enligt 11 kap. 7— 11 55 samt om vad som huvudsakli- gen har förekommit med anledning av dessa åtgärder.
Om företaget avser utförande av ett vattenkraftverk, skall ansökningen innehålla uppgift om det område som enligt sökanden bör utgöra ström- fallsfastighct.
20 & En ansökan enligt 13.5 första stycket 1 skall innehålla ritningar jämte beskrivning av strömfallets läge och beskaffenhet. uppgift om er- bjudna ersättningsbelopp samt övriga upplysningar som behövs för att bedöma ersättningsfrågan.
Till en ansökan enligt 13 & första stycket 6 skall fogas dels ett gravations- bevis rörandc den fastighet varifrån rätten till andelskraft skall flyttas över. dels överenskommelser som har träffats med borgenärer med panträtt i fastigheten och andra rättsägare.
21 & Ansökningshandlingarna skall i mål som avses i 13 & första stycket 2—5 och 7— 12 ges in i åtta exemplar och i övriga mål i tre exemplar. Om det behövs. får vattendomstolen föreskriva att ytterligare exemplar skall ges in.
Har handlingarna inte getts in i ett tillräckligt antal exemplar eller anser vattendomstolen att de är ofullständiga. skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Om sökanden inte fullgör sin skyldighet att ge in ytterliga- re exemplar. får handlingarna mångfaldigas på sökandens bekostnad. Om sökanden inte fullgör sin skyldighet att på annat sätt komplettera ansök- ningen. får ansökningen avvisas.
22 & Upptas ansökningen. skall vattendomstolen utfärda kungörelse om företaget. ] kungörelsen skall lämnas en kortfattad redogörelse för ansök- ningen och pä lämpligt sätt anges de fastigheter som kan beröras. Dessut- om skall erinras om innehållet i 29 och 40 åå och anges sista tidpunkt för erinringar enligt 29 &,
Vattendomstolen skall förordna en eller flera lämpliga personer att för-
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 ' 33
vara ett exemplar av handlingarna i målet (aktförvarare). Namn och adress på aktförvarare skall anges i kungörelsen.
I kungörelsen skall vidare tillkännages att kallelser och andra meddelan- den i målet'till parte-rna skall. om de inte särskilt tillställs part. införas i en viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen.
Kungörelsen skall snarast införas i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till varje sak- ägare som har angetts i ansökningen eller som på annat sätt är känd för domstolen.
Om ansökningen berör fast egendom som är samfälld för flera fastighe- ter. behövcr någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägarna i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten. skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
23 5 Ett exemplar av ansökningshandlingarna och av kungörelsen skall sändas till kammarkollegiet och fiskeristyrelsen. Om det kan antas att det allmänna fiskeintresset eller något annat allmänt intresse inte berörs av företaget, behöver ansökningshandlingarna dock inte översändas.
Kungörelsen skall även sändas till berörda kommuner samt till länssty- relsen och till andra statliga myndigheter vars verksamhet kan beröras av ansökningen.
24 & Utskrift av kungörelsen skall delges
l. styrelsen eller någon annan som förvaltar en av ansökningen berörd kanal- eller slussanläggning eller annan allmän farled eller en hamn eller flottled som är allmän.
2. styrelsen för ett av ansökningen berört vattenförbund samt styrelsen eller annan som förvaltar en berörd samfällighet enligt denna lag eller motsvarande äldre bestämmelser.
3. ägaren av en anläggning för tillgodogörande av vattenkraft. om med ansökningen avses ianspråktagande av den tillgodogjorda kraften.
4. ägaren av den strömfallsfastighet från vilken andelskraft tillhanda- hålls, när fråga är om en ansökan enligt 13 15 första stycket 6.
5. innehavaren av det tillstånd som avses med en ansökan enligt 13 & första stycket 10 eller 11.
25 & Kammarkollegiet skall. om det behövs. föra talan i målet för att tillvarata allmänna intressen.
Kommun får föra talan för att tillvarata allmänna intressen inom kom- munen. _
Fiskeristyrelsen skall. om handlingar översänts till styrelsen enligt 23 &. yttra sig om vattenföretagets inverkan på det allmänna fiskeintresset samt föreslå de bestämmelser som behövs till skydd för fisket. Om styrelsen finner att yttrande inte kan avges utan undersökning på platsen, skall styrelsen anmäla detta till vattendomstolen. som förordnar om sakkunnig- utredning enligt 32 &.
26 5 Ägare av fastigheter som berörs av ansökningen skall till vatten- domstolen uppge innehavare av servitut. nyttjanderätt eller rätt till elek- trisk kraft som har upplåtits i fastigheten. Underlåts detta utan giltigt skäl och uppstår på grund härav skada för sådana sakägare. skall fastighets- ägaren ersätta skadan. Fastighetsägarna skall erinras om innehållet i denna paragrafi den kungörelse som avses i 22 5 eller på annat lämpligt sätt. —
. 3 Riksdagen [981/82. I saml. Nr [30
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 ' 34
27 5 Har en sakägare uppgetts eller på annat sätt blivit känd för vatten-' domstolen först efter det att kungörelsen har utfärdats och har han inte fört talan i målet. skall han på lämpligt sätt beredas tillfälle att yttra sig. Handläggningen av målet får dock inte uppehållas.
28 5 Om det råder tvist om en fastighet som berörs av det i målet avsedda företaget eller av en avsedd åtgärd. har den av de tvistande som innehar fastigheten med äganderättsanspråk rätt att företräda fastigheten i målet. till dess den lagligen vinns från honom.
En ny ägare får inte rubba vare sig överenskommelser som den förre ägaren har ingått eller andra åtgärder som har vidtagits i målet och som är bindande för den förre ägaren. Om den förre ägaren har erhållit meddelan- den och kallelser i målet, behövs inte några nya meddelanden till eller kallelser på den nye ägaren.
29 & Erinringar mot ansökningen skall-göras i skriftlig inlaga som i tre exemplar ges in till vattendomstolen inom den tid som domstolen har bestämt. Tiden skall vara minst trettio dagar från det att kungörandet skedde. Vattendomstolen är inte skyldig att fästa avseende vid erinringar som görs för sent. Ett exemplar av varje erinringsskrift skall sändas till sökanden.
30 5 Den fortsatta förberedelsen av målet är skriftlig eller muntlig.
Vattendomstolen skall under förberedelsen verka för att utredningen i målet får den inriktning och omfattning som är lämplig med hänsyn till målets beskaffenhet. Därvid skall domstolen såvitt möjligt se till att någon onödig utredning inte görs i målet..
31 & Vattendomstolen bestämmer vad en muntlig förberedelse skall avse och vilka parter som skall inställa sig vid denna. Parterna skall kallas till förberedelsen. Kallelsen skall delges parterna eller kungöras i ortstidning. Parter kan föreläggas vid vite att komma tillstädcs eller infinna sig person- ligen. '
Vid den muntliga förberedelsen får tredskodom inte meddelas. Parterna får åberopa skrifter som de har gett in. En redogörelse bör lämnas för skrifternas innehåll.
32 & Om det för bedömning av målet behövs någon särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering. kan vattendomstolen förordna en eller flera sakkunniga att efter förberedande undersökning avge utlåtande i målet.
Sådan undersökning skall verkställas snarast möjligt. Om det behövs med hänsyn till målets beskaffenhet eller ändamålet med undersökningen. skall domstolen på ett lämpligt sätt underrätta parterna om tiden för denna.
33 5 Om det är lämpligt. får vattendomstolen uppdra åt en eller flera ledamöter av vattendomstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för en sådan undersök- ning. Vid undersökningen skall protokoll föras.
34 & På begäran av sökanden får vattendomstolen utan huvudförhand- ling besluta att åtgärder får vidtas för att förebygga eller minska skador eller olägenheter, innan frågan om sådana åtgärder slutligen avgörs. Som
Lagförslaget
Prop. 1981/822130 ' 35
villkor gäller att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersätt- ning som han kan bli skyldig att betala på grund av åtgärderna.
Beslutet gäller omedelbart. men det kan andras när förhållandena föran- leder det. -
35 & Framgår det av ett utlåtande enligt 32 5 eller på annat sätt att det sökta vattenföretaget berör fastigheter som inte har angivits i kungörelsen enligt2 29. skall vattendomstolen med tillämpning av2 25 bereda ägare och innehavare av särskilda rättigheter till sadana fastigheter tillfälle att yttra sig.
Om det är lämpligare. får vattendomstolen kalla sakägarna till huvudför- handlingen i malet. Kallelserna skall senast åtta dagar före huvudförhand- lingen delges sakägarna 1 den ordning som gäller för delgivning av stämning i tvistemål.
365. När målet är klart för huvudförhandling, skall vattendomstolen bestämma tid och plats för denna. Platsen bestäms med hänsyn främst till att minsta möjliga kostnader uppstår. '
Besked om tid och plats för'huvudförhandlingen skall i god tid lämnas parterna i den ordning som har bestämts för kallelser till dem. Om anled- ning till det föreligger; skall i kallelsen lämnas uppgift om de frågor som avses behandlas vid huvudförhandlingen. '
Om någon part bör infinna sig personligen vid huvudförhandlingen. skall vattendomstolen förelägga honom detta vid -vite. Föreläggandet skall delges.
Huvudförhandling får hållas även om part uteblir från denna. Tredsko- dom får dock inte meddelas.
37 & Om vattendomstolen finner att ett mål kan utredas utan förberedel- se. får domstolen i kungörelse omedelbart kalla parterna till huvudförhand- ling i målet. Därvid gäller 22—28 och 32—365? i tillämpliga delar. Huvud- förhandlingen får hålla-s tidigast tre veckor efter det att kungörandet sked- de.
38 5 I målet skall syn hållas. om det inte är obehövligt.
39 5 Ett beslut varigenom en nämndeman har förklarats jävig rubbarinte beslut eller åtgärder av vattendomstolen. som har tillkommit innan jävsin- vändningen gjordes och varom övriga ledamöter har varit ense.
40 & Yrkanden om ersättning till följd av det vattenföretag eller den åtgärd som avses med ansökningen samt erinringar i anledning av utlåtan- de enligt 325 skall framställas skriftligen eller muntligen senast vid huvud- förhandlingen. Vattendomstolen får avvisa senare framställda yrkanden och erinringar, om de inte har föranletts av iakttagelser vid syn eller av andra omständigheter som har förekommit under huvudförhandlingen.
41 & Vid huvudförhandlingens början bör ordföranden eller någon annan ledamot kort redogöra för ansökningen och de yrkanden som har fram- ställts i målet. För utredning av frågor av teknisk beskaffenhet får parterna åberopa ingivna skrifter. En redogörelse skall lämnas för skrifternas inne- håll.
Vid en uppskjuten huvudförhandling skall målet återupptas i det skick
' Lagförslaget
Prop. 1981/82; 130 36
vari det förelåg vid den tidigare handläggningens slut. Har de ledamöter som vid det senare sammanträdet "tjänstgör i domstolen inte deltagit i den tidigare handläggningen. skall dock målet företas till ny huvudförhandling. I den mån det i sådant fall kan antas vara utan betydelse eller skulle medföra oskälig kostnad eller synnerlig olägenhet. behöver bevis som har . tagits upp vid tidigare handläggning inte tas upp på nytt.
42 5 Om vattendomstolen finner att hinder mot det sökta företaget möter enligt 3 kap. 3å första stycket men att det föreligger sådana omständighe- ter som avses i andra stycket nämnda paragraf. skall vattendomstolen med eget yttrande överlämna frågan till regeringens avgörande. Detsamma gäller. om frågan om företagets tillåtlighet enligt 11 kap. 1—3 eller Såå skall avgöras av regeringen.
43 & Vattendomstolens dom skall grundas på vad som har förekommit vid syn och annan förhandling inför vattendomstolen samt vad handlingar- na innehåller.
Domen skall meddelas så snart det kan ske med hänsyn till målets beskaffenhet och omständigheterna i övrigt. Om inte synnerliga skäl före- ligger. skall domen meddelas inom två månader efter det huvudförhand- lingen avslutades.
Skyldigheten enligt 17 kap. 95 sjunde stycket rättegångsbalken att un- derrätta parterna om innehållet i domen skall anses vara fullgjord genom att ett exemplar av domen hälls tillgängligt hos den eller de aktförvarare som har förordnats.
44 5 När på yrkande av någon part den ersättning som tillkommer ho- nom anses böra sättas högre än vad sökanden har föreslagit. får vattendomstolen även beträffande andra parter vidta sådana jämkningar i ersättningsbeloppen som kan behövas för att uppnå likformighet i upp- skattningen. Ersättningen får inte sättas-lägre än vad sökanden har erbjudit i målet. Om särskild uppgörelse har träffats mellan parterna. får ersättning dock inte bestämmas annorlunda än som har avtalats.
45 5 Om det behövs för tillämpningen av 16 kap. 14.5. tredje stycket. skall vattendomstolen uppskatta det värde som en berörd fastighet har utan särskild rättighet som minskar fastighetens värde.
46 5 Innan vattendomstolen meddelar en dom om inlösen av en fastig- hetsdel eller om ersättning för strömfall som skall avstås enligt 2 kap. 85 och utgör fastighetsdel. skall en karta med beskrivning ha upprättats över området samt dess gränser ha utmärkts i den ordning som gäller _för fastighetsbildning. '
Innan vattendomstolen meddelar en dom om tillstånd till ett vattenkraft- verk. skall domstolen se till att det finns en lämplig fastighet. som ägs av sökanden och med vilken rätten till tillgodogörandet av vattenkraften för framtiden skall vara förenad tströmfallsfastighet).
47 å En dom som innebär att tillstånd lämnas till vattenföretag eller andra åtgärder enligt denna lag skall i förekommande fall innehålla bestäm- melser om
1. företagets ändamål. läge. omfattning och tekniska utformning,
2. de områden som får tas i anspråk för företaget och de särskilda tvångsrätter i övrigt som medges sökanden.
Lagfi'irxlagt't
Prop. 1981/82: 130 37
3. tillsyn. besiktning och kontroll.
4. strömfallsfastighet.
5. vilka som skall delta i en vattenreglerings- eller bevattningssamfäl- lighet samt varje deltagares andelstal i fråga om kostnaderna för företaget.
6. skyldighet att betala ersättning eller att utföra skadeförebyggande åtgärder samt hur betalningen skall ske,
7. villkor beträffande tillhandahållande av andelskraft och om kostnads- _
bidrag härför,
8. skyldighet att betala avgifter.
9. villkor i övrigt för att tillgodose allmänna och enskilda intressen. IO. tid inom vilken anspråk i anledning av oförutsedda skador får fram- ställas.
11. tid efter vars utgång omprövning enligt 15 kap. 3.5 eller 155 andra stycket får ske.
12. den förlust av vatten eller annat som tillståndshavare enligt 9 kap. 14 och 15 äs" är skyldig _att underkasta sig utan ersättning.
13. rättegångskostnader. Avser tillståndet arbeten för företaget. skall i domen anges den tid inom vilken arbetena skall vara utförda (arbetstid).
48 5 På yrkande av sökanden får vattendomstolen i särskild dom avgöra frågan om företagets tillåtlighct.
Om domstolen funnit att företaget är tillåtligt och om företagets snara genomförande är angeläget. får domstolen i särskild dom meddela tillstånd till de arbeten som behöver utföras.
Meddelas särskild dom får vattendomstolen förordna att malet 1 övrigt skall vila till dess domen vunnit laga kraft.
49 5 När verkningarna av ett vattenföretag inte kan i ett visst hänseende förutses med tillräcklig säkerhet. får vattendomstolen vid meddelande av tillstånd till företaget skjuta upp frågan om ersättning eller andra villkor i det hänseendet till dess behövlig erfarenhet har vunnits av företagets inverkan.
] samband med uppskovsbeslutet skall vattendomstolen. såvitt angår skada eller förlust som kan antas bli mera kännbar. meddela provisoriska bestämmelser om ersättning eller skadeförebyggande åtgärder.
Den uppskjutna frågan skall avgöras så snart det kan ske. Ersättningen får därvid inte bestämmas till lägre belopp än vad som har bestämts provisoriskt._
Då målet har uppskjutits i viss del. skall vattendomstolen som villkor för att tillståndet till företaget skall få tas i anspråk föreskriva att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den slutliga ersättningen samt för den ersättning som bestämts provisoriskt och som inte skall betalas innan tillståndet tas i ansp1åk. _
Bestämmelserna 1 preskriptionslagen (1.981: 130) gäller inte ersättnings- anspråk som omfattas av ett uppskovsbeslut.
50 5 När det finns skäl till det, får vattendomstolen förordna att tillstån- det till ett vattenföretag eller till en annan åtgärd enligt denna lag får tas i anspråk även om domen därom inte har vunnit laga kraft. Som villkor skall föreskrivas att sökanden hos länsstyrelsen ställer säkerhet för den ersätt- ning som kan komma att utgå, om domstolens dom ändras.
Om sökanden. sedan tillstånd till ett vattenföretag eller till en annan
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 38
åtgärd enligt denna lag har meddelats. åläggs skyldighet att förebygga eller minska skador eller att betala ersättning, får vattendomstolen förordna att domen skall gå i verkställighet som om den hade vunnit laga kraft.
Överklag'as en dom som avses med ett förordnande enligt första eller andra stycket. får vattenöverdomstolen undanröja förordnandet. innan talan mot domen i övrigt prövas.
Förfarandet vid 1'attendomstolarna i stämningsmål 51 5 Talan i stämningsmål väcks genom stämning.
52 5 Förberedelsen är skriftlig eller muntlig. _ Kallelser och andra meddelanden till parterna skall delges.
53 5 Vattendomstolen får avgöra målet utan huvudförhandling. om par- terna inte har begärt någon sådan och deras inställelse inte behövs för utredningen i målet. Om målet avgörs utan huvudförhandling i annat fall än som avses i 42 kap. 185 rättegångsbalken . skall vattendomstolen ha den sammansättning som anges i 35 första stycket i detta kapitel.
Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling och är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan. skall de få tillfälle till detta. -
Beträffande förelägganden för parterna att inställa sig vid muntlig förbe- redelse eller vid huvudförhandling och om parts utevaro från ett sådant sammanträde gäller rättegångsbalkens bestämmelser rörande en sak. varom förlikning inte är tillåten.
54 5 I fråga om förfarandet i stämningsmål gälleriövrigt bestämmelserna om ansökningsmål-i 315 andra stycket. 32 och 3355. 365 första stycket. 38. 39 och 41 55. 435 första och andra styckena samt 465 första stycket.
1 mål enligt 145 6 gäller också 45 och 50 55 Om det i ett sådant mål är fråga om arbete för att förebygga eller minska skador eller olägenheter till följd av ett företag enligt denna lag. gäller även 34 5.
55 5 Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vatten- domstolen enligt 135 första stycket 3 eller 4 eller om ändrade bestämmel- ser om vattentappning enligt 13 5 första stycket 10. handläggs målet i dess helhet som ett ansökningsmål. om inte målet med stöd av 135 andra stycket ändå behandlas som ett stämningsmål.
Har vattendomstolen i stämningsmål eller enligt handräckningslagen (1981 : 847) eller länsstyrelsen enligt 21 kap. 35 denna lag beslutat om borttagande eller ändring av en vattenanläggning och görs en ansökan som avses i första stycket. får vattendomstolen i ansökningsmålet bestämma att- beslutet inte får verkställas innan målet har blivit slutligt avgjort eller vattendomstolen förordnar annat. Sökanden _skall ställa säkerhet för kost- nader och skador.
Förfarandet vid vatre/1domstolarna t'förra"tlniagsmål 56 5 Har förrättningsmannens beslut inte överklagats på föreskrivet sätt eller inom rätt tid. skall klagomålen omedelbart avvisas av vattendomsto- len. Har besvärsinlagan före besvärstidens utgång inkommit till förrätt- ningsmannen. skall den omständigheten att inlagan. först efter utgången av nämnda tid inkommit till domstolen inte föranleda att talan avvisas.
Lagfi'irslaget
Prop. 1981/82: 130 - 39
57 5 Vid besvärsinlagan skall fogas två avskrifter av inlagan och därtill hörande handlingar. Behöver domstolen för delgivning eller därmed jäm- förliga åtgärder ytterligare avskrifter. är klaganden skyldig att tillhandahål- la dem. Är avskrifter inte tillgängliga när de behövs. får domstolen ombe- sörja dem på klagandens bekostnad.
58 5 Upptas besvären av vattendomstolen. skall domstolen sända ett exemplar av besvärShandlingarna till den eller de aktförvarare som har förordnats vid förrättningen samt utfärda kungörelse om besvären.
I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingarna i målet hålls tillgängligt hos aktförva- raren eller aktförvararna.
att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall. om de inte särskilt tillställs dem. införas i en viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvararna. _
att skriftlig förklaring över besvären skall ha inkommit till vattendomsto- len inom den tid, minst trettio dagar från det att kungörandet skedde. som vattendomstolen bestämt.
Om det är lämpligt. skall vattendomstolen i kungörelsen kalla till huvud- förhandling i målet.
59 5 Kungörelsen skall snarast införas i ortstidning. Om företaget är av mindre omfattning och berör endast en viss eller vissa sakägare. får kungö- relsen ersättas av ett meddelande till varje sakägare med samma innehåll - som kungörelsen skulle ha haft. Meddelandet skall delges.
En utskrift av kungörelsen eller meddelandet skall tillställas den eller de aktförvarare som har förordnats. -
Om besvär somhar anförts av en enskild sakägare berör allmänna intressen. skall utskrifter av kungörelsen eller meddelandet sändas till de myndigheter som anges i 235. Dessutom skall ett exemplar av besvärs- handlingarna sändas till kammarkollegiet och. om det allmänna fiskeintres- set berörs. till fiskeristyrelsen. .
Om talan förs mot en ägare av en fastighet eller en innehavare av en särskild rättighet till en fastighet och fastigheten inte har angivits i någon kungörelse under förrättningen. skall besvären och en utskrift av kungörel- sen eller meddelandet om dessa delges ägaren eller rättighetshavaren.
60 5 För behandling av rättegångsfrågor eller någon del av saken som får avgöras särskilt får huvudförhandling utsättas. fastän målets beredande i övrigt inte har avslutats.
61 5 Vattendomstolen får avgöra målet utan huvudförhandling. om hu- vudförhandling kan antas sakna betydelse för prövningen och ingen part har begärt en sådan förhandling eller om domstolen finner det uppenbart att talan är ogrundad. Vattendomstolen är därvid domför utan nämnde- männen. -
För prövning som inte avser själva saken fordras inte huvudförhandling. Har domstolen beslutat att målet skall avgöras utan huvudförhandling och är det inte uppenbart att parterna redan har slutfört sin talan. skall de få tillfälle till detta.
62 5 Vattendomstolens avgörande av saken sker genom dom. Annat avgörande av domstolen träffas genom beslut.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 40
63 5 Om en ändring i förrättningsmannens beslut lämpligen bör göras av förrättningsmannen. får domstolen visa förrättningen åter till denne. Dom- stolen får meddela bestämmelser till ledning för hur ändringen skall ske.
64 5 Ifråga om förfarandet i förrättningsmål gäller i övrigt bestämmelser- na om ansökningsmål i 30—33. 36. 38. 39. 41—43 och 4555. 465 första stycket samt 47—5055.
Rättegången i vatten/ivärda/rumla; 65 5 Vattendomstolens domar eller beslut får. om inte annat är föreskri- vet, överklagas hos vattenöverdomstolen. ] stället för de tider som före- skrivs i 50 kap. 1 och 255 samt 57 kap. l5 rättegångsbalken gäller för vadeanmälan och anslutningsvad två veckor. för anförande av besvär tre veckor samt för fullföljd av vad fyra veckor.
66 5 Om vattendomstolen i samband med en dom. som innefattar till- stånd till ett vattenföretag. inte har meddelat förordnande enligt 505 första stycket. gäller beträffande överklagande i denna del 49 kap. 55 andra stycket rättegångsbalken .
67 5 Vattendomstolens beslut i överklagade frågor som avses i 12 kap. 375 första stycket 1 och 3 samt fjärde stycket får inte överklagas.
Vattendomstolens beslut i frågor som avses i 345 överklagas särskilt genom besvär. Beslut i fråga som avses i 555 andra stycket får överklagas endast i samband med överklagande av dom eller slutligt beslut i ansök- ningsmålet. -
68 5 Har i ett ansökningsmål. vari kungörelse enligt 225 har utfärdats. sökanden överklagat vattendomstolens dom eller beslut. får vattenöver- domstolen i stället för att förordna om delgivning med motparterna besluta att ett exemplar av vade- eller besvärsinlagan med därvid fogade handling- ar skall översändas till den eller de aktförvarare som har förordnats av vattendomstolen samt utfärda kungörelse om överklagandet.
I kungörelsen skall uppges att ett exemplar av handlingarna'i målet hålls tillgängligt hos aktförva- raren eller aktförvararna.
att kallelser och andra meddelanden i målet till parterna skall. om de inte särskilt tillställs någon part. införas i en viss eller vissa ortstidningar samt hållas tillgängliga hos aktförvararen eller aktförvararna.
att skriftligt genmäle eller skriftlig förklaring skall ha inkommit till vat- tenöverdomstolen inom den tid. minst tre veckor från det att kungörandet skedde. som vattenöverdomstolen bestämt.
Kungörelsen skall införas i den eller de ortstidningar som vattendomsto- len har bestämt för meddelanden i målet.
Första—tredje styckena gäller också i förrättningsmål, vari kungörelse enligt 585 har utfärdats. oavsett om sökanden eller någon annan har klagat.
Då föreskrifterna i denna paragraf har iakttagits, skall delgivning anses ha skett.
69 5 Vademål får avgöras av vattenöverdomstolen utan huvudförhand- ling. om den skulle sakna betydelse för prövningen. Om parterna på ömse sidor har begärt huvudförhandling. skall den äga rum, om den inte uppen- barligen skulle vara utan betydelse.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 41
Vid huvudförhandling får utredningen läggas fram genom vattenöver- domstolens försorg i den omfattning som domstolen bestämmer.
Om vattenöverdomstolen i ett överklagat ansöknings- eller förrättnings— mål finner att vite eller annan påföljd för utevaro bör föreläggas någon pan. får föreläggandet inte tillkännages parten genom kungörelse som avses i 685 utan det skall delges parten.
70 5 Om det är lämpligt. får vattenöverdomstolen uppdra åt en eller flera ledamöter av domstolen att verkställa undersökning på platsen. Parterna skall på lämpligt sätt underrättas om tiden för undersökningen. Vid denna skall protokoll föras. _
En utredning som ett vattenrättsråd har verkställt beträffande en fråga av teknisk beskaffenhet får inte läggas till grund för vattenöverdomstolens dom eller beslut utan att parterna har beretts tillfälle att yttra sig över utredningen. Detta gäller dock inte. om utredningen i endast oväsentlig mån avviker från vad som har framkommit tidigare i målet.
71 5 I fråga om rättegången i vattenöverdomstolen gäller i övrigt 32. 42, 43 och 45—5055.
Rättegången i högsta domstolen 72 5 Vattenöverdomstolens domar eller beslut får, om inte-annat är föreskrivet. överklagas hos högsta domstolen. _
I fråga om rättegången i högsta domstolen gäller bestämmelserna om rättegången i vattenöverdomstolen i 68, 69 och 71 55.
14 kap. Särskilda bestämmelser om utrivning m. rn.
1 5 Görs ansökan om tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten. skall tillstånd till utrivningen lämnas, om inte förordnande meddelas enligt 2 5.
2 5 I stället för att lämna tillstånd att riva ut en vattenanläggning i ytvatten får vattendomstolen på begäran av ägaren av en fastighet som skulle skadas av utrivningen förordna att skyldigheten att underhålla an- läggningen och att fullgöra vad som i övrigt åligger anläggningens ägare skall för framtiden. till dess något annat bestäms, övergå på fastighets- ägaren.
Till skydd för allmänna intressen kan efter åtagande sådant förordnande också meddelas för staten. en kommun eller ett vattenförbund.
Förordnande får inte meddelas. om det kan antas att fastighetsägaren inte kan fullgöra skyldigheterna eller om det med hänsyn till sökanden eller till allmänna intressen kan anses mera angeläget att anläggningen rivs ut.
Om ägaren vållas skada av att anläggningen bibehålls. skall den som övertar ansvaret för anläggningen utge skälig ersättning för skadan.
35. Anläggningar för en allmän flottled som är avlyst får bortskaffas efter tillstånd av vattendomstolen. Sådant tillstånd får ges till
]. staten. en kommun eller ett vattenförbund, -
2. förvaltare som avses i 82 aä lagen (19191426') om flottning i allmän flottled samt _ '
Lagförslag et
Prop. 1981/82: 130 ' 42
3. den som kan lida men av att anläggningarna bibehålls. Den som får tillstånd att bortskaffa en anläggning får fritt förfoga över denna.
Om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas av anläggningarnas bortskaffande. behövs inte något tillstånd av vatten- domstolen. Om en förvaltare har utsetts enligt 82 a5 lagen om flottning i allmän flottled. fordras dennes medgivande till åtgärden. '
Vill en fastighetsägare. vars fastighet skulle skadas av att en anläggningi flottledcn bortskaffas. överta anläggningen kan vattendomstolen förordna , härom. Ett sådant förordnande kan meddelas också för den som 'vill använda anläggningen för ett vattenföretag eller för staten, en kommun
eller ett vattenförbund till skydd för allmänna intressen.
4 5 Om en fastighet. vars ägare övertagit underhållsskyldighet enligt 25 första stycket eller en anläggning enligt 3 5 fjärde stycket första meningen, övergår till ny ägare. svarar denne för de skyldigheter som följer av övertagandet.
Övertagandet skall antecknas i fastighetsboken.
5 5 Om fara för allmänna eller enskilda intressen kan uppkomma genom att en anläggning för bortledande av grundvatten helt eller delvis tas ur bruk. skall anläggningens ägare inhämta vattendomstolens besked på vilka villkor det får ske.
Medför en åtgärd som avses i första stycket skada på annans egendom genom bestående ändring i vattenförhållandena. skall skälig ersättning härför utgå.
15 kap. Tillstånds giltighet, omprövning m. m.
Verkan ar domar [ ansökningsmål ] 5 Om en dom som har meddelatsi ctt ansökningsmål enligt 13 kap. I3 .5 första stycket avser tillstånd till ett vattenföretag eller till någon annan åtgärd enligt denna lag och domen har vunnit laga kraft. gäller tillståndet mot alla. såvitt avser frågor .som enligt denna lag är att bedöma 1 sadant mål. Avser tillståndet utförandet av en anläggning. innefattar det rätt att bibehålla anläggningen. Med stöd av.. 2 kap. 9 5 eller bestämmelser i detta kapitel kan dock ett tillstånd begränsas eller förenas med änd1ade eller nya villkor eller förklaras förverkat.
Med tillstand avses i detta kapitel även godkännande av arbeten enligt 4 kap. 4 5 och lagligförklaring enligt 4 kap. 5 5.
2 5 Tillståndet förfaller. om tillståndshavaren inte iakttar de bestämmel- ser om arbetstid som har meddelats i tillståndsdomen.
Om tillståndshavaren visar att han har giltigt skäl för dröjsmålet eller att synnerliga olägenheter skulle uppstå om tillståndet förfaller, kan vatten- domstolen förlänga tiden med högst tio år. Ansökan om förlängning skall göras innan den föreskrivna tiden har gått ut.
3 5 För att tillgodose allmänna intressen får vattendomstolen företa om- prövning av villkoren för ett tillstånd och därvid föreskriva ändrade eller nya villkor. Omprövningen får inte ske förrän efter utgången av en tid som domstolen bestämmer vid meddelandet av tillståndet. minst tio år och
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 43
högst trettio år från det tillståndsdomen vinner laga kraft. Omprövning för att tillgodose sådana allmänna intressen som berörs av väsentliga ändring- ar i vattenförhållandena får dock ske redan före utgången av den bestämda tiden.
Vattendomstolen skall i omprövningsdomcn bestämma när de ändrade eller nya villkoren skall börja tillämpas. När omprövning sker efter utgång- en av den vid meddelandet av tillståndet bestämda tiden. skall också bestämmas efter vilken tid. minst tio och högst trettio år. förnyad ompröv- ning får ske.
4 5 Om det visar sig att anordningar som har vidtagits eller villkor som har meddelats till skydd för fisket enligt 3 kap. ll 5 eller 10 kap. 5 5 är mindre ändamålsenliga, får vattendomstolen meddela ändrade bestämmel— ser.
5 5 Om tillståndshavaren åsidosätter ett villkor i en tillståndsdom och avvikelsen är betydande. får vattendomstolen förklara tillståndet förver— kat. Avser tillståndet verksamheten vid en vattenanläggning, får vatten- domstolen också förklara rätten att bibehålla vattenanläggningen förver- kad.
Har underhållet av en vattenanläggning allvarligt försummats. får vat- tendomstolen förklara rätten att bibehålla anläggningen förverkad.
Om ett tillstånd att inverka påvattenförhållandena inte har utnyttjats under en längre tid och det kan antas att tillståndet inte heller kommer att utnyttjas. får vattendomstolen förklara tillståndet förverkat. Därvid får vattendomstolen också förklara rätten att bibehålla den vattenanläggning varmed inverkan på vattenförhållandena sker förverkad. '
6 5 I samband med ett förverkandebeslut enligt 5 5 som avser en vatten-
anläggning skall vattendomstolen ålägga den som är ansvarig för underhålÅ let av anläggningen att riva ut den och att vidta de åtgärder som behövs för . att förebygga eller minska skador genom utrivningen.
I stället för åläggande enligt första stycket får vattendomstolen medge någon annan vars rätt är beroende av utrivningen eller. till skydd för allmänna intressen. staten. en kommun eller ett vattenförbund att riva ut anläggningen på den underhållsskyldiges bekostnad. Domstolen får också, under de förutsättningar som anges i 14 kap. 2 5. medge att anläggningen bibehålls och att underhållsskyldigheten övergår på en fastighetsägare eller på staten. en kommun eller ett vattenförbund. Därvid äger l4 kap. 2 5 fjärde stycket och 4 5 motsvarande tillämpning.
7 5 Ansökan om prövning som avses i 3—5 55 görs av kammarkollegiet.
8 5 Efter ansökan av tillståndshavaren får vattendomstolen upphäva el- ler ändra andra bestämmelser i en tillståndsdom än som avser storleken av ersättnings belopp.
9 5 Vattendomstolen kan fastställa ändrade eller nya bestämmelser om innehållande och tappning av vatten'efter ansökan av annan än tillstånds- havaren. om han vill utnyttja vattenkraften i sitt strömfall bättre. eller efter ansökan av en kommun eller ett vatten-förbund som vill tillgodose den allmänna miljövärden eller hälsovården eller främja fisket. Till förmån för allmänna farleder. allmänna hamnar. allmänna flottlcder, bevattnings- och
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 44
markavvattningssamfälligheter samt avloppsföretag kan sådana bestäm- melser fastställas på ansökan av huvudmannen.
10 5 1 frågor som avses i 3. 4. 8 och 9 55 gäller. om inte annat är särskilt föreskrivet, i tillämpliga delar vad som stadgas om utförande av vattenfö- retag. ' _
Vid omprövning enligt 3 eller 4 5 får sådana villkor inte föreskrivas som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller att förutsätt- ningarna för detta rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller för tillstånds- havaren, mottagare av andelskraft eller andra som har inrättat sig efter företaget medföra kostnader som ståri missförhållande till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas. Hänsyn skall vid omprövningen tas till vad tillståndshavaren enligt tidigare omprövningsdomar har fått underkas- ta sig till förmån för allmänna intressen.
Om regeringen i samband med prövningen av ett vattenföretag har föreskrivit att ett visst villkor skall gälla för ett tillstånd. får vattendomsto- len vid omprövningen inte avvika väsentligt från villkoret utan att regering- en har medgivit det.
11 5 Ett tillstånd till vattentäkt får omprövas av vattendomstolen efter ansökan av den som driver en annan vattentäkt som är beroende av samma vattentillgång eller av den som söker tillstånd till en sådan vattentäkt. Därvid äger vad som i 3 kap. 8 5 föreskrivs omjämkning av företagen eller företräde åt det ena företaget motsvarande tillämpning.
12 5 På ansökan av kammarkollegiet eller den avgiftsskyldige får vatten- domstolen föreskriva den ändring av en bygdeavgift eller en allmän fls- keavgift som kan behövas med hänsyn till erfarenheterna av företagets verkningar eller till bestående hinder att utnyttja företaget i den avsedda omfattningen.
Frågan om ändring av en sådan avgift" får även tas upp till prövning i samband med en omprövning enligt 3. 4, 8, 9 eller 11 5.
13 5 En omprövningsdom har samma verkan som en tillståndsdom.
Verkan av beslut efter förrättning 14 5 Sedan ett tillståndsbeslut eller annat beslut av förrättningsmannen har vunnit laga kraft. får det verkställas.
I fråga om tillstånd till markavvattningsföretag och omprövning äger 1 — 10 och 13 55 motsvarande tillämpning. Omprövning enligt 3. 4, 8 och 9 55 skall dock ske vid en ny förrättning. Länsstyrelsen förordnar om sådan förrättning efter ansökan.
Ändrade förhållanden [ .vmnfälligheter 15 5 Om en dom eller ett beslut enligt 3—6. 8.9. 11 eller 145 inverkar på - frågan om en samfällighets fortsatta bestånd. kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem. får meddelas dc ändrade bestämmelser som behövs. lnträder, sedan en samfällighet har bildats enligt denna lag, i andra fall än som avses i första stycket ändrade förhållanden som i inte ringa män inverkar på frågan om sättet för företagets utförande. kretsen av deltagare eller kostnadsfördelningen mellan dem. får frågan på ansökan av en del—
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 45
tagare omprövas av vattendomstolen eller. såvitt avser en markavvatt- ningssamfällighet. vid en ny förrättning. Även utan att sådana förhållanden har inträtt. får en omprövning äga rum. om någon vill ansluta sig som deltagare eller i det tidigare avgörandet har föreskrivits att frågan får omprövas efter en viss tid och denna tid har gått ut.
Vid omprövningen gäller bestämmelserna om utförande av vattenföretag i tillämpliga delar. '
Den som inträder som deltagare i en bestående samfällighet skall åläggas att i skälig utsträckning ersätta de övriga deltagarna deras kostnader som nedlagts i gemensamma anläggningar. Vad som sagts nu gäller också när andelstalet höjs för en deltagare som ingår i en samfällighet.
16 5 En överenskommelse om att någon skall inträda i eller utträda ut en samfällighet enligt denna lag. att en deltagares andelstal skall ändras eller att samfälligheten skall upphöra har samma verkan som en tillståndsdom eller ett tillståndsbeslut. om överenskommelsen på ansökan av en deltaga- re godkänns av vattendomstolen eller. om överenskommelsen träffas un- der en förrättning. av förrättningsmannen. Ett sådant godkännande får inte lämnas om det är uppenbart att överenskommelsen strider mot denna lag.
Oförutsedda skador 17 5 Om ett vattenföretag eller en vattenanläggning. som har utförts i enlighet med ett tillstånd enligt denna lag. medför skador som inte förut- sågs av vattendomstolen eller förrättningsmannen när tillståndet medde- lades, får den skadelidande framställa anspråk på ersättning enligt 9 kap. 1— 10 55.
Om fråga är om betydande skador för enskild eller för något allmänt intresse. får begäras sådana ändringar på företagarens bekostnad av vat- tenföretaget eller vattenanläggningen som. utan att medföra skador för tredje man eller väsentliga olägenheter för tillståndshavaren. är ägnade att förebygga eller minska framtida skador. I fråga om allmänna intressen förs talan av kammarkollegiet eller kommunen.
Anspråk på grund av oförutsedda skador skall för att få tas upp till prövning anmälas till vattendomstolen inom fem år eller den längre tid, högst tjugo år. som kan ha bestämts i samband med tillståndet. Tiden räknas från utgången av den av domstolen eller förrättningsmannen be— stämda arbetstiden.
Bestämmelserna i preskriptionslagen (1981: 130) gäller inte anspråk en— ligt denna paragraf.
18 5 Anmälan som avses i 17 5 skall vara skriftlig och ges in till vatten- domstolen i tre exemplar. Ett exemplar skall delges tillståndshavaren.
Anspråket prövas före eller efter utgången av den tid som gäller för anmälan. Beträffande förfarandet gäller vad som stadgas om förfarandet i stämningsmål. Därjämte tillämpas 13 kap. 45 5 och 50 5 andra och tredje styckena.
Fastställande av bestämmelser om vattentappning och vattentäkter 19 5 Saknas bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten be- träffande ett vattenföretag eller bestämmelser om nyttjandet av en vatten- täkt eller är meddelade bestämmelser ofullständiga. får vattendomstolen på talan av den som lider skada genom de rådande förhållandena fastställa sådana bestämmelser som är ägnade att för framtiden förebygga eller
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 - 46
minska skador. Bestämmelserna får inte ändra vad som lagligen kan gälla och inte heller skada tredje mans rätt.
16 kap. Betalning av ersättning, tillträde m. m.
1 5 Löseskilling och intrångsersättning enligt 9 kap. som skall utgå på en gång betalas genom nedsättning hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen.
Om ersättningen avser fastigheter 1 olika län. skall nedsättningen ske hos den länsstyrelse som domstolen eller förrättningsmannen bestämmer.
2 5 Nedsättning enligt 1 5 skall inte ske. om fastigheten inte svarar för någon beviljad eller sökt inteckning eller om de borgenärer som har pant- rätt i fastigheten har medgivit att ersättningen betalas ut till den ersätt- ningsberättigade. Om fastigheten besväras av gemensam inteckning. gäller vad som har sagts nu endast om det dessutom föreligger sådana medgivan- den från fastighetsägare och fordringshavare som i 22 kap. 11 5jordabal- ken föreskrivs för relaxation. Mcdgivande behövs dock inte av den för vars rätt domstolens eller förrättningsmannens avgörande är väsentligen utan betydelse. '
3 5 1 beslut om löseskilling eller intrångsersättning skall anges i vad man nedsättning skall ske.
4 5 Ersättning som inte skall nedsättas betalas till den ersättningsbe- rättigade. Om ersättningen avser mark som skall lösas. åligger det den ersättningsskyldige att hos länsstyrelsen i det län där fastigheten är belägen anmäla och därvid styrka att ersättningen har betalats. Om ersättningen avser fastigheter 1 olika län. skall anmälan göras hos den länsstyrelse som domstolen eller förrättningsmannen bestämmer.
5 5 Bestämmelserna i 1—4' 55 gäller även provisorisk ersättning somhar bestämts med stöd av 13 kap. 49 5 andra stycket.
6 5 Vid nedsättning eller anmälan skall den ersättningsskyldige till läns- styrelsen ge in domen eller beslutet samt lagakraftbevis och vid nedsätt- ning dessutom gravationsbevis för fastigheten. Om det inte sker. skall länsstyrelsen anskaffa handlingarna på den ersättningsskyldiges bekost- nad.
7 5 Ersättning för mark som löses skall betalas och anmälan enligt 4 5 skall ske inom sex månader från det att såväl tillståndsfrågan som ersätt- ningsfrågan har avgjorts slutligt. Ersättning som inte avser mark som löses och som har fastställts att utgå på en gång skall betalas inom'tvä år från samma tid. Om den ersättningsskyldige inte iakttar vad som har sagts nu förlorar han den rätt som han har förvärvat gentemot den ersättningsberät- tigade.
Tidsfristerna får förkortas eller förlängas när parterna är ense om det eller om det t1nns särskilda skäl för det.
8 5 Inlösen av mark är fullbordad när den ersättningsskyldige har full- gjort vad som åligger honom enligt 1 eller 4 5.
La gjörslagel
Prop. 1981/82: 130 47
9 5 Den ersättningsskyldige får genast tillträda egendomen när inlösen är fullbordad enligt 8 5. Om ..förutom löseskilling eller intrångsersättning an- nan ersättning har bestämts till följd av avståendet, får dock tillträde inte ske förrän även denna ersättning har betalats.
Tillstånd att på annat sätt än genom inlösen ta någon annans egendom 1 - anspråk eller att vidta åtgärder som medför skada för någon annan får utnyttjas när den ersättningsskyldige har betalat den ersättning som har bestämts. . '
Om det är påkallat med hänsyn till den ersättningsberättigades förhållan- den. skall bestämmas skäligt uppskov med tillträdet eller med utförandet av åtgärden.
10 5 Om en del av en fastighet inlöses. sker ändringen i fastighetsindel- ningen när inlösen är fullbordad enligt 8 5.
Sådana särskilda rättigheter till en fastighet som har tillkommit genom fn'villiga upplåtelser upphör när inlösen av fastigheten eller av sådan del därav som berörs av rättigheten är fullbordad enligt 8 5, _om inte domstolen eller förrättningsmannen har förordnat att rättigheten skall bestå. Ett så- dant förordnande får meddelas endast om det uppenbarligen är utan bety- delse för den rätt som tillkommer borgenärer med panträtt i fastigheten.
Andra särskilda rättigheter till fastigheten än som anges i andra stycket består efter inlösen om inte nagot annat har förordnats av domstolen eller förrättningsmannen.
Genom inlösen upphör den lösta egendomens ansvar för fordran. Detta gäller dock inte fordran som har förmånsrätt enligt 6 5 1 förmånsrättslagen (1970. 979)
11 5 Om ersättningen till följd av ett vattenföretag eller annan åtgärd har bestämts slutligt först efter det att tillståndet har tagits i anspråk. skall den del av ersättningen som överstiger vad som fastställts tidigare betalas och anmälan enligt 4 5 göras inom en månad från det ersättningen bestämdes slutligt. Detsamma gäller ersättning som har bestämts i samband med godkännandet av ett vattenföretag som redan har utförts. . Om den slutligt fastställda ersättningen inte överstiger den ersättning som tidigare har fastställts och nedsättnings- eller anmälningsskyldighet annars skulle ha förelegat, skall den ersättningsskyldige anmäla ersätt— ningsbeslutet hos länsstyrelsen sedan detta har vunnit laga kraft.
12 5 På sådan ersättning som avses i l l 5 första stycket utgår ränta enligt 5 5 räntelagen (1975: 635) från den dag marken tillträddes eller vattenföre- taget eller åtgärden utfördes, om inte något annat följer av andra stycket. Om betalningen inte sker i rätt tid. utgår ränta enligt 6 5 räntelagen för tiden efter det dröjsmålet inträdde. Inlösen fullbordas utan hinder av att ränta inte betalas.
På ersättning som avser oförutsedd skada utgår ränta enligt 6 5 räntela- gen från den dag ersättningsanspråket framställdes vid vattendomstolen.
Om den ersättningsskyldige försummar att betala sådan ersättning enligt 115 första stycket som skall betalas genom nedsättning. skall länsstyrel- sen på begäran av den som är berättigad till ersättningen eller del därav söka verkställighet av den dom eller det beslut, varigenom ersättningen bestämts.
13 5 Medel som har satts ned eller tagits ut skall länsstyrelsen utan dröjsmål sätta in i bank mot ränta.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 48
14 5 Nedsatta eller uttagna medel jämte upplupen ränta skall länsstyrel- sen betala ut till den som har rätt till medlen.
Vid utbetalningen av medel som har satts ned enligt beslut av domstolen eller förrättningsmannen skall bestämmelserna om fördelning av köpeskil- ling för fast egendom som har sålts på exekutiv auktion tillämpas med de avvikelser som anges i tredje stycket. Om rätt för innehavare av pantbrev att avstå från sin rätt till betalning och om verkan därav finns särskilda bestämmelser. '
Om fastigheten är besvärad av en inteckning och dessutom av en sär- skild rättighet som minskar fastighetens värde och har sämre rätt' än inteckningen, skall den borgenär som har panträtt på grundval av inteck- ningen få betalning som om fastigheten inte besvärades av rättigheten. i den mån det behövs för att han skall få full betalning för sin fordran. Ersättningen för rättigheten skall minskas i motsvarande mån.
15 5 Sammanträde för fördelningen skall hållas _så snart det kan ske. Kallelser till sammanträdet skall minst två veckor i förväg sändas till fastighetsägaren, andra sakägare och kända innehavare av panträtt. De skall i kallelsen uppmanas att anmäla sina anspråk senast vid sammanträ- ' det. Om det finns särskilda skäl för det. skall en kungörelse om samman- trädet minst två veckor i förväg också föras in i Post- och Inrikes Tidning- ar. '
16 5 När-inlösen av mark är fullbordad. skall det antecknas i fastighets- boken.
17 5 Om det råder tvist om bättre rätt till ersättning. skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen. även om nedsättning inte behövs enligt 1 5. Bestämmelserna i 13— 15 55 skall tillämpas i fråga om sådan ersättning.
18 5 Ersättningsbelopp som har betalats får inte till någon del-återkrä- vas. Vad som sagts nu gäller inte. om det tillstånd som föranlett beslutet om ersättning upphävs på talan av den ersättningsberättigade.
19 5 Om en borgenär som har panträtt i en fastighet gör förlust pågrund av att ersättning inte har bestämts eller har blivit för låg och ersättningens belopp på grund av överenskommelse mellan den ersättningsskyldige och sakägaren eller av någon annan anledning inte har prövats av domstolen eller förrättningsmannen. är borgenären berättigad till ersättning av den ersättningsskyldige mot avskrivning på fordringshandlingen. Rätt till er— sättning föreligger också för förlust till följd av att överenskommelse har träffats om ersättning i annat än pengar eller om att skadeförebyggande åtgärder skall utföras.
205. Vad i detta kapitel sägs om fastighet gäller i tillämpliga delar också tomträtt. '
17 kap. Underhåll m. m.
1 5 Den som äger en vattenanläggning är skyldig att underhålla den så att det inte uppkommer skada för allmänna eller enskilda intressen genom ändringar i vattenförhållandena. Om vattenanläggningen med stöd av en
Lagfi'irsluget
Prop. 1981/82:130 ' 49
särskild rättighet utförts på annans mark och äganderätten till anläggning- en övergått till markägaren till följd av att rättigheten upphört. kvarstår dock underhållsskyldigheten för den som var rättighetshavare.
Den som enligt 8 kap. 2 5 har medgivits rätt att använda någon annans vattenanläggning är jämte ägaren skyldig att underhålla anläggningen. om inte vattendomstolen bestämt något annat.
1 14 kap. 2 5 och 15 kap. 6 5 finns bestämmelser om överflyttning av underhållsskyldigheten.
2 5 Vattenföretag som inverkar på vattenförhållandena skall drivas så att de inte i onödan skadar allmänna eller enskilda intressen.
3 5 Den som är skyldig att underhålla en vattenanläggning har rätt att nyttja annans mark för arbeten eller åtgärder som behövs för att under- hållsskyldigheten skall kunna fullgöras. Den underhållsskyldige skall beta- la ersättning för skada och intrång. '
18 kap. Tillsyn och besiktning
Tillsyn _ 1 5 Tillsyn över vattenföretag och vattenanläggningar utövas av länssty- relsen. ' '
Om särskilda skäl föreligger. får i en tillståndsdom eller ett tillståndsbe- slut förordnas att någon annan myndighet än länsstyrelsen skall. jämte länsstyrelsen, utöva tillsyn i visst hänseende.
2 5 Företagaren är skyldig att på begäran av tillsynsmyndighet lämna de upplysningar om vattenföretaget eller vattenanläggningen som behövs för tillsynen.
Länsstyrelsen får förelägga företagaren att utföra de undersökningar som behövs för tillsynen. Om särskilda skäl föreligger. får länsstyrelsen härvid föreskriva att en undersökning skall utföras av någon annan än företagaren och utse någon att utföra undersökningen.
I beslut om föreläggande enligt andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite.
Besiktning
3 5 l tillståndsdom och tillståndsbeslut får föreskrivas att en vattenan- läggning skall besiktas. sedan företaget har utförts.
Besiktningsman förordnas av länsstyrelsen efter anmälan av företaga- ren.
4 5 Efter ansökan av ägaren till en vattenanläggning eller av någon vars rätt berörs av anläggningen kan länsstyrelsen förordna en besiktningsman för att utreda om anläggningen har tillkommit i laga ordning eller är av laga beskaffenhet.
5 5 Besiktningsmannen skall föra protokoll över vad som har förekom- mit vid besiktning enligt 3 eller 4 5. Protokollet skall inges till länsstyrelsen och. såvitt avser besiktning enligt 4 5. i avskrift tillhandahållas den som har ansökt om besiktningen. Om besiktningsmannen finner att avvikelser har gjorts från vad som har föreskrivits i tillståndsdomen eller tillstånds-
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 50
beslutet. skall han ange om avvikelserna enligt hans uppfattning kan skada allmänna eller enskilda intressen.
Rätt till tillträde m.m.
6 5 För att utöva tillsyn enligt denna lag har tillsynsmyndighet rätt att få tillträde till vattenanläggningar samt att utföra undersökningar inom områ- den som berörs av vattenföretaget. Samma rätt tillkommer dem som skall utföra undersökningar som avses i 2 5 andra stycket andra meningen samt besiktningsmän. .
Polismyndigheten skall lämna det biträde som behöVs för att tillsynen eller besiktningen skall kunna verkställas.
7 5 Den som ä1bcroende av hur ett vattenföretag drivs, allmän åklagare och tjänsteman vid Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut har rätt att få tillträde till platser för vattenståndsmätare. vattenmätare eller observationsrör samt att ta del av anteckningar som företagaren har ålagts att föra rörande vattenstånd. vattnets avrinning eller tillgodogjorda vatten- mängder. '
Tillfälle skall beredas statlig tiskeritjänsteman och av fiskeristyrclsen förordnad tillsynsman att utöva tillsyn över att villkor till skydd för fisket fullgörs.
T_vstnadsplikt . 8 5 De som har deltagit i tillsyn eller besiktning eller har utfört sådana undersökningar som avses i 2 5 andra stycket andra meningen får inte obehörigen röja eller utnyttja vad de därvid har erfarit om al'l'ärs- eller driftförhållanden eller förhållanden av betydelse för landets försvar.
1 det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekre— tesslagen (1980: 100).
19 kap. Skydd för vattenförsörjningen m. m.
Allmänna bestämmelser
1 5 Om en yt— eller grundvattentillgång utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt. är alla som vill bedriva sådan verksamhet eller utföra sådana åtgärder i vatten eller på land som kan skada vattentillgång— en skyldiga att vidta de anordningar. tåla de begränsningar av verksamhe— ten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa skadan.
Den som utövar verksamhet eller utför åtgärd i enlighet med vad som har föreskrivits i tillstånd enligt denna lag." miljöskyddslagen (19691387) eller 18 5 naturvårdslagen (1964z82'2) anses ha fullgjort vad som åligger honom enligt första stycket.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga den som vill bedriva sådan verksam- het eller utföra sådana åtgärder som avses i första stycket att iaktta vad som gäller enligt nämnda stycke.
2 5 Till skydd för en yt- eller grundvattentillgång som utnyttjas eller kan antas komma att utnyttjas för vattentäkt får länsstyrelsen besluta om ett behövligt skyddsområde (vattenskyddsområdet.
Länsstyrelsen skall föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastigheter inom vattenskyddsområdet som behövs för att tillgodose syftet
Lugfi'irslage.
Prop. 1981/82: 130 51
med området. Om det behövs. får länsstyrelsen föreskriva att skyltar eller stängsel skall sättas upp och att annans mark får tas i anspråk härför. Föreskrifter som medför att pågående markanvändning avsevärt försvå- ras eller att annans mark tas i anspråk får endast meddelas på ansökan av kommun eller den i vars intresse vattenskyddsområdet fastställs.
3 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får 'med- dela sådana föreskrifter om vad allmänheten skall iaktta inom ett vatten- skyddsområde som behövs för att tillgodose syftet med området.
4 5 Innan länsstyrelsen fattar beslut enligt 2 5 skall länsstyrelsen utfärda en kungörelse med föreläggande för sakägarna att. om de vill framställa erinringar mot åtgärden. göra detta hos länsstyrelsen inom viss tid från kungörandet. Tiden får inte sättas kortare än en månad. Kungörelsen. som skall innehålla uppgift om förslag till vattenskyddsområdc och skyddsföre- skrifter, skall införas i ortstidning. En utskrift av kungörelsen skall vidare sändas till kända sakägare. -
Om beslutet berör fast egendom som är samfälld för flera fastigheter. behöver någon utskrift av kungörelsen inte sändas till de särskilda delägar- na i samfälligheten. Finns en känd styrelse för samfälligheten, skall en utskrift av kungörelsen sändas till styrelsen.
Om beslutet uppenbarligen berör endast viss eller vissa sakägare. får. i stället för att kungörande sker, föreläggandet delges med sakägarna.
Om frågan om vattenskyddsområde har upptagits efter ansökan, skall kostnaderna för kungörandet betalas av sökanden.
5 5 När vattenskyddsområde fastställts och när föreskrifter enligt 2 eller 3 5 meddelats. ändrats eller upphävts. skall beslutet snarast möjligt kun- göras på det sätt som är föreskrivet beträffande författningar i allmänhet. Kungörelse om beslutet skall också införas i ortstidning. Sökande och sakägare anses ha fått del av beslutet den dag kungörelsen var införd i onstidning.
Om beslutet har meddelats efter ansökan. skall sökanden betala k0stna- _
derna för kungörandet.
6 5 Om en kommunal myndighet har meddelat beslut med stöd av före- skrift som har utfärdats enligt 25 andra stycket första meningen.-får besvär över beslutet anföras hos länsstyrelsen.
Beslut enligt 1—3 55 eller enligt första stycket gäller omedelbart. om inte annat förordnas.
Ersättning 7 5 Fastighetsägare och innehavare av särskild rätt till fastighet har rätt till ersättning. om föreskrifter enligt 2 5 andra stycket som meddelats efter ansökan medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras eller att mark tas i anspråk.
Om en föreskrift enligt 2 5 andra stycket första meningen innebär förbud att vidta vissa åtgärder utan särskilt tillstånd. får ersättning på grund av den föreskriften utgå'endast om sådant tillstånd har vägrats eller förenats med särskilda villkor.
Ersättningen skall betalas av den som har begärt föreskrifterna hos länsstyrelsen.
Om synnerligt men uppkommer vid användningen av fastigheten. skall fastigheten lösas av den ersättningsskyldige om ägaren begär det.
Lagförslaget
Prop. 1981/82:130 52
8 5 Den som vill göra anspråk på ersättning eller begära inlösen skall väcka talan mot den ersättningsskyldige hos vattendomstolen inom ett år från den dag då det beslut som anspråket grundas på vann laga kraft. Gör han inte detta förlorar han sin rätt.
9 5 I fråga om ersättning och inlösen enligt detta kapitel gäller i övrigt 9 och 16 kap.
20 kap. Kostnadsbestämmelser
Rättegångskostnader vid domstol m. m. 1 5 l ansökningsmål. utom sådana som anges i andra stycket. och i mål som avses i 13 kap. 13 5 andra stycket skall sökanden svara för sina egna och motparternas kostnader vid vattendomstolen. 1 ansökningsmål som innefattar bildande av samfällighet för bevattning eller vattenreglering svarar sökanden inte för kostnader i vattendomstolen som uppkommit för deltagare i samfälligheten. '
1 mål som gäller omprövning eller förverkande enligt 15 kap. 3—6 eller 12 5 skall kammarkollegiet och tillståndshavaren svara för sina kostnader vid vattendomstolen. ] mål enligt 15 kap. 3 5 skall kammarkollegiet dessut- om svara för kostnader vid vattendomstolen som uppkommer för andra motparter än tillståndshtwaren. [ mål som gäller omprövning enligt 15 kap. 15 5 andra stycket av fråga om kretsen av-deltagare eller kostnadsfördel- ningen eller enligt 16 5 skall varje part svara för sina kostnader.
I sådana överklagade ansökningsmål som avses i första stycket första meningen skall sökanden svara för sina egna kostnader i högre rätt och för' de kostnader som där har uppkommit för motparterna genom "att sökanden har klagat. '
2 5 Bestämmelserna i 1' 5 gäller inte. om annat följer av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbalken .
Beträffande särskilda frågor i ansökningsmål får efter vad som finnes skäligt förordnas att vardera parten skall svara för sina kostnader eller att , part som förlorar skall ersätta annan part hans kostnader.
3 5 Om talan om ersättning eller inlösen på grund av ett förordnande om vattenskyddsområde ogillas men käranden har haft skälig anledning att få sin talan prövad av vattendomstolen. får vattendomstolen förordna att svaranden skall ersätta käranden dennes rättegångskostnader eller att var- dera parten skall svara för sina kostnader vid vattendomstolen.
4 5 Om det 'är skäligt. får vattendomstolen i förrättningsmål förordna att en part som förlorar målet skall ersätta motparters kostnader vid vatten- domstolen.
5 5 l ansökningsmål får sökanden åläggas att betala ersättning för mot- parters rättegångskostnader även om deras talan inte har blivit prövad slutligt vid domstolen. Ersättningen skall även innefatta ränta efter sex procent från dagen förbeslutet till dess betalning sker.
65. Vid vattendomstolen är i ansökningsmål sökanden skyldig att ersätta domstolen dess kostnader för
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 - 53
1. kungörelser
2. aktförvarare
3. sakkunniga som tillkallats av domstolen
4. lokaler för sammanträden. Vad i första stycket sägs om sökanden gäller 1 lörrättningsmål klagan- den. om kostnaden har orsakats av hans besvär. och i stämningsmål käranden. .
I högre rätt gäller vad i första och andra styckena sägs om sökande. klagande eller kärande den- som fullföljt talan.
På anmodan av domstolen skall förskott på ersättningen betalas. Frågan vem som slutligt skall stå för kostnaden avgörs i enlighet med vad som gäller för rättegångskostnaderna i vattenmålet.
Förrättningskostnnder m.m. 7 5 Annan sakägare än deltagare har rätt till skälig ersättning för sina kostnader vid förrättning. På ersättningen skall utgå ränta efter sex procent från dagen för beslutet till dess betalning sker.
Förrättningsmän och gode män har rätt till ersättning enligt bestämmel- ser som meddelas av regeringen.
Ersättning till sakkunniga enligt 12 kap. 8 5 bestäms av förrättningsman- nen.
85. Till förrättningskostnader hänförs
1. ersättning till förrättningsmän. gode män och sakkunniga,
2. kungörelsekostnader, ersättning till aktförvarare och andra kostnader som är nödvändiga för förrättningen.
3. ersättning för kostnader som avses i 7 5 första stycket,
4. ersättning för skador som avses i 12 kap. 24 5.
5. kostnad för förrättning som avses i 12 kap. 28 5lförsta stycket. Om tillståndsbeslut meddelas. skall förrättningskostnaderna fördelas mellan deltagarna i markavvattningsföretaget efter vad som är skäligt.
Inställs förrättningen, skall sökanden betala de kostnader som har upp- kommit, om inte särskilda omständigheter föranleder att betalningsskyl- digheten fördelas mellan samtliga sakägare eller vissa av dem. Om den inställda förrättningen har inletts på grund av ett beslut vid en fastighets- reglering. skall dock kostnaderna anses som förrättningskostnader vid fastighetsregleringen.
Om kammarkollegiet begär omprövning av ett markavvattning'sföretag, skall staten svara för förrättningskostnaderna
Såsom sökande anses även den som har förenat sig med sökanden om -
företaget samt den på vilkens begäran företaget har givits en större omfatt- ning än vad sökanden har begärt.
9 5 Sökanden är skyldig att på anmodan av förrättningsmannen betala förskott på förrättningskostnader.
Öv riga kostnader 10 5 1 ärenden hos regeringen om ianspraktagande av strömfall enligt 2 kap. 8 5 skall sökanden svara för samtliga kostnader.
I ärenden hos länsstyrelsen om fördelning av ersättning skall den ersätt— ningsskyldige svara för samtliga kostnader.
Första och andra styckena gäller inte om annat följer vid en motsvaran- de tillämpning av 18 kap. 6 eller 8 5 rättegångsbalken.
Frågor om ersättning enligt denna paragraf prövas av vattendomstolen.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 54
115. Företagaren skall med belopp som länsstyrelsen bestämmer betala kostnaderna för
!. tillsyn som avses i 18 kap. 1 5 andra stycket.
2. undersökningar som avses i 18 kap. 2 5 andra stycket andra mening- en, 3. besiktning enligt 18 kap. 3 5.
12 5 Den som har ansökt om besiktning enligt 18 kap. 4 5 skall betala kostnaderna för besiktningen med belopp som länsstyrelsen bestämmer. Om besiktningsmannen begär det. är den som har gjort ansökan även skyldig att betala förskott på kostnaderna för besiktningen.
13 5 Länsstyrelsens beslut enligt 11 och 12 55 får verkställas.
21 kap. Ansvar. handräckning m. m.
1 5 Till böter eller fängelse i högst två år döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. bryter mot 4 kap. 1 5 första eller andra stycket eller 4 kap. 4 5 andra meningen.
2. bryter mot villkor eller föreskrifter som har meddelats i samband med tillstånd till ett vattenföretag enligt denna eller äldre lag eller i samband med godkännande av arbeten enligt 4 kap. 4 .5 lagligförklaring enligt 4 kap. 5 5 eller prövning enligt 14 kap. 5 5 första stycket eller motsvarande äldre bestämmelser elleri samband med prövning enligt 15 kap..
3. åsidosätter skyldigheten att underhålla en vattenanläggning eller bryter mot 17 kap. 2 5. _
4. underlåter att fullgöra vad som åligger honom enligt 18 kap. 2 5 första stycket.
5. bryter mot föreskrifter som har meddelats enligt 19 kap. 2 eller 3 5. 1 ringa fall döms inte till ansvar. Till ansvar enligt första stycket döms inte om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken .
1 lagen (1950: 596) om rätt till fiske finns bestämmelser om straff och andra påföljder för den som överträder fiskeförbud som har meddelats- enligt denna eller äldre lag.
2 5 ' Till böter "döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter. att fullgöra vad som åligger honom enligt 4 kap. 3 5 tredje stycket.
3 5 Om någon har begått en gärning som avses i 1 5 första stycket 1—3 eller 5. får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att vidta rättelse. Sådant föreläggande får också meddelas om någon inte har iakttagit vad som gäller enligt 19 kap. 1 5första stycket.
Om tillståndet till ett vattenföretag har förfallit enligt 15 kap. 2 5. får länsstyrelsen vid vite förelägga tillståndshavaren att riva ut en med stöd av tillståndet uppförd vattenanläggning som kan skada allmänna eller enskilda intressen.
4 9' 1 fall som avses i 3 5 får vattendomstolen meddela handräckning. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 5 handräckningsla- gen (19811847). Utslag i sådant mål överklagas hos vattenöverdomstolen.
Lugfr'irs/aget
Prop. 1981/82: 130 ' 55
- Om allmänna intressen berörs, görs ansökan om handräckning av läns- styrelsen.
22 kap. Slutbestämmelser
[ 5 Lagens bestämmelser om fastighet gäller också gruvor utom i fall som avses i 5 kap. 2 5 tredje stycket.
25. Ett vattenföretag skall anses beröra en viss fastighet
1'. när ett yrkande framställs om skyldighet för fastighetens ägare att delta i företaget.
2. när fastigheten eller dess vatten tas i anspråk för företaget eller för en anläggning i samband med företaget, '
3. när företaget kan medföra skador på mark eller vatten som tillhör fastigheten, på byggnader eller anläggningar som finns på fastigheten eller på fastighetens användningssätt.
3 5 Om säkerhet som skall ställas enligt denna lag inte har godkänts av den till vars förmån den ställs, skall säkerheten prövas av länsstyrelsen. Borgen får godkännas av länsstyrelsen endast om borgensmannen sva- rar som för egen skuld och, om flera har tecknat borgen. de svarar solida- riskt. Staten. kommuner. landstingskommuner och kommunalförbund behö- ver inte ställa säkerhet.
4 5 Om någon som förberedelse för ett vattenföretag vill undersöka en fastighet, får länsstyrelsen föreskriva att tillträde till fastigheten skall läm- nas under en viss tid. Länsstyrelsen får även meddela förbud vid vite att flytta eller skada vattenmärken, observationsrör eller något annat som behövs för undersökningen.
Undersökningen skall utföras så att minsta skada och intrång vållas. 1 trädgårdar och liknande planteringar får träd inte skadas eller fällas utan ägarens samtycke eller medgivande av länsstyrelsen.
För skador och intrång som har uppkommit genom en undersökning enligt första stycket utgär ersättning. Talan om ersättning skall väckas vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är belägen.
Länsstyrelsen kan fordra att den som skall utföra undersökningen ställer säkerhet för framtida ersättningsanspråk innan arbetet påbörjas.
Länsstyrelsen får förordna att ett beslut enligt första stycket första meningen får verkställas även om beslutet överklagas, om säkerhet ställs enligt fjärde stycket.
5 5 På begäran av någon som vill utföra ett vattenföretag men som ännu inte har ansökt om tillstånd får vattendomstolen förordna en sakkunnig att på företagarens bekostnad göra nödvändiga undersökningar. Om under- sökningarna avser företagets inverkan på det allmänna fiskeintresset. skall som sakkunnig förordnas den som fiskeristyrclsen föreslår.
6 5 Länsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrät- ten genom besvär. om beslutet avser 1. förordnande av förrättningsman enligt 12 kap..
Lagförslaget
2. förordnande om undersökningar som avses i 18 kap. 2 5 andra stycket eller av besiktningsman enligt 18 kap. 3 eller 4 5.
3. kostnader som anges i 20 kap. 11 eller 12 5.
4. prövning av säkerhet enligt 3 5 detta kapitel.
5. föreläggande enligt 2 kap. 95 tredje stycket, 19 kap. 1 5 tredje stycket, 21 kap. 3 5 eller förbud enligt detta kapitels 4 5 första stycket.
1 övrigt får länsstyrelsens beslut enligt denna lag och beslut av annan myndighet än regeringen enligt 19 kap. 35 överklagas hos regeringen ' genom besvär.
7 5 Är flera fastigheter för husbehovsförbrukning beroende av samma grundvattentillgång, skall vattnet fördelas mellan dem efter vad som är skäligt, om fastigheternas behov inte kan täckas helt. Härvid skall iakttas att fastighet inte får berövas vatten, vartill den med hänsyn till läge och naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses ha företräde. -
Fördelning som har ägt rum med stöd av första stycket får jämkas, om ändrade förhållanden har inträtt.
8 5 Vattendomstolarna skall i den utsträckning regeringen förordnar föra förteckning över vattenföretag inotn domsområdet (vattenbok).
2. Förslag till
Lag om införande av vattenlagen (1982: 000)
Allmänna bestämnwlser [ 5 Vattenlagen (1982:000) och denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. _
2 5 Genom den nya vattenlagen upphävs med de begränsningar som följer av denna lag
vattenlagen (1918: 523). lagen ( 1918: 524) om vad iakttagas skall i avseende å införande av vatten- lagen och
lagen ( 1920:460 ) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning.
3 5 Om det i lag eller annan författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i den nya vattenlagen eller i denna lag. tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4 5 1 mål och ärenden som har anhängiggjorts hos vattendomstol före ikraftträdandet avden nya vattenlagen tillämpas äldre bestämmelser. Be- träffande anspråk på grund av oförutsedda skador gäller dock i fråga om förfarandet och ersättning för rättegångskostnader den nya vattenlagen . om anspråket framställts sedan lagen har trätt i kraft.
5 5 Om ansökan om förordnande av förrättningsman gjorts eller förord- nande enligt 3 kap. 11 5 vattenlagen (1918: 523) om syneförrättning medde-
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 57
lats före ikraftträdandet av den nya vattenlagen . tillämpas äldre bestäm- melser vid förrättningen. i fråga om underställning och överklagande samt vid domstols handläggning och prövning av fråga som rör förrättningen.
6 5 Vad som enligt den nya vattenlagen gäller om ägare av en fastighet tillämpas även på den. som innehar en fastighet med ständig besittningsrätt eller med fideikommissrätt.
Särskild övergångsbestämmelse till 2 kap. nya vattenlagen
7 5 Genom 2 kap. 2 och 3 55 nya vattenlagen inskränks inte den rätt som . före ikraftträdandet av den nya vattenlagen tillkom någon på grund av dom. urminnes hävd eller någon annan särskild rättsgrund eller enligt 1 kap. 2 5 andra stycket andra meningen vattenlagen (1918: 523).
Särskild övergångsbestämma/se till 3 kap. nya vattenlagen 8 5 Vad som i 3 kap. 2 5 första stycket nya vattenlagen stadgas om byggnadsplan gäller också avstyckningsplan.
. Särskilda övergångsbestämmelser till 4_ kap. nya vattenlagen 9 5 Bestämmelserna om tillståndsplikt i 4 kap. 1 5 och 2 5 första stycket nya vattenlagen gäller inte dikningsföretag som pågår vid ikraftträdandet av den nya vattenlagen. ' Frågan om lagligheten av en vattenanläggning som har tillkommit före ikraftträdandet av den nya vattenlagen utan tillstånd enligt vattenlagen (1918:523) eller motsvarande äldre bestämmelser bedöms enligt de be- stämmelser som gällde vid anläggningens tillkomst.
10 5 Om annat vattenföretag än dikning har utförts under vattenlagens (19181523) giltighetstid utan tillstånd. är företagaren bevisningsskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan företaget utfördes.
Särskilda öi'ergångsbestämmelser till 9 kap. nya vattenlagen 11 5 Medför omprövning enligt 15 kap. 3. 4. 9 eller 11 5 nya vattenlagen av ett tillstånd enligt vattenlagen (19181523) eller motsvarande äldre be- stämmelser skada för tillståndshavaren utgår ersättning till denne, om annat inte följer av 12 5. '
Medför omprövning enligt nya vattenlagen av tillstånd som avses i första stycket skada för annan än tillståndshavaren utgår ersättning härför. För mottagare av andelskraft eller av ersättning genom överföring av kraft enligt vattenlagen (1918: 523) i dess lydelse före den 1 juli 1974 gäller dock viss begränsning enligt 15 5.
Beträffande ersättning enligt första eller andra stycket äger 9 kap. 1— 10 55 och 13 5 nya vattenlagen motsvarande tillämpning. Därvid skall vad som sägs om andelskraft tillämpas även på sådan ersättning genom över- föring av kraft varom stadgas i andra stycket.
12 5 Om skada som avses in 5 första stycket utgörs av förlust av vatten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning och omprövningen sker till förmån för det allmänna fiskeintresset, allmän farled, allmän hamn. allmän flottled eller hälsovården eller, vid ompröv- ning enligt 15 kap. 3 5 eller9 5 första meningen nya vattenlagen , till förmån för den allmänna miljövärden samt bestämmelserna i vattenlagen (1918: 523) om kungsådra eller nyprövning var tillämpliga på företaget. är
Lagförslaget
tillståndshavaren skyldig att utan ersättning tåla skadan till så stor del som. jämte vad han tidigare efter den nya lagens ikraftträdande har avstått enligt denna paragrafeller 14 5. motsvarar en tjugondel av det produktionsvärdc eller det värde av vattenmängd. fallhöjd eller magasinsvolym som avses i 9 kap. 14 5 andra stycket nya vattenlagen.
13 5 Bestämmelserna i 11 och 12 55 äger_motsvarande tillämpning be— träffande omprövning av en sådan särskild rättighet att förfoga över vatt— net som avses i 2 kap. 41 5 vattenlagen (1918:523) .
14 5 Om den som har tillstånd till ett vattenföretag enligt vattenlagen (1918: 523) eller motsvarande äldre bestämmelser åsamkas förlust av vat— ten eller fallhöjd eller inskränkning i rätten att reglera vattnets avrinning till följd av ett vattenföretag enligt nya vattenlagen som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset. allmän farled. allmän hamn. allmän flottled,hä1so- vården eller den allmänna miljövärden eller som utgör markavvattningsfö- retag eller vattentäkt för bevattning, är hans rätt till ersättning härför begränsad på motsvarande sätt som gäller enligt 12 5. om bestämmelserna i vattenlagen (1918: 523) om kungsådra var tillämpliga på vattenföretaget.
Första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om förlust eller inskränkning som åsamkas den som utan särskilt tillstånd driver ett vatten- företag som tillkommit före ikraftträdandet av nya vattenlagen .
15 5 Bestämmelsen i 9 kap:. 195 nya vattenlagen äger motsvarande tillämpning beträffande andelskraft enligt vattenlagen (19181523) eller er- sättning genom överföring av kraft enligt-vattenlagen (1918z523) i dess lydelse före den ljuli 1974.
Särskilda övergå"gshestiimmelser till IO kap. nya vattenlagen 16 5 Årliga avgifter enligt 2 kap. 105 eller 4 kap._ 145 vattenlagen (1918: 523) skall under den avgiftsperiod som löper vid den nya vattenla- gens ikraftträdande utgå med det senast fastställda beloppet. Efter avgifts- periodens slut skall avgiften för det närmast följande året utan särskilt beslut utgå med ett belopp som räknas om i förhållande till den ändring av basbeloppet enligt lagen (l962:381) om allmän försäkring för december månad som har skett från det första till det sista året i den senaste avgifts- perioden. Därefter skall avgiften varje år utan särskilt beslut räknas om i förhållande till den ändring av basbeloppet för december månad som kan ha skett mellan året närmast före det aktuella avgiftsåret och året närmast dessförinnan.
[ fråga om årliga avgifter enligt 2 kap. 8 5 vattenlagen (1918: 523) eller däremot svarande äldre lag gäller att sådan avgift är 1983 skall utgå med det tidigare fastställda beloppet, omräknat med hänsyn till ändring av basbeloppet för december 1982 i förhållande till basbeloppet för december det år då avgiften senast fastställdes genom lagakraftägande dom, dock tidigast för december 1963. Därefter skall avgiften utan särskilt beslut räknas om enligt första stycket tredje meningen.
Särskilda övergångsbestämine/scr rill 12. [3 och 16 kap. nya vattenlagen 17 5 Löseskilling och intrångsersättning för en fastighet som innehas _mcd lideikommissrätt får inte sättas lägre än som följer av 9 kap. nya vattenlagen . Sådana ersättningar som har nämnts nu och som tillkommer
Langs/aget
Prop. 1981/82: 130 59
innehavaren av en fideikommissegendom skall alltid nedsättas hos länssty- relsen och får inte betalas ut. innan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer har förordnat hur det skall förfaras med ersättning- en.
18 5 Bestämmelsen i 13 kap. 555 andra stycket nya vattenlagen äger motsvarande tillämpning på förordnande som avses i 11 kap. 835 andra stycket vattenlagen (1918:523) och som meddelats av domstol eller över- exekutor.
Särskilda övergångsbestämmelser till 15 kap. nya vattenlagen 19 5 Ett tillstånd enligt vattenlagen (19181523) eller motsvarande äldre bestämmelser till ett vattenföretag eller någon annan åtgärd som avses i den nya vattenlagen . anses med avseende på vad som föreskrivs i 15 kap. nya vattenlagen som ett tillstånd enligt denna med de avvikelser som följer av 20 och 21 55.
Första stycket gäller även en sådan särskild rättighet att förfoga över vattnet som avses i 2 kap. 41 5 vattenlagen (1918: 523).
Bestämmelserna i 15 kap. 5 och 6 55 nya vattenlagen gäller också vatten- anläggningar som har tillkommit innan nämnda lag trätt i kraft. även om någon domstols eller annan myndighets tillstånd till dessa inte har behövts och inte heller lämnats.
Vad som enligt 15 kap. 4 och 12 55 nya vattenlagen gäller om ändring av fiskeavgift och bygdeavgift skall också tillämpas på avgifter enligt 2 kap. 8 och 10 55 samt 4 kap. 14 5 vattenlagen (19181523). '
20 5 Omprövning enligt 15 kap. 35 första stycket första meningen nya vattenlagen i fall som avses i 195 första och andra styckena denna lag får. om inte annat följer av andra stycket, ske efter utgången av år 1992. dock får omprövning av tillstånd till vattenkraftverk eller vattenreglering för kraftändamål ske tidigast trettio år från den dag då företaget enligt därom meddelad föreskrift skall vara fullbordat eller. om nyprövning enligt 4 kap. vattenlagen (_19181523) ägt rum. tidigast trettio år från den dag då domen om nyprövning vann laga kraft.
Om företaget skulle ha kunnat underkastas nyprövning enligt 4 kap. vattenlagen (1918:523) vid tidpunkt efter den nya vattenlagens ikraftträ- dande. får omprövning ske så snart den för nyprövning gällande tiden utgått.
Omprövning enligt 15 kap. 3 5 första stycket tredje meningen nya vatten- lagen får ske endast om ändringen i vattenförhållandena inträtt efter den nya vattenlagens ikraftträdande.
21 5 Om tillstånd till ett företag har meddelats enligt vattenlagen (1918: 523). gäller bestämmelserna i den lagen i fråga om verkan av att ett företag inte har fullbordats inom föreskriven tid.
22 5 Bestämmelsernai 15 kap. 15 och 16 55 nya vattenlagen äger tillämp- ning även i fråga om samfälligheter enligt 3 kap. vattenlagen (1918z523) som avser vattenreglering enbart för kraftändamål. samfälligheter enligt 7 kap. vattenlagen (1918:523) och samfälligheter för ändamål som avses i 8 kap. 20 5 vattenlagen (1918:523) samt samfälligheter enligt motsvarande äldre bestämmelser.
Om i samfällighet som nu sagts kretsen av deltagare eller kostnadsför-
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 ' 60
delningen mellan dem ändras genom omprövning enligt. 15 kap. 15 5 nya vattenlagen eller godkännande av en överenskommelse enligt 15 kap. 16 5 samma lag, skall en samfällighet enligt den nya vattenlagen anses bildad.
Särskild övergångsbcsrämmelse till 17 kap. nya vattenlagen 23 5 Vad som föreskrivs i 17 kap. 1 5 andra stycket nya vattenlagen gäller även den som med stöd av vattenlagen (1918z523) tillagts rätt 'att begagna sig av annans vattenanläggning.
Särskilda öt'ergångsbeskt"mim-*Mer till 19 kap. nya vallen/agan 24 5 Ett förordnande enligt 2 kap. 14 5 tredje stycket vattenlagen 11918: 523) till skydd mot förorening eller 2 kap. 62 eller 64 5 samma lag till skydd för vattenförsörjningen anses som ett förordnande enligt 19 kap. nya vattenlagen . .
Om ett förordnande enligt 2 kap. 14 5 tredje stycket eller 62 5 vattenla- gen ( 1918: 523) ändras eller Upphävs. skall det antecknas i faslighetsbokcn.
Särskilda övergångsbestämmelser till 2! kap. nya vattenlagen 25 5 I fråga om gärning som var belagd med straff i vattenlagen (1918:523) och som begåtts före nya vattenlagens ikraftträdande skall vattenlagen (1918c523) alltjämt tillämpas. Vad som sägs i 21 kap. 3 och 4 55 nya vattenlagen får tillämpas även vid gärningar som begåtts under vattenlagens (1918: 523) giltighetstid.
Talan om ansvar enligt första stycket väcks vid laga domstol i brottmål.
Andra bestämnwlser 26 5. Bestämmelserna i 3 kap. 12—25. och 27 55. 7 kap. 61—65 55 samt 8" kap. 38—45 55 vattenlagen (1918:573) om flera deltagares förvaltning av företag som har tillkommit enligt den lagen skall tillämpas så länge företa- gets förvaltning inte har anordnats på något annat sätt. '
27 5 Bestämmelserna i 4 kap. vattenlagen (1918:523) om statens lös- ningsrätt skall fortfarande gälla, om fråga om lösningsrätt före ikraftträdan- det av den nya vattenlagen har fullföljts genom ansökan om stämning till fastighetsdomstol.
3. Förslag till
Lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
) 5 En allmän farled eller en allmän hamn får inrättas. om farleden eller hamnen är av väsentlig betydelse för den allmänna samfärdseln. En allmän farled får även inrättas. om den är av väsentlig betydelse för fiskerinäring- en eller om den är av väsentlig betydelse för trafiken med fritidsbåtar och det behövs med hänsyn till säkerheten i farleden. '
Första stycket gäller även i fråga om utvidgningarav allmänna farleder eller hamnar.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 61
2 5 En allmän farled eller en allmän hamn skall helt eller delvis avlysas 1. om farleden eller hamnen inte kan användas för sitt ändamål utan att säkerheten äventyras. 2. om farleden eller hamnen inte behövs för sitt ändamål. 3. om farleden eller hamnen inte sköts så att dess ändamål tillgodoses.
3 5 Om det är påkallat med hänsyn till det ändamål som en allmän farled skall tillgodose. säkerheten i farleden eller i övrigt med hänsyn till allmän eller enskild rätt. får särskilda föreskrifter meddelas om hur den allmänna farleden skall ordnas och begagnas. '
4 5 Beslut enligt 1—355 meddelas av regeringen eller. om regeringen bestämmer det, av sjöfartsverket.
Sjöfartsverkets beslut enligt denna lag överklagas hos regeringen" genom besvär. '
5 5 Sjöfartsverket skall föra ett register över allmänna farleder och all— männa hamnar enligt denna lag. 1 registret skall anges vem som svarar för farleden eller hamnen samt finnas uppgift om sådana särskilda föreskrifter som har meddelats enligt 3 5.
6 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 5 döms till böter eller fängelse i högst ett år.
1. Denna lag träderi kraft den ljanuari 1983.
2. De allmänna farleder och hamnar som finns vid ikraftträdandet av denna lag skall upphöra att vara allmänna vid utgången av december 1986. om inte dessförinnan med tillämpning av 1 5 har beslutats att farleden eller hamnen fortfarande skall vara allmän.
Hänvisningar till S3
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
4. Förslag till
Lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled
1 5 En allmän flottled får inrättas. om flottleden behövs med hänsyn till skogsnäringen samt nyttan för orten och det allmänna överväger olägen- heterna av flottleden och flottningen.
Första stycket gäller även i fråga om utvidgningar av allmänna flottleder.
2 5 En allmän flottled skall helt eller delvis avlysas 1. om Hottningen kan anses vara nedlagd. 2. om flottleden inte-längre behövs.
3. om flottleden utgör hinder för något annat företag som är av större allmän betydelse än flottleden.
Vid avlysning enligt första stycket 3 får föreskrivas särskilda villkor för avlysningen.
3 5 Om det är påkallat med hänsyn till flottningens intresse eller i (ivrigt
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 62
med hänsyn till allmänna eller enskilda intressen. får särskilda föreskrifter meddelas om hur den allmänna flottleden skall ordnas och begagnas.
4 5 Beslut enligt 1—3 55 meddelas av regeringen eller den myndighet som .
regeringen bestämmer. Beslut enligt denna lag av annan myndighet än regeringen överklagas hos regeringen genom besvär.
55. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 5 döms till böter eller fängelse i högst ett år."
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1983. Genom lagen upphävs lagen ( 1919:427 ) huru avgöras skall, varest tidigare tillkommen allmän flottled skalljämlikt vattenlagen bibehållas.
2. De allmänna flottleder som finns vid ikraftträdandet skall anses som allmänna flottleder enligt denna lag.
Lagförslaget
Prop. 1981/82: 130 63
Utdrag JUS'1"1'1'1EDEPAR'1'EMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde 1981-01-22
Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Wikström. Friggebo. Mogård. Dahlgren. Åsling. Söder. Buren- stam Linder. Johansson. Wirtén. Holm. Andersson. Winberg. Adelsohn. Danell, Petri. Eliasson
Föredragande: statsrådet Winberg
Lagrådsremiss med förslag till ny vattenlag m. m.
1 Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande den 29 november 1968 tillkal- lades sakkunniga med uppdrag att se över vattenlagen ( 1918: 523) (VL). De sakkunniga antog namnet vattenlagsutredningen. Utredningens uppdrag omfattade enligt direktiven (1969 års riksdagsberättelse s. 77—84) en all- män översyn av VL med huvudvikten lagd på de delar av lagen som har samband med samhällsplaneringen i stort. Utredningen har tidigare avgivit tre delbetänkanden (SOU 1970: 40. 1972: 14 och 1973: 31). som har legat till grund för ändringar i VL och lagstiftning om vattenförbund ( prop. 1971: 106 . JuU 1971: 13. rskr 1971:204. SFS 1971:531: prop. 1974z83. CU 1974: 28. rskr 1974: 229. SFS I974:273; prop. 1975/76: 215 . JoU l976/77:9. rskr 1976/77147. SFS 1976: 997 och 998).
Vattenlagsutredningen' avlämnade ijuni 1977 slutbetänkandet (SOU 1977: 27) Revision av vattenlagen . Del 4. Förslag till ny vattenlag. Betän- kandet har remissbehandlats.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels utredningens sammanfatt- ning av betänkandet som bilaga ]. dels utredningens diskussion av alterna- tiva prövningssystem som bilaga 2. dels utredningens förslag till vattenlag. lag om införande av nya vattenlagen . lag om allmän farled och allmän
' Numera regeringsrådet (lösta Dyrssen. ordförande. överinspektörcn Sven An- dersson. direktören Sture Annevall. överdirektören Jöran Hult. direktören Bengt Sterne och föreståndaren. ledamoten av riksdagen 'l'hure .ladestig.
Lagrådsremiss inledning
Prop. 1981/82: 130 (,4
hamn samt lag om inrättande. utvidgning av avlysning av allmän flottled som bilaga 3, dels en förteckning över remissinstanserna och en. samman- ställning av remissyttrandena som bilaga 4. Beträffande gällande ordning samt utredningens närmare överväganden hänvisas till betänkandet.
Jag har i detta ärende särskilt samrått med chefen för_iordbruksdeparte- mentet. '
2 Allmän motivering
2.1. Reformbehovet
Den svenska vattenlagstiftningen företedde vid 1900-talets början en ganska splittrad bild. De mest betydelsefulla bestämmelserna fanns i den s.k. vattenrättsförordningen. Bestämmelser om allmän flottled och allmän farled fanns i särskilda förordningar. Frågor om dikning och annan avled— ning av vatten behandlades i den s k. dikningslagen. Frågor-om rätt att med stöd av vattenrättsförordningen bygga i vatten prövades av allmän domstol. Till byggande i s.k. kungsådrevattendrag behövdes i vissa fall tillstånd också av regeringen. Farleds- och flottledsfrågor handlades av länsstyrelserna. Diknings- och vattenavledningsföretag skulle som regel föregås av förundersökning vid syneförrättning.
Huvuddelen av de vattenrättsliga bestämmelserna-har sedernteramcd väsentligt ändrat innehåll sammanförts i VL. som i sina huvuddelar trädde i kraft den 1 januari 1919. VL saknade ursprungligen bestämmelser om allmän farled. allmän flottled. torrläggning av mark. avledande av avlopps- vatten och syneförrättningar, men i dessa hänseenden kompletterades lagen redan 1919 och 1920. Den har emellertid även därefter under årens lopp ändrats och kompletterats i många avseenden. Av särskild betydelse är lagändringarna 1939. då regler om tillgodogörande av grundvatten inför- des. och 1941. då lagen kompletterades med bestämmelser om åtgärder mot vattenförorening. Under 1950- och 1960—talen har lagen ändrats flera gånger på grundval av förslag från bl.a. 1945 års vattenlagssakkunniga. norrländska vattenkraftutredningen och vattenvärdskommittén. 1 sam- band med 1969 års miljöskyddslagstiftning har VL:s regler om skyldighet att motverka vattenförorening utmönstrats och ersatts med bestämmelser i miljöskyddslagen (1969: 387) (ML).
VL kom till i en tid då utvecklingen på det industriella och tekniska området hade skapat helt nya förutsättningar för att utnyttja landets stora tillgångar på vattenkraft. Den lagstiftning som fanns före VL kan sägas ha betraktat frågan" om krafttillgångarnas tillgodogörande främst från de en- skilda intressenas synpunkt. I enlighet härmed medgav lagstiftningen. åtminstone i vad den gällde vattenkraftens tillgodogörande. bara i mycket begränsad omfattning åtgärder i vatten till förfång för motstående intres- sen. Särskilt insiktcn om vattenkraftens stora betydelse från ekonomisk-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 65
och social synpunkt ledde emellertid till en ändrad intresseavvägning i 1918 års VL. Vattenbyggnadsintresset såsom allmänt samhällsnyttigt till- erkändes förhållandevis långt gående förmåner gentemot allmänna och enskilda motstående intressen framför allt i fråga om förutsättningarna för- intrång i annans rätt. Genom lagen öppnades också möjligheter att tvinga fram ett samarbete i fasta former mellan vattenrättshavarna som tidigare ofta konkurrerat inbördes. Samtidigt slog man dock vakt om andra sam- hällsintressen som är knutna till vattnet. t.ex. fiske-. farleds- och flott- ningsintressena. liksom om jordbruket som då ännu var huvudnäringen. [ själva verket tlttaladcs vid lagens tillkomst uttryckligen att dess huvud- syfte var att skapa gynnsamma lagliga förutsättningar för vattenkraftens tillgodogörande samtidigt som vissa klart definierade motstående intressen blev favoriserade i lagen.
De ändamål som VL avsåg att tillgodose har naturligtvis sin aktualitet fortfarande. Många nya omständigheter har emellertid tillkommit. Tekni- kens framsteg och den allmänna samhällsutvecklingen har medfört att behovet av ett samlat grepp över vattenresursernas användning har gjort sig gällande med allt större styrka. Framför allt de större vattenföretagen har i allmänhet betydelsefulla långsiktiga verkningar av olika slag. Även i övrigt är det många viktiga men inbördes motstridiga intressen som kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar. Över huvud taget måste vattenföretagen inpassas i samhällsplaneringen i stort. t.ex. vad gäller samhällsbyggande. markanvändning. näringsutveckling. energipolitik. sysselsättning. naturvård. kulturminnesvård. friluftsliv och hälsovård.
Frågan om formerna för anpassningen av främst de större vattenföreta- gen till samhällsplaneringen i stort blev huvuduppgiften för den år 1968 tillkallade vattenlagsutrcdningen. Denna utredning fick i uppdrag att göra en allmän översyn av VL med tonvikt på de bestämmelser som hade samband med samhällsplaneringcn. Särskilt borde frågan om att ändra de organisatoriska formerna för tillståndsgivningen i vattenmål övervägas närmare. I samband därmed framhölls också angelägenheten av att skapa en mindre bunden prövning av tillåtlighetsfrågorna än vad som gällde. så att samtliga omständigheter av vikt och föreliggande valmöjligheter kunde beaktas i det enskilda fallet. En genomgripande översyn av såväl pröv- ningssystemet som det materiella innehållet i VL ansågs följaktligen påkal- lad.
Sedan vattenlagsutredningen tillkallades 1968. har på förslag av utred- ningen en del reformer av vattenlagstiftningcn genomförts (se avsnitt 1 ).
År 1971 utvidgades — i avbidan på en mera genomgripande reform av VL — regeringens prövningsrätt i vattenmål. Samtidigt inordnades de tidigare fristående vattendomstolarna i tingsråttsorganisationen.
År 1974 anpassades ersättningsbestämmelserna i VL till expropriations- lagen (1972:719). Vidare infördes ett nytt institut benämnt andelskraft. 5 Riksdagen [981/82. I saml. Nr 130
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 66
Däremot genomfördes inte den reform av avgiftssystemet som vattenlags- utredningen hade föreslagit (se vidare avsnitt 2.13 ).
År 1976 slutligen tillkom en lag (1976: 997) om vattenförbund för att främja samverkan mellan alla berörda intressenter i ett vattenområde.
] sitt slutbetänkande har vattenlagsutrcdningen lagt fram förslag till en ny vattenlag. som är tänkt att ersätta gällande VL. Utredningen föreslär en omläggning av prövningssystemet. som innebär att tillständsfrågor skall prövas av regeringen. den nuvarande koncessionsnämnden för miljöskydd och länsstyrelserna samt att ersättningsfrägor skall handläggas vid vissa fastighetsdomstolar. Vidare föreslås mindre stela tillåtlighctsregler. som skall möjliggöra en mer allsidig och planmässig bedömning av vattenföreta- gen. När det gäller villkoren för ett vattenföretag föreslås att de skall kunna omprövas till förmån för främst allmänna intressen. i vissa fall titan ersättning till företagaren. Förslag till ett nytt vattenrättsligt avgiftssystem läggs också fram liksom en utförligare lagreglering av frågan om tillsyn över vattenföretag med länsstyrelsen som tillsynsmyndighet.
Utredningens förslag har fått ett gynnsamt mottagande vid remissbe- handlingen. De flesta remissinstanserna godtar i huvudsak eller lämnar utan erinran de av utredningen redovisade allmänna principerna för en ny vattenrättslig reglering och tillstyrker att förslaget läggs till grund för ny lagstiftning på området. I vissa hänseenden framförs dock kritik mot förslaget. särskilt vad gäller frågan om ett nytt prövningssystem. I några fall avstyrks också att förslaget läggs till grund för lagstiftning.
Jag delar uppfattningen att nuvarande VL bör avlösas av en ny lag. Skälen härtill är flera. Under den tid som har gått sedan VL antogs har lagen visserligen ändrats åtskilliga gånger i betydelsefulla hänseenden. Jag tänker då särskilt på de ändringar som inneburit att naturvårds- och andra bevarandeintressens ställning har stärkts. på ändringar i de processuella reglerna samt på reformeringen av prövningssystemet och ersättningsreg- lerna. Lagen har därigenom kunnat i skälig utsträckning anpassas till förändrade värderingar och förhållanden. Även efter genomförz'tndet av dessa reformer har lagen emellertid vissa brister. Redan den delvis omväl- vande utvecklingen beträffandc vattentillgångarnas utnyttjande under de mer än 60 år som VL har varit i kraft motiverar enligt min mening en modernisering av lagen. ] samma riktning talar önskemålet att skaffa effektiva rättsliga styrmedel. så att planeringen av hur våra vattentillgång- ar skall användas kan genomföras i praktiken.
Huvudsyftet vid VL:s tillkomst var somjag tidigare har nämnt att skapa gynnsamma lagliga förutsättningar för vattenkraftens tillgodogörande sam- tidigt som vissa klart definierade motstående intressen blev ll'tvoriserat'le i lagen. De ändamål som lagen avsåg att fylla 1918 har otvivelaktigt sin aktualitet fortfarande. men många nya omständigheter har samtidigt till- kommit när det gäller våra vatten. Bl.a. kan nämnas den ökade medveten- heten om vattnet såsom en naturtillgång av stort värde från miljösynpunkt
Lagrådsremiss
allmän ntr.)tit-'erirzg
Prop. 1981/82: 130 67
samt för rekreation och friluftsliv. .lag delar utredningens uppfattning att detta måste återspeglas i vattenlagstiftningen. Strävan bör vara att med en ny vattenlag skapa ett instrument med vars hjälp det går att göra en rimlig avvägning mellan exploateringsintresset och motstående allmänna och enskilda intressen. En grundläggande förutsättning måste dock vara att företagen står i god överensstämmelse med planerna inom olika samhälls— sektorer. Samtidigt får det inte vara så att ett vattenföretag. även om det står i överensstämmelse med ett en gång givet tillstånd. lägger hinder i vägen för fortsatt utveckling för all framtid. Här kräver hänsynen till främst allmänna intressen att det finns möjligheter till omprövning av ett företag.
Det nLl sagda medför behov av genomgripande ändringar i den vatten- rättsliga regleringen. Till dessa ändamålssynpunkter kommer också beho- vet av ett systematiskt mera lättillgängligt lagverk än 1918 års VL. Lagens systematik och allmänna uppläggning kännetecknas av en långt driven särbehandling av olika löretagstyper. Reglerna i lagens 2 kap. om byggan- de i vatten kan sägas bilda lagens portalbestämmelser som sedan komplet- teras genom mer eller mindre fristående avsnitt. Dessa handlar om grund- vattentäkt. vattenreglering. allmän farled (som även innehåller bestämmel- ser om allmän hamn). allmän flottled. torrläggning av mark genom dikning. vattenavledning eller invallning samt avloppsft'iretag. Uppdelningen häng- er samman med VL:s anknytning till äldre vattenrätt som reglerades i ett flertal speciallagar. En annan anledning till uppdelningen är lagens till- komst i etapper och de utvidgningar av dess tillämpningsområde som skett under årens lopp. bl.a. genom 1939 års lagstiftning om grundvattentäkt. Uppdelningen har medfört att förekomsten av hänvisningar till särskilt bestämmelserna i 2 kap. är riklig. ibland förekommer hänvisning till ett stadgande som i sin tur hänvisar till ett tredje stadgande. Jag delar utred- ningens uppfattning att det från systematisk och lagteknisk synpunkt skulle vara en vinning att lagstiftningen i stället i största möjliga utsträck- ning innehåller regler som är gemensamma för flertalet företagstyper. Som utredningen anför kan emellertid en sådan strävan inte fullföljas helt.
Jag finner alltså att tiden är inne att genom en ny vattenlag anpassa den vattenrättsliga lagstiftningen till samhällsutveeklingen och åstadkomma ett systematiskt mera lättillgängligt Iagverk.
Valtenlagsutredningens förslag innebär en praktiskt taget fullständig och systematisk reglering av det vattenrättsliga området. Förslaget innehåller många principiellt viktiga nyheter. Flera av de bärande principerna i gäl- lande rätt har dock ansetts böra behållas och har därför förts över till det nya lagförslaget.
Det ligger i sakens natur att ett försök till lagreglering av ett så omfat- tande och komplext rättsområde som det vattenrättsliga. hur det än utfor- mas. möter invändningar från företrädare för sinsemellan motstridiga intressen. Jag anser emellertid att vattenlagsutredningen har löst sin upp-
Lagrådsrenziss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 68
gift väl. De föreslagna lösningarna av olika problem torde enligt min mening i allmänhet utgöra en lämplig avvägning mellan motstående intres- sen. såväl vad avser förhållandet mellan det allmänna och enskilda rättsä- gare som mellan enskilda rättsägare inbördes. Jag finner alltså. i likhet med flertalet remissinstanser. att utredningens förslag i huvudsak är ägnat att ligga till grund för en ny vattenrättslig lagstiftning. Mot bakgrund särskilt av vad som har kommit fram vid remissbehandlingen anser jag emellertid att det finns anledning att i vissa hänseenden överväga andra lösningar än dem som utredningen har föreslagit.
I det följande skall jag behandla huvudpunkterna i den föreslagna lag- stiftningen. 'fill bestämmelsernas närmare utformning och vissa särskilda frågor avserjag att återkomma i specialmotiveringen.
Min genomgång av huvudpunkterna i den föreslagna lagstiftningen kom- meri stort sett att följa den indelning som utredningen har i sitt betänkan- de. Jag kommer emellertid att allra först ta upp frågan om utformningen av det vattenrättsliga prövningssystcmet — en fråga som är av grundläggande betydelse för den nya vattenlagens utformning i flera hänseenden och beträffande vilken remissutfallet är splittrat. Dessutom kommer jag att bland huvudpunkterna behandla frågor om markavvattningsföretag och om bevattning samt om det vattenrättsliga avgiftssystemets framtida ut- formning (se avsnitt lll—2.13).
2.2. Prövningssystemet
Frågor om tillstånd att utföra kraftverk och andra större vattenbygg- nadsföretag prövas i dag av vattendomstol med skyldighet för domstolen att genom underställning låta regeringen pröva företagets tillåtlighet med beaktande av bl. a. allmänna planeringssynpunkter. Det är därefter vatten- domstolen som meddelar tillstånd och avgör ersättningsfrägorna. Vatten- domstolens avgörande kan överklagas till Svea hovrätt i dess egenskap av en för hela landet gemensam vattenöverdomstol och därifrån till högsta domstolen. Mindre vattenbyggnadsföretag prövas av vattendomstolen som första instans. Domstolen är i dessa fall skyldig att underställa rege- ringen tillståndsfrågan endast då viktiga samhällsintressen sätts i fara. Överklagande kan ske till vattenöverdomstolen och högsta domstolen.
Frågor om tillstånd till torrläggningsföretag. eller med en av vattenlags- utredningen föreslagen term markavvattningsföretag. avgörs vid syneför- rättning. Härvid prövas ocksä ersättningfrågorna. Mycket omfattande fö- retag skall underställas regeringens prövning för bedömning från allmänna planeringssynpunkter. Synemännens utlåtande angående huvudsakligen mer ingripande företag skall underställas vattendomstolens prövning. Ta- lan mot synemännens utlåtande kan föras hos vattendomstolen och över- klagande sker därifrån till vattenöverdomstolen och högsta domstolen.
Vattendomstolarna var tidigare självständiga administrativa enheter un-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 69
der Svea hovrätt i dess egenskap av vattenöverdomstol. Sedan den I januari 1972 ingår de i tingsrättsorganisationen. Luleå. Umebygdens. Jämtbygdens. Stockholms, Växjö och Vänersborgs tingsrätter är vatten- domstolar. Gränserna för de till varje domstol hörande områdena följer vattendelare mellan olika vattensystem. En vattendomstol består av en ordförande (vattenrättsdomare). en teknisk ledamot och två nämndemän. Ytterligare en teknisk ledamot får ingå i domstolen efter vattenrättsdoma- rens bestämmande.
För handläggningen av vattenmål gäller i princip rättegångsbalkens be- stämmelser. I VL meddelas emellertid många särbestämmelser.
Frågor om tillstånd enligt ML prövas av koncessionsnämnden för miljö- skydd. Även länsstyrelserna kan av regeringen ges rätt att pröva tillstånds- frågor beträffande vissa slag av ärenden. Denna möjlighet har dock hittills inte utnyttjats. Besvär i fråga om tillståndsbeslut anförs hos regeringen. När viktiga samhällsintressen sätts i fara. kan tillståndsfrågan också under- ställas regeringen. Ersättningsfrågor prövas av fastighetsdomstol med full- följd till hovrätt och högsta domstolen. Vissajttsteringari ML:s prövnings- system kommer att föreslås senare denna dag på föredragning av chefen förjordbruksdepartementet (prop. I980/8l : 92).
Vattenlagsutredningen har. i huvudsaklig överensstämmelse med sina direktiv. föreslagit ett helt nytt prövningssystem för alla vattenföretag utom markavvattningsföretagen. För prövning av sistnämnda kategori av vattenföretag föreslås att förrättningsformen behålls med fullföljd dom— stolsvägen. En" modernisering av förrättningsbcstämmelserna föreslås dock.
Utredningens förslag innebär beträffande övriga vattenföretag att frågor om tillstånd till och väsentliga villkor för företagen skall avgöras i admi- nistrativ ordning. beträffande de större företagen av regeringen. beträffan- de de medelstora företagen av den nuvarande koncessionsnämnden för miljöskydd samt i fråga om de mindre företagen av länsstyrelserna. Övriga villkorsfrågor samt skaderegleringen skall handhas av fastighetsdomstolen vid de sex tingsrätter som nu är vattendomstol.
Förslaget till ett nytt prövningssystem har fått ett mycket blandat motta- gande vid remissbehandlingen. Omkring hälften av remissinstanserna. där- ibland sjöfartsverket. Iantbruksstyrelscn. naturvårdsverket. planverkct. samtliga hörda länsstyrelser tttom en. miIjöskyddsutredningen och kom- mttnförbundet. tillstyrker utredningsförslaget eller lämnat det utan erinran. Övriga som har yttrat sig i frågan. däribland samtliga domstolar. förordar andra system. De flesta av de kritiska remissinstanserna förordar ett bibehållande i stort av den nuvarande sammanhållna prövningen vid vat- tendomstol. ] de negativa remissyttrandena framhålls särskilt att organisa- tionsreformen inte kan väntas tillgodose önskemålen om ett effektivt. snabbt och smidigt samt från rättssäkerhetssynpunkt betryggande förfa- ' rande. Man framhåller också att tillståndsfrågan. frågan om villkor samt
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 70
frågorna om skadeförebyggande åtgärder och om ersättning har sådant samband med varandra att bedömningen inte bör delas upp på olika myn- digheter. Bådc de positiva och de negativa remissinstanserna understryker att ett genomförande av förslaget förutsätter en personell upprustning hos länsstyrelserna. De kritiska remissinstanser som inte ansluter sig till vat- tendomstolsmodellen förordar i huvudsak en sammanhållen prövning en- ligt både vattenlagen och ML hos regionala koneessionsnämnder eller miljörätter.
För egen del villjag anföra följande i fråga om prövningssystemet. Många viktiga men inbördes motstridiga intressen kräver beaktande när det gäller användningen av våra vattentillgångar. Även om vattentillgång- arna är goda i landet som helhet. katt särskilda omständigheter såsom befolkningskoneentration. industriella vattenbehov eller jordbruksbe- vattning på sina håll medföra att den lokala vattentillgången blir för liten. Framför allt de större vattenföretagen har i allmänhet betydelsefulla lång- siktiga verkningar av olika slag. Behovet av planering av vattenanvänd- ningen både på det lokala planet och i ett större sammanhang är alltså stort. Det torde råda enighet om att vattenföretagen liksom annan markan- 'ändning måste inpassas i samhällsplaneringen.
! bl.a. direktiven för vattenlagsutrcdningen har det framhållits att de nuvarande reglerna för tillståndsprövning i vattenmål inte tillgodoser beho- vet av planering på ett tillfredsställande sätt. Prövningen borde hellre företas av administrativa myndigheter och nära samordnas med annan samhällsplanering.
Innan jag går närmare in på hur man bör utforma ett prövningssystem där bl. a. planeringssynpunkterna skall beaktas. vill jag något beröra vat- tenföretagens inpassande i samhällsplaneringen i stort. dvs. den allmänna planeringen av våra vattentillgångar. Det bör då erinras om att statsmak- terna under senare år har tagit olika initiativ för att tillgodose behovet av en översiktlig fysisk planering. Genom tillkomsten av statens planverk och statens naturvårdsverk har de statliga insatserna i planeringsarbetet på verksnivå förstärkts och koncentrerats. ()morganisationen av länsstyrel- serna och kommunindelningsreformen har förbättrat de organisatoriska förutsättningarna för samhällsplaneringen på regional och lokal nivå. Ge- nom den fysiska riksplaneringen breddas underlaget för planeringen på alla nivåer såväl genom ökad tillgång till inventeringsmaterial som genom mera preciserade utgångspunkter för en riksomfattande markanvändningspoli- tik.
Den fysiska riksplaneringen ger riktlinjer för användningen i vissa fall av våra vattenresurser. till att börja med i sådana fall där konfliktrisken mellan exploaterings- och bevarandeintressena är störst. Inom ramen för den fysiska riksplaneringen har statsmakterna bl.a. undantagit vissa vat- tendrag i norra Sv *aland och Norrland f'ån fortsatt vattenkraftutbyggnad. Det gäller de outbyggda huvudälvarna Torn > älv. Kalix älv. Pit *älven och
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 71
Vindelälven. vissa skogsälvar samt en del outbyggda älvsträekor i älvar som i övrigt redan har byggts ut. Vidare har naturvårdsverket på regering- ens uppdrag översiktligt kartlagt landets vattentillgångar och de anspråk som riktas på dessa. Vattenplaneringsutredningen har utrett frågorna i vilken omfattning vattenplanering behövs i dag och i ett längre perspektiv samt i vilka former en sådan planering bör bedrivas (se SOU 1980: 39). Förslaget till en ny plan- och bygglag (se SOU 1979: 65 och 66) som är tänkt att ersätta byggnadslagen (1947: 385) syftar bl. a. till att skapa bättre förut- sättningar för planeringen av våra vattentillgångar.
Av det nu sagda torde framgå att samhället har eller kommer att få flera instrument för planeringen av våra vattentillgångar. Jag delar emellertid vattenlagsutrcdningens uppfattning att det inte är realistiskt att räkna med att planeringen inom en överblickbar framtid kommer att ha drivits så långt att den skulle kunna ersätta en tillståndsprövning av ett enskilt vattenföre- tag eller att vattenrättsliga tillståndsfrägor alltid skulle kunna bedömas mot bakgrund av verkställd planläggning. De riktlinjer som hittills har lagts fast i den fysiska planeringen beträffande användningen av våra mark- och vattentillgångar är av översiktlig karaktär. Det planeringsttnderlag som har tagits fram måste kompletteras och preciseras genom tillståndsprövning av varje enskilt vattenföretag. Genom en sådan prövning kommer konsekven- serna för olika motstående intressen att kunna behandlas på ett mer full- ständigt sätt än vad som kan ske inom ramen för den allmänna planering som bedrivs.
Jag anser alltså att planeringen måste kompletteras med en vattenrättslig tillståndsprövning för att samhället i det enskilda fallet skall kunna styra och kontrollera lokaliseringen av ett vattenföretag och för att konsekven- serna för motstående intressen skall bli belysta. Frågan är då om tillstånds- prövningen måste anförtros åt ett planeringsorgan eller om andra faktorer än planeringshänsynen bör vara avgörande vid valet av prövningsorgan.
Genom en lagändring den I januari 1972 fick regeringen större möjlighe- ter än tidigare att vid prövningen av större vattenföretag göra en allsidig bedömning med hänsyn till allmänna planeringssynpunkter (4 kap. 17— 20 så VL). Hänsyn skall bl. a. tas till statsmakternas riktlinjer för hushåll- ningen med mark och vatten samt till näringspolitiska. energipolitiska och arbetsmarknadspolitiska aspekter. Regeringsprövningcn är inte begränsad till det aktuella projektet. titan hänsyn skall tas till vattenanvändningen i stort.
Behovet av hänsynstagande till allmänna plancringssynpttnkter är natur- ligtvis mest uttalat beträffande de större vattenföretagen på grund av deras betydelsefulla. långsiktiga verkningar. Jag anser det självklart att man i fråga om dessa företag behåller regeringens prövningsrätt. vilket för övrigt inte har ifrågasatts vid remissbehandlingen.
Beträffande de mindre företag som inte faller under regeringens pröv- ningsrått är behovet av en bedömning från allmänna planeringssynpunkter
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 72
inte lika framträdande. Som jag kommer att närmare beröra senare (se avsnitt 2.4 ) bör emellertid samma bedömningsgrunder i princip gälla be- träffande alla typer av vattenföretag. Då uppkommer frågan om detta är ett tillräckligt motiv för att tillståndsprövningen beträffande mindre vatten- företag i enlighet med utredningens förslag förs över från vattendomstol till administrativ myndighet.
De administrativa myndigheter som enligt utredningen bör komma i fråga som prövningsorgan är den nuvarande koneessionsnämndcn för mil- jöskydd och länsstyrelserna. Av dessa myndigheter har länsstyrelserna redan i dag betydelsefulla uppgifter inom samhällsplaneringens område och de uppfyller därför i och för sig kravet på ett prövningsorgan som skulle kunna sätta in ett vattenföretag i ett större planeringssammanhang. Koncessionsnämnden besitter i dag på grund av sin centrala ställning vid prövning enligt ML och som viktig remissinstans vid regeringens lokalise- ringsprövning enligt 136 a ? byggnadslagen den överblick som erfordras för att tillämpningen skall bli enhetlig och konsekvent. Nämnden. som arbetar i domstolsliknande former. är emellertid en ren tillståndsmyn- dighet utan planeringsfunktioner. Dess möjligheter att vid prövning av ett vattenföretag passa in detta i ett större samhällsplaneringssammanhang kan därför inte i avgörande mån anses skilja sig från vad som gäller för vattendomstolarna.
Sotn jag ser det är vattendomstolarnas bristande möjligheter att f.n. ta hänsyn till allmänna planeringssynpunkter en fråga av mera rättslig än faktisk natur. Som vattenlagsutt'edningen framhåller torde existerande be- gränsningar främst ha sin grund i att VL:s regler — främst de stela tillåtlig- hetsreglerna — inte har gett utrymme för sådana bedömningar. Vattendom- stolarnas förening av juridisk och teknisk sakkunskap har emellertid gjort dem väl skickade att göra ofta mycket svåra avvägningar mellan mot- stående intressen i vattcnmål. Härtill har inte minst bidragit att vattendom- stolarnas domkretsar har varit tillräckligt stora för att ge domstolsledamö- terna en allsidig erfarenhet av olika vattenfrågor. samtidigt som de inte har varit större än att ledamöterna har kunnat få en god ortskännedom.
Som närmare kommer att framgå av min redogörelse i avsnitt 2.4 kom- merjag att föreslå att VL:s stela tillåtlighetsregler ersätts av mer allmänt hållna regler. som skall möjliggöra en friare och därmed mer mångsidig bedömning av vattenföretagen. ] och för sig kan det hävdas att de lämp- lighetsavvägningar av bl. a. ekonomisk. teknisk och social natur som dessa regler ger utrymme för bättre passar för en tillståndsprövning i administra- tiv ordning än en traditionelltjudieiell prövning. Jag delar emellertid utred- ningens uppfattning att ingenting i och för sig hindrar att sådana bedöm- ningar görs av domstol. Därom vittnar just vattendomstolarnas hittillsva- rande verksamhet. dår domstolarna redan inom ramen för gällande VL i viss utsträckning gjort sådana avvägningar. Genom att man i den vatten- rättsliga processen inhämtar yttranden från bl. a. statens planverk. länssty-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 73
relsen och berörda kommuner kan vidare erforderligt planeringsmaterial läggas till grund för ett avgörande av vattendomstol.
Som sammanfattning av mitt nu förda resonemang villjag konstatera att man från mera teoretiska utgångspunkter inte kan dra den slutsatsen att vattendomstolarna skulle vara mindre ägnade att beträffande de mindre vattenföretagen ta hänsyn till allmänna planeringssynpunkter och även i övrigt verkställa en friare tillåtlighctsbedömning. om den rättsliga befogen- heten därtill gavs.
Till förmån för vattendomstolarna talar vidare att de representerar ett väl inarbetat system som på det hela taget har fungerat bra. Det har visserligen ibland anförts att handläggningen vid vattendomstolarna är tung och tidskrävande. Denna kritik kan som utredningen anför i viss mån ha sitt berättigande. men då främst såvitt avser skaderegleringen som genom uppskovs- eller prövotidsförfarandet kan dra ut onödigt länge på tiden (se prop. 1974: 83 s. 163 ). Detta förfarande har emellertid möjliggjort en objektivt säkrare skadereglering. På grund härav och då vattenmålen ofta är av stor omfattning delar jag utredningens uppfattning att kritiken inte bör tillmätas någon större betydelse. när det gäller att lägga fast ett nytt prövningssystem.
Vattenlagsutredningens förslag innebär att antalet prövningsmyndig- heter blir större än f.n. Vidare blir förfarandet uppdelat så att tillstånds- och villkorsfrågor avgörs av en myndighet och ersättningsfrågorna av en annan. Utredningen är själv tveksam om de i direktiven uppställda kraven på effektivitet och snabbhet kan tillgodoses bättre än nu genom en sådan uppdelning. Jag för min del har. i likhet med många remissinstanser. den uppfattningen att effektivitets- och snabbhctskraven blir sämre uppfyllda genom ett delat system. Det bör bl. a. beaktas att villkorsfrågorna i vatten- mål vanligen hänger intimt samman med ersättningsfrågorna. Bland vill- koren förekommer nämligen ofta ålägganden för sökanden att utföra ska- deförebyggande åtgärder. Sådana ålägganden liksom bestämmelser om dämningshöjd. tappningsbestämmelser och även föreskrifter om företagets utformning i byggnadstekniskt hänseende får uppenbarligen betydelse vid skaderegleringen. Det 'måste många gånger bli svårt för en fristående tillståndsmyndighet att rätt avgränsa vilka villkor som kan fastställas utan risk för komplikationer vid den efterföljande skaderegleringen vid fastig- hetsdomstolen. Det måste också innebära onödigt dubbelarbete och avse- värda kostnader att två myndigheter skall sätta sig in i dessa frågor för att prövningen av företaget skall kunna genomföras. Som utredningen fram- håller torde en av fördelarna med den nuvarande sammanhållna prövning- en liggajust i vattendomstolens möjligheter att samordna detaljföreskrifter rörande företagets utförande med bestämmelser om skadeförebyggande åtgärder inom ramen för en samlad intresseavvägning.
Det kan invändas att det redan nu finns ett delat prövningssystem när det gäller de större vattenföretagen. Jag har också i det föregående föror-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 74
dat att man skall behålla ett sådant system för de större fi.)retagens del. Det LagrådsrwniSs bör emellertid beaktas att dessa mål förbereds av vattendomstolen som allmän motivering med eget yttrande hänskjuter tillåtlighctsfrågan till regeringen. Vattendom- stolen är därmed väl insatt i målet före skaderegleringen. Dubbelarbete i den mening som utredningens förslag innebär förekommer därför inte med
nuvarande prövningsordning.
Det har vid remissbehandlingen gjorts gällande att kraven på saklighet och rättssäkerhet inte blir lika väl tillgodosedda vid en administrativ till- ståndsprövning som vid en domstolsprövning. Bl.a. "ifrågasätter man på sina håll länsstyrelsernas partsneutralitet under framhållande av att läns- styrelserna kan komma att överbetona sådana allmänna intressen sotn de har att tillvarata i andra funktioner än som tillståndsmyndighet. Sådana farhågor anserjag för min del vara obefogade. Jag vill också vända mig mot den uppfattning som finns på sina håll att en prövning vid ett administrativt organ skulle ge större utrymme för godtycke eller obehöriga påtryckningar än ett domstolsförfarande. Även en administrativ myndighet har naturligt- vis att inom lagens ram utan ovidkommande hänsyn göra en avvägning mellan olika motstående intressen. Inte heller här någon avgörande vikt fästas vid det förhållandet att tillståndsprövningen med utredningens för- slag sprids på 24 länsstyrelser. Tillräckliga garantier för enhetlighet och konsekvens i rättstillämpningen kan enligt min mening skapas genom att det finns en möjlighet att överklaga till en central överinstans. Däremot har jag viss förståelse för de farhågor från rättssäkerhetssynpunkt som har sin grtlnd i att länsstyrelserna föreslås bli både tillstånds- och tillsynsmyndig- heter. Rollfördelningen blir enligt min mening klarare om länsstyrelsen endast tilldelas den ena av dessa båda funktioner.
Man kan inte heller komma ifrån att länsgränserna är mindre lämpliga som skiljelinjer. eftersom de saknar varje anknytning till avrinningsområ- dena. Ett företag kan utföras i ett län. medan dess huvudsakliga verkningar inträffar i ett annat län. Dessa olägenheter uppkommer inte inom nuvaran- de prövningssystem. där gränserna för vattendomstolarnas domsområden följer gränserna för.avrinningsområden.
Till de synpunkter som jag hittills har anfört måste också läggas kost- nadsaspekterna. Tillståndsprövningen enligt tttredningsförslaget medför behov av personalförstärkningar både hos länsstyrelserna och konces- sionsnämnden. Sådana förstärkningar torde endast till en del uppvägas av en minskning av personalen på domstolssidan. Regeringens utvidgade uppgifter som tillståndsmyndighet och fullföljdsinstans torde också kräva personalförstärkningar inom regeringskansliet. Även om utredningen inte har verkställt några kostnadsberäkningar rörande de organisatoriska för- slagen. är det ofrånkomligt att det blir en ökning av det allmännas kostna- der. Härtill kommer också ökade kostnader för parterna vid ett delat prövningssystem.
Prop. 1981/82: 130 75
Koncessionsnämnden för miljöskydd skisserar i sitt remissyttrande en delad prövningsordning som ligger närmare ML:s prövningssystem än utredningens förslag. Enligt denna skiss skall prövningen vid en central administrativ myndighet koncentreras till ett vattenföretags tillätlighet från allmän synpunkt. Bevakningen av enskilda intressen skall i huvudsak ske vid ett efterföljande judiciellt prövningsförtarande vid fastighetsdomstol. För att förfarandet vid den administrativa myndigheten skall bli så snabbt och effektivt som möjligt. måste enskilda sakägares möjligheter att framfö- ra synpunkter på tillåtligheten av ett företag och de huvudsakliga till- ståndsvillkoren begränsas. En sådan begränsning kan ske genom att man tar bort sakägarnas nuvarande rätt till ersättning för sina kostnader i samband med tillåtlighetsprövningen.
Den av koncessionsnämnden skisserade ordningen torde visserligen kunna leda till ett effektivare och snabbare prövningsförfarande än enligt utredningens förslag. Den lider emellertid enligt min mening av den avgö- rande bristen att den enskilde sakägarens ställning försvagas på ett sätt som jag inte kan acceptera. De enskilda intressena sammanfaller inte med de allmänna på samma sätt i vattenmål som i miljöskyddsärenden. Från allmän synpunkt kan det t.ex. saknas anledning att motsätta sig en begärd dämning eller vattentappning som ändå kan ifrågasättas med hänsyn till skadeverkningarna på enskild egendom. Ett beslut i tillåtlighetsdelen kan vidare innebära en preklusion av den rätt till vatten sotn kan tillkomma andra än sökanden. Sakägarna kan alltså ha ett stort intresse av att bevaka sin rätt redan i samband med tillåtlighetsprövningen. Vattenföretagens ofta svåröverskådliga verkningar och komplicerade natur medför också att sakägarna kan behöva anlitajuridiskt och tekniskt biträde. Jag delar därför utredningens uppfattning att enskilda sakägare bör ha rätt till ersättning av sökanden för sina nödvändiga kostnader för såväl tillåtlighetsprövningen som skaderegleringen.
Vad jag nu har anfört innebär att koncessionsnämndens skiss till ett delat prövningssystem inte kan anses utgöra någon lämplig lösning.
För det fallet att man liksom nu vill ha en sammanhållen, regional prövning har utredningen som ett alternativ till vattendomstolsmodellen diskuterat den s. k. konccssionsnämndsmodellen. alternativ 2. Vid remiss- behandlingen har också föreslagits varianter härav genom inrättandet av särskilda miljörätter eller miljödomstolar. Samtliga dessa system innebär att det sker en sammanhållen prövning enligt både vattenlagen oeh ML. Både utredningen och flera remissinstanser anser att en sådan samordnad prövning skttlle vara till fördel.
Enligt min mening är dock betydelsen av en samordnad prövning av vatten- och miljöskyddsärendena inte så stor. eftersom va'tttenföretagen i allmänhet typiskt sett skiljer sig ganska mycket från sådan miljöfarlig verksamhet som skall prövas enligt ML. Härtill kotnmer att. när det gäller miljöskyddsi'irendena. det inte torde vara aktuellt att dela upp prövningen
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 76
på flera regionala koncessionsnärnnder. Miljöskyddsutredningen har så- lunda motsatt sig en sådan lösning (se SOU 1978180 s. 95). [ prop. l980/ 81 : 92 föreslås att den centrala koneessionsnämndcnjämte länsstyrelserna även i fortsättningen skall pröva miljt'tskyddsärendena. Tanken på regiona- la koneessionsnämnder. miljörätter eller miljt'idomstolar. som förutsätter en prövning enligt både vattenlagen och ML. måste därför falla.
Vad jag nu har anfört leder enligt min mening fram till den slutsatsen att man bör behålla det nuvarande vattenrättsliga prövningssystemet. Vatten- domstolarna bör alltså vara prövningsorgan såväl när det gäller tillstånds- som ersättningsfrågor. I enlighet med vad jag tidigare har förordat bör dock regeringen även i fortsättningen handha tilIåtlighetsprövningen av de största vattenföretagen liksom vattenföretag som berör känsliga vatten- drag eller vattenområden. Handläggningen i övrigt av sådana mål bör liksom i dag ske vid vattendomstol.
Nyligen har genom domstolsverket satts i gång en översyn av 'vatten- domstolarnas organisation. [ avbidan på resultatet av denna översyn finns det enligt min mening inte skäl att ändra vattendomstolsorganisationen. Det innebär bl.a. att den nuvarande anknytningen till tingsrätterna bör bestå. Jag vill påpeka att en fördel med denna anknytning är att vattendom- stolarnas personal vid vikande arbetsbelastning kan tas i anspråk för annat arbete vid tingsrätterna. i första hand handläggningen av mål vid fastig- hetsdomstol.
Någon ändring beträffande systemet med överprövning av vattenmål bör enligt min mening inte ske. Vattenöverdomstolen har fungerat bra och genom anknytningen till en hovrätt är det också i detta fall lätt att anpassa arbetsstyrkan till arbetsbördan. Jag anser att vattenöverdomstolen liksom hittills bör knytas till Svea hovrätt.
Om man stannar för ett i princip oft'irändrat prövningssystem. behöver man inte heller göra några mer omfattande ingrepp i de nuvarande reglerna för handläggning av vattenmål vid domstolarna. Några jämkningar bör dock Vidtas. En redaktionell översyn av reglerna är också erforderlig. Jag återkommer till detta i specialmotivcringen.
Det prövningssystem som jag nu har förordat avser vattenföretag i allmänhet. Som tidigare nämnts har utredningen beträffande markavvatt- ningsföretagen föreslagit att man behåller nuvarande förrättningsförfa- rande. Förfarandet bör dock anpassas till reglerna i fastighetsbildningsla- gen (19701988).
Stockholms tingsrätt anser att vissa markavvattningsföretag av större omfattning bör kunna prövas i samma ordning som vattenföretag i allmän- het i de fall sökanden inte påkallar att någon annan skall delta i företaget.
Jag anser liksom utredningen att markavvattningsföretagen även i fram- tiden bör prövas vid förrättning. Det finns enligt min mening inte anledning att i enlighet med tingsrättens förslag förbehålla förrättningsformen för de företag där delaktighetsfrågor förekommer. De mera omfattande markav-
Lagrådsremiss allmän nwtivering
Prop. 1981/82: 130 77
vattningsföretag som tingsrätten avser förutsätter oftast deltagande av Hera. Det förekommer också fall där delaktighetsfrågor aktualiseras först sedan prövningen av företaget har inletts. [ sådana fall skulle prövningen behöva flyttas från vattendomstolen till en förrättningsman. om tingsrät- tens förslag genomfördes.
Jag förordar alltså att förrättningsformen bör användas vid alla markav- vattningsföretag. Överprövning av förrättningsmannens beslut bör liksom f. n. ske efter besvär till vattendomstolen.
Enligt utredningen bör det nuvarande förberedelseförfarandet i fråga om sådana större vattenföretag som skall prövas av regeringen behållas i en ny vattenlag. Jag delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning. Härigenom vinner man den fördelen att projekteringsarbetet för sådana företag bedrivs i samråd med de myndigheter som företräder olika all- männa plancringssynpunkter. Det är också en fördel att berörda kom- muner och ortsbefolkningen får information om företaget på ett tidigt stadium.
2.3. Rätten till vatten
2.3.1 Fastlghetsägarens rätt till vatten
En mycket gammal princip i svensk rätt — liksom i bl.a. Finland och Norge — är att rätten till vatten i första hand tillkommer den som äger den fastighet där vattnet finns. Såvitt gäller ytvatten lagfästes denna princip redan i flera av de medeltida landskaps- och Iandslagarna. tnedan den i fråga om grundvatten inte kom till klart uttryck i lag förrän genom ändring- ar i VL år l939.
Vattenlt'tgsutredningen diskuterar frågan om det kan anses vara moti- verat att övergå till ett mer offentligrättsligt inriktat system. som liknar det som gäller i bl.a. Danmark. Frankrike. italien och Västtyskland och som innebär att alla sjöar och vattendrag av någon betydelse räknas som allmänna. Utredningen har emellertid stannat för att även en ny vattenlag bör bygga på den nuvarande principen om fastighetsägarens rätt att råda över fastighetens vattentillgångar. Vissa modifikationer i det rådande sy- stemet föreslås emellertid.
Utredningens ståndpunkt godtas i alltnänhct av remissinstanserna. Två remissinstanser är emellertid kritiska. Naturvårdsverket anser att mycket talar för att en ny vattenlag bör baseras på mer offentligrättsliga principer. Enligt verket skulle detta öka möjligheterna att planera och hushålla med vattnet. Bl. a. skulle ersättningsfrågorna inte kunna utgöra ett hinder mot att vattnet till förmån för allmänna intressen skyddas mot exploatering. Natttrskyt'ldsföreningen hävdar att utredningens ståndpunkt inte är tidsen- lig och framhåller att vattnet i likhet med den natur som det är en delav bör ses som en gemensam tillgång. Någon rätt att utnyttja vattnet bör inte automatiskt tillkomma markägaren.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 78
För egen del vill jag understryka att vatten i svensk rätt behandlas som fast egendom. Indelningen i fastigheter omfattar även vattnet. En överlå- telse av vattnet utan att grunden följer med är ogiltig. Man kan inte bryta ut frågan om förfoganderätten över vattnet som naturresurs och se den isole- rad från frågan om rätten att förfoga över andra naturtillgångar som också ingår i den fasta egendomen. bl.a. skog och grus.
Som utredningen framhåller skulle också en förändring i en så grundläg- gande fråga som rätten till vatten medföra att långsiktiga planer i fråga om vattenförsörjning och energiprodttktion kan förryckas. En förändring skul- le vidare ge anledning till svårbemi'tstrade övergångs- och ersättningspro- blem tjfr 2 kap. [8 & regeringsformen).
Frågan är också om man skttlle vinna särskilt mycket med en övergång till ett mera offentligrättsligt system. Vattenlagstiftningen bör syfta till ett från samhällelig synpunkt rationellt utnyttjande av vattnet som naturre- surs. Exploateringsintresset måste därvid vägas mot de motstående all- männa och enskilda intressena att bevara vattnet opåverkat. Med tanke på de kontroll- och styrinstrument som står samhället till buds inom den markpolitiska lagstiftningen. däribland vatten- och planlagstiftningen. blir frågan huruvida den grundläggande rådigheten över vattnet bör tillkomma den enskilde fastighetsägaren eller samhället av underordnad betydelse. Som utredningen framhåller torde det i och för sig vara möjligt att från de skilda utgångspunkterna uppnå samma rörelsefrihet för den enskilde och kontroll från det allmännas sida.
Jag delar på grttnd av det anförda utredningens uppfattning att man i en ny vattenlag bör behålla den nuvarande principen om fastighetsägarens rätt att råda över fastighetens vattentillgångar. För att möjliggöra en ök— ning av kontrollen från det allmännas sida bör dock. som utredningen har föreslagit. det rådande systemet modifieras. Bl. a. behövs en skärpning av tillåtlighctsbestämmelserna och tillståndsplikten. möjlighet att ompröva meddelade tillstånd samt en förbättrad ordning för tillsyn över vattenföre- tag. Jag återkommer till dessa frågor senare.
Av gällande VL framgår inte om fastighetsägarens rätt till vatten till sin natur är en äganderätt eller en begränsad sakrätt. ! 1 kap. ] & talas om rätten att "råda över" ytvatten och i 15 s" om rätten att "tillgodogöra sig" grundvatten. Detta närmast terminologiska spörsmål har fullt avsiktligt förbigåtts i lagstiftningen. Som utredningen anför torde anledningen härtill främst vara att vattnet i allmänhet befinner sig i rörelse och att det ansetts mindre lämpligt att tala om äganderätt till en vattenström som sådan. Utredningen föreslår för sin del att man även i en ny vattenlag använder rådighctsbegreppet men att det utsträcks också till rätten att förfoga över grundvatten på annat sätt än tillgodogörande. t. ex. bortskaffande av för- orenat vatten. Förslaget har lämnats titan erinran av samtliga remissinstan- ser och ävenjag ansluter mig till det.
Utredningen har såväl i den föreslagna lagtexten som i framställningen i
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 79
övrigt använt begreppet "vztttenrätt'" som samlingsnamn på rådigheten över vattnet och "'vattenrättshavare" som benämning på den som tttövar rådigheten. Med vattenrätt avser utredningen då såväl vederbörande fas- tighetsägares rätt att råda över vattnet på hans grund som den rätt att råda däröver som kan tillkomma annan genom t.ex. servituts- eller nyttjande- rättsupplåtelse från fastighetsägaren eller genom tvångsförfoganden.
Den av utredningen använda terminologin torde vara den gängse i vat- tenrättsliga sammanhang. Den har godtagits av samtliga domstolar som sysslar med tillämpningen av VL. Däremot anser hovrätten för Nedre Norrland och lantmäteriverket att det kan leda till tolkningssvårigheter och begreppsförvirring att sammanföra olika rättighetsinstitut under en sam- Iingsbeteckning. Jag kan inte dela dessa farhågor. Begreppen har bl.a. från lagteknisk synpunkt så stora fördelar att de bör kunna användas i den nya lagen utan risk för feltolkningar.
Kravet på vattenrätt som förutsättning för ett vattenföretag bör. som utredningen har föreslagit och som allmänt har godtagits vid remissbe- handlingen. gälla även i en ny vattenlag. Liksom enligt den nuvarande VL bör det emellertid finnas vissa undantag från denna princip. Det gäller vattenföretag som utförs av företrädare för allmänna intressen till förmån för fisket. hälsovården och den allmänna miljövärden. åtgärder för en allmän farled. allmän hamn och allmän flottled. markavvattningsföretag samt åtgärder i vatten för att motverka förorening. Dessutom bör den nuvarande rätten för strandägare att ha mindre brygga o.d. vid stranden behållas. Vissa ytterligare undantag från kravet på vattenrätt kommer jag att behandla senare (se avsnitt 2.3.3 och 2.3.4 ).
2.3.2 Rätt att ta i anspråk annans strinnfall
Utredningen föreslår en motsvarighet till den nuvarande möjligheten enligt l kap. |4 s VL att expropriationsvis ta annans vattenkraft i anspråk. om den behövs för kraftförsörjningens planmässiga utveckling. Jag anser också. i likhet med remissinstanserna. att ett sådant stadgande behövs samt att det bör tas in i den nya vattenlagen . Den omständigheten att jag förordar ett annat prövningssystem än utredningen föranleder inte något annat ställningstagande i denna fråga. Liksom f. n. bör frågan om expro- priation endast kunna prövas av regeringen.
Genom den förordade expropriationsmöj|ighcten. som också omfattar utbyggda strömfall. kan tillgodoses sådana allmänna behov av vattenkraft som avses med VL:s institut statens lösningsrätt. Utredningen har därför ansett att en motsvarighet till detta institut kan undvaras i en ny vattenlag. Jag biträder i likhet med remissinstanserna denna uppfattning.
2.3.3. Rätten till vattenjör allmän t"atlen/örsöl;/"ning
Utredningen föreslår att det nuvarande dubbla expropriations- och vat- tenråttsliga förfarandet i fråga om rätt att ta vatten i anspråk för allmän
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 80
vattenft'rrsörjning ersätts med en prövning enbart enligt vattenlagen . Ut- redningsförslaget innebär att frågan om tillskapandet av den grundläggan- de vattenrätten prövas antingen av regeringen eller också av de andra tillståndsmyndigheterna. koneessionsnämndcn eller länsstyrelsen. Sist- nämnda myndigheter skulle enligt förslaget får pröva denna fråga endast i samband med prövning enligt vattenlagen av frågan om tillstånd till själva vattentäkten.
Utredningsförslaget innebär onekligen förenklingar i det gällande syste- met. Jag anser också att en samordnad prövning är lämplig. Frågan är emellertid om den av utredningen anvisade lösningen är den lämpligaste. Den bygger på principen att man i fråga om vattentäkter för allmän vatten- försörjning bör ställa upp ett grundläggande krav på vattenrätt men att denna vattenrätt bör kunna tillskapas expropriationsvis enligt vattenlagen för sådana företag. Jag anser emellertid att det ligger närmare till hands att tillgripa en annan lösning. som på ett bättre sätt ansluter till uppbyggnaden av och systematiken i den nya vattenlagen . Man kan nämligen uppnå det av utredningen eftersträvade resultatet. om man i stället undantar nu ifrågavarande vattentäkter från det grundläggande kravet på vattenrätt på samma sätt som föreslås gälla i fråga om andra allmännyttiga vattenföretag enligt den nya lagen. lntrånget i någon annans vatterirätt medför att den ifrågavarande vattentäkten alltid måste tillståndsprövas enligt den nya lagen. Förutsättningen blir alltså att vattentäkten befinns tillåtlig enligt den nya lagen. [ denna bedömning ingår hänsynstagande till den vars vatten- område tas i anspråk.
På grund av det anförda förordarjag att i den nya vattenlagen tas in en bestämmelse om att vattenrätt inte behövs för en vattentäkt för allmän vattenförsörjning.
Med den förordade lösningen på denna fråga finns det inte någon anled- ning att vidta den av utredningen förordade ändringen i 2 kap. 3 så" expro- priationslagen. Man kan dock förmoda att den möjlighet som enligt nämnda stadgande ges att också expropriationsvis tillskapa den grundläg- gande rätten till vattnet i fortsättningen mera sällan kommer att trtnyttjas i praktiken.
2.3.4 Rätten till vatten./iir bevattning-
Enligt utredningen bör en expropriationsrätt införas också för ett visst enskilt-behov. nämligen jordbruksbevattning. Detta förslag har tillstyrkts främst av sådana remissinstanser som företräder jordbruksnäringen. me- dan vissa andra instanser ställer sig tveksamma till det.
Som utredningen framhåller kan kravet på vattenrätt som villkor för en vattentäkt för jordbruksbevattning ibland leda till mindre önskvärda kon- sekvenser. Det gäller särskilt i fall då vattentillgången i ett vattenområde är god samtidigt som den som driver ett lantbruk. vars produktion skulle kunna ökas väsentligt genom bevattning. på grund av bristande vattenrätt måste avstå från bevattning.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 81
Lantbrukaren skulle naturligtvis kunna erhålla den behövliga vattenrät- ten genom ett servitutsavtal med en vattenrättshavare. Om någon frivillig överenskommelse inte kan träffas. finns möjligheter enligt fastighetsbild- ningslagen att förvärva en sådan vattenrätt tvångsvis genom att ett servitut bildas genom fastighetsrcglering.
Det synes emellertid vara en onödig omgång att först behöva utverka ett tvångsservitut enligt fastighetsbildningslagen innan man utverkar ett till- stånd till vattentäkten enligt vattenlagen . Dessutom kan fastighetsbild- ningslagens instrument inte utan fastighetsägarens medverkan tttnyttjas av en jordbruksarrendator som önskar bevattna arrendeställets marker. Som jag kommer att utveckla i det följande är det angeläget att även en jord- hruksarrendator kan höja avkastningen av arrendestället genom bevattning (se avsnitt 2.3.5 ).
Jag delar alltså utredningens uppfattning att enjordbrukare. som saknar vattenrätt men för vilken bevattning är av ett påtagligt värde. bör ha möjligheter att utverka tillstånd till en vattentäkt för sådan bevattning. ! enlighet med vad jag nyss har förordat i fråga om en vattentäkt för allmän vattenförsörjning bör emellertid inte problemet lösas genom att en sådan jordbrukare tilläggs en rätt att expropriationsvis erhålla vattenrätt. I stället bör även i detta fall göras ett undantag från det principiella kravet på vattenrätt för att tillstånd skall kunna meddelas till täktetr. Vattenrätts- havarens intressen bör i erforderlig mån tillgodoses inom ramen för den vattenrättsliga tillståndsprövningen av vattentäkten. som även i detta fall måste förekomma på grund av intrånget i vattenrättshavarens rätt. Jag förordar alltså att vattenrätt inte skall behövas för en vattentäkt förjord- brtrksbevattning.
Jag kommer i det följande (se avsnitt 2 .l2) att förorda att särskilda bevattningssamfälligheter skall kunna bildas enligt den nya vattenlagen . Deltagare i sådana bevattningssamfälligheter skall kunna vara. förutom jordbruksbevattnare. t.ex. de som bevattnar handelsträdgårdar och tim- merupplag. För att inte i onödan försvåra bildandet av samfälligheter som består av deltagare som bevattnar för olika ändamål. genom att krav på vattentätt ställs upp för vissa men inte för andra deltagare i samfälligheten. förordar jag att undantaget från kravet på vattenrätt får gälla vattentäkter för all slags bevattning.
Jag förordar alltså att i lagen tas in en ttttryeklig bestämmelse om att vattenrätt inte behövs för vattentäkter för bevattning.
2.3.5 N_vttiamlerättshavores rätt till vatten
Jag vill i detta sammanhang ta trpp en fråga som hänger samman med kravet på vattenrätt som förutsättning för vattenföretag. Det gäller nyttjan- dcrättshavares. främst jordbruksarrendatorers. möjligheter att uppträda som sökande i vattenmål.
Huvudprincipen om att innehav av vattenrätl skall tttgöra förutsättning 6 Riksdagen 1981/82. ! saml. Nr 130
Lagrådsremiss allmän motivering
Pr0p. 1981/82: 130 82
för vattenföretag bör gälla oavsett om tillstånd till företaget krävs eller ej. Innehavet av vattenrätt bör ha saklegitimerande verkan och utgöra en processuell förutsättning för en ansökan om tillstånd till vattenföretag. Ett undantag från denna princip utgör de nyss redovisade fallen rörande vat- tentäkter för allmän vattenförsörjning eller bevattning. där sökanden vid tiden för ansökan inte behöver ha vattenrätt.
[ enlighet med vad utredningen oemotsagt har förordat bör det vidare krävas att sökandens vattenrätt gäller för all framtid i sådana fall då ett vattenrättsligt tillstånd avses gälla för all framtid. Vattenrätten måste alltså grundas på äganderätt. en till tiden obegränsad servitutsrätt eller tomträtt.
Tillstånd till ett vattenföretag kan emellertid också meddelas för en begränsad tid om sökanden begär det eller förhållandena annars inte medger att tillståndet gäller för all framtid. Frågan är då om en vattenrätt som grundar sig på en tidsbegränsad nyttjanderättsupplåtelse skall kunna åberopas vid ansökan om tillstånd till ett vattenföretag.
Utredningen anser att nyttjanderättshavare i allmänhet bör ha rätt att utverka tidsbegränsade tillstånd. Vad särskilt gäller en jordbruksarrenda- tor bör denne enligt utredningen har samma rätt som jordägaren att. om inte annat följer av arrendeavtalet. för den tid avtalet omfattar utverka tillstånd till ett sådant vattenföretag som inte innebär att vattnet avhänds fastighe- ten. Särskilda tvångsrätter. t. ex. rätt att för bevattningsändamål dra fram ledning över annans mark. bör också i tillståndet kunna tilläggas en arren- dator. Utredningen föreslår dessutom att en bevattningsanläggning som tillhör en arrendator skall kunna ingå i en regleringssamfällighet för be- vattningsändamål. Även i andra fall bör enligt utredningen nyttjanderätts- havare ha rätt att ansöka om erforderliga vattenrättsliga tillstånd till vat— tenföretag för den tid avtalet omfattar. I sådana fall bör dock särskilda tvångsrätter inte kunna utverkas. eftersom fastighetsanknytning på utövar- sidan i motsats till arrendefallen saknas.
Många remissinstanser instämmer i vad utredningen har anfört rörande nyttjanderättshavares möjligheter att utverka tillstånd. De flesta remissin- stanser som har tillstyrkt att en jordbrttksarrendator ges sådan rätt fram- håller att tillståndet bör gälla under arrendatorns hela besittningstid och inte bara under den avtalstid som löper när tillståndet ges. Några remissin- stanser anser emellertid att vad utredningen har anfört inte är invändnings- fritt. Man pekar särskilt på att det tnöter betänkligheter att en nyttjande- rättshavare blir härskande i ett servitutsförhållande. Man menar också att utredningens överväganden i vart fall borde ha kommit till klarare uttryck i lagtexten.
Av förarbetena till gällande VL (l9lt) års betänkande med förslag till vattenlag s. 5l2) framgår att arrent'latorer och andra nyttjanderättshavare inte skall anses likställda med fastighetsägaren när det gäller rätten att uppträda som sökande till ett vattenföretag eller att svara för fastigheten i vattenmål. Man har ansett att de rättigheter och skyldigheter som enligt
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 83
VL uppkommer på grund av ett vattenföretag inte är av personlig natur utan kommer att vara förenade med en fastighet.
Vid en lagändring år 1954 infördes i 8 kap. 54 & VL (som nu motsvaras av 8 kap. 46 & VL) efter hemställan av lagrådet en bestämmelse om att i fråga om avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten från byggnad eller anläggning som tillhörde någon annan än markens ägare och inte var att anse som fast egendom skulle ägaren av byggnaden eller anläggningen likställas med en fastighetsägare. om omständigheterna för- anledde det. [ motiven till stadgandet (prop. l94l:45 s. 206) anförde föredraganden att av den omständigheten att ett särskilt stadgande med detta innehåll infördes i 8 kap. inte fick motsättningsvis dras den slutsatsen att vad som i andra kapitel i VL sades om ägare av fastigheter inte skulle kunna under några omständigheter bli att tillämpa på en ägare av en byggnad eller anläggning på annans mark. då byggnaden eller anläggningen inte enligt särskilda stadganden utgjorde fast egendom.
Som utredningen påpekar har kravet på fastighetsanknytning inte helleri andra fall upprätthållits helt i gällande VL. Staten. kommuner och vatten- förbund samt företrädare för allmän farled. allmän hamn och allmän flott- led kan uppträda som sökande i vattenmål. Detta innebär att de kan tillerkännas dels den generella tvångsrätt som ligger i att företaget får komma till stånd trots att annans egendom skadas. dels en särskild tvångs- rätt att ta annans egendom i anspråk för företaget. Jag förordari likhet med utredningen att dessa befogenheter för angivna rättssubjekt behålls i en ny vattenlag.
Den särskilda tvångsrätten att ta annans fasta egendom i anspråk för ett vattenföretag har i förarbetena till VL betecknats som en servitutsrätt (l9l0 års betänkande med förslag till vattenlag s. 254). Vattenlagsutred- ningen uttalar också att tvångsrätten får anses som ett servitut. De remiss- instanser som ställt sig kritiska till utredningens ståndpunkt att godta nyttjanderättshavare som sökande i vattenmål har som nämnts bl. a. grun- dat sin kritik på att en nyttjanderättshavare inte kan vara härskande i ett servitutsförhållande.
Jag har i och för sig förståelse för att man från vetenskaplig-systematisk synpunkt försöker karakterisera de nu berörda tvångsrättigheterna som en sorts servitut. Detta terminologiska spörsmål bör emellertid inte få vara avgörande vid frågan om vilka som bör kunna vara sökande i vattenmål och tillerkännas tvångsrätter. De särskilda tvångsrättsbefogenheter som givits staten. kommuner och de andra nyss angivna rättssubjekten har tillkommit för att de ansetts vara ändamålsenliga för genomförandet av ett vattenföretag. Frågan är då om liknande ändamålssynpunkter talar för att även nyttjanderättshavare får sådana befogenheter.
Jag vill först uppehålla mig vid den i vattenrättsliga sammanhang prak- tiskt viktigaste nyttjanderättsformen. nämligen jordbruksarrendct. Som utredningen framhåller är nästan hälften av landets totala odlade areal ut-
Lagråa'srwnixs
allmän motivering
Prop. 1981/82:130 84
arrenderad. Av de större jordbruken brukas nära 60% under arrende. Utmärkande för alla typer av arrende är att arrendatorn har total besittning av arrendestället. Detta innebär—i regel att fastighetsägaren för egen del har avstått helt från varje praktiskt nyttjande av det.
Enligt statsmakternas intentioner bör reglerna om jordbruksarrende 'ara sa utformade att de underlättar uppbyggandet och vidmakthållandet av ändamålsenliga arrendeställen. Reglerna har också ansetts böra främja arrendatorns intresse av att lägga ned det arbete och de stora investeringar som ofta krävs föratt åstadkomma ett effektivt jordbruk.
Vattnet är en viktig faktor i växtproduktionen och till en huvudsaklig del orsak till skördevariationcn från år till år. När nu tekniken för en rationell bevattning finns. har också bevattningen under de senaste åren på vissa håll i landet undergått en nästan explosionsartad utveckling. Uttagen är ofta så stora att de. som jag senare skall gå in på. kommer att fordra en tillståndsprövning enligt den nya lagen. Om då endast _jordägaren har behörigheten att företräda fastigheten i vattenrättsliga sammanhang. blir arrendatorn beroende av jordägarens benägenhet att medverka. Som ut- redningen anför kan dennes medverkan bli besvärlig att utverka i prakti- ken. Därmed motverkas strävandena att underlätta för arrendatorn att verkställa rationella investeringar i jordbruket.
Jag delar alltså utredningens uppfattning att praktiska skäl och ända-
" målssynpunktcr talar för att jordbruksarrendatorn jämställs med jordäga- ren i frågor som rör vattenrättsliga tillstånd. givetvis under förutsättning att åtgärderna faller inom ramen för arrendeavtalet. Frågan är då om det från mera principiella utgångspunkter möter hinder mot en sådan ordning.
Huvudanledningen till att man i gällande Vl. i regel kräver anknytning till en fastighet på företagssidan är hänsynen till skadelidande tredje man. Fastighetsanknytningen torde ge de bästa garantierna för att skadecrsätt- ningar skall kunna utbetalas. att underhållet av företaget sköts osv. Inte minst viktig torde fastighetsanknytningen vara när det uppstår en oförut- sedd skada. Anspråk på ersättning för sådana skador kan framställas under en lång tid efter företagets lärdigställande. Den skadelidande sakägaren måste då veta mot vem han skall kunna rikta sitt anspråk och det bör finnas säkerhet för att ersättningen kan betalas. l de fall där fastighetsanknyt- ningen enligt gällande VL har ansetts kunna undvaras kan man konstatera att de angivna rättssubjektcn. staten. kommuner osv.. är sådana att den skadelidande inte kommer att hamna i ett sämre läge än då företagaren är en enskild ägare av en fastighet.
Ettjordbruksarrende har visserligen fastighetsanknytning i den mening— en att det utövas på visst arrendeställe. Arrendet kan emellertid sägas sakna den kreditvärdighet som äganderätt till en fastighet innebär. Det oaktat har det i vattendomstolspraxis. särskilt under senare år. förekommit att en arrendator har godtagits som sökande till bevattningsföretag och också erhållit tillstånd till ett sådant företag. .Jag anser för min del att det
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 85
särskilt i fråga om bevattningsförctag finns mycket som talar för att en sådan ordning blir rådande enligt den nya lagen. En bevattningsanläggning har ett omedelbart samband med fastighetens — arrendeställets — lämpliga användning för sitt ändamål och representerar i allmänhet ett väsentligt värde. Härigenom torde i erforderlig mån garantier erhållas för att arrenda- torn kan uppfylla de förpliktelser som han i en tillståndsdom kan ha ålagts i förhållande till skadelidande tredje man. Dessa skall ju i regel vara upp- fyllda. innan tillståndet får tas i anspråk. Rätten att ha kvar anläggningen på fastigheten är knuten till arrenderätten och är på det sättet tryggad så länge arrendet består. således även för en ny arrendator. (')m arrendeför- hållandet skulle upphöra och jordägaren inte vill utnyttja tillståndet. bör man enligt min mening kunna acceptera att arrendatorn personligen har kvar sina förpliktelser. En sådan ordning har accepterats för anläggningsla- gens del i och med att det har införts en möjlighet att till gemensamhetsan- läggning enligt denna lag knyta även byggnad på ofri grund (se yttrande av lagrådet i prop. 1973: 160 s. 54l ).
Sammanfattningsvis anser jag alltså att jordbruksarrendatorer bör ha rätt att ansöka om tillstånd till vattenföretag och att utverka de särskilda tvångsrätter som behövs för företaget. om inte särskilda skäl talar där- emot. Ett tillstånd bör kunna gälla för den tid jorden är utarrenderad. i den mån det inte av andra skäl anses böra omfatta kortare tid.
Utredningen har förordat att även andra typer av nyttjarrderättshavare skall tilläggas rätt att ansöka om erforderliga vattenrättsliga tillstånd. t.ex. rätt att i ett vattenområde under en viss tid ta sten eller grus eller att ha en brygga. En sådan ordning skulle visserligen innebära ett ännu större avsteg från tidigare angivna principer. eftersom en fastighetsanknytning på nytt- janderättshavarens sida ofta helt saknas. Jag delar emellertid utredningens uppfattning att det måste anses naturligt att nyttjanderättshavaren/rättig- hetshavaren ges rätt att ansöka om erforderliga vattenrättsliga tillstånd för den tid avtalet eller upplåtelsen omfattar. I motsats till utredningen anser jag att även sådana rättighetshavare bör kunna i förekommande fall ut- verka särskilda tvångsrätter. t. ex. för att kunna utföra skadeförebyggande åtgärder på annans fastighet. Hänsynen till skadelidandetredje man kräver emellertid i dessa fall kanske i ännu större utsträckning än beträffande jordbruksarrende att vattendomstolen noggrant prövar ansökningen och ser till att skaderegleringen är avslutad innan företaget får utföras.
2.3.6. Utbyggnadsvitsord
Uttrycket utbyggndsvitsord avser den rätt som f.n. enligt 2 kap. 5 & första stycket VI.. tillkommer den som råder över mer än hälften av vattenkraften i en fallsträcka att tillgodogöra sig vattenkraften i hela fall- sträckan. Utredningens förslag att denna majoritetsprincip vid utbyggnad av vattenkraften i en viss fallsträcka bör behållas i en ny vattenlag har inte mött någon erinran vid remissbehandlingen och ävenjag biträder förslaget.
Lagrådsremiss
allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 86
Däremot har några remissinstanser tagit upp frågan om majoritetsprinci- pens tillämpning vid överledning av vatten från ett vattendrag till ett annat för kraftändamål.
År 1974 infördes på förslag av vattenlagsutredrringen i 2 kap. 5 & andra stycket VL en särskild bestämmelse om utbyggnadsvitsord vid vattenöver- ledning för kraftändamål (se SOU 1972: 14 s. 144 samt prop. 1974: 83 s. 185 och 299). Enligt denna bestämmelse skall kravet på majoritet i en fall- sträcka även gälla. när någon vill i en kraftanläggning tillgodogöra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag. om det gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för anläggningens tillkomst.
Redan vid tillkomsten av regeln om utbyggnadsvitsord i vissa fall vid överledning av vatten för kraftändamål påtalades svårigheterna att till- skapa ett nytt system för beräkning av utbyggnadsvitsord som kunde fungera i alla förekommande överledningssituationer (se prop. 1974: 83 s. 185). Vattenlagsutredningcn uttalade att det med hänsyn till att vattenkraf- tcns utbyggnad gått in i ett slutskede syntes opåkallat att göra några mer ingripande förändringar i rättsläget. Det ansågs tillräckligt att ett visst sammanlagt fallht'ijdsinnehtw dokumenterades beträffande de vattendrag vilkas gemensamma tillgodogörande var en nödvändig förutsättning för ett kraftverks tillkomst (SOU 1972: 14 s. 146). Detta godtogs av statsmak- terna.
Utredningen föreslår ingen ändring i det från år 1974 gällande systemet för beräkning av utbyggnadsvitsord vid överledning. Under remissbehand- lingen har emellertid framförts vissa erinringar mot systemet med hänsyn till den betydelse frågan om utbyggnadsvitsord har för rätten till s.k. andelskraft. Med anledning härav vill jag anföra följande.
Samtidigt som den nyss angivna principen om utbyggnadsvitsord intogs i VL ersattes bestämmelserna om ersättning genom kraftöverföring av ett nytt institut. benämnt andelskraft (se 2 kap. 6 och 7 ss VL). Detta institut innebär att den. vars vattenkraft tas i anspråk enligt 2 kap. 5 s — alltså på grund av reglerna om utbyggnadsvitsord — eller på grund av överenskom- melse. har rätt att som alternativ till ersättning i pengar få rätt till andel i kraftproduktionen (andelskraft). Han är då skyldig att bidra till kostna- derna för kraftanläggningens utförande. drift och underhåll i förhållande till sin andel i den tillgodogjorda vattenkraften. Förutsättningen för att andelskraft skall utgå är dock att andelskraften är av betydelse för motta- garens verksamhet. Detta innebär att rätten till andelskraft i första hand tillkommer dem som själva är kraftproducenter. men även stora konstr- menter av kraft. t.ex. industrier och kommunala eldistributionsföretag. kan vara mottagare.
De erinringar mot den rådande principen om utbyggnadsvitsord vid överledning som har framförts vid remissbehandlingen grundas främst på att den som vill utföra en överledning för kraftändamål kan undandra sig
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 87
skyldigheten att tillhandahålla andelskraft genom att ansöka om tillstånd till överledningen först sedan han har färdigställt sitt kraftverk. Eftersom överledningen i detta fall inte är nödvändig för kraftverkets tillkomst. blir inte reglerna om utbyggnadsvitsord — och därmed inte heller reglerna om andelskraft — tillämpliga.
Häremot vill jag anföra att tillståndsprövningen av överledningen är ett gott medel mot sådana förfaranden. Det är givet att en ansökan om över- ledning. som inte utgör en nödvändig förutsättning för ett kraftverk och som man kan misstänka görs i syfte att undkomma skyldigheten att tillhan- dahålla andelskraft. i tillåtlighetshänseende måste bedömas strängt.
Sammanfattningsvis anser jag att den nuvarande regeln. som enligt utredningen bör behållas. är ändamålsenlig i de flesta. ibland mycket komplicerade. utbyggnadssituationer som kan förekomma. Till stor nytta för tillämpningen bör. som framhölls av bl. a. lagrådet vid regelns tillkomst (se prop. 1974: 83 s. 300). vara de vägledande exempel som anges i utred- ningens motiv (se SOU 1972: 14 s. 147). Olägenheterna av regeln för presumtiva mottagare av andelskraft torde enligt min mening inte vara så I--. stora. I de allra flesta fall där andelskraft i dag kan komma i fråga torde vattenkraften tillhöra kraftproducenter. Det finns därför fog för antagandet att majoritets- och större minoritetsdelägare i sådana fall kommer att träffa frivilliga överenskommelser om gemensam utbyggnad av vattenkraften. Företrädarna för kraftproducenterna har inte haft någon erinran mot regeln vid remissbehandlingen. På grundval av de överväganden som har redovi- sats av den s. k. vattenöverledningsutredningen i betänkandet (SOU 1979: 39) Vattenkraft och miljö 4 (s. 171) anser jag emellertid att möjlighe- terna att erhålla andelskraft i ett särskilt avseende bör utvidgas. Det gäller fall där ett befintligt kraftverk tvingas minska sin produktion på grund av att den i kraftverket tillgodogjorda vattenmängden minskas genom över- ledning till ett annat vattendrag. På grund av det anförda biträderjag utredningens förslag att bibehålla den nuvarande regeln om utbyggnadsvitsord vid överledning.
2.3.7. En allmän aktsamhetxregel rörande vattnet
Utredningen har som en allmän inskränkning i vattenrättshavarens rå- dighet över vattnet i sitt förslag tagit in en allmänt hållen regel om vattnets nyttjande med direkt anknytning till det tionde budet i den europeiska vattenvärdsstadgan som antogs av Europarådet den 6 maj 1968. Enligt den bestämmelse utredningen föreslagit skall en vattenrättshavare vid utövan- det av sin rådighet över Vattnet beakta att detta är en gemensam naturtill- gång som skall användas med sparsamhet.
De remissinstanser som har yttrat sig särskilt rörande denna fråga har instämt i syftet med stadgandet men har ansett att det inte bör ses endast som en rådighetsinskränkning för fastighetsägaren titan i stället som ett grundläggande motto för en ny vattenlag. Stadgandet bör därför få en mera
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 88
framskjuten placering som en ingressbestämmelse till lagen i likhet med 1 s" naturvårdslagen (1964: 822). Dessutom bör enligt dessa remissinstanser i samma stadgande fastslås att vattnet också skall skyddas och vårdas.
Jag delar remissinstansernas uppfattning att stadgandet som ett grund- läggande motto för den nya lagen bör få en mera framskjuten placering. Enligt min mening bör stadgandet inleda lagen. Jag biträder förslaget om att i stadgandet bör fastslås att vattnet skall skyddas och vårdas. Häri ligger också att vattnet skall användas med sparsamhet.
Jag förordar alltså att den nya vattenlagen inleds" med ett stadgande om att vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.
2.3.8 Skyldig/zei att avstå vatten vid tur/ta m.m.
Slutligen vill jag i detta sammanhang ta upp utredningens förslag om skyldighet för vattenrättshavare att vid torka och andra exceptionella förhållanden avstå vatten för allmänt behov. Förslaget om skyldighet att avstå vatten har godtagits av remissinstanserna men man har vänt sig mot att avståendet alltid skall behöva göras utan rätt till ersättning för vattenrättshavaren. Jag instämmer i denna kritik. [ likhet med vad som i dag enligt 2 kap. 52 få VL gäller beträffande avstående av grundvatten bör vattenrättshavaren kunna tillerkännas skälig ersättning i sådana fall dådet skulle vara uppenbart oskäligt att avståendet sker gratis.
2.4. Förutsättningar för vattenföretag i allmänhet
2.4.1. Inledning
Som jag tidigare har framhållit bör ett syfte med den nya lagen vara att skapa ett instrument med vars hjälp alla typer av vattenföretag vilka framstår som nyttiga från framför allt allmän synpunkt kan genomföras. De grundläggande förutsättningarna måste dock vara att företagen står i god överensstämmelse med samhällets aktuella planering och att de inte strider mot rimliga krav på hänsyn till motstående allmänna och enskilda intres- sen. Det måste därför finnas lagregler med vars hjälp man kan hindra att vattenföretag kommer till stånd som ståri strid med samhällets långsiktiga bedömningar av hur våra mark- och vattenresurser bäst skall utnyttjas. Förutsättningarna för att ett vattenföretag skall tillåtas med hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen i andra avseenden måste också regleras.
Utredningen konstaterar att den gällande VL:s tillåtlighetsregler präglas av en stelhet i uppbyggnaden. som har varit ägnad att hindra en helhetsbe- dömning av ett vattenföretag som från många synpunkter hade varit önsk- värd. Detta gäller särskilt den ekonomiska tillåtlighetsregeln i 2 kap. 3s' första stycket. vars krav på en viss proportion mellan nytta och skada har inneburit att man vid tillåtlighctsbedömningen ofta varit tvungen att utföra beräkningar med ett stort mått av — åtminstone skenbar — matematisk
Lagrådsremiss allmän nwtivering
Prop. 1981/82: 130 89
exakthet. Även bestämmelserna till skydd för allmänna intressen och rörande sättet för utförandet av ett vattenföretag har enligt utredningen hindrat en tillräcklig frihet och allsidighet vid bedömningen av ett vatten- företags tillåtlighct.
Utredningen föreslår i stället mer allmänt hållna tillåtlighetsregler som skall möjliggöra en friare bedömning av vattenföretagen. Förslaget om en sådan lagstiftningsteknik har fått ett övervägande positivt gensvar hos remissinstanserna. Några remissinstanser är emellertid kritiska och anser att reglerna inte ger tillräckligt säkra hållpunkter för vare sig parterna eller de tillämpande myndigheterna.
Den främsta anledningen till gällande VI.:s strikta utformning av tillåt- lighetsreglerna har. som utredningen framhåller. varit att tillåtlighetspröv- ningen ankommer på domstol. I motiven till den centrala ekonomiska tillätlighetsregeln i 2 kap. 3 & första stycket anfördes att vattendomstolarna mäste genom objektiva hållpunkteri lagtexten ges ledning för att motverka ojämnhet och godtycke i rättstillämpningen.
Enligt utredningen torde man genom att införa ett system med tillstånds- prövning i administrativ ordning skapa bättre förutsättningar för den önsk- värda friare bedömningen av tillåtlighetsfrågorna. så att i det enskilda fallet samtliga omständigheter av vikt kan beaktas. Som framgår av vad jag har anfört tidigare (se avsnitt 2.2 ) förordarjag emellertid att nuvarande dom- stolsprövning behålls i en ny vattenlag. Frågan är då om detta bör medföra att tillåtlighetsreglerna får en mera preciserad avfattning.
Planmässiga bedömningar liksom lämplighetsavvägningar av t. ex. eko- nomisk. teknisk och social natur bör enligt min mening kunna göras även av vattendomstolarna. Den omständigheten att tillåtlighetsfrågorna i all- mänhet skall prövas av vattendomstol enligt den nya lagen här alltså inte spela någon avgörande roll när det gäller den närmare utformningen av tillåtlighetsreglerna. Andra skäl bör tillmätas större betydelse.
Den är enligt min mening självklart att man vid utformningen av nya regler rörande tillåtligheten av vattenföretag måste fästa stor vikt vid rättssäkerhetssynpunkter och betydelsen av kontinuitet och stadga i rätts- tillämpningen. Prövningen av ett vattenföretag innebär ofta svåra och känsliga avvägningar mellan olika intressen. Såväl företagaren och hans motparter som prövningsmyndigheterna mäste genom lagens stadganden ges en rimlig vägledning för sin bedömning. Detta talar för att man har en preciserad reglering.
Det har emellertid visat sig vid tillämpningen av gällande VL:s detaljera- de tillåtlighetsregler att dessa i vissa fall har försvårat en anpassning av rättstillämpningen till ändrade förhållanden och till utvecklingen i samhäl- let.'Vid några tillfällen har man visserligen anpassat lagen till de ändrade förhållandena genom att ändra reglerna. Med mera generellt avfattade lagregler skulle emellertid rättstillämpningen troligen ha kunnat ändras på ett smidigare sätt. Härtill kommer att de nya tillåtlighetsreglerna. i enlighet
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 90
med vad utredningen har föreslagit. bör gälla alla typer av vattenföretag. Reglerna bör alltså täcka ett mycket vidsträckt fält. från små dikningsföre- tag till stora vattenregleringar. Mer allmänt avfattade tillåtlighetsregler torde kunna ge bättre utrymme för hänsynstagande till de olika vattenföre- tagens särdrag. Genom att tillåtlighetsprövningen beträffande flertalet vat- tenföretag sker vid ett förhållandevis litet antal domstolar med gemensam överprövning torde också kravet på enhetlighet i rättstillämpningen i erfor- derlig mån bli uppfyllt.
Även om det innebär vissa nackdelar att reglerna är allmänt hållna anser jag på grund av det anförda att man måste acceptera att de nya tillåtlighets- bestämmelserna ges en i förhållande till gällande VL mera generell avfatt- ning. Hur allmän avfattningen kan tillåtas vara måste bedömas i varje särskilt fall. 1 det följande skalljag gå igenom huvudpunkternai utredning- ens förslag och kommer därvid att. om anledning föreligger. diskutera lagreglernas lämpliga utformning även från nu angivna utgångspunkter.
l utredningsförslaget skiljer man mellan egentliga tillåtlighetsregler och allmänna lämplighetsvillkor. Med ett undantag har en sådan systematik godtagits av remissinstanserna. Endast naturskyddsföreningen har vänt sig mot den principiella uppbyggnaden av regelsystemet. Enligt föreningen synes utredningen ha tänkt sig att tillåtlighetsprövningen skall ske i två etapper. 1 den första skall ställning tas till frågan om företaget över huvud taget skall få komma till stånd och i den andra skall prövas hur företaget skall utformas. Eftersom utformningen av ett företag i många fall är avgö- rande för tillåtligheten måste enligt föreningen prövningen ske i ett sam— manhang. Någon uppdelning i tillåtlighets- och lämplighetsregler bör där— för inte göras. utan regelsystemet bör enligt föreningen i stället så nära som möjligt motsvara ML:s.
Jag anser också att bedömningen av ett vattenföretags tillåtlighet samti- digt måste innefatta ett ställningstagande till företagets omfattning och utförande. Prövningen måste alltså ske i ett sammanhang.
Enligt utredningen avses de föreslagna lämplighetsreglerna möjliggöra _iåmkningar beträffande ett vattenföretags omfattning och utförande dels på det sättet att ett eljest otillåtligt vattenföretag görs tillåtligt och dels så att ett i och för sig tillåtligt företag inskränks. Jag anser emellertid att frågan om ett vattenföretags omfattning och utförande i första hand skall prövas med utgångspunkt i det i ansökningen beskrivna företagets förenlighet med de egentliga tillåtIighetsbestämmelserna. somjag kommer att redovisa i det följande. Endast om dessa ger utrymme för olika lösningar ellerjämkning- ar. bör tillämpning av enjämkningsregcl kunna bli aktuell.
2.4.2. Sättetji'ir lli/Firande av t-=utlwtföretag m.m. De lämplighetsregler som utredningen har föreslagit inleds med en bc- stämmelse om att ett vattenföretag skall ges en sådan omfattning och ett sådant utförande att ändamålet utan oskälig förlust eller kostnad vinns med
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 91
minsta möjliga intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskil- da intressen. Jag förordar att en regel med detta innehåll förs in i den nya lagen. Enligt min mening får regeln. som motsvarar 2 kap. 2å VL. anses vara av så grundläggande betydelse att den bör sättas först bland bestäm- melserna om de allmänna förutsättningarna för vattenföretag. Som jag nyss har anfört skalljämkningsmöjligheten komma till användning i sådana fall då vattenföretaget enligt de egentliga tillåtlighetsreglerna har befunnits tillåtligt. Vad utredningen i övrigt har uttalat till ledning för stadgandets tillämpning harjag ingen erinran mot.
Den nu behandlade regeln följs i utredningens förslag av en bestämmelse som slår fast den grundläggande principen om skyldighet för företagaren att vidta skadeförebyggande åtgärder som ett led i företagets lämpliga utförande samt en regel om hänsynstagande till vissa framtida företag. Jag biträder förslaget att regler med detta innehåll förs in i den nya lagen.
Hänvisningar till S2-4-1
2.4.3. Vatten/i'irefags lokalisering (n'/1_li'irhällande till allmänna plane- ringssynpunkter
1 Så anläggningslagen finns en regel om sättet för utförandet av en gemensamhetsanläggning. Den angivna paragrafen innehåller emellertid också en lokaliseringsregel. som ger utrymme för prövning av en gemensamhetsanläggnings närmare förläggning. Enligt uttalanden i förar- betena till denna regel (prop. 1973: 160 s. 194) är denna lokaliseringsregel endast subsidiär till de egentliga ti|låtlighetsbestämmelserna och blir alltså tillämplig endast om dessa ger utrymme för olika lösningar. En liknande regel finns i 13.5 väglagen(1971:.948). Däremot innebär en särskild lokali- seringsregel i 4.5 ML att för miljöfarlig verksamhet skall väljas sådan plats att ändamålet kan vinnas med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. 1 förarbetena till ML har uttryckligen angivits (prop. 1969: 28 s. 211 och 263) att denna bestämmelse är en tillåtlighetsregel. Denna regel. som kompletteras av en bestämmelse i 145 om prövningsmyndighetens utredningsskyldighet. innebär att prövningsmyndigheten enligt ML kan kräva utredning om skilda förläggningsalternativ och avslå en ansökan därför att lokaliseringen anses olämplig.
Utredningen har ansett det vara en brist att gällande Vl. inte medger en fri bedömning av lokaliseringsfrågan och har därför föreslagit att en sådan möjlighet skall linnas enligt den nya vattenlagen . Som en grundläggande tillåtlighetsregel till skydd för allmänna intressen föreslår utredningen att ett vattenföretag inte skall få komma till stånd. om med hänsyn till valet av plats eller eljest hinder mot företaget möter från allmänna planeringssyn- punkter.
Förslaget till utformning av den grundläggande tillätlighetsregeln har godtagits av de flesta remissinstanserna. Några remissinstanser ifrågasät- ter dock den föreslagna regeln. Näringslivets byggnadsdclcgation hävdar sålunda att man borde återgå till principen att rättsligt bindande markan-
Lagrådsremiss allmän nwtivering
Prop. 1981/82: 130 92
vändningsbeslut skall träffas inom ramen för de reguljära planinstituten eller genom naturvårdsförordnanden. Det är därför olämpligt att ha obe- stämda tillåtlighetsregler av den typ som utredningen föreslår. Eftersom vattentillgångar normalt har sin av naturen givna lokalisering. kan det också diskuteras om den särskilda lokaliseringsregeln är särskilt menings- full. Hovrätten för Nedre Norrland anser att lokaliseringsfrågan bör få påverka tillåtlighetsbedömningen endast på det sättet att ett företag skall kunna förklaras otillåtligt med hänsyn till valet av plats. Däremot motsät- ter sig hovrätten en reglering som innebär att företagaren måste avstå från en viss lokalisering därför att prövningsmyndigheten funnit att en alterna- tiv lokalisering är lämpligare från allmän synpunkt. Liknande synpunkter anförs av Växjö tingsrätt.
Det är enligt min mening viktigt att man med lagens hjälp så långt möjligt söker förhindra olämpliga eller felaktiga lokaliseringar av vattenföretag. Det gäller naturligtvis i första hand de större vattenföretagen. En ofta påtalad brist i gällande vattenlagstiftning har just varit att lagen inte har ansetts ge utrymme för en fri bedömning av lokaliseringsfrågan. Som utredningen framhåller medger sålunda lagen inte att vattendomstolen tar ställning till ett företags lokalisering i andra fall än sådana då ansökningen har lämnat utrymme för bedömning av alternativa förläggningar. Domsto- len har alltså inte ansetts kunna självmant ta tipp frågan och t. ex. förklara företaget otillåtligt av den anledningen att dess ändamål kan vinnas på ett bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökningen. Här föreligger en klar skillnad mellan VL och ML. Vid prövning enligt sistnämnda lag har det förekommit att en ansökan har avslagits därför att prövningsmyndigheten har funnit den valda lokalise- ringen olämplig. Det bör också nämnas att samhället genom tillkomsten av 136 as byggnadslagen har fått möjligheter att pröva lokaliseringen av tyngre. miljöstörande industri.
Frågan om tillkomsten av ett vattenföretag kräver som jag tidigare har framhållit en allsidig bedömning. Lämpligheten av ett tillämnat vattenföre- tag måste bedömas med utgångspunkt i behovet att långsiktigt hushålla med landets samlade mark- och vattentillgångar. Detta gäller särskilt vat- tenföretag av större omfattning eller annars ingripande beskaffenhet. Vissa riktlinjer för en sådan hushållning har ställts upp av statsmakterna inom ramen för den fysiska riksplaneringen. Sålunda innebär riktlinjerna för vattendrag i norra Svealand och Norrland samt riktlinjerna för de s.k. obrutna ljällområdena att vissa älvar och älvsträekor undantas från fortsatt vattenkraftutbyggnad. Beslutade riktlinjer för hushållning med mark och vatten ger även i andra områden utgångspunkter för bedömningen av vattenföretags tillåtlighet. [ bedömningen. särskilt av de större vattenföre- tagen. behöver hänsyn tas även till andra långsiktiga samhällsintressen. såsom energipolitiska. näringspolitiska. arbetsmarknadspolitiska. regi- onalpolitiska. trallkpolitiska och försvarspolitiska intressen. 1 de norra
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 93
delarna av vårt land ger dessutom rennäringen särskilda utgångspunkter för prövningen av ett vattenföretag.
[ och för sig kan det te sig önskvärt att åstadkomma en långtgående integrering av behandlingen av vattenföretag med den fysiska planering som genomförs med stöd av byggnadslagstiftningens planinstitut.
En sådan planeringssituation kommer dock sannolikt inte att föreligga inom en överblickbar framtid. För att möjliggöra en allsidig bedömning av vattenföretagen måste man därför enligt min mening även väga in syn- punkter som inte har beaktats i de vanliga markanvändningsplanerna enligt byggnadslagstiftningen.
I samband med 1971 års provisoriskt") reform av VL infördes uttrycket "allmänna planeringssynpunkter" som en bedömningsgrund för regering- ens utvidgade prövningsrätt i nu angivna hänseende (se 4 kap. 18 å andra stycket VL samt prop. 1971: 106 s. 108). Utredningen föreslår som nämnts att detta uttryck behålls i den nya lagen.
Uttrycket "allmänna planeringssynpunkter"' kan väl sägas sakna en i och för sig önskvärd pregnans. Det har emellertid som nyss nämnts godta- gits för gällande VL:s del och någon risk för misstolkning eller missför- stånd är enligt min mening inte att befara. Enligt gällande VL är det endast regeringen som har att. vid sidan av de vanliga tilIåtlighctsreglerna. beakta planeringsintressena. De allmänna planeringssynpunkterna kommer natur- ligtvis också att få sin största betydelse i fråga om de större och mera ingripande företagen. som även enligt den nya lagen skall tillåtlighetsprö- vas av regeringen. Jag anser emellertid att några avgörande skäl inte talar mot att denna tillåtlighetsgrund också tillämpas av övriga vattenrättsliga prövningsmyndigheter. dvs. enligt vad jag tidigare förordat vattendomsto- lar och förrättningsmän. Dessa bör sålunda kunna göra sådana bedömning- ar på grundval av de yttranden som normalt skall inhämtas från berörda statliga sektorsmyndigheter samt från kammarkollegiet. länsstyrelsen och berörda kommuner. Detta gäller såväl sådana fall då vattendomstolen eller förrättningsmannen skall yttra sig till regeringen i fråga om tillåtligheten av större vattenföretag som de fall då de själva har att pröva tillåtligheten av mindre och medelstora företag. '
Jag förordar alltså att man även i den nya lagen använder uttrycket allmänna planeringssynpunkter när man anger de mera långsiktiga bedöm- ningar som skall göras när tillåtligheten av ett vattenföretag skall prövas. Jag biträder vidare utredningens förslag att samma tillåtlighetsregel skall göra det möjligt för prövningsmyndigheten att självmant ta upp lokalise- ringsfrågan. Prövningsmyndigheten skall sålunda kunna förklara ett före— tag otillåtligt med hänvisning till att den valda lokaliseringen är olämplig från allmänna planeringssynpunkter. En grund för avslag bör därvid kunna vara att myndigheten funnit att ändamålet med vattenföretaget kan vinnas på ett från allmän synpunkt bättre sätt genom utnyttjande av ett annat vattenområde än som avses med ansökan. Som anförs av ett par remissin-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 94
stanser måste dock en sådan möjlighet till alternativ bedömning utnyttjas med försiktighet. Prövningsmyndigheten bör i förekommande fall kunna kräva uppgifter om alternativ lokalisering från företagaren. men det får inte leda till att denna uppgiftsskyldighet sväller ut till ett krav på en fullstän- dig. alternativ projektering. I likhet med utredningen anser jag att vid ett ställningstagande av nu ifrågavarande slag hänsyn också måste tas exem- pelvis till en sådan subjektiv faktor som företagarens möjligheter att skaffa sig förfoganderätten till ett ifrågasatt alternativt vattenområde.
Hänvisningar till S2-4-3
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 5
2.4.4. Vatten/'öretagsförhållande till planer och markant'a'ndningsl)estäm- melser
Som jag har antytt tidigare kan anspråk på mark- och vattenområden som berörs av ett vattenföretag i många fall finnas dokumenterade i planer eller markanvändningsbestämmelser enligt byggnadslagstiftningen. Utred- ningen föreslår. efter mönster av annan fastighetsrättslig lagstiftning. t. ex. fastighetsbildningslagen och väglagen . att det bland tillåtlighetsreglerna i den nya lagen tas in ett uttryckligt krav på att ett vattenföretag inte får strida mot fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. Förslaget tillstyrks av de flesta remissinstanserna.
Enligt vissa uttalanden i förarbetena till ML och 1971 års ändringar i VL (se prop. 1969128 s. 213 och prop. 1971: 106 s. 112) har det ansetts att gällande bebyggelseplaner skall beaktas vid tillståndsprövningen enligt ML och VL. men några lagbestämmelser härom finns inte i dessa lagar. I stället måste man hämta ledning i byggnadslagstiftningen. Denna lagstift- ning är huvudsakligen inriktad på regleringen av bebyggelse. dvs. lokalise- ring och uppförande av hus och liknande anläggningar. Sålunda får inom område med fastställd plan nybyggnad inte företas i strid mot planen (se 13. 34 och 110 5.5 byggnadslagen). För schaktningsarbeten och liknande byggnadsåtgärder gäller också vissa restriktioner (se 17. 40 och 110 5.5 byggnadslagen). Det finns enligt byggnadslagstiftningen också vissa möj- ligheter att styra även andra åtgärder än byggande. Förutsättning för bindande verkningar beträffande sådana åtgärder torde dock vara att åtgär- derna är föremål för någon form av kontroll enligt annan lagstiftning och att i denna uttryckligen anges att planer enligt byggnadslagstiftningen tillmäts betydelse i samband med prövningen av åtgärderna.
[ avsaknad av särskilda bestämmelser i VL rörande vattenföretagens förhållande till planer torde rättsläget f. n. böra tolkas så att endast bygg- nads- och liknande åtgärder som utförs för ett vattenföretag skall stå i överensstämmelse med fastställd plan. Sålunda måste uppförandet av en regleringsdamm stå i överensstämmelse med fastställd plan. men däremot kan planen inte utgöra något hinder mot en reglering som utförs med hjälp av dammen.
Genom utredningsförslagets uttryckliga krav på planöverensstämmelse för vattenföretagens del kommer även andra åtgärder som utförs inom
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 95
ramen för ett vattenföretag att innefattas. t. ex. vattenregleringar. Med ett sådant krav blir det således inte möjligt att tillåta en reglering som får till följd att ett bebyggelseområde med stads- eller byggnadsplan blir helt eller delvis överdämt. Den effekten inträder även om själva regleringsdammen skulle vara förutsatt i en fastställd plan och därmed godtagen av kom- munen. Möjligheterna att i en sådan situation undanröja hindret mot tillåt- ligheten genom att upphäva planen för det av regleringen berörda området är enligt gällande byggnadslagstiftning starkt begränsade. Byggnadslag- stiftningen innehåller nämligen inte något stadgande om rätt att mot kom- pensation till fastighetsägarna besluta om ett sådant upphävande.
Hur samordningen mellan byggnadslagstiftningen och annan lagstiftning bör ordnas övervägs inom regeringskansliet i samband med arbetet på en ny plan- och byggnadslagstiftning. Konsekvenser av det slag som jag nu har redovisat bör enligt min mening leda till att utredningsförslaget krav på planöverensstämmelse i avbidan på denna lagstiftning inte genomförs. Jag förordar i stället att i lagen tas in en bestämmelse som ansluter till dagens ordning och som innebär att de byggnads- och andra anläggningsarbeten som utförs för ett vattenföretag inte får strida mot fastställda planer.
1 vissa fall skulle ett strikt vidhållande av kravet på planöverensstäm- melse vara för strängt. I likhet med vad som kan ske enligt annan fastig- hetsrättslig lagstiftning bör därför mindre avvikelser från plan kunna ske. om det är förenligt med planens syfte. En bestämmelse härom bör tas in i lagen. Jag återkommer senare till frågan om hur man lämpligen bör förfara då arbetena för ett vattenföretag. som enligt såväl planmyndighctcrna som det vattenrättsliga prövningsorganet bör komma till stånd. innebär större avvikelser från en fastställd plan.
Utredningen har också. förutom det uppställda kravet på planöverens- stämmelse. föreslagit en regel som stadgar att vattenföretag skall utföras så att det inte motverkar syftet med särskilda bestämmelser för mark- eller vattenområdes bebyggande eller annan användning. vilka har meddelats på annat sätt än genom fastställd plan. Det kan här vara fråga om bestäm- melser enligt byggnadslagstiftningen. såsom regionplan eller utomplans- bestämmelser. eller föreskrifter enligt naturvårdslagen eller andra bygg- nadsreglerande bestämmelser. Den föreslagna regeln motsvarar vad som gäller enligt annan fastighetsrättslig lagstiftning. Jag delar i likhet med remissinstanserna uppfattningen att en sådan regel bör tas in i den nya lagen. I detta fall finns det enligt min mening inte någon anledning att begränsa tillämpningsområdet till byggnads- och andra anläggningsarbe- ten. utan regeln bör gälla vattenföretaget som sådant.
Några remissinstanser har föreslagit att icke lagreglerade kommunala översiktsplaner som har antagits av kommunens fullmäktige men som inte har fastställts. bör tillmätas samma vikt vid tillätlighetsbedömningen som fastställd generalplan samt stads- och byggnadsplan. De planer som här i första hand avses är sådana översiktliga markanvändningsplaner som kom-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 96
munerna har upprättat som ett led i arbetet att fullfölja riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen. Dessa planer. som benämns markdispositions- plan. områdesplan e.d.. saknar direkta rättsverkningar enligt byggnads- lagen. De handläggs dock numera regelmässigt enligt byggnadsstadgans (1959:612l regler för antagen generalplan. Det innebär att gällande före- skrifter för generalplan enligt byggnadsstadgan vad gäller samråd. utställ- ning och behandling i kommunens organ följs. Vad jag nu har sagt om dessa i byggnadslagen oreglerade planformer gäller också beträffande s. k. kommunöversikter som numera linns upprättade och antagna i princip i landets samtliga kommuner.
Jag kan för min del inte biträda förslaget att sådana planer och kommun- översikter somjag nu har talat om direkt skulle kunna ligga till grund för ett avslag på en ansökan om tillstånd till ett vattenföretag. Detta hindrar emellertid inte att sådana planer och översikter ges betydelse vid tillåtlig- hetsbedömningen. En översiktlig markanvändningsplan som är förankrad i kommunala beslut bör alltså kunna vara vägledande vid bedömningen av frågan om tillkomsten av ett vattenföretag. Självfallet får den betydelse en sådan plan kan tillmätas vid bedömningen bli beroende av hur väl doku- menterat det underlag är som planen bygger på samt hur fylligt och konkret den är utformad. Den vikt som kan tillmätas planen måste också ställas i relation till den inverkan som det tilltänkta vattenföretaget kan tänkas få på utvecklingen i kommunen i stort. När det gäller vattenföretag som på grund av sin karaktär eller storlek kan antas få en betydande verkan för kommunens struktur eller allmänna utveckling. bör enligt min mening en väl genomarbetad översiktlig plan med god kommunal förankring kunna beaktas på i huvudsak samma sätt som sådana särskilda bestämmelser för mark- eller vattenområdes bebyggelse eller annan användning som jag tidigare har nämnt. Jag vill i detta sammanhang erinra om att frågan om en lagreglering av de översiktliga planerna liksom. i enlighet med vad jag tidigare har anfört. frågan om samordningen mellan byggnadslagstiftningen och annan lagstiftning — bl. a. den vattenrättsliga —— övervägs i det arbete med en ny byggnadslagstiftning som pågår inom regeringskansliet.
Det är viktigt att man får en lämplig ordning för prövningen av sådana företag som visserligen strider mot en gällande. fastställd plan men som enligt såväl planmyndigheterna som det vattenrättsliga prövningsorganet i alla fall bör komma till stånd. Ett strikt vidhållande av kravet på planöver- ensstämmelse kan få opraktiska konsekvenser i sådana fall. En plan kan vara föråldrad eller på annat sätt mindre väl anpassad till den utveckling som har gjort det ifrågasatta företaget behövligt. Genomförandet av en planändring. som skulle tillåta det planerade vattenföretaget. innebär inte sällan en tidsödande och kostsam procedur. Avsevärda olägenheter skulle kunna uppstå för genomförandet. av ett angeläget vattenföretag. om en planändring måste inväntas innan tillståndsfrågan avgörs.
Utredningen föreslär för sådana fall då kommunen under handläggning-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 97
en av vattenmålet har ställt i utsikt en planändring att prövningsmyndig- heten meddclar ett villkorat tillstånd till vattenföretaget (jfr prop. 1971: 106 s. 112). En del remissinstanser har motsatt sig en sådan ordning. Några anser att man bör avvakta en planändring. innan tillståndsfrågan avgörs. medan andra föreslår att möjlighet bör finnas att medge undantag från fastställd plan. ] avbidan på en ny byggnadslagstiftning anser jag för min del att nuvarande system med villkorade tillstånd enligt VL bör behållas. Möjligheten för den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten att meddela vill- korade tillstånd bör även omfatta sådana markanvändningsbestämmelser mot vilkas syfte vattenföretaget kan strida.
Genom de nu förordade kraven påatt hänsyn skall tas till mera långsik- ' tiga. allmänna planeringssynpunkter och att vattenföretagen i princip skall stämma med fastställda planer och andra markanvändningsbestämmelser anser jag att samhället får goda möjligheter att passa in vattenföretagen i ett vidare samhällsplaneringssammanhang. Genom medverkan vid den vattenrättsliga tillståndsprövningen av sektorsmyndigheter som t. ex. plan- verket. naturvårdsverket. sjöfartsverket. lantbruksstyrelsen och riksanti- kvarieämbetet samt dessutom länsstyrelsen och kammarkollegiet säker- ställs det statliga inflytandet rörande användningen av våra vatten. Även kommunerna tillförsäkras inflytande. Jag delar därför utredningens Upp- fattning. vilken med endast några få undantag har biträtts av remissinstan- serna. att något kommunalt veto inte behövs i den nya lagen.
Vattenregleringsföretagens samarbetsorgan (VASO) har uttalat att kra- vet på planöverensstämmelse kan leda till att värdet av långt framskridna projekteringar plötsligt omintetgörs av hastigt genomförda planer med enda syfte att förhindra t. ex. en kraftverksutbyggnad. Jag vill för min del understryka att oavsett vad planen har för syfte bör beaktas att den har tillkommit under medverkan av kommunala och statliga organ samt med möjligheter till inflytande av enskilda medborgare. företag och organisatio- ner. Den innebär därför cn sådan sammanvägning av motstående intressen att man måste fästa avgörande vikt vid den.
2.4.5. Generellt skyddför allmänna intressen
lnom ramen för fastställda planer och andra markanvändningsbestäm- melser har i regel berörda allmänna och enskilda intressen beaktats och vägts mot varandra. Ett vattenföretag kan emellertid ha inverkan på all- männa intressen som inte har beaktats i några planer eller markanvändningsbestämmelser och som inte heller omfattas av de mera långsiktiga. allmänna planeringssynpunkterna. Det kan röra inverkan på fiskeintresset. speciella naturvårds- och kulturminnesvårdssynpunkter. rennäringens intressen. närboendes trevnad osv. Frågor om inverkan på sådana allmänna intressen aktualiseras vanligen först i och med ställnings- tagandet till ett konkret vattenföretag. Det kan också tänkas att nya all- männa intressen har tillkommit eller att förhållandena eljest har ändrats
7 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 130
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 98
efter fastställande av en plan eller markanvändningsbestämmelser (jfr NJA 1977 s. 768). Den översiktliga bedömning av ett vattenföretags lämplighet från allmänna planläggningssynpunkter somgörs vid planprövningen inne- bär inte hcller någon garanti för att inte speciella allmänna intressen förnärmas. I många fall kommer det inte heller att finnas några planer eller andra markanvändningsbestämmelser för det område som vattenföretaget berör. Kravet på planöverensstämmelse bör dätför kompletteras med en lagregel som innebär ett direkt skydd för allmänna intressen. Denna skyddsbestämmelse bör emellertid inte bli tillämplig vid varje ingrepp i det berörda allmänna intresset. Enligt gällande VL krävs att ingreppet medför olägenheter av mera betydande omfattning. 1 2 kap. 3 å andra stycket VL förutsätts sålunda för att en vattenbyggnad skall förklaras otillåtlig t.ex. att fiskeri- eller annan näring av större betydenhet. t. ex. rennäringen. lider väsentligt förfång eller att naturförhållandena ändras så'att väsentligt mins- kad trevnad för närboende eller betydande förlust från naturskyddssyn- punkt är att befara. ] likhet med vad som nu är fallet bör också enligt den nya lagen krävas att ingreppet skall medföra mera betydande olägenheter för att företaget skall anses otillåtligt. En bestämmelse i frågan bör alltså. i enlighet med vad utredningen har föreslagit. innehålla förbud endast mot sådana vattenföretag som medför olägenheter av större betydelse för all- männa intressen.
En del remissinstanser har ansett att den av utredningen föreslagna bestämmelsen till skydd för allmänna intressen mäste preciseras mera. Man har sålunda efterlyst exempel i lagtexten på skyddsvärda allmänna intressen.
Jag har tidigare uttryckt min principiella uppfattning att de nya tillätlig- hetsbestämmelserna bör ges en mera generell avfattning än motsvarande regler i gällande VL. Bl.a. bör man härigenom kunna ta större hänsyn till de olika vattenföretagens särdrag. Ett angivande i lagtexten av skydds- värda allmänna intressen kan inte bli heltäckande utan kan bara utgöra en exemplifiering. För att möjliggöra en anpassning av rättstillämpningen till ändrade förhållanden och till samhällsutveeklingen måste en sådan exemp- lifiering i varje fall fyllas ut med en mer generellt avfattad skyddsregcl (se t. ex. 2 kap. 12 & första stycket VI.. och 6 & andra stycket första meningen ML). En exemplifiering kan väl i och för sig ge parterna och de rättstilläm- pande myndigheterna en viss vägledning. men det kan inte uteslutas att man på sina hålla kan komma att betrakta exemplen som fullständiga eller att andra intressen. som inte finns med i uppräkningen. anses mindre skyddsvärda.
Härtill kommer att en mer generellt avfattad skyddsbestämmelse kan göra det möjligt att i större utsträckning än hittills beakta de sammanlagda olägenheterna av ett vattenföretag och inte bara se till olägenheterna för varje allmänt intresse. betraktat för sig. Tillstånd bör alltså kunna vägras. om vid en samlad bedömning av företagets inverkan från allmän synpunkt olägenheterna tillsammantagna bedöms vara av större betydelse.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. '1981/82: 130 ' - 99
Jag anser på grund av det anförda att regeln till skydd för allmänna intressen bör ha en allmän avfattning. Även om regeln i första hand tar sikte på sådana fall då ett visst allmänt intresse inte har beaktats i någon fastställd plan eller då någon plan inte föreligger. bör den ges en generell giltighet (jfr 11 & första stycket anlz'iggningslagen). Regeln bör i enlighet härmed utformas sa. att även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag på grund av allmänna planeringssynpunkter. fastställd plan eller andra markanvändningsbestämmelser. får företaget inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom tipp- kommer för allmänna intressen.
Utredningen har ansett att skyddet för de allmänna intressena inte bör vara ovillkorligt. Enligt förslaget skall ett företag. även om det medför olägenhet av större betydelse för ett allmänt intresse. få tillåtas om det prövas vara av synnerlig betydelse från allmän synpunkt. Förslaget om en sådan bestämmelse. som motsvarar underställningsreglerna i 2 kap. 3 & tredje stycket och 4 kap. 18 & tredje stycket VL samt 6 & andra stycket andra meningen ML. har lämnats utan erinran av remissinstanserna.
Genom en dispensregel av förordat slag möjliggörs vattenföretag som å ena sidan hotar allmänna intressen men som å andra sidan har stor positiv betydelse för t. ex. landet. orten eller näringslivet eller eljest från allmän synpunkt. Även jag anser att en sådan regel bör tas in i den nya lagen.
Vad gäller formerna för dispensregelns tillämpning har utredningen för sin del föreslagit den ändringen i förhållande till gällande VL att prövning- en skall kunna göras även av annan vattenrättslig tillståndsmyndighet än regeringen. Utredningen föreslår på grund härav att någon motsvarighet till det nuvarande underställningsinstitutet inte tas in i en ny vattenlag.
Dispensregeln kommer i de allra flesta fallen att få betydelse för större vattenföretag som enligt vad jag tidigare har förordat liksom hittills skall tillåtlighetsprövas av regeringen. antingen obligatoriskt eller efter förbe- håll. Tillämpning i andra fall av regeln torde bli sällan förekommande. De känsliga avvägningar som därvid kan komma i fråga bör emellertid enligt min mening endast ankomma på regeringen.
Jag anser på grund av det anförda att det nuvarande underställningsinsti- tutet bör behållas i den nya lagen. I enlighet med vad som gäller efter 1971 års ändringar i 2 kap. 20.5 3 mom. VL (se prop. 1971: 106 s. 112) bör domstolens. och i förekommande fall förrättningsmannens. uppgift vara att fastslå om föratsättningar för tillämpning av dispensregeln föreligger och. om så är fallet. hänskjuta tillåtlighetsfrågan till regeringen.
2.4.6. Samhällsekonomisk til/åtIig/ietslmlömning
Som en ytterligare viktig förutsättning för ett vattenföretags tillåtlighet har utredningen föreslagit en regel som kräver att företaget är samhällsekono- miskt motiverat. Kostnaderna för företaget och olägenheterna av detta skall enligt förslaget inte få stå i missförhållandc till fördelarna därav från
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 _ ' _ 100
allmän och enskild synpunkt. Stadgandet avses enligt utredningen lämna utrymme för en friare och därmed mera mångsidig bedömning av vattenfö- retagen. baserad på en ekonomisk analys av rimlig omfattning. Härigenom mildras bl.a. de krav på matematisk exakthet i.beräkningarna som f.n. gäller enligt 2 kap. 3 s första stycket VL. Den föreslagna tillåtlighetsregeln skall enligt utredningsförslaget tillämpas endast då någon annans egendom skadas eller tas i anspråk för företaget-men skall å andra sidan medge hänsynstagande till andra skador eller olägenheter än sådana som uppkom- mer genom företagets inverkan på vattenförhållandena. Man skall sålunda kunna ta hänsyn till de indirekta. ekonomiska verkningarna av företaget. den fördel det kan medföra för andra än företagaren samt även en sekundär skada som kan drabba ägaren till skadad egendom.
I likhet med remissinstanserna delar jag utredningens uppfattning att vattenföretagen bör underkastas en samhällsekonomisk tillåtlighctsbe- dönming i friare former än vad nuvarande VL medger. Hur detta skall uttryckas i lagtexten kan diskuteras. Det gäller att finna en lagregel som möjliggör den erforderliga friheten i bedömningen så att alla i det enskilda fallet förekommande omständigheter av vikt kan beaktas. Enligt min me- ning bör förhållandet mellan ett företags för- och nackdelar uttryckas på ett mera positivt sätt än enligt utredningsförslaget (jfr VL:s bestämmelser om tillåtligheten av en grundvattentäkt i 2 kap. 44 :$ första stycket). Jag föror- dar därför att bestämmelsen utformas så att ett vattenföretag får komma till stånd endast om företaget från allmän och enskild synpunkt medför
' fördelar. som överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det. Denna avfattning av tillåtlighetsstadgandet medger bl.a. att företag som vid en strikt ekonomisk bedömning t.o.m. kan visa sig förlustbring- ande men som har stor allmän betydelse. t. ex. fiske- eller miljövårdande åtgärder. kan tillåtas.
I likhet med koncessionsnänmden och naturvårdsverket anser jag det inte lämpligt att begränsa prövningen av vattenföretagens allmänna lämp- lighet från samhällsekonomiska synpunkter till sådana företag som medför att någon annans egendom skadas eller tas i anspråk. En sådan begräns- ning skulle innebära att man bibehåller nuvarande möjligheter att genom fastighetsförvärv eller annan privatekonomisk uppgörelse påverka tillåt- lighetsprövningen av ett vattenföretag. Detta strider mot lagförslagets syfte att främja företag som är lämpliga från allmän synpunkt. En samhälls- ekonomisk tillåtlighetsregel måste. om den skall ha någon mening. kunna tillämpas till skydd för såväl allmänna som enskilda intressen. Det gällerju att hushålla med vattnet som naturresurs till gagn för landet och medbor- garna. Ett företag som inte medför en sådan betydande inverkan på all- männa intressen som enligt vad jag tidigare har föreslagit skulle göra det otillåtligt titan endast skadar egendom som tillhör företagaren bör på grund av sin samhällsekonomiska olämplighet ändå kunna förbjudas med hjälp av den nu berörda regeln.
Lagrådsremiss .allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 101
Jag anser mig kunna biträda utredningens uttalanden att man i den samhällsekonomiska helhetsbedömningen bör kunna väga in även indirek- ta. ekonomiska verkningar av företaget. den nytta företaget kan ha för även annan än företagaren samt eventuella sekundära skador som kan drabba ägaren av skadad egendom. Vad beträffar frågan om de indirekta verkningarna vill jag emellertid starkt betona de av utredningen påtalade svårigheterna att uppskatta sådana verkningari ekonomiska termer. Jag måste. i motsats till några remissinstanser. hålla med utredningen om att metoderna för beräkning av sådana indirekta verkningar ännu är ganska outvecklade. varför en betydande försiktighet är påkallad. Det bör ankom- ma på prövningsmyndigheten _att. intill dess säkrare metoder för sådana. beräkningar har utarbetats. genom sin processledande funktion begränsa utredningsmaterialet i dessa hänseenden.
Jag vill stryka under att syftet med bestämmelsen är att hindra tillkoms- ten av-vattenföretag som inte är samhällsekonomiskt motiverade. Den samhällsekonomiska bedömningen bör därför baseras på en ekonomisk analys av rimlig omfattning i alla de fall där en sådan kan utföras. Rörande omfattningen av och det närmare innehållet i den ekonomiska analysen torde det som utredningen har anfört alltid vara möjligt att göra en åtmins- tone grov ekonomisk uppskattning av anläggningskostnaderna och av de direkta skadorna. Vill man beakta även indirekta skador och olägenheter. uppkommer svårigheter som enligt vad jag nyss har anfört—_ manar till försiktighet. ' '
När det sedan gäller att i ekonomiska termer redovisa nyttan av vatten- företagen. är problemen i vissa fall teoretiskt sett inte särskilt komplicera- de. Som exempel kan nämnas vattenkraftanläggningar och vissa andra företag med inriktning på produktion. t. ex. markavvattningsföretag. Nyt- tan av kraftutbyggnader kan vara förhållandevis enkel att fastställa. om man som hittills brukat ske bestämmer nyttan på grundval av beräknad kraftproduktion resp. ökad kraftproduktion genom det tilltänkta företaget samt ett uppskattat värde på kraften. För markavvattningsföretagen be'- stäms nyttan till fastigheternas värdestegring. Denna ligger också till grund för kostnadsfördelningen inom företagen.
Beträffande vissa andra typer av vattenföretag. exempelvis yt- eller grundvattentäkt för kommunal vattenförsörjning. är den ekonomiska nyt- tan svårare att uppskatta. 1 än högre grad gäller detta åtgärderi vatten till fiskets förbättrande eller till fromma för den allmänna miljövärden eller hälsovården. Även här bör emellertid ekonomiska värderingar av nyttan kunna komma i fråga. låt vara att man då måste acceptera en mera fri uppskattning. Här liksom i andra liknande sammanhang bör man som utredningen anfört kunna hämta viss ledning i de modeller för nyttokost- nadskalkyl. avseende jämförelser mellan olika realistiska handlingsalterna- tiv. som under senare är har konstruerats bl.a. för att bedöma just vissa vattenföretags. samhällsekonomiska berättigande. Vilka beräkningsme- toder som bör användas får dock bedömas från fall till fall.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 102
Enligt vad. utredningen har uttalat bör vid den samhällsekonomiska tillätlighetsbedömningen hänsyn tas inte bara till en sådan skada som uppkommer genom företagets inverkan på vattenförhållandena utan även till annan skada. Svea hovrätt anför att en sådan ordning utan närmare avgränsning synes öppna möjlighet och skyldighet till en prövning som hittills har fallit inom ML:s tillämpningsområde. Hovrätten anser att en klar gränsdragning mellan lagarnas tillämpningsområden fordras.
För egen del vill jag påpeka att det här rör sig om två skilda frågor. För det första är det fråga om avgränsningen av de företag på vilka den nya vattenlagen skall vara tillämplig. dvs. vilka företag som skall vara att betrakta som s. k. vattenföretag — den term som utredningen använder och som'ocksåjag anser vara lämplig. Genom en sådan avgränsning skiljer man ut de företag som skall bedömas enligt vattenlagen från sådana företag som skall prövas enligt annan lagstiftning. t.ex. ML.
Nästa fråga är vad som skall vägas in när tillåtligheten av ett'vattenföre- tag prövas. Vid den tillåtlighetsprövning som nu sker enligt 2 kap. 3 s'VL skall endast skada och intrång genom företagets inverkan på vattenförhål- landena beaktas. Hänsyn skall då tas endast till verkningarna av den skadegörande åtgärden och inte av hela företaget. Som Svea hovrätt anfört har emellertid denna princip inte alltid kunnat upprätthållas i vattenrätts- skipningcn. Jag anser också för min del att prövningen inte under alla _ omständigheter bör begränsas till företagets inverkan på vattenförhållan- dena. '
Anledningen till att man i vissa fall har fr'ångått den angivna principen synes främst ha varit att det inte varit möjligt att pröva sådana följder av vattenföretaget i andra sammanhang än i vattenmälet. t.ex. inom ramen för byggnadslagens planinstitut eller enligt ML. Enligt min mening bör den vattenrättsliga bedömningen anpassas till vad som har beaktats i ett plan- ärende. Om en fråga inte har beaktats i ett planärende. bör den kunna beaktas vid den vattenrättsliga tillåtlighetsprövningen. På liknande sätt bör vid den vattenrättsliga tillåtlighetsprövningen av ett vattenföretag kunna vägas in andra verkningari den mån dessa inte prövas enligt annan lagstift- ning. då främst ML.
Den förordade möjligheten att i vissa fall ta hänsyn till ett vattenföretags inverkan på annat än vattenförhållandena bör avse såväl allmänna intres- sen som de samhällsekonomiska aspekterna.
Utredningen har föreslagit en regel om att följdföretag till det sökta företaget (jfr 4 kap. 18 å andra stycket andra meningen VL) också skall beaktas. Även jag anser att en sådan regel bör tas med i den nya lagen. [ likhet med vad naturvårdsverket och naturskyddsföreningen har anfört" anserjag emellertid att sistnämnda regel inte bör inskränkas till följdföre- tag i vatten. Även andra följdanlz'iggningar. t. ex. kraftledningar. pumpsta- tioner och vägar. bör kunna beaktas. Emellertid bör" även i nu avsett fall den begränsningen gälla att hänsyn till sådana följdföretag inte redan skall" ha tagits i fastställd plan eller vid prövning enligt annan lagstiftning.
Lagrådsremiss allmän nrmit-'ering
Prop. 1981/82: 130 103
Med hänsyn till att den förordade samhällsekonomiska tillätlighetsregeln ger utrymme för en fri bedömning av ett tilltänkt vattenföretags för- och nackdelar anserjag att något behov av en underställningsregel. motsvaran- de 2 kap. 3 & tredje stycket VL. i detta fall inte föreligger.
2.4.7. Hänsyn till prövning enligt annan lagstiftning
Tanken med den nu förordade regleringen är att möjliggöra en helhetsbe— dömning av de för- och nackdelar som är förenade med ett vattenföretag och att samtidigt undvika en dubbelprövning av företaget. Utredningsför- slaget innehåller dessutom en undantagsrcgel i sistnämnda syfte rörande tillåtlighetsprövningen av vissa vattenföretag som ingår som en del av ett företag vilket har prövats också i annan ordning än enligt vattenlagstift- ningen. Genom den föreslagna regeln skall förhindras dubbelarbete hos olika tillståndsmyndigheter liksom risken för att sådana myndigheter kom- mer till olika resultat vid tillåtlighetsbedömningen. Undantagen begränsas enligt förslaget till vattenföretag som utgör förutsättning eller villkor för tillståndsbeslut enligt 136 a & byggnadslagen samt uppförande av bro eller utförande av annat vattenföretag för väg och liknande anläggning som har prövats i särskild ordning. Undantaget beträffande förstnämnda företags- typ avser samtliga tillåtlighetsregler. medan det beträffande vägföretagen föreslås att man skall göra den specifikt vattenrättsliga prövningen med hänsyn till företagets inverkan på motstående allmänna intressen.
Även jag anser att en undantagsrcgel av föreslagen art är ändamålsenlig. Det finns emellertid inte någon anledning att göra åtskillnad mellan företag som har prövats enligt 136 a & byggnadslagen och vägföretagen. om man utformar den nya lagens prövningssystem i enlighet med vad jag tidigare har förordat. Även företag av förstnämnda typ bör därför. som också har föreslagits av ett par remissinstanser. underkastas samma specifikt vatten- rättsliga tillåtlighetsprövning som vägföretagen med hänsyn till mot— stående allmänna intressen. Liksom enligt 2 kap. 40 & VL bör undantaget också avse en rörledning vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar.
2.4.8. Knnkurreramle ansökningar
Den klara anknytning till den samhälleliga planeringen som bör göras i den nya vattenlagen och som kommer till uttryck i de av mig förordade tillåtlighetsreglerna innebär att frågan om konkurrens mellan olika intres- sen om knappa vattenresurser i första hand bör lösas inom ramen för samhällsplaneringen. Hänsyn bör alltså på det sätt som jag tidigare har angett tas till den fysiska riksplaneringen och byggnadslagens planinstitut. Härtill kan komma de planeringsinstrument som har föreslagits av vatten- planeringsutredningen (SOU 1980: 39). Om således en viss bygd i en fast- ställd markanvändningsplan har reserverats för _iordbruksändamål. bör detta medföra att t.ex. en vattentäkt för bevattningsändamål inom detta
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. l981/82:.130 104
område ligger i linje med planens syfte. Det torde då ofta finnas anledning att prioritera jordbruksintrcssct framför andra intressen vid fördelning av områdets vattentillgångar. En sådan vattentäkt bör också tillåtas. om inte hänsyn till andra intressen. som inte har beaktats i planeringen. t.ex. förekomsten av ett särskilt värdefullt fiskbestånd. väger över.
Konkurrensfrågorna bör alltså i många fall kunna lösas med hjälp av de nu förordade tillåtlighetsreglerna. Jag vill också peka på att ökade möjlig- heter till omprövning av villkoren för" vattenföretag (se avsnitt 2.5 ) och till samverkan mellan flera företagare (se avsnitt 2.12 ) kan bidra till en ända- målsenlig lösning. Jag är emellertid medveten om att man inom ramen för vattenlagens bestämmelser inte kan lösa alla de konkurrens- och resursför- delningsfrågor som kan uppstå. eftersom bestämmelserna bara kan aktuali- seras i samband med den vattenrättsliga prövningen av ett vattenföretag. För det fall att ansökningar om tillstånd till konkurrerande vattenföretag föreligger till samtidig prövning bör. i enlighet med vad utredningen har föreslagit och i likhet med vad som gäller enligt 2 kap. 38 å andra stycket VL. frågan uttryckligen regleras i den nya_ lagen. Som utredningen har föreslagit bör man så långt möjligt jämka mellan de stridiga intressena så att vart och ett kan tillgodoses utan väsentligt förfång för det andra. Om jämkning inte kan ske. bör företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas bli till störst fördel.
lutredningsförslaget har. i överenstämmelse med vad som gäller enligt 2 kap. 48 & VL rörande konkurrens mellan flera grundvattentäkter. det kommunala vattenförsörjningsintresset tillagts en privilegierad ställning på det sättet att man vid ställningstagandet till konkurrensfrågan alltid skall se till att inte någon ort berövas erforderligt vatten från en grundvattentill- gång inom orten. Den nya lagen bör emellertid varken gynna eller miss- gynna vissa intressen. Även om det kommunala vattenförsörjningsintres- set måste tillmätas avgörande betydelse i de flesta konkurrenssituationer. kan ett uttryckligt stadgande med denna innebörd antas verka hämmande på annan nyttig användning av vattnet. t.ex. för jordbruksändamål eller industriell vattenförsörjning. Jag anser därför att denna fördelningsfråga bör lösas inom ramen för den allmänna konkurrensregeln och att någon motsvarighet till det föreslagna stadgandet inte bör tas in i den nya lagen.
2.4.9. Åtgärder till skyddförfisket
Slutligen har utredningen bland reglerna om allmänna förutsättningar för vattenföretag föreslagit en motsvarighet till 2 kap. 8 %$ VL om skyldighet för den som utför ett vattenföretag att vidta åtgärder till skydd för fisket. Förslaget sträcker sig dock längre än gällande VL på det sättet att nuvaran- de praxis att tillämpa stadgandet på även annan fisk än den egentliga vandringsfisken föreslås lagfäst. Dessutom skall åtgärderna kunna före- skrivas i samband med alla slags vattenföretag. Någon motsvarighet till regeln i andra meningen i paragrafens. första stycke om begränsning i företagarens skyldigheter föreslås inte heller.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 _ 105
Jag biträder. i likhet med remissinstanserna. den föreslagna utvidgning- en av stadgandets tillämpningsområde. Däremot anserjag att skyldigheten för företagaren att vidta åtgärder till skydd för fisket inte bör vara ovillkor- lig. Nuvarande begränsning bör alltså behållas i den nya lagen. Dessutom bör stadgandet innehålla en erinran om möjligheten att föreskriva en skyl- dighet för företagaren att betala en fiskeavgift i stället för att vidta åtgärder (se vidare avsnitt 2.133 ).
2.5 Omprövning av tillståndsbeslut m. m.
2.5.1 'I'illståndsbesluts rättskraft och tidsbegriinsning av tillstånd
Huvudprincipen i gällande VL är att ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till ett vattenföretag skall gälla för all framtid. om det inte förfaller på grund av underlåtenhet att ta det i anspråk eller har tidsbegränsats på företagarens egen begäran. Principen är dock försedd med flera rnodifika- tioner. såvitt gäller tillståndets innehåll. Sålunda utgör reglerna om ny- prövning av större vattenkraftanläggningar och vattenregleringar viktiga begränsningar. Vidare kan pekas på möjligheterna att utverka ändrade bestämmelscrom innehållande och tappning av vatten vid en dammbygg- nad. Dessutom kan vattendomstolen skjuta tipp det slutliga avgörandet av vissa svårbedömbara frågor så att man under en prövotid kan avvakta erfarenheterna av företaget.
Även vattenlagsutredningens förslag vilar på grunduppfattningen att ett vattenrättsligt tillstånd i princip skall gälla för all framtid. Principen får dock enligt utredningen inte leda till att tillstånden i oskälig grad låser de vattenrättsliga förhållandena för mycket lång tid. Utredningen föreslår därför jämkningar i principen. Förslaget innehåller sålunda. förutom en motsvarighet till nuvarande möjlighet till uppskov med avgörandet av svårbedömda frågor. en'bestämmelse som ger tillståndsmyndigheten rätt att även mot sökandens önskan tidsbegränsa tillstånd till vissa företagsty- per. Det gäller yt- och grundvattentäkter samt vattenöverledningsförctag.
En annan principiellt viktig nyhet är utredningens förslag att alla givna tillstånd rrnder vissa förutsättningar skall" kunna omprövas till förmån för allmänna intressen. dels" efter utgången av en viss bestämd tid men dels också dessförinnan om väsentliga ändringar skett i vattenförhållandena. Omprövningsmöilighet-en föreslås efter en viss övergångstid gälla även vattenföretag som har tillkommit före den nya lagens ikraftträdande. I princip skall tillståndshavaren vara berättigad till ersättning för vad han tvingas avstå vid omprövning. Ersättningsrättcn föreslås dock bli begrän- sad. när omprövning sker till förmån för vissa särskilt uppräknade all- männa intressen. ' '
Remissinstanserna godtar i allmänhet principen om att tillstånd bör gälla för all framtid men att den också bör underkastas vissa inskränkningar med hänsyn till främst allmänna intressen. Naturvårdsverket. länsstyrelsen i
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 106
Kristianstads län och Älvräddarnas samorganisation anser emellertid att tillstånd till alla typer av vattenföretag alltid bör vara tidsbegränsade. Olika uppfattningar förs också fram beträffande frågan om och under vilka förutsättningar företagarna skall behöva underkasta sig inskränkningar i givna tillstånd. Detta gäller särskilt tillstånd som har lämnats före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Jag delar utredningens uppfattning att en företagare som har fått tillstånd till ett vattenföretag måste för sin ekonomiska och tekniska planering ktrnna utgå från att tillståndet normalt sett kommer att bestå i oförändrad form för längre tid. Ett tillståndsbeslut bör alltså ge företagaren ett rimligt mått av trygghet mot senare ingripanden. Om ett tillståndsbeslttt eller väsentliga delar därav ktrnde rivas tipp utan vidare. skttlle företagarens ställning bli alltför osäker.
Jag anser alltså. i likhet med utredningen. att nuvarande huvudregel om tillstånds giltighet bör bibehållas i en ny vattenlag. Ett lagakraftvunnet beslut om tillstånd till ett vattenföretag bör alltså i princip gälla för all framtid. Det innebär att jag inte kan biträda det trnder remissbehandlingen framförda förslaget om att tillstånd alltid skall göras tidsbegränsade.
Alla väsentliga villkor för ett vattenföretag bör om möjligt fastställas i samband med tillståndsbeslutet. Som utredningen anför kan det dock inträffa fall då verkningarna av företaget är av så obestämd och komplice- rad natur att en något så när säker ståndpunkt inte kan tas till frågan om vilka villkor som skall föreskrivas förrän efter mer eller mindre långvariga observationer. Utredningen anser därför att det även i en ny vattenlag bör finnas en motsvarighet till bestämmelserna i 11 kap. 66 s' 2 mom. VL.-som ger möjlighet att under en prövotid skjuta tipp svårbedömbara frågor om villkor. Förslaget har lämnats titan erinran av remissinstanserna och även jag godtar det. Uppskovsmöjligheten bör liksom f.n. också omfatta svår- bedömda ersättningsfrågor. Jag vill emellertid starkt betona att utvägen mcd uppskov bör tillgripas endast i fall då ett verkligt behov föreligger.
Utredningens förslag om införande av en möjlighet att tidsbegränsa tillstånd till vissa typer av företag. nämligen vattentäkter och vattenöver- ledningar. har godtagits av flertalet remissinstanser. Näringslivets bygg- nadsdelegation anser dock att vattenöverledningar för kraftändamål inte bör" hänföras till denna kategori. Svea hovrätt och lantbruksstyrelsen ifrå- gasätter tidsbegränsade tillstånd från mera principiella utgångspunkter. Hovrätten framhåller att önskemålet att inte för all framtid binda utnyttjan- det av en vattentillgång till nu aktuella företag lika väl synes kttnna tillgo- doses genom en omprövningsmöjlighet till förmån för enskilda intressen som genom en tidsbegränsning av tillstånden.
Enligt lantbruksstyrelsen är jordbruksbevattnare betjänta av vattentrt- tagstillstånd för lång tid. De bör vara medvetna om att de får dela med sig. om vattenmängden är begränsad. Om tillstånd ges för obegränsad tid men intrångsersättning endast beräknas för en begränsad tid torde ett ompröv-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 107
ningsinstitut vara att föredra. En bevattnare skall alltså inte själv behöva agera för att få ett tillstånd förnyat.
Dct.huvudsakliga skälet för en tidsbegränsning av tillstånd beträffande ifrågavarande företagstyper är enligt utredningen en befarad ökad lokal konkurrens om vattentillgångarnaÄDetta medför att man måste försöka åstadkomma en rationell hushållning med och fördelning av vattnet. Ut- redningen anför som ett karakteristiskt exempel på behovet härav den alltmer ökande jordbrtrksbevattningen. [ vattendomstolspraxis har man också på sina håll sökt lösa sådana problem genom tidsbegränsning av tillstånd till vattenut'tag eller genom prövotidskonstrtrktioner.
Jag har förståelse för utredningens försök att lösa angivna husltållnings- och fördelningsfrågor. Jag vill emellertid ifrågasätta om den av utredningen föreslagna metoden med tidsbegränsade tillstånd behövs för att lösa dessa frågor vid sidan av andra möjligheter som står till buds. Jag tänker då framför allt på följande förhållanden.
Konkurrens- och" fördelningsproblemen torde främst bero på bristande planering. Planeringsfrågorna har emellertid fått en allt större aktualitet och planeringsinstrtrmenten kommer att förbättras. Det bör därför enligt min mening ligga närmast till hands att försöka lösa sådana frågor inom ramen för en särskild vattenplanering (se SOU 1980: 39).
Vad särskilt gäller bevattningsförctagen bör vidare en vattenrättslig samfällighetsbildning för aktuella företag inom ett område ktrnna vara en framkomlig väg för att lösa konkur'rensfrågorna. vid sidan av den i avsnitt 2.4.8 förordade konkurrensregeln vid samtidiga ansökningar. Jag återkom- mer senare tse avsnitt 212 ) till frågan om hur en sådan samfällig- hetsbildning lämpligen bör inpassas i det vattenrättsliga systemet.
En möjlighet till tidsbegränsning av tillstånd till vattenförbrukandc före- tag skulle naturligtvis kttnna utgöra ett komplement till de nu behandlade fördelningsmetodcrna. Som Svea hovrätt anför talar emellertid flera skäl för att man i stället för en tidsbegränsning av tillstånd begagnar ett om- prövningsinstitut. Om en omfördelning av restrrstrtnyttjandet aldrig blir aktuell. är det en onödig. kostnadskrävartde omgång med ny tillståndsgiv- ning då ett tidigare tillstånd löper trt. Mart kan vidare förmoda att tidsbe- gränsade tillstånd att utnyttja en viss vattentillgång kommer att löpa ut vid olika tidpunkter. Då blir en samlad bedömning av vattentillgångens fortsat- ta utnyttjande inte möjlig. om man inte avstårfrån att meddela nya tillstånd tills samtliga gamla tillstånd har löpt ut. något som knappast framstår som önskvärt eller ens praktiskt möjligt.
En resursomfördelning kan aktualiseras av att antalet företag med till- stånd att utnyttja en vattentillgång har blivit så stort att tillgången inte förslår både för bestående och nytillkommande vattenföretag. vilkas be- hov inte redan har beaktats. Denna resursfördelning sktrlle då kunna genomföras genom en omprövning av alla de företag som har tillstånd samtidigt som ett nytt företag tillståndsprövas.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 108
Vissa andra problem än resursfördelningsfrågorna skulle å andra sidan kunna tänkas få en enklare lösning inom ramen för ett system med tidsbe- gränsade tillstånd. Så skulle t.ex. frågor inte uppkomma om rätt till ersätt- ning för tillståndshavare när hans tillstånd har löpt ut och en ny resursför- - delning skall göras. Vidare kan det hävdas att den av mig i det föregående (se avsnitt 2.3.5 ) förordade möjligheten för arrendatorer att utverka till- stånd till jordbruksbevattning passar bättre in i ett sådant system. Man måste också acceptera att tidsbegränsade tillstånd alltid skall ktrnna med- delas på sökandens egen begäran.
För att ta den sistnämnda frågan först vill jag framhålla att rätten för sökanden att utverka ett tidsbegränsat tillstånd inte kan inskränkas till angivna företagstyper — vattentäkt och vattenöverledning. Den kan därför inte anföras som ett vägande argument vare sig för eller emot tidsbegräns- ade tillstånd mot sökandens vilja. Vad beträffar tillstånd för en arrendator bör ett sådant i princip gälla trnder hela den tid som jorden är utarrenderad och alltså inte bara under den arrendcpcriod som löper när tillståndet meddelas. Sker överlåtelse av arrendet. bör tillståndet också kunna bli gällande för den nye arrendatorn. På så sätt kommer arrendefallen att i stort sett vara jämförbara med de icke tidsbegränsade tillstånden. De bör alltså ktrnna få en tillfredsställande lösning även inom ramen för ett om- prövningssystem.
Frågan om tillståndshavares rätt till ersättning vid omprövning till för- mån för allmänt eller enskilt intresse kan synas mera komplicerad. Detta kan emellertid enligt min mening inte utgöra något avgörande skäl mot att man använder omprövningsinstitutet i stället för ett system med tidsbe- gränsade tillstånd. Som jag kommer att redovisa i det följande bör man även i ersättningsfrågan kunna åstadkomma en rimlig avvägning mellan tillståndshavaren och det intresse. allmänt eller enskilt. till vars förmån omprövningen sker". på samma sätt som vid omprövning av alla övriga företagstyper. beträffande vilka tidsbegränsade tillstånd enligt utrednings- förslaget inte skulle komma i fråga.
På grtrnd av det anförda anserjag att utredningens förslag om en möjlig- het för tillståndsmyndigheten att i vissa fall meddela tidsbegränsade till- stånd även mot sökandens vilja inte bör genomföras. I den mån cn omför- delning av vattnet behöver ske bör detta i stället göras inom ramen för ett omprövningsinstitut och. såvitt avser bevattningsförctagen. inom ramen för en vattenrättslig samfällighetsbildning.
2.5.2 ()mprr'ivning av nya tillstånd till./örnrånför allmänna intresswz
Jag övergår nu till att behandla frågan om omprövning av ett vattenrätts- ligt tillstånd till förmån för allmänna intressen och börjar med frågan om omprövning av tillstånd som meddelas efter den nya lagens ikraftträdande. Allra först kommer jag att i korthet redogöra för vissa rättskraftsregler i gällande VL.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 109
Som jag redan har nämnt innehåller gällande VL regler som inskränker rättskraften hos givna tillstånd till förmån för allmänna intressen. Kungs- ådre- och nyprövningsinstituten ingår sålunda i ett regelsystem som gör det möjligt att i framtiden ändra den ursprungliga intresseavvägningen. om nya förhållanden påkallar det. De båda instituten har det gemensamma syftet att de skall underlätta för nytillkommande allmänna intressen att göra sig gällande. De är också på så sätt likartade att de båda innebär skyldighet för ägare av vissa vattenbyggnader att i viss utsträckning utan rätt till ersätt- ning finna sig i att deras lagligen förvärvade rättigheter rubbas. Den rätts- liga regleringen är emellertid påfallande oenhetlig. En förklaring till detta kan vara att nyprövningsbestämmelserna kom till i ett sent skede av arbetet med VL och fick sin slutliga utformning först efter en samman- jämkning av skiljaktiga beslut i riksdagens båda kamrar.
Kungsådreinstitutet (se l kap. 5— 13 ååå VL) innebär skyldighet för ägaren till ett vattenområde eller en vattenbyggnad i vissa större vatten- drag att utan ersättning låta intill 1/3 av vattenmängden eller fallhöjden tas i anspråk för vissa ändamål. Dessa ändamål är enligt ] kap. (åå VL allmän farled. allmän flottled. fiske. torrläggning och bevattning av mark. men enligt 12.5 kan även andra allmänna intressen tillgodoses.
Kungsådreinstitutets huvudsakliga syfte kan sägas vara att underlätta förverkligandet av sådana anspråk på fritt framrinnande vatten som kan komma att ställas från samhällets sida efter det att tillstånd lämnats att hålla vattnet inne vid en vattenbyggnad. När det gäller större vattenkraft- anläggningar och regleringsföretag har institutet emellertid inte ansetts erbjuda tillräckliga möjligheter att anpassa meddelade tillstånd till sam- hällsutveeklingens krav. Sådana företag har därför underkastats särskilda bestämmelser om nyprövning (se 4 kap. 5—8 och lbs'å VL). Företagaren kan också i detta fall utan ersättning få finna sig i nya villkor som medför viss ekonomisk förlust. Nyprövningsinstitutet innebär att den i tillstånds- beslutet verkställda avvägningen mellan byggnadsintresset och mot— stående allmänna intressen kan omprövas första gången 55 år efter bygg- nadstidens utgång och därefter vart 40:e år. De nya villkoren får inte tillämpas förrän efter ytterligare fem ar.
Gällande VL innehåller också bestämmelser om en lösningsrätt för staten (se 4 kap. 9—12åå- VL). Enligt dessa bestämmelser har staten rätt att med vissa längre intervaller lösa bebyggda strömfall med tillhörande bygg- nader och tttmål. när det behövs för atttillgodose allmänt behov.
Jag har tidigare (se avsnitt 2.3.2) förordat att någon motsvarighet till bestämmelserna om statens Iösningsrätt inte införs i den nya lagen. efter- som det allmännas behov av vattenkraft i erforderlig män kan tillgodoses genom en motsvarighet i lagen till | kap. 145 VL.
Utredningens förslag innebär som tidigare berörts att bestämmelserna om kungsådra. nyprövning och statens lösningsrätt ersätts avett ompröv- ningsinstitut till förmån för allmänna intressen. De nya bestämmelserna
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 110
avses omfatta alla typer av vattenföretag. oavsett storlek och belägenhet. För markavvattningsföretagen föreslås dock speciella regler.
Bland remissinstanserna råder i stort sett enighet om att det föreligger ett behov av en omprövningsmöilighet när det gäller nya företag. dvs. företag vartill tillstånd meddelas efter en ny vattenlags ikraftträdande. Många synpunkter förs dock fram i fråga om utformningen av ett ompröv- ningsinstitut. bl.a. beträffande de allmänna intressen som skall tillgodoses vid omprövningen. arten och omfattningen av de förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren. tidpunkten för omprövningen samt tillstånds- havarens rätt till ersättning för inskränkningar i tillståndet.
Ävenjag anser att det finns behov av en omprövningsmöjlighet. Visserli- gen kan man vid tillståndsgivning i dag och'kanske i ännu större utsträck- ning framdeles på grund av vunna erfarenheter med högre grad av säkerhet än tidigare förutse vattenföretagens verkningar och anpassa villkoren där- efter-. Trots detta kan det visa sig att tillståndet från början var olämpligt utformat eller också kan nya omständigheter uppkomma efter det att tillståndet meddelades. exempelvis ändringar i vz'tttenförhållandena. ny teknik. nya samhälleliga värderingar rörande förhållandet mellan utbygg- nadsintresset och bevarandeintresset eller stora.förändringar på det sam- hällsekonomiska området. Jag biträder därför utredningens förslag att i den nya lagen införa bestämmelser om omprövning till förmån för all- männa intressen. Detta innebär alltså att en företagare skall vara skyldig att i viss utsträckning underkasta sig inskränkningar i ett givet tillstånd så att allmänna intressen i fortsättningen kan tillgodoses på ett bättre sätt.
Utredningen har ansett att det inte är lämpligt att i själva lagen uttryckli- gen ange vilka slags allmänna intressen som bör tillgodoses genom om- prövningen. Genom en uppräkning av de allmänna intressena skulle man enligt utredningen binda utvecklingen för framtiden. eftersom man inte utan en lagändring skulle kunna beakta andra intressen som-vid ompröv- ningstidpunkten kan anses lika skyddsvärda som de särskilt angivna. Jag har inga invändningar mot en sådan lagstiftningsteknik (jfr. 4 kap. 55 VL).
Det är. som utredningen anför. givet att ett omprövningsinstitut av angivet slag inte kan gälla utan begränsningar. Vid omprövningen bör inte få meddelas ändrade föreskrifter som är så ingripande att de gör företaget omöjligt att driva eller medför orimliga kostnader för företagaren. Dessut- om bör det allmänna intresse som skall tillgodoses genom omprövningen ha en viss tyngd för att kunna beaktas. .
()mprövningsfrågan mäste emellertid också ses ur en vidare aspekt. Som utredningen anför kan den visserligen i första hand synas gälla en konflikt mellan å ena sidan det eller de allmänna intressen som skall tillgodoses genom omprövningen och å andra sidan företagarintresset. Ytterst kom- mer emellertid konflikten att gälla olika samhälleliga intressen. Det kan i och för sig anses önskvärt att man har en viss handlingsfrihet när det gäller att ingripa t.ex. mot oförutsedda eller nytillkomna miljöskador som har
Lagrådsremiss all/niin motivering
Prop. 1981/82: 130 lll
orsakats av vattenföretag. Emellertid måste kostnaderna både för genom- förda åtgärder och. vilket är viktigt. för själva handlingsfriheten ytterst bäras av de enskilda medborgarna i egenskap av arbetstagare. konsu- menter och skattebetalare. Denna kostnadsbörda kan dessutom komma att slå ojämnt mot speciella branscher och regioner. varvid andra väsentliga samhällsintressen kan hotas.
Enligt näringslivets byggnadsdelegation kan ett omprövningsinstitut in-'
nebära ctt osäkerhetsmoment. som i vissa fall kan bli till en kännbar nackdel för företagsintressena. Denna osi'tkerhetsfaktor påverkar enligt delegationen företagarnas ftnansieringsmöjligheter. eftersom vanliga kre- ditgivare — åtminstone till dess erfarenheter vunnits om omprövningens räckvidd och vilka risker som är förknippade med den — sannolikt måste begränsa sin kreditgivning på ett sätt som tar hänsyn till dessa riskmoment.
Även om de primära effekterna av ett omprt'wningsinstitut — i form av t.ex. dyrare krediter för företagarna — som utredningen har visat kan antas bli relativt begränsade. kan negativa indirekta effekter uppkomma. En möjlighet att ompröva tillstånd till vattenkraftverk kan. med det finan- sieringssätt som normalt tillämpas i fråga om kraftproduktionsappe'traten. påverka flnansieringsmöjligheterna även för andra former av kraftutbygg- nad än vattenkraft. Blir ett kraftverk på grund av omprövningsinstitutet sämre som belånings- och rebelåningsobiekt. kan detta få till följd att den fortsatta utbyggnaden av hela kraftproduktionsapparaten kommer att för- dyras med ett tydligt genomslag i den totala prisnivån.
Nu redovisade omständigheter bör vägas in vid utformningen av om- prövningsinstitutet. Man måste alltså överväga arten och omfattningen av de nya förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren. Vidare har tid- punkten vid vilken omprövning skall kunna ske stor betydelse. Mycket väsentlig är naturligtvis också frågan i vad mån företagaren skall vara berättigad till ersättning för inskränkningar i tillståndet.
Jag delar utredningens uppfattning att det i princip inte bör föreligga några begränsningar med avseende på arten av de förpliktelser som skall kunna åläggas företagaren i samband med en omprövning. Vid ompröv- ningen bör man alltså kunna ålägga företagaren de förpliktelser som anses lämpligast för tillgodoscende av det allmänna intresse som har påkallat omprövningen. Förpliktelserna kan bestå i ett åläggande för företagaren att vidta skadeförebyggande åtgärder. såsom spegeldammar och erosions- skydd. eller skadekompenserande åtgärder genom t. ex. fiskutsättning el- ler fiskodling. De kan också innebära skyldighet för honom att avstå vatten eller att underkasta sig förlust av fallhöjd. ändrade tappningsbestämmelser eller begränsning av tidigare regleringstillstånd. Kombinationer av sådana förpliktelser kan också tänkas. En annan typ av förpliktelser kan gälla ändrade eller nya kontrollåtgärder.
När det gäller omfattningen av företagarens förpliktelser i samband med omprövningen bör däremot begränsningar föreskrivas i lagen. Som utred-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 112
ningen anför är det framför allt ekonomiska skäl som talar för att man sätter ett tak för de nya förpliktelser som skall kunna åläggas. Om änd- ringsutrymmet i lagen ges en större omfattning än som senare utnyttjas i praktiken. kan kostnaderna för en gardering för eventuella framtida hän- .
delser slå igenom och medföra alltför höga finansieringskostnader för osäkra företag. Eftersom omprövningsreglerna i enlighet med utredning- ens förslag bör göras generella. kan ett tak som i praktiken endast kommer att beröra ett fåtal företag innebära fördyringar för alla typer av företag som teoretiskt är underkastade samma tak-för omprövningsskyldigheten.
_ Utredningens förslag till begränsningar i företagares förpliktelser har utom i ett avseende godtagits vid remissbehandlingen. Begränsningarna innebär att det vid en omprövning inte skall få föreskrivas sådana nya eller ändrade villkor som medför att ändamålet med företaget inte kan tillgo- doses eller att dess förutsättningar rubbas avsevärt. Villkoren får inte heller åsamka tillståndshavaren. innehavare av rätt till andelskraft eller annan som har inrättat sig efter företaget någon förlust eller kostnad som står i missförhållandc till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas. Så långt godtar även jag förslaget. Som flera remissinstanser har påpekat bör dessutom hänsyn tas till de förpliktelser och inskränkningar som tidigare har ålagts tillståndshavaren till förmån för allmänna intressen över huvud taget och alltså inte endast till förmån för det intresse som skall tillgodoses vid omprövningen. vilket utredningen har föreslagit. Hänsyn bör emellertid endast tas till vad företagaren har fått underkasta sig till' följd av tidigare omprövningar och alltså inte till vad han har fått avstå enligt den ursprungliga tillståndsdomen i förhållande till ansökningen.
Som jag tidigare har antytt blir det av stor betydelse vid vilken tidpunkt omprövning av meddelade tillstånd tidigast skall kunna ske. Utredningen har gjort en värdefull analys av kostnadseffektcrna vid olika tidsperioder och räntesatser och drar slutsatsen att ekonomiska hänsyn inte utgör några större hinder mot att tidsfristen görs väsentligt kortare än den nuvarande nyprövningsperioden om 55 år. För en förkortning av tiden talar enligt utredningen också ekologiska skäl.
Enligt utredningen är det inte lämpligt eller ens möjligt att i lagen ange bestämda tider, när omprövning av tillstånd tidigast skall kunna ske. Tiden bör i stället bestämmas av tillståndsmyndigheten med hänsyn till omstän- digheterna i varje särskilt fall. Förutom tidens inverkan på finansieringsfrå- gan bör man därvid beakta den avskrivningstid som är vanlig eller ekono- miskt motiverad. Hänsyn synes också böra tas till de ekologiska förhållan- dena. den större eller mindre förändring av vattenstånds- och avrinnings- förhållandena som anläggningen medför. den olägenhet eller fördel som anläggningen medför från allmän eller enskild synpunkt samt graden av nytta för anläggningens ägare. Även det hydrologiska. materialets tillförlit- lighet är en faktor att beakta. Tiden bör i likhet med vad som nu är fallet vid nyprövning beräknas från utgången av den i tillståndsbeslutet bestäm-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 113
da arbetstiden eller igångsättningstiden. Enligt förslaget skall ompröv- ningsfrågan kunna tas upp när som helst efter den bestämda tidens utgång.
Remissinstanscrna ansluter sig i allmänhet till utredningens bedömning att omprövningstiderna kan sättas väsentligt kortar" än nuvarande ny- prövningstider. Flera instanser anser emellertid att man av rättssäker- hetsskäl bör sätta ut minimi- resp. maximitider i lagen. i likhet med vad utredningen har föreslagit i fråga om äldre vattenföretag.
Även jag anser att tidsfristerna för omprövning bör vara kortare än de nuvarande nyprövningsperioderna. Tiden bör som utredningen har föresla- git första gången bestämmas av vattendomstolen i tillståndsdomen med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet. Jag delar utredningens nyss redovisade uppfattning om vad som därvid bör beaktas. Jag vill särskilt stryka under att hänsyn måste tas till den avskrivningstid som anses motiverad för företaget. I motsats till utredningen anserjag det vara lämpligt att i lagen anges minimi- resp. maximitider för omprövningen. Av rättssäkerhetsskäl bör även de minsta företagen ges en tryggad ställning och omprövning för dem bör. i enlighet med vad utredningen har föreslagit beträffande äldre företag. kunna ske efter tio år. Beträffande de större företagen bör. bl. a. med hänsyn till det finansieringssystcm som tillämpas beträffande större vattenkraftverk — med ltt-åriga obligationslån och ytter- ligare beläningstid om tio år — tiden kunna vara längre. Omprövning bör dock alltid kunna ske efter 31) är. Jag förordar alltså att omprövningstiden bestäms till minst tio och högst 30 är. Tiden bör dock enligt min mening liksom enligt 24 %$ ML räknas från det beslutet om tillstånd att ta företaget i drift vinner laga kraft.
Nägra remissinstanser har ansett att en ny tidsfrist skall börja löpa. om någon omprövning inte påkallas vid utgången av den tidigare perioden. Jag kan hålla med om att. man därigenom skulle undanröia ett osäkerhetsmo- ment för tillståndshavaren. som med det av utredningen föreslagna syste— met kan riskera omprövning när som helst efter den första periodens utgång. Jag anser emellertid att fördelarna med utredningens förslag över— väger. Därigenom vinner man den fördelen att man genom att invänta att omprövningstidcn för andra företag i samma vattendrag går ut kan uppnå en samtidig omprövning av dessa. Detta är av betydelse inte minst i fråga om korttidsregleringarna i en älv.
När en omprövning har skett och nya eller strängare bestämmelser har meddelats. bör någon ny omprövning inte få påkallas förrän en viss tid har förflutit från omprövningsbeslutet. Den n_-'a omprövningsperioden bör be— stämmas inom samma minimi- och maximitider som enligt vad jag nyss har föreslagit bör gälla beträffande den första perioden. Det är som utredning- en har föreslagit lämpligast att denna tid bestäms av vattendomstolen i samband med omprövningen. '
Utredningen föreslär också en regel som skall möjliggöra tidigare om— prövning om det under löpande tillständspcriod inträffar händelser som 8 Riksdagen [%!/82. I saml. Nr [30
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 ' 114
inte har förutsetts i tillståndsbeslutet och som väsentligt ändrar förutsätt- ningarna för detta. Efter mönster av 24 & första stycket Ml. föreslås att nya eller strängare villkor för tillgodoseende av allmänna intressen skall kunna föreskrivas under löpande tillståndsperiod. om väsentliga ändringar har skett i vattenförhållandena. Utredningen stryker särskilt under att de vä- sentligt ändrade förhållandena skall vara av faktisk natur och att stadgan- det måstc tillämpas restriktivt.
Flertalet remissinstanser har godtagit utredningens förslag. Kraftverks- föreningen och VASO anser det dock rimligt att stadgandet kombineras med en föreskrift om en viss minimitid. inom vilken ändring i tillståndet inte bör få ske. Hovrätten för Nedre Norrland hävdar att endast yttre fysiska förändringar i vattenförhållandena bör kunna föranleda ompröv- ning. Tillkomsten av nya företag bör inte räknas hit. eftersom sådana måste anpassas efter befintliga företag. Växjö tingsrätt framhåller att det från företagarsynpunkt förefaller alltför osäkert om en omprövning av ett eller flera företag'utefter ett vattendrag skulle kunna dra med sig en omprövning för samtliga kraftverk i en älv eller älvsträcka.
Jag anser för min del att utredningens förslag innebär en lämplig avväg- ning mellan företagarintresset och samhällets behov av en möjlighet att i ' undantagsfall pröva om villkoren för ett tillstånd före den ordinarie tidsfris- tens utgång. Om man skulle bestämma en viss minsta tid för omprövning även i nu angivna fall. skulle syftet med-bestämmelsen inte uppnås. Jag kan alltså inte biträda förslaget att införa en sådan minimitid. Som utred- ningen har föreslagit bör omprövningen kunna ske endast vid faktiska förändringari vattenförhållandena. En anledning till omprövning kan vara tillkomsten av nya vatten- eller avloppsföretag. som förändrar vattensitua- tionen. samtidigt som en lämplig anpassning av de nya företagen av någon anledning inte har kunnat ske vid tillståndsprövningen av dessa företag. Utanför regelns tillämpning måste däremot falla t. ex. förändringar i sam- hällets uppfattning om vilka intressen som bör skyddas eller nya tekniska landvinningar. Jag biträder också utredningens ståndpunkt att en anled- ning till omprövning på denna grund kan vara att tillståndet beträffande ett eller llera vattenföretag utefter ett vattendrag har omprövats efter den tidsbestämda omprövningsperiodens utgång och att det härigenom upp- kommer väsentligt förändrade förutsättningar för andra företag i samma vattendrag. På så sätt kan man vinna den fördelen att tillstånden beträffan- de samtliga kraftverk i en älv eller en älvsträcka kan omprövas i anslutning -till varandra. _
Som ett karakteristiskt exempel då omprövning på grund av väsentligt ändrade förhållanden bör komma i fråga pekar utredningen på den situa- tionen att [lottningen läggs ned i ett vattendrag. För ägaren av ett kraftverk som tidigare har varit skyldig att släppa flottningsvatten upphör denna skyldighet, fastän detta också har tillgodosett andra intressen än flott- ningen (se NJA 1974 s. 130). Även jag anser att omprövning på angiven
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' jus
grund bör kunna ske i sådana fall. Vid omprövningen får övriga allmänna intressens behov av vattnet omsorgsfullt vägas mot kraftverksägarens intresse av detta. Jag kan därför inte biträda ett förslag från naturvårdsverl ket att i sådana fall ingen förändring får ske i vattendraget. om inte företagaren själv begär omprövning.
2.5.3 Ersättning från det allmänna vid omprövning av nya tillstånd Som jag tidigare har anfört skall tillståndshavaren i samband med om- prövningen kunna åläggas förpliktelser'av olika slag. De kan bestå i åläg- gande att utföra skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder elleri skyldighet att avstå en viss vattenmängd eller att på något annat sätt underkasta sig en produktionsförlust vid en anläggning i vatten. 1 de flesta fall torde en Sådan inskränkning i ett tidigare vattenrättsligt. tillstånd medföra en kostnad för tillståndshavaren. Kostnaden torde mera sällan motsvaras av någOn i ekonomiska termer klart uppskattningsbar vinst för det allmänna. Frågan uppkommer då vem som slutligt skall bära de aktuella kostna- derna — tillståndshavaren eller det allmänna. Jag vill i detta sammanhang betona att de begränsningar som enligt vad-jag tidigare har förordat skall gälla i fråga om tillståndshavarcns skyldighet att underkasta sig förpliktel- ser av olika' slag innebär en garanti för att hans kostnader under inga omständigheter skall kunna bli omöjliga att bära. Som jag skall redovisa senare (avsnitt 2.5.6) bör ett tillstånd i vissa fall kunna inskränkas även till förmån för ett enskilt intresse. Då bör full ersättning i princip tillfalla tillståndshavaren för därigenom uppkommande förluster, såvida det inte är fråga omlvidtagande av skadeförebyggande åtgärder. För produktionsförluster o.d. bör alltid full ersättning utgå. Man skulle kunna hävda att det från tillståndshavarens synpunkt inte finns någon anledning att "han själv skall bära förlusten. då ett motsvarande produktionshämmande ingrepp sker till förmån för ett allmänt intresse. Som näringslivets byggnadsdelegation framhåller skulle även andra skäl kunna anföras för att tillståndshavaren skall få full ersättning för förlusten. Om det allmänna står för kostnaderna. blir det en synlig finansiering över samhällets budget i stället för en ersättningsfri reglering. Därigenom skulle man kunna uppnå större säkerhet och utrymme för en rationell avvägning. Kostnaderna skulle i fortsättningen kunna betraktas som investeringar. som kan" uppskattas till sitt värde och ersättas. I varje fall skulle detta synsätt kunna tillämpas beträffande sådana allmänna intressen som själva är av ekonomisk natur. främst farleds- och flottledsföretag. Jag anser emellertid. i likhet med utredningen. att man inte'under alla omständigheter kan tillämpa principen om full ersättning åt tillståndsha- varen. när omprövning sker till förmån för allmänna intressen. Skälen för min ståndpunkt är följande. Utan en viss ersättningsfrihet skulle det allmänna ha svårt att hävda sina
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 " 116
intressen. En finansiering t. ex. genom vattenrättsliga avgifter torde. bort- sett i viss mån från liskeavgifter. inte förslå för omprövningsätgärder. eftersom avgifterna skall användas även till andra ändamål inom den av vattenföretaget drabbade bygden. Inte heller en anslagsgivning inom stats- budgetens ram torde alltid vara en framkomlig väg. I
Det är också ett faktum att många vattenföretag. särskilt avskrivna vattenkraftverk, är mycket vinstgivande. Detta innebär att ett sådant vat- tenföretag — även med hänsyn tagen till dess roll vid finansieringen av andra företag — väl kan bära en del av förlusten på grund av en ompröv- ning.
Som jag tidigare har anfört har den enskildes rätt att råda över vattnet redan enligt vår äldre rätt varit begränsad och till sitt innehåll bestämd av de allmänna ändamål som vattendragen har ansetts böra tillgodose. Kungs- ådre- och nyprövningsinstituten möjliggör redan i dag att allmänna intres- sen kan hävdas utan alltför stora kostnader för det allmänna.
Jag delar utredningens uppfattning att det invecklade regelsystem som kungsådrebestämmelserna nu bildar bör ersättas med enklare regler om begränsning i tillståndshavarens rätt till ersättning för intrång i vattenrät- ten. när en omprövning sker i syfte att tillgodose allmänna intressen. Rätten till full ersättning bör falla bort. när preciserade allmänna intressen av kvalificerad natur är i fråga. Jag biträder utredningens förslag att till de kvalificerade intressena hänföra allmän farled. allmän hamn. allmän flott- led, fiske och hälsovården samt den allmänna miljövärden. Som utredning- en anför bör däremot bland de nu berörda intressena inte räknas bevatt- ning eller torrläggning. som visserligen är kungsådreintressen enligt gällan- de VL men som främst måste betraktas som privatekonomiska intressen. Som jag skall utveckla senare (se avsnitt 2.5.7 ) kan det dock finnas skäl att i en annan ersättningssituation ta hänsyn till bevattnings- och torrläggningsintressenas egenskap av kungsådreintressen enligt gällande VL.
I fråga om skyldigheten att utan ersättning avstå vatten i kungsådrevat- tendragen gäller den historiskt betingade huvudprincipen att skyldigheten omfattar endast -viss del av den framrinnande vattenmängden. Även den nuvarande skyldigheten att utan ersättning vidkännas en produktionsför- lust vid nyprövning är partiell. Som utredningen föreslår bör en motsva-' rande ordning gälla enligt den nya lagen. när det är fråga om skyldighet för tillståndshavaren att avstå vatten eller fallhöjd eller" på annat sätt underkas- ta sig en produktionsförlust. Skyldigheten att avstå vatten utan full ersätt- , ning bör dock i enlighet med utredningsförslaget gälla i alla vattenområden och beträffande alla typer av vattenföretag.
När man närmare skall ange i vilken omfattning företagaren bör vara skyldig att utan ersättning underkasta sig inskränkningar bör man lämpli- gen. som utredningen har föreslagit. utgå från andelar av den rätt som omfattas av det tillstånd som omprövas. I en del fall kan man direkt knyta '
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 _ _ 117 -
an till produktionsvärdet av vattenföretaget. eftersom man som utredning- en framhåller därigenom får det mest adekvata uttrycket för företagarens ' belastning. Det gäller vattenkraftverk samt regleringar och överledningar för kraftändamål. Företagaren bör alltså medges rätt till ersättning för det produktionsbortfall som åsamkas honom genom nya villkor vid ompröv- ningen till den del värdet av detta bortfall överstiger en viss andel av produktionsvärdet vid anläggningen. För vattenkraftverk bör produktions- värdet bestämmas till värdet av den vattenkraft i tillgodogjort skick som kan uttas vid kraftverket. Avdrag bör därvid ske för den kraftökning som föranleds av förekommande regleringar eller överledningar (jfr i fråga om nyprövningspliktiga företag 4 kap. 6 5 1 mom. andra stycket VL). Produk- tionsvärdet vid reglering och överledning för kraftändamål bör anges som det värde varmed till följd av regleringen eller överledningen den vid varje kraftverk uttagbara kraften blivit ökad eller. när åtgärden innebär att förut Uttagbar vattenkraft kan utnyttjas på ett fördelaktigare sätt. den därigenom uppkomna värdeförhöjningen.
Beträffande andra vattenföretag än de nu nämnda kan det vara svårt eller rent av omöjligt att objektivt uppskatta ett produktionsvärde. t. ex. en vattentäkt för kommunal vattenförsörjning. Då får man. som utredningen förordar. tillgripa andra metoder. Ersättningsfriheten för det allmänna bör i sådana fall motsvara en viss del av den vattenmängd som. får tillgodogöras (t.ex. vid ytvattentäkt och vattenöverledning för annat än kraftändamål). av den fallhöjd som berörs (t.ex. vid rensning) eller en viss del av det regleringsmagasin som får utnyttjas (vid vattenreglering för annat än kraft- ändamål).
Utredningens förslag att den andel som inte kompenseras skall ligga inom gränserna 1/5—1/20 av produktionsvärdet resp. vattenmängden. fall- höjden eller magasinsvolymen och att den skall närmare bestämmas av . tillståndsmyndigheten i samband med tillståndsbeslutet har med endast något undantag lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även jag anser förslaget vara lämpligt. Som utredningen anför bör tillståndsmyn- digheten vid sin prövning ta hänsyn till bl. a. företagets inverkan på vatten- stånds- och avrinningsförhållandena. den fördel eller olägenhet som företa- get väntas medföra från allmän och även enskild synpunkt. graden av nytta för tillståndshavaren och innehavare av rätt till andelskraft samt längden av tidsfristen för omprövning.
Somjag tidigare har förordat bör produktionshämmande inskränkningar också kunna föreskrivas före den ordinarie omprövningstidens utgång vid väsentligt ändrade förhållanden. I enlighet med vad utredningen har före- slagit bör i sådana fall den andel som inte kompenseras reduceras med hänsyn till den tid som återstår fram till den ordinarie omprövningstid- punkten.
Företagaren kan också åsamkas kostnader av annat slag än de nu nämnda på grund av en omprövning till förmån för allmänna intressen,
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 118
t. ex. ålägganden att utföra skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder. Exempel på sådana åtgärder är utförande av spegeldammar. erosionsskydd och fisktrappor samt utsättning av fisk. Enligt utredningen bör företagaren i sådana fall själv bekosta åtgärderna. eftersom kostna- derna bedöms bli förhållandevis måttliga. Jag biträder förslaget.
2.5.4. Omprövning av äldre tillstånd till förmån för allmänna intressen
Mina hittills redovisade överväganden ifråga om omprövning för att tillgodose allmänna intressen avser vattenföretag. vartill tillstånd meddelas efter den nya lagens ikraftträdande._De förordade bestämmelserna reglerar alltså villkoren för företagaren vid nya ansökningar om tillstånd. Företaga- ren. hans kreditgivare och andra intressenter vet då på grund av föreskrif- terna i samband med tillståndet vilka villkor som kommer att gälla för omprövning. periodens längd och hur stor del av de tillkommande kostna- derna etc. som inte kompenseras. De har sålunda att göra sina ekonomiska och tekniska bedömningar rörande företagets utförande med kännedom om dessa förutsättningar.
Annorlunda förhåller det sig med sådana vattenföretag. vartill tillstånd har meddelats före den nya lagens ikraftträdande. Ett införande av vidgade omprt'ivningsmöiligheter beträffande sådana företag -— alltså utöver de möjligheter som enligt gällande VL föreligger pågrund av bl. a. kungsådre- och nyprövningsbestämmelserna -— strider mot grundsatsen att en lörcta- gare i förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt handlande.
Utredningen har efter en inventering utförd i samarbete med kammar- kollegiet och naturvårdsverket funnit att det föreligger behov av ompröv- ning även av äldre tillstånd. Ett sådant behov torde enligt utredningen vara särskilt uttalat när det gäller tillstånd som har kommit'till under en tid då naturvårds- och miljöskyddsintressena inte beaktades på samma sätt som nu. Även med tanke på fiskets intresse är en vidgad omprövningsmöjlighet befogad.
Utredningen föreslår att de nya omprövningsreglerna. med vissa modif- kationer av hänsyn till tillståndshavarna och kreditgivarna. skall tillämpas även på äldre företag. Omprövningsmöjligheten skall inträda först efter tio år från den nya lagens ikraftträdande. I fråga'om kraftverk eller regleringar . eller överledningar krävs dessutom att 30 år har förflutit från arbetstidens utgång. Omprövning skall dock alltid få ske om väsentliga ändringar i vattenförhållandena sker efter den nya lagens ikraftträdande. Vissa sär- regler föreslås beträffande sådana vattenföretag som idag är underkastade nyprövningsskyldighet.
Även reglerna om skyldighet för företagare att utan ersättning underkas- ta sig inskränkningar vid omprövning till förmån för kvalificerade allmänna intressen föreslås i princip bli tillämpliga på äldre företag. Eftersom den andel av kostnaderna som inte kompenseras inte har kunnat bestämmas i samband med det gamla tillståndsbeslutet. föreslår utredningen att denna
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 119
en gång för alla fastställs till 1/20 av vattenmängden. magasinsvolymen eller fallhöjden resp. av produktionsvärdet vid kraftverk och regleringar eller överledningar för kraftändamål.
Förslaget att vidga omprövningsmöjligheterna beträffande äldre vatten- företag har fått ett övervägande positivt mottagande. Bl.a. kammarkolle— giet. fiskeristyrelsen och naturvårdsverket tillstyrker det utan reserva- tioner. Några remissinstanser förordar emellertid modifikationer i försla- get. innebärande längre övergångstider eller oinskränkt ersättningsrätt för tillståndshavaren. Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter behovet av omprövningsbestämmelser för andra än nyprövningspliktiga företag.
Helt negativa till förslaget är Svea hovrätt. kraftverksföreningen, VASO och näringslivets byggnadsdelegation. som motsätter sig en sådan lagstift- ning av rättssäkerhetsskäl. Kraftverksföreningen och VASO åberopar här- vid en promemoria av professorn Ole Westerberg om rättskraften hos äldre lagakraftvunna tillstånd till vattenföretag.
Ävenjag anser att detär ett rättssäkerhetsintresse att en lagstiftning som möjliggör omprövning av ett vattenrättsligt tillstånd inte utan starka skäl görs tillämplig på äldre tillstånd. Jag anser emellertid att sådana starka skäl föreligger i detta lagstiftningsärende. Som utredningen har visat är behovet av omprövning i själva verket särskilt stort i fråga om äldre vattenföretag. som kan ha fått tillstånd utan att sådan hänsyn har tagits till motstående allmänna intressen som skulle ha skett vid en senare bedömning. '
Jag förordar på grund av det anförda att omprövningsmöjligheterna också skall omfatta tillstånd som har meddelats med stöd av äldre lag. Som utredningen framhåller är dock särskild hänsyn mot tillståndshavarna och kreditgivarna påkallad beträffande sådana äldre tillstånd. Vissa övergångs- tider innan omprövning får påkallas bör bestämmas. Jag biträder Utred- ningens förslag i fråga om de tider som därvid bör gälla.
2.5.5. Ersättning från det allmänna vid omprövning av äldre tillstånd
Utredningens förslag om skyldighet för innehavare av äldre vattenföre- tag att utan ersättning underkasta sig inskränkningar innebär en utvidgning i förhållande till gällande VL på det sättet att skyldigheten avses gälla alla vattenföretag oavsett storlek eller belägenhet. Samtidigt är den föreslagna andelen av kostnader etc. som inte kompenseras. 1/20. mindre än vad tillståndshavaren i vissa fall skulle kunna få avstå enligt kungsådre- och nyprövningsbestämmelserna. Som utredningen framhåller kan denna an- del grovt räknat antas motsvara i genomsnitt 1/3 av lågvattenmängden, dvs. den vattenkvantitet som en företagare enligt gällande kungsådrebe- stämmelser nu måste avstå utan ersättning när en viss konstant vatten- mängd behövs för att tillgodose ett kungsådreintresse. t. ex. vid slussning. Som enjämförelse kan nämnas att den tidigare förordade övre ersättnings- gränsen vid omprövning av nya företag, 1/5. ungefär motsvarar lågvatten- föringen. dvs. den genomsnittliga vattenföring som krävs för att ekosyste- met skall kunna fungera någorlunda tillfredsställande. _
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 120
Även om den totala effekten av utredningsförslaget teoretiskt skulle kunna bli ungefär jämförbar med belastningen enligt gällande VL. är det givet att förslaget skulle kunna innebära försämringar för tillståndshavare i det enskilda fallet. VASO och kraftverksföreningen har uppgivit att enligt en inventering av kraftverk och regleringsföretag som tillhör föreningens medlemmar det finns ett stort antal sådana företag. i varje fall över 300. som inte är underkastade VL:s regler om vare sig nyprövning eller kungs- ådra. Enligt dessa remissinstanser kan det för många av de angivna företa- gen medföra svåra följder. om de skulle tvingas att utan ersättning avstå en del av anläggningens produktionsvärde.
Enligt min mening kräver rättssäkerhetsskäl att frågan om skyldighet att avstå vatten etc. utan ersättning görs avhängig av om det företag som omprövas är underkastat de inskränkningar i ersättningsrätten som gällan- de VL uppställer genom kungsådre- och nyprövningsbestämmelserna (jfr. 2 kap. 18.5 regeringsformen).
Jag förordar sålunda att innehavare av företag. vartill tillstånd har erhål- lits enligt VL eller äldre vattenrättslig lagstiftning och som inte är under- kastade vare sig kungsådre- eller nyprövningsbestämmelserna. alltid skall vara berättigade till full ersättning för en förlust eller kostnad till följd av en omprövning, oavsett om avståendet sker för att tillgodose kvalificerade allmänna intressen eller inte. '
När det däremot gäller företag som i dag är underkastade kungsådre- och/eller nyprövningsbestämmelserna bör en viss ersättningsfrihet för det allmänna föreligga. Nu är emellertid förhållandena olika för de olika före- tag som i dag är underkastade kungsådre- och/eller nyprövningsbestäm- melserna. För att uppnå en fullständig rättvisa skulle man i princip ha en lagreglering som gick ut på att en tillståndshavare var skyldig att vid omprövning utan ersättning avstå endast den andel som återstod för det allmänna att ersättningsfritt tillgodogöra sig enligt de äldre bestämmelser- na. Detta skulle alltså innebära att de omvittnat komplicerade kungsådre- bestämmelserna och även nyprövningsbestämmelscrna skulle komma att tillämpas för all framtid eller i varje fall så länge någon andel som inte. kompenserades fanns kvar.
En lagreglering av antytt slag skulle enligt min mening komplicera regel- systemet på ett oacceptabelt sätt. Jag biträder därför utredningens förslag att man i stället schabloniserar ersättningsfriheten för det allmänna. Om denna i enlighet med utredningens förslag sätts så lågt som till 1/20 av produktionsvärdet för vattenkraftföretag och i övriga fall till 1/20 av fall- höjden. vattenmängden eller magasinsvolymen. bör man enligt min mening kunna acceptera att andelen. tillsammans med vad tillståndshavaren tidi- gare har fått avstå. kanske i något enstaka fall kan överstiga vad företaga- ren skulle ha fått avstå enbart på grund av kungsådre- eller nyprövnings- bestämmelserna i VL.
På grund av det anförda förordar jag att den som har ett tillstånd till ett
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 ' 121
vattenföretag. varpå kungsådre- och/eller nyprövningsbestämmelserna är tillämpliga. vid omprövningar som sker efter den nya vattenlagens ikraft- trädande till förmån för tidigare angivna kvalificerade intressen skall vara tvungen att utan ersättning avstå från sammanlagt 1/20 av produktionsvär- det för kraftverksföretag resp. av fallhöjden. vattenmängden eller maga- sinsvolymen för övriga-företag.
2.5.6. Vissa andra amprövningsfrågor
Jag övergår nu till att behandla vissa andra omprövningsfrågor som har behandlats av utredningen och några remissinstanser.
Utredningen har föreslagit en motsvarighet till 2 kap. 31 5 första stycket m.fl. stadganden i VL som möjliggör meddelande av ändrade eller nya bestämmelser om innehållande eller tappning av vatten. dvs. vad som med hittillsvarande terminologi kallats vattenhushållningsbestämmelser. För- slaget har utom i ett avseende godtagits vid remissbehandlingen. Bl.a. Svea hovrätt och'VASO framhåller att den nya lagens allmänna tillåtlig- hetsregler och inte bestämmelserna om förutsättningarna för omprövning bör gälla när ändrade eller nya bestämmelser begärs av den som vill bättre
utnyttja vattenkraften i fallsträcka som tillkommer honom. Jag anser att de . allmänna tillåtlighetsreglerna, liksom lagens övriga bestämmelser om bl. a. tvångsrätt. såsom i gällande VL bör göras tillämpliga i samtliga fall då nya tappningsbestämmelser begärs.
Utredningsförslaget innebär att även staten skall kunna begära ändrade tappningsbestämmelser till förmån för vissa allmänna intressen. Emellertid ges tillräckliga möjligheter för staten att få även tappningsbestämmelser . omprövade inom ramen för den av mig tidigare förordade allmänna om- prövningsbestämmelsen. varför något behov av en ytterligare ompröv- ningsmöjlighet inte föreligger. ] övrigt tillstyrker jag utredningens för- slag. '
Principen om ersättningsfrihet för det allmänna vid omprövning till förmån för de tidigare nämnda kvalificerade intressena bör som utredning- en har föreslagit gälla även vid tillämpningen av nu ifrågavarande möjlighet att utverka ändrade tappningsbestämmelser. ] fråga om äldre företag bör enligt vadjag nyss har förordat en viss ersättningsfrihet föreligga endast då de nuvarande kungsådre- eller nyprövningsbestämmelserna skulle ha varit tillämpliga. I övriga fall bör full ersättning utgå till tillståndshavaren för produktionsförlust m.m.
Utredningen har vidare föreslagit att ett tillstånd att utnyttja yt- och grundvatten skall kunna omprövas till förmån för en annan vattentäkts- intressent. Förslaget har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Ävenjag anser att en sådan möjlighet är ändamålsenlig. Jag förordar därför att förslaget genomförs. Jag vill här också erinra om den möjlighet att omfördela vatten inom ramen för en bevattningssamfällighet. som jag kommer att förorda i avsnitt 2.12 .
Lagrådsremiss allmän mmivering
Prop. 1981/82: 130 122
2.5.7 Vissa ytterligareji'ågm' ont avstående av vatten m. m.
Det kan förekomma andra fall än vid omprövning. då en vattenrättsha- vare kan åläggas att avstå vatten m. m. Enligt utredningsförslaget skall. på samma sätt som vid omprövning. det allmänna vara befriat från skyldighe- ten att betala ersättning även i sådana fall när en vattenrättshavare åläggs att avstå vatten eller fallhöjd eller att underkasta sig en minskning av ett regleringsmagasin till förmån för ett kvalificerat allmänt intresse. Det är då fråga om ett avstående till förmån för ett vattenföretag. vartill tillstånd"
meddelas enligt den nya lagen och som utförs av företrädare för ett sådant intresse. Som exempel kan nämnas att staten. en kommun eller ett vatten- förbund fär tillstånd att utföra ett vattenföretag. t. ex. en s_it'ircstaurering. till förmån för den allmänna miljövärden.
Jag anser det viktigt att man underlättar genomförandet av vattenföretag som är angelägna från allmän synpunkt. Ett sådant vattenföretag, som alltså utförs i det allmännas regi. kan i många fall utgöra ett alternativ till sådana omprövningar somjag tidigare har talat om. Gällande VL:s bestäm- melser om kungsådra gör det möjligt för det allmänna att utan risk för omfattande ersättningskrav utföra sådana företag. Motsvarande bestäm- melser om ersättningsfrihet för det allmänna bör därför införas i den nya lagen.
Rörande frågorna om de intressen som bör tillgodoses utan ersättning samt hur omfattande denna ersättningsfrihet bör vara gör sig samma syn- punkter gällande som de som jag tidigare har redovisat vid mina övervä- ganden beträffande ersättningsfriheten för det allmänna vid omprövning. En total överensstämmelse är dock. som jag skall redovisa i det följande. inte lämplig. Till skillnad mot kungsådrcbcstämmelserna bör den nya la- gens regler om ersättningsfrihet liksom vid omprövning i princip tillämpas vid intrång i alla slags vattenområden. oavsett dessas belägenhet och beskaffenhet. Ett vattendrags egenskap av kungsådrevattendrag enligt gäl- lande VL bör dock inverka på frågan i vad mån ersättning skall utgå.
] överensstämmelse med utredningsförslaget och i likhet med vadjag har föreslagit i fråga om omprövning. bör en viss ersättningsfrihet för det allmänna komma i fråga när ett allmännyttigt vattenföretag medför att en vattenrättshavare måste avstå vatten eller fallhöjd eller underkasta sig en minskning i ett regleringsmagasin. För inskränkningar av annat slag bör full ersättning utgå.
Det finns anledning att ta hänsyn till vattenrättshavarens rättsliga situa- - tion. när man skall ta ställning till frågan om ersättning i nu förevarande fall. Man bör därvid skilja mellan följande situationer. En vattenrättsha- vare. som åläggs att avstå vatten m.m. till förmån för ett allmännyttigt vattenföretag. kan själv ha ett vattenrättsligt tillstånd som alltså inskränks på grund av det nya företaget. Ett sådant tillstånd kan i sin tur ha medde- lats enligt den nya lagen eller också enligt VL eller äldre bestämmelser. En annan situation är den då vattenrättshavaren inte har något vattenrättsligt tillstånd som inskränks.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 123
Vad först gäller inskränkningar i ett tillstånd som har meddelats enligt den nya lagen finns det. som också utredningen anser. inte någon anled- ning att göra någon skillnad mellan detta fall och omprövningar till förmån för allmänna intressen. I tillståndsdomen har fastställts vad tillståndsha- varen skall aVStå utan ersättning vid omprövning till förmån för de kvalifi— cerade allmänna intressena och motsvarande avstående utan ersättning bör ske i nu förevarande fall. Om avståendet sker innan den första om- prövningstidpunkten är inne. bör den andel som inte kompenseras redu- ceras med hänsyn härtill.
De kvalificerade allmänna intressen som bör få tillgodoses utan att ersättning utgår är desamma som vid omprövning. "nämligen det allmänna fiskeintresset. allmänna farleder. hamnar och flottleder. den allmänna miljövärden och hälsovården.
Då inskränkningar görs i ett tillstånd som har meddelats enligt VL eller äldre bestämmelser. skall enligt utredningsförslaget 1/20 av fallhöjden eller av den utnyttjade vattenmängden eller magasinvolymen avstås utan ersätt- ning. '
Detta innebär emellertid i vissa fall inskränkningar i givna rättigheter som inte har någon motsvarighet i gällande VL och som enligt min mening inte kan godtas. I enlighet med mina överväganden om ersättning från det allmänna vid omprövning av äldre tillstånd ( avsnitt 2.5.5 ) bör i stället inskränkningar utan ersättning få ske endast om detta skulle följa av gällande VL. Eftersom det i nu förevarande fall inte är fråga om någon omprövning av det meddelade tillståndet. blir det endast VL:s bestämmel- ser om kungsådra som kan komma i fråga. däremot inte nyprövningsbe- stämmelserna.
Det anförda leder alltså till att inskränkningar i givna tillstånd enligt VL eller motsvarande äldre bestämmelser till förmån för ett nytillkommande allmännyttigt vattenföretag skall kunna ske titan ersättning endast om det befintliga företaget är underkastat VL:s bestämmelser om kungsådra.
Som jag har sagt tidigare är VL:s bestämmelser om kungsådra mycket komplicerade. Av den anledningen harjag nyss förordat att den andel som inte kompenseras vid omprövning av äldre tillstånd. varpå VL:s kungs— ådre- och/eller nyprövningsbestämmelser är tillämpliga. schabloniseras till 1/20. Den ersättningsfria andelen i nu förevarande fall bör schabloniseras på motsvarande sätt. .
På grund av det anförda förordarjag att den som har ett äldre tillstånd. varpå de nuvarande kungsådrebestämmelscrna är tillämpliga. skall vara tvungen att till förmån för vissa företag som medges enligt den nya vatten- lagen utan ersättning avstå från sammanlagt 1/20 av produktionsvärdet för kraftverksföretag och av fallhöjden. vattenmängden eller magasinsvoly- men för övriga företag. .
De intressen som bör åtnjuta den nu förordade ersättningsfriheten när det är fråga om äldre tillstånd bör främst vara de allmänna intressen som
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 124
enligt vad jag tidigare har förordat bör åtnjuta motsvarande förmån vid omprövning och andra inskränkningar i tillstånd enligt den nya lagen. Emellertid kan man i detta sammanhang inte bortse från att dessa kvalifi- cerade intressen inte är helt desamma som de nuvarande kungsådreintres- sena. Till dessa räknas nämligen enligt 1 kap. 65 VL-torrläggnings- och bevattningsintressena. Varken torrläggningsintresset. som jag i fortsätt- ningen benämner markavvattningsintresset. eller bevattningsintresset är emellertid sådana intressen som vid omprövning enligt den nya lagen bör kunna tillgodoses utan att ersättning utgår. Inte heller bör de. somjag nyss har förordat. kunna tillgodoses utan ersättning vid inskränkningar på grund av nytillkommande vattenföretag i tillstånd som har meddelats enligt den nya lagen.
När det däremot gäller rätten att ta i anspråk vatten m.m. från ett företag som är underkastat de ersättningsinskränkande bestämmelserna om kungsådra enligt gällande VL finns det skäl att inta en annan stånd-
punkt. 1 dag har markavvattnings- och bevattningsintressenterna rätt att. åberopa kungsådrebestämmelserna som grund för en viss ersättningsfrihet när de ansöker om tillstånd till det ifrågavarande företaget. Den som har byggt i ett kungsådrevattendrag har således haft att räkna med att han kan bli tvungen att utan ersättning avstå från en viss vattenmängd eller fallhöjd till förmån för även dessa intressen. För dessa intressenskulle bortfallet av den förmån som ersättningsfriheten innebär kunna få negativa ekonomiska verkningar. särskilt som bevattnirigsföretagen under senare år har ökat i antal. Det får enligt min mening anses rimligt att markavvattnings- och bevattningsförctagen i nu förevarande hänseende behåller sin gynnade ställning. Jag förordar därför att även markavvattnings- och bevattnings- förctagen räknas till de kvalificerade företag som skall åtnjuta viss ersätt- ningsfrihet då de medför inskränkningar i ett vattenföretag. vartill tillstånd har meddelats enligt VL eller motsvarande äldre bestämmelser och som omfattas av kungsådrebestämmelscrna i VL.
Vad slutligen beträffar avstående av vatten. fallhöjd eller regleringsma- gasin som inte omfattas av något vattenrättsligt tillstånd bör. i enlighet med vad utredningen har föreslagit. vattenrättshavaren utan ersättning avstå från sammanlagt 1/20 av fallhöjden eller av den vattenmängd eller maga- sinsvolym som tillgodogörs av honom. I detta fall bör till de kvalificerade intressen som skall få tillgodoses utan ersättning inte hänföras markav- vattnings- eller bevattningsintresset.
2.5.8.F(')'rverkande av tillstånd
En nyhet för vattenrättens del utgör utredningens förslag att den vatten- rättsliga tillståndsmyndigheten skall kunna på framställning av kammar- kollegiet-i vissa fall förklara ett tillstånd förverkat och förbjuda fortsatt verksamhet. Så skall kunna ske dels när villkor i ett tillstånds- eller omprövningsbeslut i betydande mån har åsidosatts och dels när ett vatten-
'* Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 125
företag har övergivits eller underhållet har allvarligt försummats eller när ett tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under längre tid.
Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Svea hovrätt och LRF har emellertid velat vidga omprövningsmöjligheten. Hov- rätten erinrar om att det står sökanden fritt att inte begagna sig av ett erhållet tillstånd. Detta kan medföra att en sökande. som uppenbart inte tänker utnyttja sitt tillstånd. kan hindra någon annan att få tillstånd till ett vattenföretag under hela byggnadstiden. Problem av detta slag har upp- kommit i torrläggningsmål. Det synes enligt hovrätten lämpligt att den som på detta sätt hindras av ett gällande. inte utnyttjat tillstånd efter förslagsvis halva byggnadstidens förlopp kan utverka att tillståndet förklaras förfallet. Hovrätten anför vidare att frågan om övergivande av vattenföretag kan bli aktuell oftare än hittills genom en större utbyggnad av minikraftverk, som företrädesvis skall förläggas till gamla dammar. Enligt hovrätten torde det i många fall stöta på betydande svårigheter att avgöra om ett företag har övergivits. medan det förefaller betydligt lättare att fastställa att ett till- stånd inte har utnyttjats under viss längre tid. En enklare reglering skulle således vara att ställa upp endast den sistnämnda grunden för förverkande av tillståndet. i synnerhet om man redan i lagtexten anger den tidsrymd — förslagsvis 25 år , under vilken anläggningen inte skall ha nyttjats för att ett förverkandeyrkande skall kunna bifallas. Det synes enligt hovrätten
befogat att vid sidan av kammarkollegiet bereda enskilda möjlighet att . väcka talan om förverkande.
LRF framhåller att det i dag finns flera gamla dämningsrätter för olika ändamål som inte har utnyttjats på lång tid. Befolkningen i området har anpassat sig till rådande förhållanden. När nu intresset för exempelvis minikraftverk har börjat ta fart. har också-intresset för att utnyttja dessa äldre tillstånd ökat. Enligt gällande praxis medför ett återupptagande av den gamla dämningen inte någon skyldighet för tillståndshavaren att ersät- ta därvid uppkommande skador. Förbundet anser att det är mycket otill- fredsställande att sådana allvarliga förändringar av sedan lång tid rådande vattenförhållanden får ske utan hänsyn till motstående intressen. [ lagen bör enligt förbundet införas en bestämmelse om att dämningsrätter som inte har utnyttjats under lång tid är förverkade.
VASO anför däremot att den föreslagna förverkandebestämmelsen upp- enbarligen kan medföra rättsförluster. som kan representera ett avsevärt värde. Tillkomsten av ett minikraftverk kan t. ex. vara beroende av att ett gammalt tillstånd kan utnyttjas. Enligt VASO bör därför gälla att ett tillstånd inte får förklaras förverkat. om rättighetens innehavare gör troligt att rättigheten inom_rimlig tid kommer att begagnas.
Syftet med den av VASO efterlysta bestämmelsen uppnås redan inom ramen för den av utredningen föreslagna bestämmelsen. som ger utrymme för en sannolikhetsbedömning rörande ett framtida ianspråktagande av
Lagrådsremiss allmän nmrivering
Prop. 1981/82: 130 126
tillståndet. LRF synes Vilja ha en bestämmelse som medför att dämnings- rätter som inte har utnyttjats under lång tid automatiskt skall vara förver- kade. Som utredningen anför skulle en sådan bestämmelse vara olämplig av praktiska skäl och då främst från bevisningssynpunkt. Tvister om . förnyad rätt till ersättning för exempelvis dämningsskador. som redan en gång blivit slutligt ersatta. kan komma att uppstå. Jag kan därför inte biträda LRFzs förslag. Jag anser mig inte heller kunna biträda Svea hov- rätts förslag om talerätt för enskildasakägare. En sådan ordning skulle kunna medföra onödiga processer. Det'är enligt min mening lämpligast att talerätten anförtros endast åt kammarkollegiet som företrädare för all- männa intressen. Förverkandefrågorna är av den karaktären att de bör handläggas som ansökningsmål. På grund av det anförda förordar jag att utredningens förslag till förver- kandebestämmelser genomförs.
2.5.9. Omprövning beträffande samfälligheter
Mina hittills redovisade överväganden när det gäller omprövning m. m. avser förhållandet mellan tillståndshavaren samt motstående allmänna och enskilda intressen. Behov av särskilda omprövningsbestämmelser förelig- ger emellertid i de fall när ett vattenföretag drivs i form av en vattenrättslig samfällighet och förhållandena har ändrats beträffande deltagarkretsen m.m; Utredningen har föreslagit sådana regler i fråga om markavvatt- nings—. vattenreglerings— och vattenöverledningssamfälligheter. Förslagen har lämnatslutan erinran av remissinstanserna och ävenjag förordar att de genomförs. Motsvarande regler bör också gälla i fråga om sådana bevatt- ningssamfälligheter som enligt vad jag förordar (se avsnitt 2.12 ) skall kunna bildas enligt den nya lagen. Till den närmare utformningen av dessa bestämmelser återkommerjag i specialmotivcringen.
2.6 Underhåll och tillsyn m. m.
Hänvisningar till S2-5-9
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
2.6.1. Underhåll och tillsyn
Vattenföretag kan medföra omfattande verkningar i olika hänseenden. Många intressen kan vara beroende av att ett företag sköts riktigt och att underhållet inte försummas. Kraven på skötseln och underhållet skiftar med hänsyn till företagens art och storlek. De är naturligtvis störst i fråga om dammar och andra dämmande anordningar. Utomlands har det vid flera tillfällen inträffat att stora dammar har brustit med omfattande skador som följd. Vårt land har däremot. med tanke på det stora antalet dammar i våra vattendrag, varit anmärkningsvärt förskonat från översvämningska- tastrofer på grund av damtnbrott.
En översvämningsolycka inträffade dock år 1973 på grund av ett damm- brott vid Sysslebäck i Värmland. Den orsakade ett dödsfall och omfat- tande materiella skador. Denna olycka berodde emellertid- inte på bris- tande underhåll av dammen.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 127
Även om hittillsvarande förhållanden i vårt land kan sägas ha varit goda i . Lagrådsremiss fråga om dammars och andra vattenföretags säkerhet. kan även relativt allmän motivering små kraftverks- och regleringsdammar under ogynnsamma omständigheter vålla svåra skador. om de brister. Det är alltså ett väsentligt trygg- hetsintressc att underhållet och skötseln av sådana anläggningar inte efter- sätts. Detsamma gäller andra typer av vattenbyggnader.
Underhålls- och säkerhetsfrågorna beträffande vattenbyggnader disku- teras utförligt av utredningen. I fråga om skyldigheten att underhålla och sköta ett vattenföretag med däri ingående anläggningar föreslår utredning- en ingen ändring i förhållande till VL. Utredningen föreslår alltså att det skall åligga ägaren att svara för anläggningarnas underhåll och se till att företaget fungerar tillfredsställande med hänsyn till motstående intressen.
Principen om ägarens ansvar har godtagits av samtliga remissinstanser och även jag anser att den bör vara en självklar grundsats i den nya vattenlagen . Den bör som utredningen har anfört vara tillämplig oavsett. om tillstånd till vattenföretaget har erhållits eller inte.
I vissa fall kan det vara svårt att finna någon ansvarig ägare till en anläggning. t.ex. i fall då den har övergivits. Jag återkommer senare ( avsnitt 2.6.3 ) till de problem som hänger samman härmed.
Enligt VL gäller inte något straffansvar för försummelse av underhålls- plikten. Däremot kan länsstyrelsen sedan den I januari l977 antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidta rättelse (se 2 kap. 33.5 andra stycket VL och prop. 1975/76: 215 s. 93).
Enligt min mening bör i den nya lagen införas bestämmelser om straff- ansvar i fråga om försummelse av såväl skyldigheten att underhålla en. anläggning som skyldigheten att driva en verksamhet _i vatten. Jag åter- kommer till denna fråga i specialmotiveringen.
Genom den nyss nämnda ändringen i VL har slagits fast att det allmänna har ett visst ansvar för kontrollen av vattenbyggnader. Utredningen har vidareutvecklat denna princip. Det är sålunda enligt utredningens me'ning ' inte tillräckligt med en allmän regel om ägarens underhållsskyldighet. Regeln måste kompletteras med bestämmelser som ger det allmänna möj-i ligheter att övervaka anläggningarnas konstruktion och även fortlöpande kontrollera deras underhåll och skötsel. Denna ståndpunkt har vunnit allmän anslutning under remissbehandlingen och även jag biträder försla- get.
Kontrollbehovet är naturligtvis skiftande. Det kan sägas vara mindre i fråga om anläggningar som förvaltas av statens vattenfallsverk. som har en egen kontrollorganisation. eller som tillhör medlemmar av Svenska kraft- verksföreningen, som genom sin kommitté för dammsäkerhetsfrågor har sin uppmärksamhet riktad på frågan om kontroll av dammbyggnaders underhåll och säkerhet. De rutiner för kontroll som dessa organ tillämpar torde utgöra goda garantier för att t.ex. dammbrott inte skall behöva inträffa. '
Prop. 1981/82: 130 128
Som utredningen har anfört förvaltas emellertid endast en mindre del av landets dammbyggnader av staten.-; vattenfallsverk eller medlemsföretag i kraftverksföreningen. Det största antalet dammar tillhör i stället mindre kraftverksföretag och belysningsföreningar. flottningsföreningar. kom- muner. kvarnägare och sågverksägare samt enskilda i övrigt. I allt större utsträckning har också dammarnas: ursprungliga ändamål fallit bort. Kvar- nar och sågverk har lagts ned och flottningen har upphört. medan dam- marna finns kvar med ofta försämrad tillsyn och eftersatt underhåll. Man måste också beakta alla andra typer av anläggningar i vatten än damm- byggnader. där ägareförhållandena kan vara än mer skiftande och där kontrollbehovet i flera fall kan vara stort.
Härtill kommer att det allmänna måste ha möjligheter att övervaka att vattenföretagen handhas i överensstämmelse med givna föreskrifter. Den- na tillsyn bör givetvis utövas oberoende av ägareförhållandena.
' På grund av det anförda biträderjag utredningens förslag att den offent- liga tillsynen över-vattenföretagen bör omfatta alla typer av företag och inte utesluta anläggningar som tillhör en viss ägarkategori. En annan sak. som jag skall återkomma till senare. är att anläggningens art och ägarför— hållandena bör inverka på frågan om tillsynens genomförande och omfatt- _ ning i praktiken.
Frågan om den offentliga kontrollenkan aktualiseras vid skilda tid- punkter. nämligen vid den vattenrättsliga tillståndsprövningen. under byggnadstiden. efter anläggningarnas färdigställande samt därefter fortlö- pande under företagets bestånd.
Den granskning från speciella synpunkter som krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar enligt lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar m.m. (omtryckt 1978: 163) verkställer före den vattenrättsliga tillståndsprövningen beträffande vissa större kraftförsörj- ningsanläggningar bidrar till att säkerhetsaspekterna kan tillgodoses vid sådana anläggningars tillkomst. Enligt min mening behövs emellertid ock— så en sakkunnig vattenbyggnadsteknisk granskning inom ramen för den vattenrättsliga lagstiftningen.
De anläggningar där kontrollen är särskilt angelägen. nämligen damm- byggnader och liknande dämmande anordningar. blir regelmässigt under- kastade tillståndsplikt enligt den nya vattenlagen . Det ställer sig därför naturligt att. 'som utredningen med instämmande av remissinstanserna har föreslagit. tillståndsmyndigheten vid tillståndsprövningen granskar ritning- ar rörande anläggningens konstruktion och hållfasthet. grundläggning. ut- skovens avbördningsförmåga. krönhöjd. släntlutning osv. Behövliga före— skrifter för företagaren i sådana hänseenden bör tas in i tillståndsbeslutet.
Myndighetskontrollen i samband med tillståndsprövningen kan natur- ligtvis endast avse huvuddragen av konstruktionen m.m. Detaljutform- ningsfrågor måste man liksom hittills i viss utsträckning överlämna åt den byggande själv. Det får bl. a. ankomma på denne att. inom ramen för de av
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 129
tillståndsmyndigheten meddelade förskrifterna. se till att säkerhetsaspek- terna tillgodoses vid detaljutformningen av anläggningen. Företagaren har naturligtvis också själv intresse av anläggningens säkerhet och han kan under inga förhållanden befrias från sitt ansvar i detta avseende.
I och för sig kan man tänka sig att ha ett förfarande med besiktning av ett offentligt organ under byggnadstiden. Utredningen anser emellertid inte att en sådan ordning bör införas. Jag delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning. Den ifrågasatta ordningen skulle bli alltför resurskrä— vande och svår att genomföra i praktiken. I den mån behov av en sådan besiktning i visst fall skulle uppkomma. bör det kunna tillgodoses inom ramen för den tillsynsfunktion som byggnadsnämnden har enligt byggnads- lagstiftningen.
Däremot bör det. som utredningen har föreslagit. finnas möjligheter att i efterhand få konstaterat att en färdigställd anläggning i vatten har utförts i enlighet med tillståndsbeslutet och på ett från säkerhetssynpunkt betryg- gande sätt. Den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten bör därför. i likhet med vad som kan ske enligt VL. kunna förordna om sådan besiktning i tillståndsbeslutet.
Som jag tidigare har framhållit behövs Också en fortlöpande offentlig tillsyn över underhållet och skötseln av vattenföretagen. Tillsynen bör omfatta alla typer av vattenföretag oberoende av vem som är företagets ägare och oavsett om tillstånd enligt den nya vattenlagen eller äldre lag har lämnats till företaget eller inte.
Utredningen konstaterar att ingen befmtlig myndighet uppfyller alla de krav som bör ställas på en vattenrättslig tillsynsmyndighet i fråga om bl.a. teknisk och-hydrologisk sakkunskap och därtill lokalkännedom. Utred- ningen avvisar för sin del tanken på att tillskapa en ny, central myndighet för tillsynsuppgiften liksom att dela denna mellan en central myndighet. t. ex. naturvårdsverket. och regionala organ. [ stället föreslår utredningen att uppgiften som vattenrättslig tillsynsmyndighet anförtros åt länsstyrel- sen. 1 speciella fall bör dock enligt utredningens förslag en särskild sakkun- nig kunna förordnas'att utföra tillsynsuppgifter vid sidan av länsstyrelsen.
De flesta remissinstanserna godtar förslaget om länsstyrelsen som till- synsmyndighet, dock liksom utredningen under förutsättning att länssty-
relsernas resurser. som i dag anses vara otillräckliga. förstärks. Flera ,
remissinstanser är dock kritiska till förslaget och bland dessa lanseras främst tanken på ett centralt tillsynsorgan.
För egen del vill jag påpeka att tillsynsfrågan egentligen rör två former av tillsyn som delvis har olika karaktär. nämligen underhållstillsyn och handhavandekontroll. Underhållstillsynen kan sägas främst avse vatten- byggnadstekniska och geotekniska frågor. medan handhavandekontrollen kan komma att kräva kvalificerade hydrologiska bedömningar. Trots att det alltså egentligen är fråga om två olika former av tillsyn anserjag att det föreligger ett sådant samband mellan dem att tillsynen i båda hänseendena
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 130
bör antförtros åt en myndighet. Det är emellertid av stor vikt att man inom ramen för en sådan myndighets tillsyn tar till vara de specialkunskaper inom olika områden som vissa myndigheter och även andra organ besitter. Jag tänker då särskilt på sådana sakkunniga organ som Sveriges Meteoro— logiska och Hydrologiska lnstitut (SMHI), Sveriges Geologiska Undersök- ning (SGU) och den centrala och regionala statliga tiskeriadministrationen. Vad angår markavvattnings— och bevattningsföretag besitter lantbruks— nämnderna en särskild sakkunskap.
Jag delar utredningens uppfattning att den samordnade vattenrättsliga tillsynen bör anförtros åt länsstyrelserna. Jag har grundat mina övervägam den främst på följande omständigheter.
Länsstyrelserna fullgör redan tillsynsuppgifter enligt ML och flottnings- lagstiftningen. Enligt 2 kap. 33 & VL har länsstyrelsen visst ansvar för åtgärder i fall då underhållsansvarct har eftersatts. lnom länsstyrelsen finns på grund av dess uppgifter inom andra områden. främst inom den fysiska planeringen samt natur- och vattenvården. god kännedom om förhållandena i många av länets vattendrag och andra vattenområden. Länsstyrelsen fullgör vidare uppgifter inom katastrofberedskapen. som bl. a. innebär inventering av katastrofrisker. t. ex. översvämningsrisker,jfr rapporten (Ds Jo l978:9) inventering och registrering av dammar och lägen för små vattenkraftverk.
Med hänsyn till det anförda kommer det ansvar för tillsynen av vatten- företag som nu läggs på länsstyrelserna inte att medföra en sådan utvidg— ning av arbetsuppgifterna att ytterligare resurser behöver ställas till deras förfogande. Jag vill i sammanhanget peka på att vissa tillsynsuppgifter enligt ML kan komma att överföras från länsstyrelserna till hälsovårds- nämnderna enligt vad som föreslagits i prop. 1980/81:92 . Möjligheter kan då finnas att utnyttja ledig kapacitet vid länsstyrelserna för den vattenrätts- liga tillsynen.
I vissa fall kan den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten redan när till- stånd till ett vattenföretag lämnas förutse att det föreligger behov av särskild tillsyn rörande speciella frågor som länsstyrelsen kommer att sakna möjligheter att fullgöra. Det kan t. ex. gälla att följa tillämpningen av meddelade bestämmelser om innehållande och tappning av vatten. anting- en under en prövotid eller efter den tidpunkt då slutliga bestämmelser i ämnet har fastställts. Det kan också gälla exceptionellt svåra grundlägg- ningsförhållanden. För sådana fall bör tillståndsmyndigheten. som utred- ningen har föreslagit. redan i tillståndsbeslutet kunna förordna en särskild sakkunnig att vid sidan av länsstyrelsen utöva tillsyn i det speciella hänse- endet. På länsstyrelsen bör dock ankomma att föranstalta om tvångsåtgär- der. då försummelser uppdagas vid sådan tillsyn.
Enligt utredningen bör restriktivitet iakttas beträffande förordnande av en särskild sakkunnig. Detta hänger bl. a. samman med utredningens ståndpunkt i fråga om fördelningen av kostnaderna för tillsynen. Utred-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 131
ningen föreslår sålunda att kostnaderna-för länsstyrelsernas tillsyn bör stanna på statsverket. medan tillsynen genom särskild sakkunnig bör beta- las av tillståndshavaren — företagaren.
Två remissinstanser. kammarkollegiet och SMHI. har föreslagit att till- synskontrollen i båda fallen bör bekostas av företagaren. Detta har också föranlett dessa remissinstanser att förorda mindre restriktivitet i fråga om förordnande av särskild tillsynssakkunnig.
Enligt min mening finns det f.n. ingen anledning att frångå utredningens förslag i fråga om kostnadsansvaret för den offentliga tillsynen. Jag vill dock erinra om miljökostnadsutredningens förslag i SOU 1978: 43 om avgiftsbeläggning för täckning av myndigheternas kostnader för tillsyn enligt mi[jöskyddslagstiftningen. Detta förslag bearbetas och vidareut- vecklas f. n. på regeringens uppdrag av naturvårdsverket. De skäl som kan anföras till grund för en sådan avgiftsbeläggning inom miljövårdsområdet kan göras gällande även inom det vattenrättsliga området. Det kan därför flnnas anledning att återkomma till kostnadsfrågan när naturvårdsverket har slutfört sitt uppdrag.
Jag delar utredningens uppfattning att det bör föreligga särskilda skäl för att en särskild sakkunnig skall förordnas att utöva tillsynen. Förordnande bör meddelas endast vid mera komplicerade och svårbedömda förhållan- den. t.ex. vid samordnad tappning som berör flera företag. då utomståen- de inte har möjligheter att bedöma förhållandena och stora skadeverkning- ar kan bli följden om föreskrivna tappningsbestämmelser åsidosätts. Kon- trollen bör kunna avse förhållandena inte bara under en prövotid utan även tiden efter det att slutligt tillstånd har lämnats. vilket enligt gällande rätt inte anses kunna ske mot företagarens vilja (se NJA 1976 s. 165). Observa- tioneri sistnämnda fall kan tjäna som god ledning om det skulle bli aktuellt att ompröva villkoren för tillståndet.
Även i övrigt biträder jag utredningens förslag rörande den närmare utformningen av tillsynssystemet. Som utredningen anför är det inte lämp- ligt att binda länsstyrelsens tillsynsuppgifter genom närmare preciseringar i själva lagtexten. Länsstyrelsens verksamhet bör kunna bedrivas inom ganska vida ramar och med ett visst mått av flexibilitet. Lämplighetssyn- punkter och angelägenheten av ett riktigt resursutnyttjande bör fälla utsla- get i frågor om vad tillsynen skall omfatta och hur den skall bedrivas. Förvaltas t. ex. en dammanläggning av statens vattenfallsverk eller enskild som tillämpar kraftverksföreningens normer för tillsyn av dammanlägg- ningar. bör länsstyrelsens tillsynsuppgifter kunna inskränkas till att man tar del av de protokoll som upprättats av företagaren vid hans besiktningar och inspektioner. Jag vill också framhålla att även om tillsynsskyldighcten enligt 'vad jag tidigare har förordat skall omfatta alla typer av vattenföretag och däri ingående anläggningar. bör naturligtvis tillsynen inriktas främst på de från säkerhetssynpunkt särskilt angelägna anläggningarna.
Lagrådsremiss allmiin motivering
Prop. 1981/82: 130 132
Även omfattningen av kontrollen genom särskilda sakkunniga måste anpassas efter förhållandena i varje särskilt fall. Behövliga preciseringar bör ske i tillståndsbeslutet. Det kan ofta vara tillräckligt att kontrollen utövas i form av stickprovsundcrsökningar av det material som företaga- ren skall vara skyldig att arkivera. såsom diagram och tabeller över tapp- ningar. Ibland kan det dock vara påkallat med en mera fortlöpande över- vakning. Som utredningen framhåller får kontrollen inte göras mer omfat- tande och dyrbar än som rimligen kan anses vara påkallat för det avsedda ändamålet.
De som utövar tillsyn bör. i enlighet med utredningens förslag och efter mönster av ML:s tillsynsregler, ges uttryckliga befogenheter att för ut- övande av tillsynen få tillträde till anläggningen samt att företa undersök- ning inom'denna. Vidare bör företagaren kunna åläggas att lämna behöv- liga upplysningar om företaget och att själv utföra behövliga undersökning- ar. Om särskilda skäl föreligger. bör länsstyrelsen i stället kunna föreskriva att sådan undersökning skall utföras av någon annan än företagaren men på dennes bekostnad. '
Nuvarande möjligheter för länsstyrelsen att vid försummat underhåll förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidta rättelse bör få en motsvarighet i den nya vattenlagen . Bestämmelserna bör som utredningen föreslår utvidgas till att avse även fall då meddelade föreskrifter i fråga om företagets handhavande inte iakttas.
Utredningen har ansett det vara obehövligt med motsvarigheter i en ny vattenlag till bestämmelserna i 13 kap. 3 och 4äå VL om besiktning på begäran av sakägare. anläggnings ägare resp. myndighet. Flera remissin- stanser har emellertid påpekat att bestämmelserna om besiktning. såvitt avser begäran av sakägare och anläggnings ägare. har utnyttjats i ett flertal fall och att de har fyllt ett behov som inte täcks av rättegångsbalkens allmänna bestämmelser om bevisning. Möjligheten till besiktning har med- fört att många stämningsmål har kunnat undvikas. Vad remissinstanserna har anfört har övertygat mig om behovet av sådana bestämmelser. Jag förordar alltså att de ges en motsvarighet i den nya vattenlagen.
2.6.2. Utrivning och övertagande av under/1ållsskyldiglzeten
Den tidigare förordade skyldigheten för ägaren att underhålla en anlägg- ning som ingår i ett vattenföretag måste bestå så länge anläggningen finns kvar. För att han skall bli kvitt denna underhållsskyldighet bör i princip krävas att han låter riva ut anläggningen helt och hållet eller i varje fall till så stor del att vad som lämnas kvar inte medför någon fara för framtida skador.
Frågan är emellertid om ägaren fritt skall få riva ut de anläggningar som ingår i företaget. De förändringar i de naturliga vattenförhållandena som t.ex. tillkomsten av en dammbyggnad medför — ett starkt strömmande
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 133
vattendrag kan omvandlas till en vidsträckt sjö — uppfattas allteftersom tiden går som ett bestående tillstånd och såväl människorna som naturen anpassar sig efter de nya förhållandena. Ju längre tid som förflyter. desto större intresse kan även andra än dammens ägare ha av att dammen finns kvar så att några förändringar i vattenförhållandena inte sker. t. ex. med hänsyn till bryggor. ledningar. båtfart och vegetationsförhållandena.
Anpassning till en anläggning i vatten kan också ske på annat sätt än med avseende på vattenförhållandena. Detta gäller t.ex. broar. bryggor och kajanläggningar. [ sådana fall är intresset knutet till själva vattenbyggna- den som sådan och inte till dennas eventuella inverkan på vattenförhållan- dena. En vattenbyggnad kan också tillgodose båda intressena. Önskemålet att bibehålla en dammbyggnad kan bero på dels dammens inverkan på vattenförhållandena. dels att dammkrönet samtidigt tjänar som vägförbin- delse över vattendraget. Önskemålet att behålla en vattenbyggnad, t. ex. en gammal stenvalvbro, kan också vara betingat av kulturhistoriska skäl.
Genom utrivning av en anläggning av det angivna slaget kan skador alltså uppkomma på motstående intressen både genom inverkan på vatten- förhållandena och på något annat sätt. Skadorna kan i många fall vara väl så stora som de som uppstår när-anläggningen tillkom. Som utredningen anför måste man därför ha regler om prövningsskyldighet i vissa fall beträffande utrivning av anläggningar som ingår i vattenföretag.
Enligt 2 kap. 34%? första stycket VL krävs tillstånd av vattendomstol endast för utrivning av dammbyggnad i älv. ström. å eller större bäck eller annan i sådant vattendrag uppförd byggnad. varigenom märkbar inverkan sker på vattenståndet. Enligt utredningen böri stället prövningsskyldighe- ten beträffande utrivning regleras på samma sätt som i fråga om andra typer av vattenföretag. Detta innebär enligt utredningen att man i stället för att som i dag ta hänsyn till vattendragets storlek bör beakta utrivning- ens inverkan på de intressen som är beroende av vattenförhållandena. Jag delar i likhet med remissinstanserna denna uppfattning.
Prövningen av utrivningsfrågor skiljer sig emellertid enligt såväl VL som utredningsförslaget från annan prövning av tillståndtill vattenföretag på det sättet att den endast avser sättet och ordningen för utrivningen så att den medför minsta möjliga skada och olägenhet för motstående intressen. Tillstånd till utrivning kan alltså inte vägras och ägaren kan inte tvingas att även i fortsättningen svara för anläggningens underhåll på den grunden att utrivningen skulle orsaka så stora skador för motstående allmänna eller enskilda intressen att de inte kan accepteras.
Denna ståndpunkt har godtagits av samtliga remissinstanser utom kam- markollegiet. som menar att det kan finnas åtskilliga fall där det måste bedömas vara orimligt att riva en vattenbyggnad med hänsyn till allmänna och enskilda intressen och samtidigt vara obilligt att någon annan än den tidigare ägaren tvingas ta hand om underhållsskyldigheten. Kollegiet föror- dar därför en bestämmelse om att utrivning skall vägras vid allvarlig skada
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 134
eller — ännu hellre — att reglerna om utrivning inordnas bland de vanliga tillåtlighetsreglerna.
Enligt min mening är det inte rimligt att kräva att ägaren skall vara skyldig att för all framtid vidmakthålla en anläggning som han inte längre har någon användning för. Vill han riva ut anläggningen. bör han i princip ha rätt att göra det. Är det från allmän eller enskild synpunkt angeläget att anläggningen finns kvar. måste det emellertid finnas möjligheter att avslå ägarens begäran om utrivning och överföra underhållsskyldigheten på någon annan än ägaren.
Ägarens begäran om utrivning skall alltså bifallas. såvida det inte är fråga om sådant övertagande av underhållsskyldigheten som jag nyss har antytt. Prövningen av utrivningsfrågan får därför inriktas på frågor om sättet och ordningen för utrivningen för att skador och olägenheter skall förhindras eller minskas. bl.a. genom föreskrifter om återställningsåt- gärder.
Som utredningen anför kan dock sådana föreskrifter inte alltid hindra att skador och olägenheter kvarstår efter en utrivning. Enligt VL ges för sådana fall inga möjligheter till ersättning till skadelidande. Utredningen anser emellertid att frågan om rätt till ersättning för skador på grund av utrivning bör behandlas på principiellt samma sätt som ersättningsfrågan vid tillkomsten av en anläggning. Efter mönsterav norsk och finsk rätt föreslår utredningen därför att sådana skador och olägenheter som avser vattenförhållandena och som trots vidtagna återställningsåtgärder kvarstår efter utrivning av en anläggning i vatten kompenseras genom ersättning till den skadelidande. Vidare föreslås att om utrivningen har orsakat kostna- der för förlust av rättighet som den skadelidande uttryckligen har förvärvat gentemot den utrivande, t. ex. andelskraft. skall kostnaderna ersättas.
Jag delar utredningens uppfattning att frågan om rätt till ersättning för skador på grund av utrivning i princip bör behandlas på samma sätt som när en vattenanläggning kommer till. Lagens allmänna bestämmelser om ersättning bör alltså vara tillämpliga även på utrivningsföretag. [ vissa hänseenden bör dock undantag göras från vad som gäller enligt dessa bestämmelser. Av de allmänna ersättningsbestämmelserna följer att ska- dor på annans egendom som blir följden av de genom utrivningen ändrade vattenförhållandena skall ersättas. Ersättningsrätt föreligger alltså t.ex. när bryggor och avloppsanordningar på grund av sänkt vattenstånd måste flyttas.
[ motsats till utredningen anser jag att denna ersättningsrätt inte bör gälla oinskränkt. En utrivning av en damm kan föranleda att en omfattande omläggning av avlopps- eller andra anordningar måste göras. Anordningar av detta slag har ofta tillkommit utan direkt medverkan från vattenanlägg- ningens ägare och denne har inte haft anledning att räkna med anordning- arnas tillkomst vid vattenanläggningens utförande. Kostnaderna för om- läggningar av avloppsanordningar eller anordningar för vattenintag kan bli
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 135
så stora att det i praktiken skulle bli omöjligt att genomföra utrivningen. Som jag Snart kommer att utveckla närmare bör det finnas möjlighet för den som skulle skadas av att en vattenanläggning rivs ut att överta ansva- ret för anläggningens underhåll. Enligt min mening bör det med hänsyn till det sagda kunna krävas att i de fall en utrivning skulle medföra betydande skador för en sakägare denne övertar underhållet av anläggningen. om förutsättningarna för ett övertagande i övrigt föreligger. ()m ett sådant övertagande inte sker. bör vattendomstolen ha möjlighet att jämka ersätt- ningen med hänsyn till vad som kan anses skäligt. Även då ett övertagande inte är möjligt bör vattendomstolen ha möjlighet att jämka ersättningen. Så kan vara fallet då ersättningen framstår som oproportionerligt stor i för- hållande till anläggningens art och omfattning.
I enlighet med utret'lningsl'örslaget bör ersättningsrätten också begränsas när utrivningen medför att någon förlorar en förmän som han har åtnjutit till följd av vattenanläggningens existens. Endast förlust av sådana förmä— ner som grundas på avtal som tillkommit i omedelbart samband med anläggningens tillkomst eller på förordnanden i samband med tillstånd till företaget bör föranleda ersättningsskyldighet. Som exempel på sådana förmåner kan nämnas rätt till andelskraft.
Som jag redan nämnt måste det finnas möjligheter att avslå en begäran om utrivning och överföra underhållsskyldigheten på någon annan än ägaren. Så kan i vissa fall ske enligt 2 kap. 34.5 VL och utredningen föreslår vidgade möjligheter till detta. Rätten att överta underhållsskyldig- heten föreslås tillkomma varje ägare av fast egendom som skulle lida skada genom utrivningen. Övertagandemöjligheten bör enligt förslaget föreligga i alla fall då tillstånd till utrivning begärs. oavsett om tillståndsplikt förelig- ger eller inte. Vidare föreslås den utvidgningen att skadan inte behöver ske genom inverkan på vattenförhållandena. Inte heller ställs nuvarande krav på synnerlig skada på fastigheten upp. Förslaget innehåller också en mot- svarighet till nuvarande möjligheter för staten, kommuner och vattenför- bund att överta underhållet till skydd för allmänna intressen.
Förslaget har fått ett positivt mottagande vid remissbehandlingen. Vissa modifieringar föreslås dock. Svea hovrätt anser att man bör överväga om det är nödvändigt att upprätthålla kravet på att en fastighet skall skadas genom utrivningen för att underhållsskyldigheten skall få övertas. Hovrät- ten för Nedre Norrland och Jämtbygdens tingsrätt ifrågasätter förslaget att även något annat än utrivningens inverkan på vattenförhållandena skall kunna beaktas i sammanhanget. Sådan prövning borde enligt dessa remiss- instanser ske inom ramen för väglagstiftningen och anläggningslagen .
För egen del finnerjag inte anledning att frångå utredningens förslag när det gäller under vilka förutsättningar en fastighetsägare skall kunna överta underhållsskyldigheten. Förutsättningen bör alltså vara att fastigheten på något sätt skulle skadas genom utrivningen. Frågan om övertagande av den vattenrättsliga underhållsskyldigheten kan naturligtvis endast bli aktu-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 136
ell i fråga om en anläggning i vatten. således en anläggning som inverkar på vattenförhållandena. Jag delar utredningens uppfattning att det i sådana fall av processekonomiska skäl är lämpligt att alla grunder för ett överta- gande av underhållsansvarct kan prövas i samband med prövningen av utrivningsfrågan. Jag biträder därför utredningsförslaget att även annan skada än sådan som avser vattenförhållandena skall kunna beaktas. vilket för övrigt endast innebär ett lagfästande av den praxis som i dag tillämpas av flertalet vattendomstolar och till vilken även vägverket har anslutit sig när det gäller övertagande av det vattenrättsliga underhållet av broar.
Som utredningen har föreslagit bör en viss prövning ske av lämpligheten av att en enskild fastighetsägare övertar underhållsskyldigheten. En begä- ran om övertagande bör vidare kunna avslås. om det är angeläget från allmän synpunkt eller med hänsyn till anläggningens ägare att denna rivs ut.
Jag tillstyrker förslaget om att behålla den nuvarande möjligheten för staten. kommuner och vattenförbund att överta underhållet till skydd för allmänna intressen.
De av utredningen föreslagna bestämmelserna om utrivning och överta- gande av underhållsansvarct gäller "anläggning i vatten”. varmed enligt utredningen förstås alla slags anläggningar som behandlas i utredningens lagförslag. Även utrivning av anordningar för grundvattentäkt torde alltså enligt utredningsförslaget vara att bedöma enligt dessa bestämmelser.
] VL saknas bestämmelser om utrivning av anordningar för grundvatten- täkt. ] 2 kap. 59%? VL finns dock en bestämmelse för det fall att en grundvattentäkt skall tas ur bruk. Bestämmelsen innebär att om åtgärden kan medföra fara för motstående intressen så skall täktens ägare inhämta vattendomstolens besked på vilka villkor täkten får tas ur bruk.
Enligt min mening saknas anledning att nu göra reglerna om övertagande av underhållsansvarct för en vattenanläggning tillämpliga också när en grundvattentäkt skall tas ur bruk. En sådan åtgärd kan visserligen medföra skador på intilliggande fastigheter genom att grundvattenytan stiger. Det torde dock endast i- undantagsfall vara möjligt för fastighetsägare som skadas att överta anläggningen för att fortsätta med vattenuttaget i skade- förebyggande syfte. 1 de fall sådan skadeförebyggande bortpumpning kan komma i fråga torde frågan kunna lösas genom en överenskommelse mellan skadelidande fastighetsägare och täktcns ägare. Däremot bör lik- som nu vattendomstolen ges möjlighet att meddela föreskrifter om vill- koren för att en anläggning för bortledande av grundvatten skall få tas ur bruk i de fall åtgärden kan medföra fara för enskilda eller allmänna intres— sen.
2.6.3 Övergivna anläggningar Som framgår av vad jag redan anfört (se avsnitt 2.6.1 och 2.6.2 ) är det-i första hand ägaren eller den till vilken underhållsskyldigheten har över-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 137
förts i särskild ordning'som man skall vända sig mot om underhållet av en vattenanläggning försummas.
Det kan emellertid ibland visa sig svårt att finna ägaren till en vattenan- läggning. Som jag kommer att utveckla närmare i specialmotivcringen kan det i vissa fall också te sig obilligt att underhållsansvarct i fråga om övergivna anläggningar läggs på anläggningens ägare. Jag förordar att bestämmelsen om ägarens underhållsansvar kompletteras med en regel om att vissa rättighetshavare skall vara skyldiga att underhålla anläggningar som uppförts med stöd av en särskild rättighet, även om rättigheten har upphört att gälla och de därför inte längre anses vara ägare av anläggning- en. . De nu förordade reglerna om underhållsansvarct innebär att man skall vända sig mot anläggningens ägare eller i vissa fall den gamle rättighetsha- varen och kräva fullgörelse av underhållsskyldigheten. Som utredningen anför kan det emellertid vara svårt att finna någon ansvarig rättighetsha- vare i fråga om övergivna anläggningar, särskilt när rättigheten att ha en anläggning har gällt till förmån för t.ex. allmän farled. gruvföretag. mark- avvattningsföretag osv. Problem kan också uppstå. när det ansvariga rätts- subjektet har trätt i likvidation eller gått i konkurs.
Utredningen anser att det måste finnas möjligheter för samhället att ingripa i fråga om övergivna anläggningar. för vilka ingen ansvarig finns och som på grund av sitt förfall skadar eller innebär fara för motstående intressen.
Jag har tidigare ( avsnitt 2.5.8 ) biträtt utredningens förslag att vattendom- stolen skall på talan av kammarkollegiet kunnaförklara tillstånd till vatten- företag förverkade bl. a. när ett vattenföretag övergivits eller underhållet allvarligt försummats eller när tillstånd att inverka på vattenförhållandena inte har utnyttjats under längre tid. Därvid kan annan än ägaren ges rätt att utföra behövliga utrivnings- och återställningsåtgärder.
Enligt utredningen kan det undantagsvis finnas ett behov av att en anläggning som avses med förverkandetalan finns kvar. Utredningen före- slår för sådana fall rätt för vissa rättssubjekt att överta underhållet av anläggningen. dvs. samma krets som skall ha sådan rätt vid utrivningsbe- gäran av ägaren. nämligen skadelidande fastighetsägare. staten, kommun och vattenförbund. Jag anser att utredningsförslaget är lämpligt.
2.7. Skydd för vattenförsörjningen
I 2 kap. 62—68 så VL finns sedan år 1964 bestämmelser om skydd för grundvatten. Bestämmelserna bygger på följande principer. Skyddsåt- gärder som påtagligt ingriper i någons dispositionsrätt över marken förut- sätter servitut som tillskapas genom beslut av vattendomstolen. Den som har begärt servitutet är skyldig att utge ersättning för intrånget enligt de allmänna bestämmelserna om ersättning i VL. Mindre inskränkningar i
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 138
dispositionsrätten är fastighetsägare och andra skyldiga att utan ersättning underkasta sig enligt en allmän aktsamhetsregel. Länsstyrelsen kan kom- plettera aktsamhetsregeln genom att meddela allmänna bestämmelser om vad som skall iakttas inom ett särskilt skyddsområde för grundvattentill- gången. Anknytningen till aktsamhetsregeln medför att länsstyrelsens be- fogenhet att förordna om skyddsområden begränsas av att skyddsföre- skrifterna inte får medföra större intrång än som skall tålas utan ersättning.
Till skydd mot förorening av ytvatten kan enligt 2 kap. l4 & tredje stycket VL vattendomstolen förordna om inskränkningar i rätten att an- vända en fastighet. Bestämmelsen innebär en möjlighet att inrätta regel- rätta skyddsområden även för ytvattentillgångar men den synes inte ha tillämpats i större utsträckning.
Av stor betydelse för ytvattenskyddet är ML och hälsovårdsstadgan (1958: 663). ML är tillämplig på miljöfarlig verksamhet. varmed bl. a. avses utsläpp av olika slag i ytvatten samt sådant användande av mark. byggnad eller anläggning som kan förorena ytvatten och som inte är att anse såsom byggande i vatten (l 5 första stycket punkterna I och 2). Enligt 5 & ML gäller att en företagare som utövar eller ämnar utöva miljöfarlig verksam- het kan åläggas att vidta de försiktighetsmått och tåla den begränsning av verksamheten som skäligen kan fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Frågan om företagarens åligganden i detta hänseende skall avgöras utifrån vad som är tekniskt möjligt och med beaktande av all- männa och enskilda intressen. Vid avvägningen mellan olika intressen skall slutligen störningens betydelse vägas mot nyttan av verksamheten och kostnaden för erforderliga försiktighetsmått. Frågan om företagarens skyldigheter enligt denna paragraf regleras i samband med prövningen av tillstånd till miljöfarlig verksamhet. I de fall ett företag inte har tillstånds- prövats kan länsstyrelsen enligt 39 och 40 åå ML genom råd och anvisning- ar eller genom förelägganden trygga efterlevnaden av lagen.
Enligt 38 s' hälsovårdsstadgan skall hälsovårdsnämnd se till att erforder- liga åtgärder vidtas föratt motverka vattenförorening och det torde finnas möjlighet att i lokal hälsovårdsordning ta in skyddsbestämmelser för val- tentillgångar. Bestämmelser av betydelse för vattenskyddet finns också i annan lagstiftning. såsom byggnadslagstiftningen och expropriationslagen .
Utredningsförslaget innebär att enhetliga bestämmelser om skydd för yt- och grundvatten tas in i den nya vattenlagen . Förslaget innebär att den nu gällande aktsamhetsregeln för grundvatten utvidgas till att gälla för ytvat- ten samt att skyddsområden skall kunna inrättas av länsstyrelsen för yt- och grundvattentillgångar och att inom sådana områden fastighetsägares och allmänhetens rätt att använda marken skall kunna inskränkas.
Förslaget att införa enhetliga bestämmelser om skydd för yt- och grund- vatten i den nya vattenlagen får stöd av remissinstanserna.
Enligt min mening finns det mycket som talar för utredningens förslag. Efter ML:s tillkomst torde det visserligen vara möjligt att komma till rätta
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 139
med avloppsutsläpp och annan miljöfarlig verksamhet av mera ingripande karaktär. ML är dock endast tillämplig i fråga om förorening av ytvatten. Som utredningen anför kan det alltjämt uppstå problem när det gäller att genom generella bestämmelser begränsa föroreningskällor såsom båttrafik och annan trafik. oljelagring. gödsling. kemisk växtbckämpning samt bad och camping. För att komma till rätta med föroreningskällm' av denna art fordras att skyddsföreskrifter för berörda områden kan utfärdas på ett relativt enkelt sätt. De nuvarande servitutsreglerna i 2 kap. 14% tredje stycket VL torde inte uppfylla rimliga anspråk på enkelhet i tillämpningen.
Härtill kommer angelägenheten av en lagstiftning som samordnar skyd- det av såväl yt- som grundvatten. En sådan samordning är av särskild betydelse i de fall ett vattenförsörjningssystcm bygger på såväl yt- som grundvatten. Att inrätta skyddsområden för ytvattentäkter innebär natur— ligtvis i många fall svårigheter av teknisk och hydrologisk art. De höga strömningshastigheterna i ytvatten gör att ett fullt effektivt skydd kan ernås endast om skyddsområdet ges en sådan omfattning att det omfattar hela eller väsentliga delar av tillrinningsområdet. Som utredningen anfört kan dock ett godtagbart skydd ofta skapas även om Skyddsområdet ges en mera begränsad omfattning. De angivna svårigheterna bör därför inte avhålla från en samordning av skyddsreglerna för vattentillgångarna. En samordnad skyddslagstiftning möjliggör i desa fall att enhetliga bestämmel- ser kan utfärdas efter ett gemensamt förfarande.
[ enlighet med utredningens förslag bör alltså den nu gällande aktsam- hetsregeln i fråga om grundvatten utvidgas att omfatta även ytvatten. Regeln bör innebära att alla som avser att utföra en åtgärd i vatten eller på land som kan skada en yt- eller grundvattentillgång är skyldiga att iaktta skäliga försiktighetsmått. Skyddet avser i första hand vattenkvaliteten men även åtgärder som kan minska vattenkvantitetcn. t.ex. grävning eller sprängning. bör liksom f. n. omfattas. Aktsamhetsregeln bör i enlighet med utredningens förslag kunna kompletteras med skyddsbestämmelser för särskilda vattenskyddsområden. .
Utredningen föreslår att endast länsstyrelsen skall få förordna om skyddsområden och meddela erforderliga skyddsbestämmelser. En nyhet i förhållande till VL är att länsstyrelsen föreslås få rätt att meddela bestäm- melser även om sådana inskränkningar i fastighetsägares rätt som kan medföra rätt till ersättning. Enligt VL får endast vattendomstolen besluta om sådana inskränkningar.
Förslaget har godtagits av remissinstanserna. Vid tillkomsten av de nuvarande bestämmelserna om grundvattenskydd framhölls (se prop. 1964: 42) att syftet med lagstiftningen var att aktivera skyddsverksamheten och skapa bättre möjligheter att planmässigt tillgodo- se vattenl'örsörjningens skyddsbehov. Länsstyrelserna. med deras möjlig- heter att ta egna initiativ. ansågs bättre ägnade att fullgöra dessa uppgifter än vattendomstolarna och gavs därför rätten att förordna om skyddsområ-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 140
den och utfärda bestämmelser. För denna ordning ansågs också tala att länsstyrelserna hade många andra uppgifter som hade samband med skyd- det för vattenförsöriningen samt att de hade tillgång till erforderlig teknisk och medicinsk expertis.
Enligt min mening bör samma synsätt anläggas på frågan om vilken myndighet som efter den nya vattenlagens ikraftträdande skall ansvara för erforderliga vattenskyddsåtgärder. Länsstyrelsen bör alltså även i framti- den få denna uppgift. Liksom utredningen anserjag att länsstyrelsen också bör få utfärda skyddsområdesbestämmelser som kan medföra ersättnings- rätt för fastighetsägare. I motsats till utredningen anser jag emellertid att denna befogenhet inte bör vara oinskränkt. Jag förordar att sådana in- skränkande föreskrifter som kan medföra rätt till ersättning endast bör få meddelas på särskild begäran av någon. t. ex. en kommun eller en industri. En sådan ordning innebär att den som har behov av mera ingripande skyddsföreskrifter än sådana som bör tålas utan ersättning får ett inflytan- de över utformningen av föreskrifterna. Det är den som har begärt före- skrifterna som skall betala ersättningen. Någon ersättningsskyldighet för staten kan alltså inte uppkomma annat än om det är någon statlig myndig- het som har begärt föreskrifterna.
Enligt 2 kap. 64 & VL kan skyddsområde endast inrättas för vattenför- sörjningen inom tätbebyggelse. Jag anser liksom utredningen att det inte är motiverat att behålla denna begränsning. Enligt min mening bör länsstyrel- sen inte vara betagen möjligheten att förordna om skyddsområde i de undantagsfall då detta kan vara motiverat för vattenl'örst'iijningen i gles- bygd.
Om någon vill ha ersättning för intrång till följd av de skyddsbestäm- melser som länsstyrelsen har meddelat. bör han ha rätt att få ersättnings- frågan prövad av vattendomstolen. Som jag nyss antydde skall den på vars begäran skyddsbestämmelserna har tillkommit kunna förpliktas att betala ersättning. F. n. gäller de allmänna bestämmelserna om ersättning i VL. Som utredningen framhåller är emellertid de inskränkningar som föreva- rande skyddsbcstämmelser kan medföra av samma art som de som kan tillskapas genom förordnanden om naturreservat enligt naturvå'trdslagcn eller generalplanläggning enligt byggnadslagen. Enligt 26 & naturvårdsla- gen och 22 & byggnadslagen gäller i dessa fall som förutsättning för ersätt—- ning att pågående markanvändning avsevärt försvåras (se härom prop. l972: lll bilaga 2 s. 326). Jag förordar i överensstämmelse med utredning- ens förslag att motsvarande förutsättning skall gälla i fråga om ersättning i anledning av förordnanden om vattenskyddsområden. Rätt att påkalla inlösen bör finnas om synnerligt men uppkommer vid användning av fastighet.
Den nu föreslagna lagstiftningen aktualiserar vissa samordningsproblem med ML i fråga om ytvattenskyddet. Jag återkommer till denna fråga i specialmotivcringen.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 14]
2.8.1. Begreppen allmän farled och allmän hamn
] de frågor som behandlas i förevarande avsnitt (2.8) har jag särskilt samrått med chefen för kommunikationsdepartemcntet..
[ 5 kap. VL finns bestämmelser om allmänna farleder som också gäller allmänna hamnar. En farleds eller hamns egenskap av allmän medför vissa fördelar för innehavaren. Arbeten i vatten för att inrätta. utvidga. förbättra eller underhålla farleden eller hamnen förutsätter inte vattenrätt (se avsnitt 2.3.l). Vidare kan tvångsrätt erhållas. Med egenskapen av allmän hamn kan också följa vissa skyldigheter som följer av annan lagstiftning än den vattenrättsliga. bl. a. att hamnen skall hållas öppen för allmän trafik.
Vattenlagsutredningcn har gjort en analys av begreppen allmän farled och allmän hamn (se även SOU 1974: 24 s. 16). Utredningen konstaterar att gällande lagstiftning inte kan anses ge ett entydigt svar på frågan var allmän farled och allmän hamn finns. Osäkerheten gäller i första hand den kategori allmänna farleder och hamnar som har funnits redan före ikraftträ- dandet av 1880 års farledsförordning. Om en sådan farled inte har avlysts i behörig ordning. skall den enligt 5 kap. l å andra stycket VL anses som allmän. Förutsättningen är dock att det under förordningens giltighetstid. dvs. till utgången av år 1920. åtminstone vissa år i leden har idkats sjöfart eller framförts flottgods i sammanlagda flottar. Motsvarande gäller i fråga om allmän hamn (se 5_ kap. 13 & VL).
Utredningen anser att nu gällande bestämmelser i VL om existerande allmänna farleder och hamnar samt om inrättande av nya sådana bör ersättas av nya regler som ger begreppen allmän farled och allmän hamn en innebörd som bättre svarar. mot nutida förhållanden. Det nya farleds- och hamnbegreppet bör enligt utredningen bygga på transportpolitiska bedöm- ningar och inriktas på att tillgodose den allmänna samfärdselns och fiskeri- näringens intressen.
Att osäkerhet i vissa fall kan råda i fråga om en farleds eller hamns egenskap av allmän eller inte har vitsordats av flera remissinstanser. bl. a. sjöfartsverket och Svenska hamnförbundet. Sjöfartsverket framhåller att en närmare reglering av begreppet allmän farled är angelägen. inte bara för att ge stadga åt detta utan främst av säkerhetsskäl.
Flera remissinstanser. bl. a. sjöfartsverket och naturvårdsverket, anser att särskilda farleder för fritidsbåttraftk också bör få ställningen av all- männa farleder. Svea hovrätt anser att även småbåtshamnar skall kunna vara allmänna. Svenska hamnförbundet anser däremot att man bör reser- vera begreppet allmän hamn för ett mindre antal handelshamnar som har speciella rättigheter men också skyldigheter att vara öppna för den all- männa sjöfarten. Utanför detta begrepp borde då enligt förbundet falla enskilda hamnar (lastageplatser). fiskehamnar och småbåtshamnar.
För egen del villjag först understryka att samhället måste ha möjligheter
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 142
att tvångsvis göra ingrepp i annans rätt för att sjöfart skall kunna bedrivas reguljärt och på ett säkert sätt. Sådana ingrepp bör liksom f. n. kunna göras till förmån för sådana farleder och hamnar som är att anse som allmänna. Med hänsyn till de rättsverkningar som även i fortsättningen bör vara förenade med begreppen allmän farled och allmän hamn enligt såväl vat- tenrättslig som annan lagstiftning. är det viktigt att innebörden av dessa begrepp är klar och att man kan precisera vilka farleder och hamnar som är allmänna. Jag delar. i likhet med remissinstanserna. utredningens uppfatt- ning att det behövs nya bestämmelser som är ägnade att eliminera den nu rådande osäkerheten. Någon överdriven vikt bör därvid inte fästas vid historiska förhållanden.
Vad först angår frågan om vad som i framtiden bör omfattas av begrep- pet allmän farled bör en naturlig utgångspunkt vara aktuella transportpoli- tiska bedömningar. Vissa farleder kan t. ex. bedömas vara särskilt lämpliga för större handelstonnage med ofta miljöfarlig last medan andra bör trafi- keras främst av mindre fartyg. t. ex. fritidsbåtar. Det är givet att kravet på farledsanordningar måste avpassas efter de risker den aktuella trafiken medför och det samhällsintresse de representerar. Som jag nyss har påpe- kat innebär farledens egenskap av att vara allmän att ingrepp för farleden får göras i annans rätt. Denna ingreppsmöjlighct måste emellertid i varje särskilt fall avpassas efter det farledsintresse som föreligger. Det kan också finnas skäl att framhäva att de olika trafikslagen kan genom avgifter få delta i finansieringen av farledsanordningar som är avsedda för trafiken i fråga. Vad gäller traftkeringsrätten är den f.n. i stort sett obegränsad med möjlighet för sjöfartsverket att meddela särskilda föreskrifter.
Vad jag nu har sagt innebär att farleder av olika slag bör kunna omfattas av begreppet allmän farled. Avgörande för frågan om farleden skall vara allmän bör vara om farleden har sådan betydelse för traftken att det framstår som angeläget att kunna göra ingrepp i annans rätt för säkerheten i farleden.
Vad därefter beträffar allmänna hamnar harjag redan tidigare anfört att innebörden även av detta begrepp bör preciseras. Inte heller i detta fall bör därvid överdriven vikt fästas vid historiska förhållanden. Liksom i fråga om allmän farled ligger det i stället närmast till hands att som utgångspunkt för bestämmandet av innebörden av begreppet allmän hamn ta trafikpoli- tiska bedömningar.
För att en hamn skall vara allmän enligt VL:s mening fordras att den är nödvändig eller nyttig för den allmänna samfärdseln. Utmärkande för en allmän hamn är att den skall vara öppen för allmän trafik. Alla fartyg har i princip rätt att i mån av plats anlöpa hamnen och utnyttja dess resurser. Var och en som vill sända gods med fartyg torde ha rätt att föra godset till hamnen (se SOU 1974: 24 s. 40).
Hamnutredningen behandlade på sin tid den statliga hamnpolitiken och uttalade att denna endast borde omfatta de allmänna hamnarna (se SOU
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 143
1969: 22 s. 158). Utredningens senare avlämnade förslag till hamnlag avser också endast allmänna hamnar (se SOU 1974: 24). Förslaget till en särskild hamnlag motiverades av det behov av lagregler för förhållandet mellan hamninnehavare och trafikant som följer av att en allmän hamn i den allmänna samfärdselns intresse måste vara öppen för allmänt begagnande (se SOU 1974: 24 s. 4l). Motsvarande behov ansågs inte föreligga beträf- fande enskilda hamnar. där såväl rätten till tillträde till hamnen som övriga villkor för utnyttjande av hamnen berodde av parternas uttryckliga eller konkludenta avtal.
För att en hamn skall betraktas som allmän anserjag att det liksom i dag bör krävas att den är upplåten för allmän trafik och av betydelse för den allmänna samfärdseln. Så kan inte anses vara fallet i fråga om t. ex. lastageplatser. som betjänar endast viss industri. Sådana lastageplatser kan visserligen ha stor kommersiell betydelse men de är inte av betydelse för den allmänna samfärdseln. Inte heller småbåtshamnar eller örlogsham- nar har en sådan betydelse. Vad åter gäller fiskehamnar föreslår utredning- en att dessa skall ha ställning som allmänna hamnar. Enligt min mening uppfyller emellertid ftskehamnarna inte kravet på att vara av betydelse för den allmänna samfärdseln. Jag anser således i likhet med Svenska hamn- förbundet att ftskehamnar inte bör ha ställning som alfmänna hamnar.
Jag vill betona att mitt nu redovisade ställningstagande endast har avse- ende på frågan om vad som skall omfattas av det vattenrättsliga begreppet allmän hamn. dvs. vilka hamnar som bör åtnjuta vissa rättigheter enligt den nya vattenlagen . Frågan om vilka hamnar som bör omfattas av en eventuell hamnlag har en vidare syftning och tillämpningsområdet för en sådan lag behöver inte med nödvändighet sammanfalla med sådana ham- nar som från vattenrättslig synpunkt bör betraktas som allmänna.
Frågan om en hamnlag övervägs f. n. inom kommunikationsdepartemen- tet och resultatet av övervägandena kommer att redovisas i annat samman- hang.
Hänvisningar till S2-8-1
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
2.8.2. Handläggningen avfarleds- och hanzn/rågor
Enligt 5 kap. VL ankommer det på vattendomstolen att handlägga frågor om inrättande. utvidgande och förbättrande av allmänna farleder och ham- nar. Regeringen har emellertid ett avgörande inflytande på de allmänna farledernas och hamnarnas inrättande. När en ansökan har kommit in till vattendomstolen och behörigen utretts av denna. skall domstolen med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. som skall pröva om farleden eller hamnen bör komma till stånd. Regeringen kan också föreskriva sär- skilda villkor för inrättandet och begagnandet. Sedan regeringen meddelat sitt beslut. skall ärendet återgå till vattendomstolen för fortsatt prövning.
Beslut om avlysning av allmänna farleder är en annan uppgift som ankommer på regeringen och denna kan också utfärda eller till särskild myndighet delegera rätten att utfärda reglemente eller särskilda föreskrif- ter om allmän farleds begagnande eller underhåll m.m.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 144
Vattenlagsutredningcn framhåller att frågorna om inrättande och bestån- det av allmänna farleder knappast är av vattenrättslig natur utan snarare av trafik- och näringspolitisk karaktär. Utredningen föreslår därför att frågor om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn regleras i en särskild lag samt överförs till sjöfartsverkets prövning. Den vanliga vattenrättsliga tillståndsmyndigheten skall däremot enligt förslaget ha kvar tillståndsprövningen av vattenföretag som behövs för farleden eller hamnen.
De flesta remissinstanserna godtar utredningens förslag. Hovrätten för Nedre Norrland anser däremot att det knappast är rimligt att låta sjöfarts- verket överta prövningen. Naturvårdsverket befarar att t. ex. skydds- och bevarandeintressena blir för litet beaktade, om prövningen åläggs en sek- tormyndighet inom kommunikationsområdet. Enligt tiskeristyrelsen är det orimligt att prövningen av hamnfrågorna delas upp på flera myndigheter. De stora övergripande frågor som blir aktuella om hamnar skall inrättas eller avlysas bör enligt styrelsen avgöras på regeringsnivå. Sjöfartsverket självt ansluter sig till utredningens förslag. såvitt avser prövningen av hamnfrågorna, men anför vissa principiella betänkligheter i fråga om all- män farled. Sjöfartsverket kommer att vara innehavare av i vart fall flerta- let allmänna farleder, varför det kan vara inkonsekvent att verket också skall vara beslutande i sådana frågor och därmed ges befogenhet bl.a. att tillerkänna sig självt de särskilda tvångsrätter som följer med allmänförkla- ring av en farled.
Jag delar utredningens uppfattning att frågorna om inrättande. utvidg- ning och avlysning av allmänna farleder och hamnar bör prövas i administ- rativ ordning och regleras i en särskild lag. Med beaktande av de invänd- ningar som har förts fram under remissbehandlingen anser jag att pröv- ningen i princip bör handhas av regeringen. Enligt min mening bör dock beslutanderätten i viss utsträckning kunna överlåtas på sjöfartsverket.
När en allmän farled eller hamn inrättas eller utvidgas behöver det i allmänhet utföras anläggningar eller åtgärder i vatten. Dessa bör som utredningen föreslår prövas enligt den nya vattenlagen . Som jag tidigare har anfört (se avsnitt 2.2 ) anser jag dock i motsats till utredningen att den vattenrättsliga tillståndsprövningen bör ligga kvar hos vattendomstolarna men med rätt för regeringen att pröva viktiga företag. Vid tillståndspröv- ningen kommer den .nya vattenlagens allmänna tillåtlighetsregler m.m. att gälla. Allmänna farleder och hamnar bör dock liksom f.n. särbehandlas bl.a. genom undantag från kravet på vattenrätt (se avsnitt 2.3.1 ) och genom möjlighet att få särskilda tvångsrätter.
Hänvisningar till S2-8-2
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
2.8.3. Inventering av befintliga farleder och hamnar
Utredningen finner det angeläget att få till stånd en inventering av befintliga farleder och hamnar i syfte dels att undanröja nuvarande osäker- het om deras rättsliga status, dels att i samband därmed begränsa antalet
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 145
allmänna farleder och hamnar med hänsyn till vad som i dag är rimligt och lämpligt för att tillgodose den allmänna samfärdseln och fiskerinäringen.
Utredningen diSkuterar olika metoder för en sådan inventering och finner att den enklaste metoden är att sjöfartsverket. efter samråd med länsstyrelserna och kommunerna, får pröva var allmän farled och allmän hamn bör finnas i framtiden. Därefter bör verket söka fastställa om dessa enligt 5 kap. VL Skall anses vara allmänna. Om så är fallet meddelas ett särskilt beslut om att de även i fortsättningen skall vara allmänna. Under- låter verket att meddela sådant beslut. skall denna underlåtenhet efter en övergångstid medföra att farleden eller hamnen förlorar sin eventuella egenskap av allmän. 1 den mån det finns farleder och hamnar som inte kan anses som allmänna enligt gällande rätt men som med tanke på den all— männa samfärdseln eller fiskerinäringen bör få sådan karaktär för framti- den. bör enligt utredningen beslut fattas om inrättande av allmän farled resp. allmän hamn.
Remissi'nstanserna godtar i allmänhet den föreslagna metoden. Viss kritik framförs dock. Hovrätten för Nedre Norrland finner inventerings- metoden onödig. i synnerhet som den kan komma att leda till ett mer omfattande arbete än utredningen har föreställt sig. Det torde enligt hov- rätten vara tillräckligt med en regel som låter de allmänna farleder och hamnar som finns vid lagens ikraftträdande bestå även för framtiden. Liknande synpunkter framförs av Stockholms tingsrätt. som säger sig inte ha märkt någon olägenhet av nuvarande ovisshet. som innebär att frågan huruvida en farled eller hamn är allmän prövas från fall till fall. Växjö tingsrätt anser att en farled eller hamn som klart har status av allmän enligt 5 kap. VL men inte ingår i sjöfansverkets förteckning bör avlysas genom särskilt beslut och inte automatiskt förlora denna egenskap efter en över- gångstid. Endast i de fall då tveksamhet råder om farledens eller hamnens status bör det av utredningen föreslagna systemet komma i fråga.
Jag biträder utredningens förslag att man bör genomföra en grundläggan- de genomgång av alla farleder och hamnar i landet i avsikt att fastställa vilka av dessa som bör vara allmänna. Därvid bör även beaktas fritidsbåt- trafikens och fiskefartygens behov av farleder. Somjag tidigare har fram- hållit bör vid en sådan genomgång inte överdriven vikt läggas vid historis- ka förhållanden. Jag finner den av utredningen anvisade metoden vara den lämpligaste. Därigenom bör man på ett enkelt sätt och utan onödiga utred- ningar kunna nedbringa antalet allmänna farleder och hamnar till vad som i dagens läge framstår som motiverat. Jag biträder därför utredningsförsla- get. Beslutanderätten bör dock liksom vid inrättande av farleder eller hamnar i första hand ankomma på regeringen. Sjöfartsverket bör ges i uppdrag att utföra det inventeringsarbete som behövs. För att inte detta i onödan skall behöva forceras. föreslår jag att den tid efter vars utgång befintliga farleders och hamnars eventuella egenskap av allmänna skall upphöra utsträcks från föreslagna två till fyra år'efter den nya lagens ikraftträdande. ' 10 Riksdagen l981/82. I saml. Nr [30
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 146
Hänvisningar till S2-8-3
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
2.9. Allmänna flottleder
Allmänna flottleder åtnjuter samma skydd och rättigheter i vattenrätts- ligt hänseende som allmänna farleder. [ 6 kap. VL behandlas frågor om inrättande. utvidgande och avlysning av allmänna flottleder. Bestämmel- ser om nyttjande av allmänna flottleder och om ersättning för skador samt om de flottandes inbördes förhållanden och om verksamheten i flottnings- föreningar finns i lagen (1919:426) om flottning i allmän flottled. den s.k. flottningslagen.
Jag delar utredningens uppfattning att det med hänsyn till flottningens ' minskade betydelse inte är motiverat med någon genomgripande omar- betning av flottningslagstiftningen. Övervägandena bör i huvudsak inriktas på sådana ändringar som utgör en följd av den nya vattenlagen.
Frågor om inrättande av allmänna flottleder prövas f.n. vid syneför- rättning (se 6 kap. 3 5 samt 10 kap. 1—31 åå VL). Underställning skall ske till vattendomstolen och under vissa förutsättningar även till regeringen. Frågor om utvidgning av allmänna flottleder prövas i allmänhet av vatten- domstolen (se 6 kap. 21 & VL) medan avlysningsfrågor prövas av regering- en eller vattendomstolen (se 6 kap. 27 & VL).
Jag anseri likhet med utredningen och i överensstämmelse med vad jag nyss har förordat i fråga om farleder och hamnar att frågor om inrättande. utvidgning och avlysning av allmänna flottleder i framtiden bör prövas i administrativ ordning. Denna prövning bör handhas av regeringen med möjlighet att överlåta beslutanderätten till länsstyrelserna. I överensstäm- melse med utredningens förslag bör dessa frågor regleras i en särskild lag.
När en allmän flottled inrättas eller utvidgas behöver det i allmänhet utföras anläggningar eller åtgärder i vatten. Dessa bör som utredningen föreslår prövas enligt den nya vattenlagen . Som jag tidigare har anfört (se avsnitt 2.2 ) anserjag dock i motsats till utredningen att den vattenrättsliga tillståndsprövningen bör ligga kvar hos vattendomstolarna. Vid tillstånds- prövningen kommer den nya vattenlagens allmänna tillåtlighetsregler m.m. att gälla. Allmänna flottleder bör dock liksom f.n. särbehandlas bl.a. genom undantag från kravet på vattenrätt (se avsnitt 2.3.1 ) och genom möjlighet att få särskilda tvångsrätter.
Ersättningsanspråk i anledning av en allmän flottled kan hänföras till skador på grund av anläggningar och åtgärder för flottningen (anlägg- ningsskador) eller till skador på grund av flottningens bedrivande (flott- ningsskador). Vattendomstolens skadereglering i ansökningsmålet bör gi— vetvis avse anläggningsskadorna. Liksom f.n. (se 9 kap. 3 5 andra stycket VL) bör dock möjlighet finnas att hänvisa svårbedömda anläggningsskador till prövning enligt flottningslagen.
Flottningsskador prövas f. n. enligt särskilda regler i flottningslagen men kan också uppskattas och ersättas på förhand i vattenmålet. Jag delar utredningens uppfattning att flottningsskador i framtiden uteslutande bör
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 147
handläggas enligt flottningslagen. Jag kommer att senare ta upp frågan om de ändringar i flottningslagen som behövs i anledning härav.
Jag kommer då också att ta upp de ändringar i flottningslagen som behövs bl.a. därför att 6 kap. VL inte får någon motsvarighet i den nya vattenlagen.
2.10 Bevakningen av allmänna intressen m. rn.
2.10.) M_vndighetsbevakning av allmänna intressen
Vattendomstolarna och förrättningsmännen har enligt VL en långtgåen- de skyldighet att oavsett yrkanden pröva olika frågor som kan komma upp i ett tillståndsärende. särskilt i vad mån hänsyn bör tas till allmänna intressen. Yttranden över en ansökan om tillstånd till ett vattenföretag skall inhämtas från olika myndigheter. Bland sådana myndigheter'nämns uttryckligen i lagen. beroende på företagets art eller inverkan. kammarkol- legiet. fiskeristyrclsen. naturvårdsverket. planverket. sjöfartsverket, läns- styrelsen och berörd kommun. Utlåtanden kan även inhämtas från andra förvaltande myndigheter.
För att underlätta vattendomstolens uppgift att beakta de allmänna intressena och samtidigt möjliggöra ett djupare. inträngande i dessa frågor har kammarkollegiet ålagts att föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressena i flera av de nuvarande vattenmålen ( 11 kap. 35 Q' 1 mom. VL). I ansökningsmål om bl. a. byggande i vatten och vattenreglering skall ansök- ningshandlingarna och vattendomstolens kungörelse sändas till kollegiet. Kollegiet a_vgör om det ansökta företaget berör allmänna intressen som behöverbcvakas under processen. Om detta är förhållandet. utförs det allmännas talan regelmässigt-av en tjänsteman som är knuten till kollegiets advokatfiskalskontor. Motsvarande funktion skall kollegiet fylla vid syne- förrättningar i fråga om vissa torrläggnings- och vattenregleringsföretag. Kammarkollegiet skall också föra talan för det allmänna när det gäller nyprövning och avgifter m.m. enligt VL. ' ' _
Vid bevakningen-av de allmänna intressena är kammarkollegiet uppen- barligen i stor omfattning beroende av initiativ och råd från berörda fack- myndigheter. Så har det t.ex. ansetts vara 'av stor vikt att statens natur- vårdsverk bevakar allmänna miljövårdsintresseni vattenmål, särskilt så- dana som avser vattenbyggnadsföretag. Därvid har det förutsatts att kolle- giets talan utförs i nära samarbete med naturvårdsverket (se prop. 1969: 28 s. 290 ).
Vid sidan om kammarkollegiet har kommunerna sedan 1962 rätt att självständigt föra talan i vissa vattenmål för att tillgodose allmänna intres- sen inom orten (11 kap. 35 ä 3 mom. VL). Andra myndigheter än kammar- kollegiet och kommunen har däremot inte rätt att föra någon självständig talan i vattenmål för tillgodoseende av allmänna intressen.
Vattenlagsutredningen anser att den av utredningen föreslagna över-
Lagrådsremiss ullmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 148
gången till en administrativ tillståndsprövning i viss mån förändrar förut- sättningarna'för och behovet av en särskild myndighetsbevakning av de allmänna intressena i vattenrättsliga sammanhang. Utredningen föreslår därför att alla sektorsmyndigheter som har till uppgift att bevaka vissa typer av allmänna intressen skall kunna framföra sina synpunkter och yrkanden direkt till den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten. I sådana fall då det allmänna självt måste ta processuella initiativ anser utredningen däremot att endast en myndighet bör föra dct'allmännas talan. Utredning- en föreslår att uppgiften att företräda de allmänna intressena även i fort- sättningen läggs på kammarkollegiet. Utredningen förordar en översyn av kollegiets organisation i syfte att ge kollegiet förstärkt sakkunskap i fråga om främst vattenbyggnadstekniska frågor och förbättrade resurser på det vattenrättsliga området.
Nuvarande rätt för kommunerna att självständigt-föra talan i vattenmål bör'enligt utredningen behållas och utvidgas till alla typer av vattenföretag.
Remissinstanserna godtar i allmänhet utredningens förslag men flera instanser" anser det vara önskvärt med en utvidgad talerätt för fackmyn- digheterna. särskilt vad gäller rätten att fullfölja talan mot tillståndsbeslut. Några remissinstanser anser att fackmyndigheterna bör ha en egen talerätt även beträffande omprövning och förverkande. En remissinstans anser att kommunerna bör tillerkännas en självständig rätt att föra talan om byg- deavgift och dess storlek och även om omprövning av sådana avgifter.
Jag har tidigare (se avsnitt 2.2 ) förordat att nuvarande prövningssystem i princip behålls. Det ligger i domstolsförfarandets natur att man måste begränsa antalet parter som skall kunna ta självständiga. processuella" initiativ för det allmänna. antingen som sökande eller som motpart till företagaren. Jag biträder därför utredningens förslag att det allmänna i sådana fall bör företrädas endast av kammarkollegiet och berörda kom- muner.
I fråga om förhållandet mellan kammarkollegiets och en kommuns tale- rätt anserjag att det inte föreligger något behov av en närmare reglering. Kommunen bör ha en i princip oinskränkt rätt att vid sidan av kammarkol- legiet föra talan för tillgodoseende av sådana allmänna intressen som har lokal karaktär eller på annat sätt har anknytning till kommunen. Vad särskilt gäller frågan om vattenrättsliga avgifter-finnerjag inte anledning att frångå utredningsförslaget. som i överensstämmelse med gällande ordning (se prop. 1961: 154 s. 42 — 45 ) innebär att kommunen skall ha rätt att föra talan om avgifter i anhängiga ansökningsmål eller-mål om omprövning av avgifter. Däremot bör endast kammarkollegiet ha-rätt att genom ansökan påkalla omprövning av avgiften. Härav följer att kommunen i mål. som har anhängiggjorts av kollegiet. inte kan framställa yrkanden som går utöver kollegiets.
Vad jag nu har anfört avser alltså frågor där det allmänna självt skall ta ett processuellt initiativ antingen som sökande eller som motpart till företa-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 149
garen. Till sådana frågor hör ömprövningav givna tillstånd med hänsyn till allmänna intressen. förverkande av tillstånd. bevakandc av avgiftsfrågor samt fullföljd av talan mot domar och beslut av domstolar och förrättnings- män. ' .
Annorlunda förhåller det sig vid den ursprungliga tillståndsprövningen av ett vattenföretag. då den principiellt viktigaste avvägningen mellan företagarintresset och allmänintresset skall ske. Som jag har framhållit tidigare har den vattenrättsliga tillståndsmyndigheten en långtgående offl- cialprövningsskyldighet enligt VL och detta kommer att vara fallet även enligt den nya vattenlagen . Domstolen resp. förrättningsmannen bör se till att utredningen blir så fullständig som möjligt. bl.a. genom att inhämta yttranden från berörda myndigheter. En sådan ordning kräver då med nödvändighet att alla de särskilda myndigheter som har till uppgift att bevaka vissa typer av allmänna intressen var för sig och ibland också oberoende av varandra framför sina synpunkter och förslag direkt till tillståndsmyndigheten. Några krav på att formella yrkanden måste fram- ställas genom kammarkollegiet eller kommunen bör enligt min mening inte ställas upp i sådana fall, utan vad myndigheterna har anfört bör beaktas av. tillståndsmyndigheten inom ramen för dess officialprövnings- och utred- ningsskyldighct. Myndigheterna bör också ha rätt att i ett till högre instans . fullföljt mål anföra sina synpunkter. dock utan ställning av part (jfr NJA 1959 s. 81 ).
Flera remissinstanser har instämt i utredningens förslag om en förstärkf ning av kammarkollegiets resurser. Enligt vadjag har erfarit utför riksrevi- sionsverket f.n. en förvaltningsrevision av kammarkollegiets organisation och verksamhet. Det finns därför ingen anledning att i det här samman- hanget ta upp frågan om kollegiets resurser. .
Till de allmänna intressena räknas inte sådana rättigheter av olika slag som kan tillkomma staten eller kommuner i deras egenskap av privaträtts- liga subjekt. t.ex. som ägare av en fastighet som berörs av ett vattenföre- tag. I sådana fall tillkommer naturligtvis talerätten den myndighet som förvaltar fastigheten. På motsvarande sätt kan naturligtvis en förvaltande myndighet uppträda som sökande i ett vattenmål rörande ett företag som faller inom dess verksamhet'sområde. t.ex. vägverket eller en lokal vägför- valtning i fråga om broar eller fortifikationsförvaltningen i fråga om för— svarsanläggningar i vatten.
2.102. Sakägarhegreppet
Partställning i vattenmål tillkommer i dag. förutom sökanden samt staten och kommuner som företrädare för allmänna intressen. endast sådana fysiska eller juridiska personer som har en rättslig anknytning till fast egendom som berörs av det aktuella vattenföretaget. Man skall alltså vara sakägare. l vattenlagstiftningen har man genomgående intagit den stånd- punkten att den närmare avgränsningen av sakägarkretsen inte bör be-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 150
stämmas i lag utan frågan har överlämnats till rättstillämpningen (se bl. a. prop. 1974: 83 s. 196 ). Rättsläget har emellertid sammanfattats så att sak- ägare i VL:s mening är ägare och innehavare av skriftligen eller muntligen upplåten rätt till fast egendom som direkt skadas av ett vattenföretag eller annars lider intrång i något för fastighetens ekonomiska nyttjande väsent- ligt intresse med anknytning till det vattenområde där företaget utförs (se bl.a. SOU 1966: 65 s. 449 och prop. 1974: 83 s. 195 ).
Egenskapen av sakägare ger en fysisk eller juridisk person rätt att uppträda som part i vattenmål vid prövningen av såväl tillstånds- som ersättningsfrågor. Endast sakägare. är berättigade till ersättning av sökan- den för skada och intrång av vattenföretaget och för sina rättegångskost- nader. I vattenrättslig domstolspraxis har man dock varit liberal i fråga om enskildas och organisationers möjligheter att oberoende av fastighetsan- knytning lägga fram utredning och synpunkter vid tillståndsprövningen. När däremot frågan om talerätt har ställts på sin spets — t. ex. om särskilda processuella yrkanden har framställts om skadeersättning eller rättegångs- kostnader eller det har varit fråga om rätt att fullfölja talan — har kravet på den kvalificerade fastighetsanknytningen ställts upp (se bl.a. NJA 1971 s. 8 och 1977 s. 477). . '
Vattenlagsutredningcn föreslår inte någon lagreglering av sakägar- begreppet och inte heller någon ändring av dettas innebörd. Införande av partställning för exempelvis ideella organisationer föreslås inte. Däremot uttalar utredningen att det ofta torde vara lämpligt att berörda intresse- organisationer m. fl. bereds tillfälle att yttra sig vid tillståndsprövningen i första instans av ett vattenföretag.
Några remissinstanser anser emellertid att sakägarkretsen bör utvidgas. Sålunda föreslår ett par organisationer _som' företräder yrkesfisket att yrkesfiskare bör betraktas som sakägare och Älvräddarnas samorganisa- tion anser det naturligt och rimligt att miljö- och naturskyddsorganisa- tioner har besvärsrätt. dock utan rätt till.-ersättning för rättegångskost- nader. Svea hovrätt ifrågasätter om man inte bör förbättra den proces- suella ställningen för vissa rättssubjekt. t.ex. sammanslutningar av ägare till fast egendom av typ villaägareföreningar. Däremot bör enligt hovrätten från partställning uteslutas sådana organisationer vilkas intressen helt sam- manfaller med de allmänna intressen som bevakas av kammarkollegiet.
Som jag framhållit tidigare bör de vattenrättsliga tillståndsmyndig- heterna vara. skyldiga att sörja för en fullständig utredning av tillstånds- frågorna. Myndigheterna har därför både rätt och skyldighet att beakta alla framförda synpunkter. oavsett om de härrör från någon som formellt sett är sakägare eller inte. Som vattenlagsutrcdningen föreslår och i överens- stämmelse med rådande praxis i vattenmål bör därför såväl enskilda som organisationer. oavsett om de är att anse som sakägare eller inte. vara oförhindrade att vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framlägga utredning och synpunkter.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 151
Med hänsyn härtill och till att de tillåtlighetsregler som jag tidigare har förordat genom sin allmänna utformning medger en mer allsidig bedömning av ett vattenföretags inverkan på skyddsvärda motstående intressen. torde de skäl som ligger bakom önskemålen om en talerätt för intresseorganisa- tioner m.fl. i huvudsak vara tillgodosedda.
Vattenmålen kommer enligt förevarande förslag att även i fortsättningen handläggas av domstol. [ ett sådantjudiciellt förfarande kan man enligt min mening inte ha ett alltför vidsträckt sakägarbegrepp. För att det skall ha den erforderliga fastheten, måste det finnas en sådan kvalificerad anknyt- ning till berörd fast egendom som krävs enligt rådande vattenrättslig prax- is. En annan ordning skulle medföra alltför svårbemästrade avgränsnings- problem. Jag är alltså inte beredd att förorda någon självständig talerätt för intresseorganisationer m. fl. Jag vill erinra om att samma ståndpunkt, utom såvitt avser besvärsrätten för en lokal arbetstagarorganisation. har intagits för ML:s del (se prop. 1980/81:92 s. 39 ).
Avgränsningen av sakägarkretsen bör inte bestämmas i lag utan lösas i rättstillämpningen. Jag vill i sammanhanget hänvisa till den inledningsvis berörda sammanfattningen av rättsläget. Som sakägare bör också. i över- ensstämmelse med terminologin i fastighetsbildningslagen . anses den som deltar i en samfällighet enligt den nya vattenlagen , liksom den som enligt den nya lagen kan ges rätt att använda en vattenanläggning eller har rätt att begära att ett vattenföretag utförs så att det blir till nytta för honom.
Vad särskilt angår frågan om yrkesfiskarnas ställning (se JoU 1978/79: 6 s. 3) vill jag påpeka att den som fiskar på grund av en arrendeupplåtelse är att anse som sakägare i vattenrättsligt hänseende. om fisket skadas av ett vattenföretag. Allmänt vattenområde ingår visserligen inte i fastighetsin- delningen men enligt min mening bör även fiskare som på grund av ett särskilt tillstånd från staten fiskar med fasta redskap inom sådant område på motsvarande sätt betraktas som sakägare i vattenmål. om han lider skada av ett vattenföretag. Någon särskild lagbestämmelse härom behövs inte enligt min mening. Att vidga sakägarkretsen till andra yrkes-. bi- närings- eller fritidsfiskare. som saknar fastighetsanknytning. eller till yrkesfiskets eller fritidsfiskets organisationer. som också saknar sådan anknytning. kan enligt min mening inte komma i fråga.
2.1l Markavvattningsföretag
De materiella regler om vattenföretag i allmänhet som jag tidigare har förordat (se avsnitt 2.4 ) avser även markavvattningsföretagen. ] vissa avseenden behövs emellertid särregler för dessa företag. Den nytta i form av höjd alstringsförmåga och ökade möjligheter att utnyttja marken som blir följden av ett markavvattningsföretag kommer ofta på grund av natur- förhållandena flera fastigheter till del. När flera fastigheter drar nytta av företaget är det också rimligt att de deltar i utförandet och underhållet av
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 152
företaget. Särskilda bestämmelser behövs för att reglera formerna för en sådan samverkan. De speciella reglerna för markavvattningsföretagen bör främst avse företagets omfattning och den interna kostnadsfördelningen.
På organisationen och förvaltningen av ett markavvattningsföretag med flera deltagare bör, som utredningen har föreslagit. lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter bli tillämplig. Jag kommer att senare ta upp frågan om de ändringar som behövs i den lagen.
Innan jag går över till att behandla den närmare utformningen av vilka bestämmelser som bör gälla för markavvattningsföretag. vill jag först erin- ra om riksdagens ställningstagande till motionen l977/78:79] (JoU 1978/ 79: 8. rskr 1978/79: 63). 1 motionen väcktes bl. a. frågan om förstärkt skydd för landets våtmarker. Jordbruksutskottet. vars hemställan i frågan riks- dagen biföll. underströk i sitt utlåtande med skärpa att man vid en sam- hällsutveekling som leder till ett ökat utnyttjande av våtmarker för bl.a. energiproduktion måste ägna särskild uppmärksamhet åt möjligheterna att hävda allmänna miljö- och naturvårdsintressen. Enligt utskottet syntes det böra prövas i vad mån de formella rättsreglerna på förevarande område ger utrymme för det förstärkta skydd av våtmarkerna som framstår "som nöd- vändigt vid ett ökat ianspråktagande av dessa marker för t. ex. ett intensi- fierat skogsbruk eller utveckling av nya energiformer. [ en senare motion (1978/79: 1990) väcktes också frågan om vissa ändringar i VL för att för- stärka skyddet av våtmarkerna. Motionen avslogs med hänsyn till det pågående arbetet med en ny vattenlag.
Jag vill i samråd med chefen för jordbruksdepartementet understryka betydelsen av skyddet av våtmarker. Som jag nyss nämnde omfattas även markavvattningsföretagen av de av mig förordade reglerna om vattenföre— tag i allmänhet. Dessa rcgler kommer att möjliggöra en friare bedömning av markavvattningsföretagen än vad som nu kan ske. Jag bedömer därför att vad riksdagen uttalat i anledning av mot. 1977/78:791 i allt väsentligt kan tillgodoses vid tillämpningen av den nya vattenlagen . Resultatet av den våtmarksinventering som naturvårdsverket genomför på regeringens uppdrag bör också kunna vara ett viktigt underlag vid den fortsatta pröv- ningen av markavvattningsföretag.
Utredningen har försökt att bibehålla det väsentliga innehållet i de detaljerade anslutnings- och fördelningsreglerna i 7 kap. VL och att samti- digt ge de nya reglerna en så enkel form som möjligt. Utredningens förslag har utformats i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i anlägg- ningslagen. Utredningen har dock med hänsyn till markavvattningsföre- tagens särart funnit att det inte är möjligt med en fullständig anslutning till anläggningslagen. _ Statens lantmäteriverk anser att anläggningslagen bör göras direkt till- lämplig på markavvattningsföretagen. Enligt verket skulle man härigenom få en ändamålsenlig samordning när det gäller prövningen av frågor om markavvattning. andra gemensamhetsanläggningar och fastighetsbildning.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 153
Jag delar uppfattningen att det är önskvärt med en samordning av markavvattningsbestämmelserna med anläggningslagcn och fastighetsbild- ningslagen (jfr utredningens tilläggsdirektiv den 8 december 1972 i 1974 års riksdagsberättelse s. 37). Enligt min mening finns det emellertid åtskilliga skäl som talar emot lantmäteriverkets förslag att göra anläggningslagen direkt tillämplig på markavvattningsföretagen.
Redan nu finns det möjlighet att i enlighet med bestämmelserna i 9 kap. fastighetsbildningslagen om gemensamma arbeten lösa markavvattnings- frågor som uppkommcri samband med fastighetsrcglering. Fastighetsbild- ningsmyndigheten kan direkt besluta om enklare dikningsföretag och när det gäller mera omfattande markavvattningsföretag har fastighetsbild- ningsmyndigheten en särskild rätt att ta initiativ till en prövning enligt VL Ufr 7 kap. 36. 45 och 49 åå VL). Den nya vattenlagen bör inte medföra någon ändring i dessa avseenden. Den nya lagen bör vidare i enlighet med utredningens förslag innehålla bestämmelser som reglerar verkningarna av sammanläggning. fastighetsrcglering och delning på en fastighets delaktig- het i ett markavvattningsföretag ("jfr 41 och 42 åå anläggningslagcn). Frå- gan om samordningen med fastighetsbildningslagen får alltså anses vara löst på ett tillfredsställande sätt.
När det gäller samordningen med anläggningslagcn finns det som fram- hålls av lantmäteriverket många beröringspunkter mellan markavvatt- ningsföretagen och sådana gemensamhetsanläggningar som omfattas av anläggningslagen . Enligt min mening är emellertid sambandet mellan markavvattningsföretagen och andra företag som behandlas i den nya vattenlagen starkare. Så t. ex. kan en sjösänkning i markavvattningssyfte ha samma verkningar som en vattenreglering. Det är enligt min mening inte heller lämpligt att bryta ut någon typ av markavvattning. exempelvis dikning. och låta anläggningslagen bli tillämplig på sådana företag.
Anläggningsförrättningar handläggs av fastighetsbildningsmyndighe- terna. Även om prövningen i mera komplicerade fall skulle kunna ske under medverkan av en sakkunnig i markavvattningsfrågor. anser jag att en sådan handläggning inte är lämplig för markavvattningsföretagen. Inte minst bevakningen av de allmänna intressena kräver att markavvattnings- företagen prövas av en förrättningsman som är insatt i markavvattnings- frågor.
På grund av det nu anförda ansluter jag mig till utredningens förslag att särskilda bestämmelser om delaktighet m.m. för markavvattningsföre- tagen tas in i den nya vattenlagen och att sådana företag även fortsättnings- vis skall prövas vid förrättning enligt vattenlagen (jfr avsnitt 2.2 ).
Jag övergår nu till att behandla frågan om utformningen av bestämmel- serna om markavvattning i den nya vattenlagen .
Reglerna i 7 kap. VL om delaktighet i torrläggningsföretag bygger på begreppet ”båtnad av marks torrläggning". Båtnadsreglerna är av betydel- se dels för att bestämma omfattningen av samfälligheterna. dels för att
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 154
bestämma den inbördes kostnadsfördelningen. I fråga om den närmare innebörden av gällande rätt och den kritik som har riktats mot båtnadsreg- lerna kan jag hänvisa till betänkandet från år 1968 om VL:s torrläggnings- bestämmelser (se SOU 1968:5l s. 3l).
Jag delar i likhet med remissinstanserna utredningens uppfattning att rätt och skyldighet att delta i ett markavvattningsföretag bör föreligga för ägarna av de fastigheter. som har nytta av markavvattningen. Med nytta avses liksom i fastighetsbildningslagen och anläggningslagcn den värde- höjning företaget innebär för en fastighet. minskad med eventuella full- följds-, anpassnings- och omställningskostnader. Värdehöjningen bör allt efter omständigheterna kunna beräknas med hänsyn till marknadsvärdet. avkastningsvärdet eller ett mellanliggande värde. Såsom Svea hovrätt anför bör liksom enligt gällande rätt företagets lämpliga omfattning be- stämmas inom ramen för de yrkanden därom som framställs av sökanden eller annan som vill ingå i företaget.
Utredningen föreslår en begränsning av skyldigheten att delta i markav- vattningsföretag som avser sjösänkning eller invallning. Förslaget innebär att tvångsanslutning kan ske endast om det begärs av ägare av fastigheter som vinner mer än hälften av den beräknade nyttan av företaget. Förslaget motsvarar 7 kap. 44 och 5l åå VL. Dessa bestämmelser avser dock även reglering.
Lantmäteriverket anser att bestämmelserna bör utformas i överensstäm- melse med det s.k. opinionsvillkoret i 7 % anläggningslagen . Enligt detta får en gemensamhetsanläggning inte inrättas om ägarna av de fastigheter som skall delta i anläggningen mera allmänt motsätter sig detta och har beaktansvärda skäl för det. Härvid skall främst deras mening beaktas som har störst nytta av anläggningen.
Enligt min mening är utredningens förslag. som bl. a. direkt tar sikte på nyttan av företaget. att föredra för markavvattningsföretagens del. Jag kan alltså inte biträda lantmäteriverkets förslag om en exakt motsvarighet till opinionsvillkoret i anläggningslagcn.
Enligt Stockholms tingsrätt bör bestämmelserna avse även vissa andra typer av markavvattningsåtgärdcr än sjösänkning och invallning.
Erfarenheterna från lantbruksnämndernas verksamhet visar att nödvän- diga torrläggningsåtgärder ofta motarbetas och försvåras av fastighetsäga- re som inte själva brukar jorden. En generell begränsning av möjligheten till tvångsanslutning skulle därför i många fall kunna utgöra hinder för erforderliga torrläggningsåtgärder.
Å andra sidan finns det vid stora företag med ett betydande ekonomiskt risktagande enligt min mening ett visst behov av skydd för sådana fastig— hetsägare som inte vill delta.
Vad jag nu har anfört har lett mig fram till den uppfattningen att den av utredningen föreslagna skyddsbestämmelsen i princip bör gälla alla mark- avvattningsåtgärder. Ett undantag bör dock göras för dikning. Jag förordar
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 155
alltså att utredningens förslag genomförs med den ändringen att begräns- ningen i deltagningsskyldigheten bör avse alla andra typer av mark- avvattning än dikning. När det gäller gränsdragningen mellan dikning och andra markavvattningsåtgärder avses ingen ändring i förhållande till gäl- lande rätt. Avdikning av kärr, mosse eller annan sådan vattendränkt mark är i enlighet härmed normalt att anse såsom dikning (jfr 7 kap. 35 & VL).
Vad sedan gäller den interna kostnadsfördelningen delar jag i likhet med flertalet remissinstanser utredningens uppfattning att även kostnadsfördel- ningen i princip bör ske på grundval av de olika fastigheternas nytta av . företaget. Med nytta avses här liksom i fråga om deltagandeskyldigheten Värdehöjningen på fastigheten. .
Utredningsförslaget innebär emellertid liksom fastighetsbildningslagen och anläggningslagen :en möjlighet till fördelning efter annan grund än nyttan genom att fördelningen skall ske med hänsyn främst till nyttan.
Enligt min mening bör det även för markavvattningsföretagens del vara möjligt att göra kostnadsfördelningen med utgångspunkt i något annat än nyttan av företaget. Så kan det exempevis vara befogat att i fall då en väghållare ingår i företaget bestämma Väghållarens kostnadsandel'med beaktande av, förutom hans nytta av företaget. den inverkan som vägföre- taget har på markavvattningsföretaget.
Som utredningen har föreslagit bör de nu angivna principerna gälla för fördelningen av såväl utförande- som driftskostnader.
Bestämmelserna om kostnadsfördelning i 7 kap. VL innehåller vissa undantag från huvudprincipen om kostnadsfördelning efter båtnad. Sådana undantag finns i bl.a. 7 kap. 26 och 27 55 VL. Utredningen har inte ' föreslagit någon motsvarighet till dessa bestämmelser och har inte heller närmare berört dem.
Några remissinstanser anser att den nya vattenlagen bör innehålla en motsvarighet till bestämmelserna i 7 kap. 27 å VL om begränsning av icke- sökandcs kostnadsansvar.
Enligt 7 kap. 26 & VL får en delägares andel i kostnaderna inte överstiga hans kostnad för att på egen hand torrlägga sin mark. Bestämmelsen har en begränsad tillämpning. eftersom det torde vara sällsynt att en markav- vattningsåtgärd blir billigare om inte någon annan medverkar. Enligt min mening behövs det därför inte någon motsvarighet i den nya vattenlagen . Om den åsyftade situationen ändå skulle uppkomma. bör en jämkning av kostnadsandel kunna ske inom ramen för den allmänna kostnadsfördel- ningsregeln eller genom en avdelningsbildning för den aktuella fastigheten.
Enligt 7 kap. 27 & VL kan den som inte är att anse som sökande till företaget inte åläggas att bidra till kostnaderna för företaget med mera än som motsvarar båtnaden för hans fastighet. Begränsningen avser endast anläggningskostnaderna och alltså inte förrättningskostnaderna eller kost- naderna för företagets drift. Jämkningsregeln avser de verkliga kostna- derna för företaget sådana de kan konstateras efter det att företaget har
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 ' 156
utförts. Mot dessa kostnader skall ställas den vid samfällighetens bildande beräknade båtnaden (se SOU 1968: 51 s. 45). Den nya vattenlagen innebär att alla typer av markavvattningsföretag. alltså även dikningar. kommer att underkastas en kontroll av den ekono- . miska tillåtligheten (se härom avsnitt 2.4.6). I synnerhet vid större företag kan dock felkalkyler och oförutsedda fördyringar medföra att de verkliga kostnaderna kommer att överskrida nyttan av företaget. Enligt min mening talar rättviseskäl för att den som har tvingats in i företaget i så fall inte åläggs en större kostnadsandel än som svarar mot hans nytta av företaget. För att möjliggöra en rättvisjämförelse mellan de verkliga kostnaderna och den i tillståndsbeslutet beräknade nyttan bör dock nyttan indexuppräknas med hänsyn till förändringar i penningvärdet till dagen för uttaxering av kostnaderna. Med detta tillägg förordar jag att bestämmelser motsvarande 7 kap. 27 & VL tas in i den nya lagen. Bestämmelserna bör alltså liksom f. n. endast avse anläggningskostnaderna. '
I 8 kap. 20—24 åå VL finns vissa bestämmelser om s. k. kombinerade företag. som innebär att ledningar får användas för både avledande av avloppsvatten och torrläggning av mark. Utredningen anser att det saknas behov av sådana bestämmelser och har därför inte föreslagit någon mot- svarighet i den nya lagen. Utredningen har härvid särskilt hänvisat till föreslagna bestämmelser om tvångsrätt för avloppsintressent att använda någon annans anläggning i vatten.
Flera remissinstanser anser däremot att bestämmelserna fortfarande har betydelse främst när det gäller avloppsutsläpp i ledningar för markavvatt- ning. Även om bestämmelserna inte kommer till direkt användning. har de betydelse som underlag för överenskommelser mellan avlopps- och mark- avvattningsintressenterna.
Jag har förståelse för vad dessa remissinstanser har anfört. Enligt min mening är det viktigt att den som avleder avloppsvatten till en ledning för markavvattning har möjlighet att delta i markavvattningsföretagets skötsel som en fullvärdig medlem. Jag anser alltså att det fortfarande finns behov av bestämmelser härom. Motsvarande behov torde inte finnas när det gäller att utnyttja avloppsledningar för markavvattning.
Jag förordar på grund av det anförda att det i den nya vattenlagen tas in bestämmelser som i huvudsak motsvarar 8 kap. 20—24 ss VL men att de begränsas till att gälla ledande av avloppsvatten till ledningar för markav- vattning.
Jag vill slutligen ta upp vissa frågor om markavvattning och vägföretag. Utredningsförslaget innebär liksom gällande rätt att det för delägarskap i princip krävs äganderätt till en fastighet som vinner nytta av företaget. Remissinstanserna har inte haft några erinringar mot detta och även jag anser att det är en lämplig ordning. '
Utredningen föreslår att det görs ett undantag från den nyss angivna principen när det gäller väghållare. som i allmänhet endast innehar marken
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 157
med vägrätt eller servitutsrätt. I samband med vägbyggen behöver det enligt utredningen ofta utföras markavvattningsåtgärder för att förbättra den mark där vägen dras fram. Dessutom behövs det anordningar för att avleda nederbörden från vägbanor och slänter. Enligt utredningen kan det då ibland vara praktiskt och ekonomiskt önskvärt att sådana arbeten. som i och för sig ankommer på väghållaren. utförs inom ramen för ett markav- vattningsföretag. Utredningen föreslår alltså en regel om att väghållare skall delta i markavvattningsföretag. om detta avsevärt kan påverkas av vägen och det dessutom föreligger särskilda skäl för delaktighet.
Förslaget har godtagits av vägverket och övriga remissinstanser. Jag delar utredningens uppfattning att det i vissa fall bör vara möjligt att ansluta en väghållare till ett markavvattningsföretag. När det gäller förut- sättningarna för en sådan anslutning bör liksom för deltagande i övrigt för det första fordras att markavvattningsföretaget är till nytta för vägföretaget antingen genom att det medför förbättrade markförhållanden i vägens sträckning eller genom att dess diken och ledningar kan användas för avledning av dagvatten från vägbanan. [ enlighet med vad utredningen har föreslagit bör för det andra för Väghållarens anslutning krävas att vägföre- taget medför en avsevärd inverkan på markavvattningsföretaget antingen genom att nödvändiggöra ett annat utförande därav eller genom att medfö- ra ökade kostnader för underhållet av diken och anläggningar. Enligt min mening är det däremot inte nödvändigt att därutöver kräva särskilda skäl för anslutningen. såsom utredningen har föreslagit. Utredningen har inte angivit vilka skäl som kan beaktas härvid. Av utredningen angivna exem- pel på omständigheter som talar för en anslutning — behov av ändrat utförande eller ökat underhåll — kan utan vidare inrymmas under kriteriet avsevärd inverkan. _
[ VL finns ett stort antal bestämmelser om markavvattning genom vägar och banvallar (7 kap. 7— 19 åå VL). Bestämmelserna kompletteras av lagen (1920: 460) om vad vid anläggande av järnväg eller spårväg bör iakttagas till tryggande av närliggande marks torrläggning (__järnvägslagen). De som har intresse av en torrläggning har en ovillkorlig rätt att få till stånd avlopp genom vägar och banvallar. Åtgärderna skall i princip bekostas av torrläggningsintresset. Undantag från denna princip görs emellertid _när det gäller allmänna vägar som har påbörjats efter den 1 januari 1880 samt enskilda vägar och järnvägar som har påbörjats efter den 1 januari 1921. Undantaget innebär att väghållaren respektive järnvägens ägare normalt skall bekosta åtgärder som behövs för torrläggning av åker och äng till högst 1.2 rn djup.
Enligt utredningen talar billighetsskäl för att den nuvarande för jord- bruksnän'ngen gynnsamma ordningen behålls när det gäller vägar som har börjat byggas före ikraftträdandet av den nya vattenlagen . Utredningen föreslår alltså beträffande sådana vägar att väghållaren alltid skall bekosta avlopp genom vägen i den mån åtgärden behövs för avvattning av åker- mark till högst 1.2 m djup.
Lagrådsrwn iss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 158
När det gäller vägar som byggs efter ikraftträdandet av den nya vattenla- gen föreslår utredningen emellertid att Väghållarens kostnadsansvar be- gränsas. Enligt utredningens förslag skall en åtgärd för markavvattning genom väg bekostas av markavvattningsföretaget. om inte någon markäga- re har begärt åtgärden innan vägen började byggas. Som skäl för förslaget i denna del anför utredningen att vägföretag numera föregås av en ingående planering. Vid denna beaktas rimliga önskemål av markägarna när det gäller befintlig och planerad markavvattning. Enligt utredningen bör det åligga markägarna att aktivt medverka vid vägens planering och att i god tid ge sina anspråk till känna. Om markägarnas underlåtenhet i detta avseende leder till att markavvattningsbehovet försummas vid vägbygget, bör ansvaret för kostnaderna drabba markägarna. Denna ordning bör enligt utredningen gälla oavsett för vilket ändamål markavvattningen sker.
Enligt utredningen bör vad som föreslagits beträffande vägar gälla även i fråga om järnvägar. tunnelbanor och spårvägar på särskild banvall. Järn- vägslagen föreslås upphävd.
Ett stort antal remissinstanser är kritiska mot utredningens förslag i denna del och anser att nuvarande bestämmelser om kostnadsansvaret bör bibehållas. _Kritiken går i huvudsak ut på att utredningens förslag skulle medföra en utredningsskyldighet för markägarna som dessa inte har förut- sättningar att klara av.
Enligt min mening finns det åtskilliga skäl som talar för att bibehålla den nuvarande ordningen även när det gäller framtida vägar. Vägbyggen före- gås numera alltid av en allsidig och detaljerad planering. som bl.a. syftar till att minska olägenheterna för motstående intressen. Berörda markägare ges härvid tillfälle att framföra sina synpunkter. Samråd sker också med lantbruksnämnden eller annan särskild hydrologisk expertis. Detta förfa- rande torde i de allra flesta fall medföra att behovet av markavvattning uppmärksammas och att behövliga åtgärder vidtas. Det kan dock i vissa fall efter vägens tillkomst uppkomma behov av nya eller utvidgade mark- avvattningsåtgärder. Orsaken härtill kan vara nya brukningsmetoder eller bortodling av s. k. organogena jordar. Kostnaderna för att ta upp ett nytt avlopp eller för att fördjupa befintliga avlopp genom väg kan bli av avgö- rande betydelse för tillkOmsten av ett markavvattningsföretag. Om kostna- derna överförs på markavvattningsintresset. kan som flera remissinstanser framhåller resultatet bli att nödvändiga markavvattningsföretag inte kan komma till stånd. '
Jag anser på grund av det anförda att utredningens förslag inte bör genomföras när det gäller kostnadsansvaret i fråga om framtida vägar. Jag förordar i stället en bestämmelse om att väghållaren om det är'skäligt alltid skall vara skyldig att bekosta åtgärder som behövs för avvattning av åker och äng till högst 1.2 m djup. När" det gäller annan markavvattning bör det inte göras något undantag från huvudregeln om markavvattningsföretagets kostnadsansvar.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 __ 159
Vad nu har anförts om vägar gäller i allt väsentligt även i fråga om järnvägar. tunnelbanor och spårvägar på särskild banvall och jag förordar att motsvarande bestämmelser får gälla för dem. Järnvägslagen bör upphä- vas.
Hänvisningar till S2-102
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 5
2.12. Bevattningsfrågor
Jordbruksproduktionens storlek och kvalitet påverkas i hög grad av tillgången på växtnäring och vatten. Växtproduktion utan särskild växtnä- ringstillförsel anses i dagens jordbruk vara en ekonomisk omöjlighet. Ge- nom den kraftigt ökade användningen av handelsgödsel under senare år anses växtnäringsbehovct i huvudsak vara tillgodosett. Därmed framträder vattnet mer än tidigare som en begränsande faktor och är väsentligen orsak till skördevariationen från år till år. För att försäkra sig om en god skörd med bra kvalitet också vid torrår har jordbrukarna i allt större omfattning börjat tillföra sina marker vatten på konstgjordlväg genom bevattning. Både yt- och grundvatten används för bevattningsändamäl. Även Öster- sjöns vatten har utnyttjats.
Bevattningen har under l970-talet på vissa håll i landet undergått en nästan explosionsartad utveckling. lnom jordbruket har den bevattnade arealen ökat flerfaldigt. Orsakerna till ökningen är flera. Under flera år i slutet av 1960— och början av 70-talet hade vi i stora delar av vårt land somrar som var torrare än normalt. Genom bevattning skapades då-möjlig- heter att trots detta uppnå en hög avkastning och en god kvalitet på skördeprodukterna. Därtill kommer att bevattningssystemen har blivit mera lättskötta och mindre tidskrävande. Antalet bevattningsmaskiner har också ökat kraftigt.
Tidigare bevattnades huvudsakligen betesvallar. potatis och fältodlade köksväxter. Numera bevattnas i allt större utsträckning även slättervallar, stråsäd. oljeväxter. sockerbetor samt bär- och fruktodlingar. Bevattning sker även för annat än jordbruksändamål. t.ex.-i handelsträdgårdar och timmerupplag.
Den ökade bevattningen har emellenid inte ägt rum utan problem. På flera håll har bevattningen konkurrerat med andra intressen om vattentill- gångarna och även konkurrens mellan bevattnare inbördes har förekom— mit. Uttagen för bevattning har ofta skett utan tillstånd enligt VL och har orsakat skador på t. ex. fisket.
Vattenlagsutredningen konstaterar att jordbruksbevattningen med stor sannolikhet kan väntas medföra ökad konkurrens med andra intressen om befintliga vattentillgångar och driva fram nya vattenregleringar. Utred- ningen föreslär flera bestämmelser som är ägnade att bidra till lösningen av bevattningsproblemen. Sålunda föreslås. förutom strängare regler om skyldighet att söka tillstånd som skall gälla alla typer av vattenföretag. en skyldighet att till länsstyrelsen anmäla alla yt- och grundvattentäkter. som
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 _ ' 160
inte sker för hushållsförbrukning. Vidare föreslås möjligheter att tidsbe- gränsa tillstånd till yt- och grundvattentäkter liksom att under löpande tillståndstid omfördela vattnet mellan olika täktinnehavare. Slutligen före- slås en möjlighet till samfällighetsbildning när en vattenreglering eller vattenöverledning är till nytta för flera bevattnare. Däremot ger inte försla- get några möjligheter till samverkan mellan bevattnare i andra fall. t. ex. för fördelning av vatten eller användande av gemensamma anordningar. utan då avses annan lagstiftning. t. ex. anläggningslagcn. bli tillämplig. Vid remissbehandlingen har åtskilliga remissinstanser efterlyst bestäm- melser som i förhållande till utredningsförslaget ger vidgade möjligheter till samverkan mellan flera bevattnare. De förordar i allmänhet att man tillska- .".
par en för bevattningssamverkan särskilt anpassad associationsform. Sär- skilt instanser som företräder jordbruksintresset hävdar också att den föreslagna prövningsskyldigheten är för sträng och att i varje fall anmäl- ningsskyldigheten för yt- och grundvattentäkter inte bör införas.
Det finns enligt min mening all anledning att anta att bevattningen kommer att spela en stor roll i vårt framtida jordbruk. Det är av stor betydelse såväl samhällsekonomiskt som företagsekonomiskt för lantbru- ket att jordbruksproduktionen kan förbättras genom bevattning. Man kan inte heller bortse från frågans sociala aspekter. Att skapa en acceptabel ' och jämn lönsamhet för lantbruket. så att landsbygdens befolkning inte kommer i efterhand i jämförelse med andra yrkeskategorier i landet. fram- står som ett självklart önskemål.
Utvecklingen på bevattningsområdet kan förväntas gå mot allt större och rationellare enheter. Det har visat sig att det. för anskaffande av vatten till bygder med behov av och förutsättningar för bevattning. kan vara lämpligt att flera jordbrukare går samman för att investera i permanenta anläggningar. såsom vattenmagasin. ledningssystem och ptimpanordning- ar. Såväl när gemensamma anordningar är lämpliga som när behov av sådana anordningar inte föreligger kan det också vara erforderligt att vid vattenbrist fördela vattnet mellan bevattnare inbördes. En fastare samver— kan mellan bevattnare kan också vara lämplig när det gäller att tillvarata gemensamma intressen gentemot myndigheter eller andra intressenter i ett vattenområde. _
Gällande VL tillhandahåller inte något särskilt institut för bevattnings- samverkan. Detta har dock inte hindrat att samverkan har bedrivits i olika
former. Av remissyttrandena framgår att i bl. a. Skaraborgs län handelsbo- lagsformen är vanligt förekommande. medan man i Kristianstads län har tillskapat gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagcn. [ Östergöt- lands län lär man ha löst samverkansfrågan genom servitutsbildningar. I Uppsala län har bristen på vatten i flera fall medfört att man bildat särskil- da bevattningsföreningar i samband med vattendomstolsbehandlingen av frågan om tillstånd till ytvattentäkt för bevattning. Medlemskap i en sådan förening har utgjort ett villkor för vattendomstolens tillstånd till vattenut- tag.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 161
Av remissyttrandena framgår att det finns starka önskemål om en lämp- ligare samverkansform vid bevattning än dem som tillhandahålls enligt gällande lagstiftning. Jag kan också för egen del hålla med om att de olika associationsformer som har tillämpats i bevattningssammanhang ger en ganska splittrad bild. Visserligen torde de samverkansföretag som nu förekommer i de flesta fall ha funnits till under en alltför kort tid för att någon egentlig utvärdering av de olika associationsformernas användbar- het skall kunna ske. Man kan dock förmoda att problem av olika slag kan uppstå och särskilt då beträffande mera lösliga samverkansformer. som inte åtnjuter sakrättsligt skydd. Proceduren för att åstadkomma en lämplig samverkansform synes i en del fall också ha varit ganska omständlig. Jag anser det därför vara av väsentligt intresse att man noga prövar på vilket sätt de framställda önskemålen om en ny samverkansform bäst kan tillgo- doses.
Vad först gäller frågan om en lämplig samverkansform när behov förelig- ger av gemensamma bevattningsanläggningar villjag erinra om att gällande lagstiftning ger vissa möjligheter till samfällighetsbildning även för be- vattningsändamål. En sådan samfällighet kan tillskapas med stöd av an- läggningslagcn. Några remissinstanser förordar också att samverkansfrå- gor rörande bevattningsförctagen löses med tillämpning av denna lag.
Vid en förrättning enligt anläggningslagcn kan- man utreda frågor om vilka tekniska anordningar som behövs och om deltagarkretsens omfatt- ning. och ingenting torde i och för sig hindra att man också lämnar före- skrifter om den inbördes fördelningen av vattnet mellan de deltagande fastigheterna. Problemet är emellertid att ett anläggningsbeslut enligt an- läggningslagen inte ersätter de vattenrättsliga tillstånd som på grund av uttagens storlek och verkningar i de flesta fall erfordras. En sådan tvådelad prövning medför lätt besvärande samordningsproblem.
Viktigast i sammanhanget är emellertid behovet av fördelning av vattnet mellan bevattningsintressenterna. Fördelningsfrågorna kräver bedömning- ar av ett annat slag än som normalt faller inom anläggningslagens ram.
Samverkans- och fördelningsfrågorna kan enligt min mening alltså inte lösas på ett tillfredsställande sätt inom ramen för anläggningslagcn och inte heller enligt annan gällande lagstiftning. En annan lösning bör därför sökas. '
Konkurrensen om vattentillgångarna. som med all sannolikhet kommer att öka i framtiden. medför behov av en rationell hushållning med och fördelning av vattnet. Hittillsvarande konkurrens- och fördelningsproblem torde ofta ha berott på bristande planering och på att samhället har saknat erforderliga styrmedel. Planeringsfrågorna har emellertid fått en allt större aktualitet och planerings- och styrinstrumenten torde komma att förbätt- ras. De av vattenplaneringsutredningen (se SOU 1980: 39) föreslagna insti- tuten för vattenplanering — kommunala vattenöversikter. vattenhushåll- ningsplaner samt inom mindre. avgränsade områden ett särskild förrätt-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 162
ningsförfarande för vattenfördelning — avses kunna bidra till en lösning av fördelningsproblemen. Vattenplaneringsutredningens betänkande remiss- behandlas f.n. och det är alltså för tidigt att ta slutlig ställning till frågan om den närmare samordningen av vattenplaneringen med den nya vattenla- gen. Jag vill emellertid i detta sammanhang nämna att utredningen förordar att det skapas möjligheter att inom den nya vattenlagens ram lösa fördel- nings- och samverkansfrågorna just beträffande jordbruksbevattning ge- nom samfällighetsbildning mellan de deltagande fastigheterna.
Samma förslag om samfällighetsbildning enligt den nya vattenlagen har. som framgår av vad jag tidigare har redovisat. framförts av flera remissin- stanser som har yttrat sig över vattenlagsutrcdningens betänkande.-Jag har nyss konstaterat att de associationsformer som tillhandahålls genom an- läggningslagcn eller annan gällande lagstiftning inte kan anses på ett till- fredsställande sätt lösa samverkans- och fördelningsfrågorna vid bevatt- ning. Jag biträder därför förslaget att man bör söka en lösning av frågorna inom den nya vattenlagens ram.
Av min nu lämnade redogörelse framgår att den associationsform som främst har förts fram som lämplig för samverkan mellan bevattnare är en vattenrättslig samfällighetsbildning. Jag har tidigare (se avsnitt 2.1 !) föror- dat att lagen om förvaltning av samfälligheter skall göras tillämplig på . organisationen och förvaltningen av ett markavvattningsföretag med flera deltagare. Eftersom den lagen tillhandahåller ett regelsystem för förvalt— ningen av samfälligheter, synes en sådan lösning enligt min mening vara naturlig också för bevattningsförctagens del. Bevattningsföretagens spe- ciella natur nödvändiggör emellertid att man undersöker om det är möjligt att anpassa den nu ifrågasatta vattenrättsliga samfällighetsbildningen till det regelsystemet. Härvid vill jag först ta upp den terminologiska frågan om vad som avses med en samfällighet.
Åtskilliga av de åtgärder i vatten som gällande VL reglerar kännetecknas av att de för sitt ändamål nödvändiggör eller i varje fall främjas av en organiserad samverkan mellan flera intressenter som kan dra nytta av åtgärden. I VL finns också bestämmelser om sådan samverkan i vissa fall. Lagen förutsätter i första hand en frivillig samverkan. men i vissa fall har samverkan ansetts böra komma till stånd även beträffande ovilliga intres- senter. Detta-gäller företrädesvis två typer av åtgärder. nämligen vatten- reglering för bättre kraftutnyttjande enligt 3 kap. VL samt dikning. vatten- avledning och invallning för bättre torrläggning av mark enligt 7 kap. VL. Deltagarna ingår i en vattenrättslig samfällighet. vars huvudsakliga beskaf- fenhet. främst åtgärdernas omfattning. villkoren för deltagande och delta- garnas inbördes ekonomiska skyldigheter. bestämts genom förrättningsbe- slut eller dom.
Med en samfällighet enligt VL avses ett bestämt område på marken som innefattar alla strömfall för vilka en vattenreglering medför båtnad och den mark som vinner stadigvarande torrläggning genom regleringen (3 kap. 3å
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 163
första stycket VL) resp. all mark för vilken en markavvattningsåtgärd medför båtnad (7 kap. 21 & VL). När det gäller den association. närmast av föreningsnatur. som bildas enligt VL för att genomföra regleringen eller markavvattningen används i lagen i stället uttrycket "företaget". Deltaga- re i företaget är ägarna av de fastigheter till vilka de i samfälligheten ingående strömfallcn och marken hör. I ett regleringsföretag kan också en kommun ingå som deltagare utan att vara ägare av något strömfall eller någon mark inom samfälligheten (se 3 kap. 8 %>. Kommunen anses däremot inte vara delägare i regleringssamfälligheten.
Med samfällighet avses också i 1 kap. 3 & fastighetsbildningslagen mark som hör till flera fastigheter gemensamt.
Begreppet samfällighet används emellertid i lagstiftningen också som beteckningen på en association. en sammanslutning av främst fastigheter för bedrivande av en gemensam verksamhet av något slag. Sålunda skall enligt 505 lagen (1939: 608) om enskilda vägar de fastigheter som gemen- samt har att bygga och underhålla en väg som avses i lagens 2 kap. utgöra en vägsamfällighet för handhavande av den gemensamma väghållningen och därmed förenade angelägenheter. På motsvarande sätt utgör de fastig- heter som deltar i en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen en särskild samfällighet för anläggningens utförande och drift (se 145 andra stycket anläggningslagen). Även en byggnad eller annan anläggning på ofri grund kan delta i en gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen (se 2 5). Ägaren till byggnaden är då också delägare i samfälligheten.
Frågan om de två olika innebörderna av begreppet samfällighet upp- märksammades bl. a. i samband med förarbetena till lagen om förvaltning av samfälligheter (se prop. 1973: 160 s. 307 och 363). I den lagen har intagits regler som gäller för förvaltningen av samfälligheter enligt både fastighetsbildningslagen och anläggningslagen. Det ansågs enligt förarbe- tena vara något oegentligt att tala om förvaltning av en samfällighet enligt anläggningslagcn, eftersom samfällighet i det sammanhanget användes i en associationsrättslig betydelse. Eftersom en bättre benämning ansågs vara svår att finna och någon risk för missförstånd knappast lorde uppkomma fick lagen sin angivna benämning.
Vad som skulle komma i fråga för bevattningsförctagens del är en samfällighet i betydelsen av association. på vilken i likhet med vad som är fallet med en samfällighet enligt lagen om enskilda vägar och anläggnings- lagen de associationsrättsliga reglerna i lagen om förvaltning av samfällig- heter kan göras tillämpliga. Vid tillkomsten av den lagen anförde föredra- gande statsrådet att benämningen på lagen inte hindrade att nya kategorier gemensamhetsbildningar fördes in under lagens tillämpning i framtiden (prop. 1973: 160 s. 363). Från terminologisk synpunkt föreligger enligt min mening inte något hinder mot att bevattningssamverkan sker inom en sådan samfällighet.
Frågan om en samfällighet skall utgöra den lämpligaste associationsfor-
Lagrådsremiss allmän nwtivering
Prop. 1981/82: 130 164
men för bevattningssamverkan kräver emellertid ytterligare överväganden som hänger samman med deltagarkretsen. Utmärkande för de samfällig- heter. varpä lagen om förvaltning av samfälligheter är tillämplig. är gemen- skapens sakrättsliga karaktär. Delaktigheten i samfälligheten är förenad med äganderätten till varje särskild fastighet och kan inte överlåtas sär- skilt. Det är inte möjligt att vid överlåtelse av fastigheten undanta delaktig- heten i samfälligheten. I en samfällighet enligt anläggningslagcn kan även byggnader och andra anläggningar på ofri grund delta. Delaktigheten är i detta fall knuten till byggnaden eller anläggningen och det är dennas ägare som har att svara för de förpliktelser som delaktigheten innebär.
Delaktigheten i en samfällighet för bevattning kräver också en sakrätts- lig anknytning. Några problem uppkommer inte. när ägare av fastigheter bevattnar fastighetens ägor. ] sådana fall kan delaktigheten åvila fastighe- terna. Som jag har förordat i avsnitt 2.3 skall kretsen av bevattnare emel- lertid inte vara inskränkt till ägare av fastigheter. Även arrendatorer och andra nyttjanderättshavare skall ha rätt att ta ut vatten för bevattning. Något krav på vattenrätt skall inte heller ställas upp. Frågan är då om det går att för dessa kategorier bevattnare ställa upp sådana kriterier att gemenskapen mellan dem får den sakrättsliga karaktär som är utmärkande för en samfällighet.
Man skulle, i likhet. med vad som skett enligt anläggningslagcn, kunna tänka sig att knyta delaktigheten i en bevattningssamfällighet till en bygg- nad eller annan anläggning på ofri grund. som tillhör en bevattnandc arrendator eller annan nyttjanderättshavare. Vattenlagsutrednigen har också för sin del föreslagit att en bevattningsanläggning som tillhör en arrendator skall kunna anslutas till en vattenregleringssamfällighet för åstadkommande av förbättrad vattentäkt förjordbruksbevattning.
Den av utredningen förordade sakrättsliga anknytningen kan givetvis vara lämplig i sådana fall då den arrendatorn tillhöriga bevattningsanlägg- ningen har en permanent karaktär med fasta rörledningar i marken och särskilt anlagda pumphus. Det finns emellertid andra typer av bevattnings- anläggningar. som inte består av några fasta anläggningar utan av rörliga maskiner och ledningar. Att i sådana fall knyta delaktigheten i samfällighe- ten till den lösa bevattningsanläggningen kan enligt min mening inte accep- teras.
Den erforderliga sakrättsliga anknytningen kan i stället erhållas på ett annat sätt. En samfällighet förutsätter för sin uppkomst ett myndighetsbe- slut. Som jag" skall utveckla i det följande. blir frågan om bevattningssam- verkan aktuell i samband med den vattenrättsliga tillståndsprövningen av bevattningsförctagen. Ett vattenrättsligt tillstånd till bevattning är inte personligt. utan det avser tillstånd för någon i egenskap av fastighetsägare. arrendator eller annan nyttjanderättshavare att bevattna vissa markområ- den på en fastighet. Även nya ägare av fastigheten har rätt att utnyttja tillstånden. liksom arrendatorer och andra nyttjanderättshavare. så länge
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 165
nyttjanderätts'förhållandet består. ] stället för att knyta delaktigheten i en samfällighet för bevattning till en fastighet eller en byggnad eller annan anläggning på ofri grund skulle man således kunna knyta den till innehava- ren av själva'tillståndet till bevattning.
Jag är medveten om att man från mera principiella utgångspunkter kan rikta erinringar mot den nu antydda utvidgningen av samfällighetsbegrep- pet. Det kan därför övervägas att i stället tillskapa en annan associations- form för bevattningssamverkan, t. ex. genom en föreningsbildning. Enligt den nya vattenlagen skall det emellertid kunna bildas samfälligheter för såväl markavvattning som vattenreglering och vattenöverledning. Från lagteknisk synpunkt är det en fördel om den nya lagens regler om samfäl- ligheter, t.ex. omprövningsreglerna, kan göras direkt tillämpliga även på bevattningsförctagen. En stor lagteknisk vinning är också att regelsyste- met i lagen om förvaltning av samfälligheter då blir direkt tillämpligt. En annan ordning för bevattningsförctagens del komplicerar regelsystemet. Som jag har redovisat tidigare förutsattes också redan vid tillkomsten av lagen om förvaltning av samfälligheter att nya gemensamhetsbildningar i framtiden kunde föras in under lagens tillämpning. '
_På grund avi—det anförda förordar jag att frågan om bevattningssamver- kan löses genom att det enligt den nya vattenlagen kan bildas särskilda bevattningssamfälligheter.
Jag vill i detta sammanhang erinra om attjag tidigare ( avsnitt 2.5.1 ) har avvisat vattenlagsutrcdningens förslag att införa en möjlighet att mot sö- kandens vilja meddela tidsbegränsade tillstånd till vattentäkter bl.a. just med hänvisning till att de problem som man avsåg att lösa därigenom i stället borde lösas inom ramen för en vattenrättslig samfällighetsbildning. Fördelen med en vattenrättslig samfällighetsbildning är bl.a. att man skall kunna undvika framtida låsningar beträffande vattentilldelningen mellan flera bevattnare och att man vid behov utan krav på myndighetsmedverkan och utan uppkommande ersättningsanspråk skall kunna omfördela bevatt- ningsvatten mellan intressenterna.
I den nya vattenlagen bör alltså tas in bestämmelser om formerna och förutsättningarna för bildande av bevattningssamfälligheter.
Vad först gäller formerna för bildandet gör sig olika synpunkter gällan- de. Praktiska skäl synes å ena sidan tala för att förrättningsförfarandet tillämpas. Förrättning används för fastighetsbildning samt tillskapande av gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen och markavvattnings- samfälligheter enligt den nya vattenlagen . Bevattningsföretagen har vissa beröringspunkter med markavvattningsföretagen.
Å den andra sidan är det vattendomstolen som normalt har att pröva frågor om tillstånd till vattentäkter och som kan konstatera om det på grund av flera konkurrerande ansökningar om vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång föreligger ett behov av bildande av en bevattnings- samfällighet. Enlämplig samordning mellan tillstånds- och samverkansfrå-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 166
gor kan enligt min mening uppnås endast om vattendomstolen får pröva båda frågorna.
Jag förordar på grund av det anförda att samtliga frågor som rör bevatt- ningssamfälligheterna. dvs. frågor om tillstånd. ersättning och fördelning av vatten samt samverkans- och kostnadsfördelnin'gsfrågor. prövas av vattendomstol. _
I fråga om utformningen av de materiella reglerna om samfällighetsbild- ning för bevattningsändamål ligger det nära till hands att dessa utformas med anläggningslagen som förebild. En fullständig anpassning är dock på grund av bevattningsföretagens speciella natur inte möjlig.
I princip bör de allmänna bestämmelserna i den nya vattenlagen gälla beträffande bevattningsförctag som skall ingå i den vattenrättsliga samfäl- ligheten. När det t.ex. gäller bevattningsförctagens förhållande till mot- stående allmänna och enskilda intressen. kommer alltså de allmänna tillåt- lighetsreglerna m.m. att bli tillämpliga. Endast sådana bestämmelser-som hänger samman med samfällighetsbildningen och förhållandet mellan del- tagarna behöver tas in i lagen. _
I likhet med vad som har anförts i förarbetena till anläggningslagcn i fråga om samfällighetsbildning enligt den lagen anserjag att man i första hand bör försöka åstadkomma bevattningssamfälligheter på frivillighetens väg. Den nya vattenlagen bör innehålla bestämmelser om de allmänna förutsättningarna för samfällighetsbildningen. Vidare bör däri anges grun- derna för kostnadsfördelningen och förutsättningarna för deltagande i sam— fälligheten. För att man skall få garantier för att en bevattningssamfällighet och däri ingående anläggningar kommer att bestå för framtiden och ge varje deltagare sakrättslig trygghet. bör rätten och skyldigheten att delta i samfälligheten som jag tidigare har förordat knytas till den som har till- stånd att bevattna särskilt angivna markområden på en fastighet.
Huvudprincipen bör som jag nyss har framhållit vara frivillig samver- kan. Man måste dock räkna med att en önskvärd samverkan inte alltid kan uppnås på frivillighetens väg. Jag anser därför att man inte kan undvara bestämmelser om tvångsdelaktighet. Sådana bestämmelser torde också indirekt underlättat bildandet av frivilliga bevattningssamfälligheter med en tillräckligt omfattande deltagarkrets. Tvångsreglerna bör dock inte gå längre än som oundgängligen fordras för att de skall tillgodose behovet av en fast associationsform för fördelning av vatten eller de enskilda bevatt- narnas behov av gemensamma bevattningsanläggningar.
När det gäller kretsen av deltagare i en bevattningssamfällighet talar enligt min mening starka skäl för att man inte gör någon begränsning med hänsyn till ändamålet med bevattningen. Som jag skall närmare utveckla senare kan reglerna om samfällighetsbildning m.m. utformas på ett så neutralt sätt att några hinder häremot inte möter. Till en sådan samfällighet bör alltså kunna anslutas intressenter av olika slag. såsom jordbrukare samt ägare av handelsträdgårdar och timmerupplag. Däremot måste man på annat sätt begränsa deltagarkretsen.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 167
Jag har tidigare konstaterat att bevattningsföretagen har vissa berörings- punkter med mårkavvattningsföretagen. Jag tänker då särskilt på förhål- landena inom jordbruket. En jordbruksfastighet. vars grödor bevattnas. torde vanligen ha behov av en väl fungerande markavvattning. Såväl bevattningen som markavvattningen medför en värdehöjning på fastighe- ten, dvs. nytta för denna.
] fråga om ett markavvattningsföretag torde man alltid kunna konstatera om företaget objektivt sett medför en varaktig nytta för en enskild fastig- het. Detta gäller oavsett de särskilda förhållandena på de enskilda fastighe- terna och resp. fastighetsägares intresse av markavvattning. Som jag tidi- gare har föreslagit ( avsnitt 2 .l l) bör denna nytta då också ligga till grund för rätten och skyldigheten att delta i markavvattningsföretaget. Ekono- miska och tekniska lämplighetssynpunkter samt deltagarnas inställning får avgöra hur stor kretsen av de deltagande fastigheterna bör vara.
En bevattning medför inte samma varaktiga nytta för en fastighet. utan denna begränsas till värdet av den ökade avkastningen på t. ex. varje skörd som uppnås genom bevattningen. Intresset för bevattning varierar. med hänsyn till de särskilda förhållanden som råder på den enskilda fastigheten. Av stor betydelse är vilken gröda som odlas på fastigheten. Sålunda har enligt gjorda undersökningar. som avser södra och mellersta Sverige. vallväxter och potatis behov av vattentillskott praktiskt taget varje år. medan spannmål och oljeväxter har behov av ett sådant tillskott under sex år av tio. Värdet av potatis, vall- och köksväxter höjs mera genom bevatt- ning än värdet av oljeväxter och spannmål. Odlingsinriktningen kan för- ändras under åren. Detta medför att intresset för bevattning är olika hos de skilda fastighetsägarna.
Med hänsyn till dessa förhållanden anserjag det vara uteslutet att tvinga den som inte har något intresse av bevattning att ingå i en bevattningssam- fällighet. Kretsen av dem som bör kunna anslutas till en bevattningssam- fällighet bör därför begränsas till sådana som är på ett mera påtagligt sätt intresserade av bevattning. Enligt min mening bör anslutning i första hand ske av dem som ansöker om tillstånd till vattentäkt för bevattning ur samma vattentillgång. Vid prövningen av frågan om tillstånd till dessa vattentäkter. innefattande prövning av täkternas tillåtlighet med hänsyn till motstående allmänna och enskilda intressen m.m.. kan man då pröva alla frågor som hänger samman med samfällighetsbildningen och det inbördes förhållandet mellan deltagarna.
Frågan om deltagarkretsens omfattning hänger emellertid samman med frågan hur tillståndsplikten skall bestämmas enligt den nya lagen. Hittills har många vattentäkter för bevattning utförts utan att något vattenrättsligt tillstånd har erhållits. Anledningen härtill torde vara att gällande VL:s regler om prövning av såväl yt- som grundvattentäkter lämnar ett stort utrymme för den enskilde att själv avgöra huruvida prövning av täkten skall ske. Det är svårt för den enskilde att avgöra vilka verkningar just
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 168
hans vattenuttag kan ha på motstående intressen. Ofta kan t. ex. ett mindre uttag för bevattning. bedömt för sig. kanske inte anses vara så allvarligt. medan däremot flera sådana uttag ur samma vattentillgång kan få mycket negativa verkningar.
Enligt min mening är det påkallat att skärpa skyldigheten att inhämta tillstånd så att mindre utrymme lämnas åt den enskilde att bedöma företa— gets negativa verkningar på motstående intressen. Var och'en som vill bevattna inom ett område där vattentillgången är knapp bör vara skyldig att söka tillstånd till vattentäkten. Härigenom kan man få med alla aktiva bevattnare som tar vatten i någon omfattning i bevattningssamfälligheten.
Vad jag nu har sagt i fråga om kretsen av deltagare i en bevattningssam- fällighet gäller både sådana samfällighetsbildningar som motiveras av en- bart fördelningsbehovet och sådana som dessutom avser tillskapande av gemensamma anläggningar för bevattning. Fördelningsbehovet kan emel- lertid motivera att ytterligare kategorier av aktiva bevattnare ingår i sam- fälligheten. Jag tänker då på sådana bevattnare för vilka tillstånd att bevattna redan föreligger eller som önskar bevattna sedan samfälligheten en gång har bildats.
Ett lagakraftvunnet tillstånd till vattentäkt för bevattning gäller i princip för all framtid. Om man inför en skyldighet för innehavaren av ett redan meddelat tillstånd att ingå i en bevattningssamfällighet för fördelning av vatten. kan detta medföra behov av omprövning av hans tillstånd på det sättet att hans tillstånd inskränks eller att hans vattenuttag får ske vid andra tidpunkter än tidigare medgivna. Hänsynen till tillståndshavaren medför enligt min mening att skyldigheten för honom att delta i samfällig- heten inte bör vara så omfattande som i normalfallet. utan fördelningsbe- hovet skall vara särskilt stort. Det bör alltså krävas särskilda skäl för hans deltagande.
l klarhetens intresse vill jag tillägga att vid den omfördelning av vatten- itilldelningen mellan de deltagande bevattnarna som skall kunna ske inom ramen för den allmänna förvaltningen av en bevattningssamfällighet någon ersättningsrätt inte bör uppkomma för den som därvid får- avstå vatten. . Som jag tidigare har framhållit är en av fördelarna med en bevattningssam- fällighet just att man skall undvika framtida låsningar beträffande vatten- tilldelningen och vid behov omfördela vattnet mellan deltagarna utan myn- dighetsmedverkan men inom ramen för givna tillstånd utan att några er- sättningskrav skall behöva uppkomma. En sådan omreglering innebär inte någon inskränkning av rätten att ta. ut vatten utan endast en ny fördelning av de tider då uttag får ske för de olika deltagarna.
Jag vill också peka på att det i vattendomstolspraxis redan nu finns exempel på föreskrifter i täkttillstånd som innebär att tillståndshavaren kan bli skyldig att utan ersättning i. framtiden avstå vatten till nya bevatt- nare.
Det bör betonas att skyldigheten för den som redan har ett tillstånd till
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 169
vattentäkt främst avser deltagande i en samfällighet för fördelning av vatten. Om han redan har utverkat ett täkttillstånd. får man anta att han har anskaffat bevattningsanläggningar som passar för hans individuella behov. Han bör därför inte utan mycket ..starka skäl kunna tvångsvis anslutas till en gemensam anläggning för bevattning. Ingenting hindrar naturligtvis att man kan träffa en frivillig överenskommelse om en sådan anslutning.
Det bör också finnas möjligheter att ansluta en ny tillståndshavare till en bevattningssamfällighet för fördelning av vatten. sedan samfälligheten en gång har bildats.
När det gäller frågan om vilka förutsättningar som bör gälla för en anslutning till en samfällighet som endast motiveras av fördelningsbehovet bör beaktas att en sådan samfällighet inte kommer att dra några andra kostnader än administrationskostnader. Därför behöver ytterligare kvalif- kationskrav för deltagande i en sådan samfällighet än fördelningsbehovet inte ställas upp. De bevattnare som söker eller. i vissa fall. redan har erhållit tillstånd till vattentäkt för bevattning bör kunna tvingas att ingå i samfälligheten. om-de utnyttjar samma vattentillgång och vattnet behöver fördelas mellan dem.
När de däremot gäller anslutning av en bevattnare till en gemensamhets- anläggning för bevattning talar hänsynen till övriga deltagare för att sträng- are krav ställs upp. För det första bör inrättandet av en gemensam bevatt- ningsanläggning för dem som ansöker om tillstånd till vattentäkt för bevatt- ning'vara lämpligt från främst tekniska och ekonomiska synpunkter. Hän- syn till motstående. allmänna och enskilda intressen bör också innefattas i detta lämplighetskrav. Så kan t.ex. intrånget för motstående sakägare minskas genom inrättande av en gemensam bevattningsledning. Som ytter- ligare skydd för den enskilde deltagaren bör. efter mönster av 5 & anlägg- ningslagcn, föreskrivas att tvångsanslutning till en sådan anläggning inte bör ske beträffande annan deltagare i samfälligheten än en sådan för vilken det är av väsentlig betydelse att ha del i anläggningen. Väsentlighetskravet ' innebär att tVångsanslutning till en gemensam bevattningsanläggning torde komma att äga ruin mera i undantagsfall. då gemensamma pumpanordning- ar och ledningssystem är lämpligare än individuella anordningar.
Dessutom anser jag det vara lämpligt med en motsvarighet till det s.k. opinionsvillkoret i 7 & anläggningslagcn-En gemensamhetsanläggning för bevattning bör sålunda inte få inrättas, om de som skall delta i anläggning- en mera allmänt motsätter sig åtgärden och har beaktansvärda skäl för det. I likhet med vad som gäller enligt anläggningslagcn bör undantag från opinionsvillkoret kunna ske i sådana fall då behovet av den gemensamma anläggningen är synnerligen angeläget med hänsyn till motstående all- männa och enskilda intressen.
Vad jag nu' har sagt avser gemensamma bevattningsanläggningar. såsom pumpstationer. ledningar m. m.. som är till nytta för deltagarna. En gemen-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 170
sam anläggning kan emellertid också behövas av hänsyn till motstående intressen utan att den är till nytta för deltagarna. Om t. ex. en minimivat- tenföring skall kunna hållas i ett vattendrag. fordras det vanligen att någon mätanordning uppförs i vattendraget (t.ex. ett s.k. Thomson-överfall). En sådan anordning bör naturligtvis vara gemensam för samtliga deltagare och bör underhållas av dem. Man kan också tänka sig vissa skadeförebyggande anordningar som deltagarna gemensamt bör svara för. För sådana anord- ningar, som alltså utgör villkor för de tillstånd som meddelas.-kan natur- ligtvis varken väsentlighetsrekvisitet eller opinionsvillkoret gälla.
För att man skall få garantier för att en bevattningssamfällighet och däri ingående anläggningar kommer att. bestå för framtiden och för att ge varje delägare en sakrättslig trygghet, bör. somjag har framhållit tidigare. rätten och skyldigheten att delta i samfälligheten knytas till den som har tillstånd till vattentäkt för bevattning av visst eller vissa markområden på en fastig- het.
När det gäller anslutning till en samfällighet för fördelning av vatten bör man inte ställa upp något annat krav för anslutning än att det är lämpligt med hänsyn till fördelningsbehovet. Frågan är om hänsynen till övriga delägare i samfälligheten och till panträttshavarna kräver starkare villkor. när det gäller arrendatorers och andra nyttjanderättshavares deltagande i en gemensamhetsanläggning för bevattning. _
Anläggningslagen ställer upp vissa villkor beträffande anslutning till en gemensamhetsanläggning av en byggnad eller annan anläggning på ofri grund. Det krävs dels att anslutningen är lämplig och dels att ökad kostnad eller olägenhet av betydelse inte får uppstå för någon annan deltagare i anläggningen. Detta hänger samman med bestämmelserna i lagen om för- valtning av samfälligheter om finansiering av en gemensamhetsanläggning. Om s.k. föreningsförvaltning enligt den lagen är anordnad, kan finansi- ering ske genom att styrelsen uttaxerar bidrag i pengar hos medlemmarna. Föreningens härigenom uppkomna fordran medför förmånsrätt i medlem- mens fastighet framför inteckning. förutsatt dock att bidraget inte har varit obetalt längre än ett år från förfallodagen (se lagen. 1973: 1152. om för- månsrätt för fordringar enligt lagen om förvaltning av samfälligheter). När en medlem inte förmår erlägga bidrag. måste ytterligare utdebitering ske. Övriga deltagare drabbas således i praktiken av ett subsidiärt ansvar.
Det subsidiära ansvaret kan komma att aktualiseras oftare då bidraget för någon eller några medlemmars del inte kan uttas ur någon fastighet. Med hänsyn till de delägare som i vanlig ordning är anslutna med en fastighet och till panträttshavare i en sådan fastighet har regeln i anlägg- ningslagcn tillkommit. Den har gjorts indispositiv med hänsyn till pant- rättshavarna (se prop. 1973: 160 s. 171).
Nu berörda regel har betingats bl.a. av ett önskemål att man för en anläggning enligt anläggningslagen skall kunna ta upp lån utan att behöva ställa särskild säkerhet. Denna synpunkt har av vattenlagsutrcdningen
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 171
ansetts vara mindre väsentlig när det är fråga om en regleringssamfällighet för bevattningsändamål. Jag har samma uppfattning beträffande bevatt- ' ningssamfälligheter utan samband med någon vattenreglering. Om det inte föreligger en avsevärd disproportion mellan antalet deltagare som är nytt- janderättshavare resp. fastighetsägare samt företagets kostnader dessutom kan beräknas hålla sig inom rimliga gränser. torde risken för det subsidiära ansvarets utkrävande och i samband därmed möjliga skador för panträtts- havare i praktiken inte vara större än att företaget som regel bör kunna tillåtas. För delägare med egna fastigheter bör fördelen av att så långt som möjligt få kostnaderna för företaget fördelade på flera händer väga tyngre än risken för subsidiärt ansvar. Som påpekats i anläggningslagens förarbe- ten finns det också möjligheter att genom särskild borgen motverka even- tuella olägenheter av en anslutning av förevarande slag. Slutligen bör framhållas att. om nyttjanderättsförhållandet skulle upphöra. nyttjande- rättshavaren får anses ha kvar vissa förpliktelser så länge inte någon omprövning ägt rum (jfr prop. 1973: 160 s. 541). Sådana förhållanden bör i och för sig kunna föranleda ändring i beslutet om inrättande av bevatt- ningssamfälligheten. Nyttjanderättshavaren bör emellertid svara för de förpliktelser som det åsatta andelstalet medför till dess omprövning kom- mit till stånd. '
På grund av det anförda föreslår jag att även en tillståndshavare som är nyttjanderättshavare skall kunna delta i en gemensamhetsanläggning som ingår i en bevattningssamfällighet. Jag anser det inte vara erforderligt med någon uttrycklig motsvarighet till 6s' andra stycket anläggningslagcn om skydd för övriga deltagare i anläggningen. Hänsyn till dessa samt till panträttshavarna bör kunna tas inom ramen för ett allmänt lämplighetskrav för anslutning. '
I likhet med vad som gäller enligt 125 andra stycket anläggningslagcn bör dock inlösen av mark för en gemensamhetsanläggning endast ske för de fastigheter vars ägare i egenskap av tillståndshavare deltar i anläggning- en.
I enlighet med vad jag har anfört tidigare (se avsnitt 2.3 ) bör inte den omständigheten att deltagarna saknar vattenrätt hindra att tillstånd till vattenuttag meddelas och en bevattningssamfällighet bildas. om förutsätt- ningarna i övrigt för bildande av en sådan föreligger. ] fråga om rätten till utrymme för bevattningsanordningar m.m. blir de vanliga tvångsrättsreg- lerna tillämpliga.
Tillstånd till vattentäkt för bevattning får lämnas för varje deltagare i samfälligheten. i förekommande fall med tillämpning av den i avsnitt 2.4 förordade bestämmelsen om jämkning m.m. mellan flera sökande som ingår i en vattenrättslig samfällighet. De särskilda tvångsrätter som_kan behövas för ledningsdragning m.m. får knytas till varje särskilt tillstånd. Tillskapas en gemensam anläggning för vissa av deltagarna, knyts särskil- da tvångsrätter för denna till dem som deltar i denna. Vad avser förhållan-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 172
det till skadelidande tredje man får efter omständigheterna förordnas. om skyldigheten att betala ersättning eller utföra skadeförebyggande åtgärder skall åläggas en viss eller vissa tillståndshavare eller om solidariskt ansvar skall åläggas samtliga.
Inom ramen för de meddelade tillstånden samt övriga villkor som kan ha föreskrivits av vattendomstolen bör sedan en omfördelning av vattnet vid behov kunna ske genom beslut av deltagarna i samfälligheten i enlighet med föreskrifterna i lagen om förvaltning av samfälligheter.
Utöver de regler som jag hittills har förordat bör den nya lagen innehålla bestämmelser om grunderna för fördelningen av kostnaderna för en bevatt- ningsanläggning och för samfällighetens förvaltning.
Vad först gäller kostnaden för utförandet av gemensamma bevattnings- anläggningar kunde det synas naturligt att man. i likhet medvad som gäller enligt anläggningslagcn och som jag förordar även i fråga om mark- avvattningsföretag, fördelar kostnaden efter vad som är skäligt främst med hänsyn till den nytta som företaget beräknas medföra för varje deltagare. Som jag har framhållit tidigare kan det emellertid i visa fall vara svårt att använda nyttan som en objektiv fördelningsnorm med hänsyn till att för- hållandena för de enskilda deltagarna kan variera mycket. Olika grödor odlas på olika jordbruksfastigheter. Värdet av dessa är olika och den genom bevattningen åstadkomna värdeökningen kan därför skilja sig avse- värt utan att detta behöver påverka utformningen och dimensioneringen av den gemensamma anläggningen. Till en anläggning kan också vara anslut- na tillståndshavare som bedriver verksamheter av skilda slag. såsom jord- bruksdrift. handelsträdgårdsrörelse och timmerupplag. Här blir det ännu svårare att använda nyttan som kostnadsfördelningsgrund. Däremot torde nyttobegreppet kunna användas som norm i sådana fall då bevattningen skall tillgodose samma ändamål för de olika deltagarna.
Det som i första hand påverkar en gemensam bevattningsanläggnings utförande och dimensionering är den vattenmängd som skall uttas genom den. Det är då enligt min mening rimligt att till grund för fördelningen av kostnaden i första hand lägga den mängd vatten som varje deltagare får ta ut enligt tillståndet. I andra hand bör nyttan kunna användas som fördel- ningsnorm.
Jag förordar alltså att varje deltagare deltar i kostnaden för bevattnings- anläggningen efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den mängd vatten som han får ta ut. Denna kostnadsfördelning bör gälla såväl utföran- det som driften av anläggningen. Enligt anläggningslagcn kan driftskostna- derna täckas genom avgifter. En sådan möjlighet bör finnas även beträffan- de en bevattningsanläggning. Härigenom kan man ta hänsyn till det faktis- ka utnyttjandet av anläggningen.
Liksom enligt anläggningslagcn bör särskilda andelstal kunna bestäm- mas för en viss del av anläggningen. som är till nytta för endast vissa av de i samfälligheten ingående fastigheterna.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 173
Som jag har nämnt tidigare bör vattnet kunna omfördelas mellan delta- garna i samfälligheten. En sådan omfördelning bör kunna ske formlöst inom ramen för förvaltningen av samfälligheten i den mån deltagarna är ense. I sådana fall bör man också kunna göra en omfördelning av kostna- derna med hänsyn till varje fastighets faktiska användning av anläggning- en. En möjlighet att få en sådan överenskommelse fastställd så att den får verkan av dom bör tas med i den nya lagen. Det bör också kunna träffas överenskommelse om in- eller utträde. ändring av andelstal samt samfäl- lighetens upphörande". Jag anser det lämpligast att en sådan överenskom- melse fastställs av vattendomstolen.
Vad beträffar deltagare i en bevattningssamfällighet som endast för- anleds av fördelningsbehovet blir det endast fråga om bidrag till kostna- derna för samfällighetens förvaltning. För detta bör särskilda andelstal bestämmas. Den lämpligaste fördelningsnormen bör även i dessa fall vara det vattenuttag som deltagaren får göra enligt tillståndet till vattentäkt. Möjligheterna att träffa överenskommelser och få sådana fastställda av vattendomstol bör naturligtvis finnas även beträffande sådana samfällig- heter.
Genom den nu förordade möjligheten att bilda bevattningssamfälligheter saknas enligt min mening anledning att genomföra vattenlagsutredningens förslag om en särskild anmälningsskyldighet för vattentäktsföretagen. De bör endast vara underkastade samma tillståndsplikt som andra vattenföre- tag. Som jag har antytt tidigare bör tillståndsplikten vara strängare än enligt gällande VL.
2.13. Avgifter
2. [3.1 Inledning
Enligt VL kan ett tillstånd att utföra ett vattenföretag vara förenat med skyldighet för företagaren att utge avgifter av olika slag. Avgifternas syfte är i första hand att tillgodose allmänna intressen. Hit hör bl.a. fiskeintres- set. För att åstadkomma bättre fiskeförhållanden inom områden som på- verkas av ett företag föreskrivs sålunda ibland. i stället för en skyldighet för företagaren att själv vidta fiskebefrämjande åtgärder. en skyldighet för honom att betala en särskild avgift med stöd av 2 kap. 8.5 VL. Enligt 2 kap. 105 utgår vidare en s.k. allmän fiskeavgift för byggnad i vatten eller vattenreglering som påverkar de naturliga vattenståndsförhållandena eller hindrar eller försvårar fiskens framkomst. Allmänna liskeavgifter skall användas för att främja fisket inom landet. Enligt 6 kap. 9l$ kan de flott- ande i en allmän flottled åläggas att betala viss fiskeavgift. om flottningen eller flottningsanläggningar vållar avsevärt men för fisket. Vissa fiskeäv- gifter som har fastställts enligt den före VL gällande lagstiftningen utgår fortfarande.
Lagrådsremiss
allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 174
l 4 kap. 14 och 1555 VL finns bestämmelser om regleringsavgift i samband med större vattenregleringar för kraftändamål. Avgiftsmedlen används för att kompensera skador som inte ersätts i vattenmålet och för att tillgodose allmänna ändamål i den bygd som berörs av företaget. Med tillstånd att utföra vissa slags vattenföretag följer också skyldighet enligt 11 kap. 955 VL att betala ett engångsbelopp, s. k. domstolsavgift, som bidrag till kostnaderna för vattendomstolarnas organisation och verksamhet.
De allmänna fiskeavgifterna och regleringsavgifterna utgår årligen med ett fast belopp under vissa perioder. 20 resp. 10 år. För den följande perioden kan avgifterna ändras på ansökan av tillståndshavaren eller kam- markollegiet.
Regeringen kan enligt 4 kap. 18.5 VL föreskriva villkor för att tillgodose allmänna intressen i samband med prövningen av större vattenföretag. Sådana villkor brukar oftast gå ut på att sökanden skall betala vissa belopp. s.k. villkorsmedcl.
VL:s avgiftsregler kompletteras av bestämmelser i kungörelsen (1953: 620) angående indrivningen och användningen av vissa med anled- ning av företag i vatten utgående avgifter (1953 års avgiftskungörelse). Kammarkollegiet för det allmännas talan i avgiftsfrågor.
[ egentliga avgifter inflöt under budgetåret 1970/71 omkring 14 milj. kr. Därav utgjordes cirka 12 milj. av regleringsavgifter. 1.5 milj. av olika liskeavgifter och 0,5 milj. av domstolsavgifter. Motsvarande belopp var för budgetåret 1978/79 omkring 19 milj. kr.. varav omkring 16 milj. avsåg regleringsavgifter. omkring 2.4 milj. liskeavgifter och omkring 1 milj. dom- stolsavgifter.
Vattenlagsutredningcn behandlade VL:s avgiftssystem i delbetänkandet SOU 1972: 14. Utredningen ansåg det vara självklart att regleringsavgifter och allmänna fiskeavgifter borde behållas som viktiga delar av det vatten- rättsliga kompensationssystemet. Enligt utredningen företedde avgiftssy- stemet en splittrad bild och ett enhetligt system skulle i och för sig vara tilltalande. En sammanslagning av reglerings- och fiskeavgifterna ansågs emellertid medföra komplikationer och utredningen inriktade sig i stället på att försöka närma de båda avgiftstyperna till varandra.
Utredningen föreslog att bestämmelserna om regleringsavgift skulle er- sättas av bestämmelser om bygdeavgift. Förslaget innebar att inte bara som f. n.'regleringar för kraftändamål utan även kraftverk skulle avgiftsbe- läggas. Avgiften skulle beträffande regleringar beräknas efter magasinsvo- lymen och beträffande kraftverk efter installerad effekt. Enligt förslaget skulle de nya bestämmelserna i princip bli tillämpliga även på befintliga företag. En konsekvens av förslaget var att även kraftverksbygdcrna skul- le bli bidragsberättigade av avgiftsmedlen.
Utredningen föreslog vidare vissa ändringar i bestämmelserna om fis- keavgift. Sålunda skulle det inte längre vara möjligt att bestämma särskild avgift med stöd av 2 kap. 8.5 VL. Detta föranledde ändringar i fråga om de
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 175
allmänna fiskeavgifterna enligt 2 kap. 10.5. Bestämmelserna om allmän fiskeavgift föreslogs också närmare anpassade till bestämmelserna om bygdeavgift, bl.a. genom att avgiftsbeslutens giltighetstid förkortades från 20 till 10 år. '-
Vattendomstolarna har fr.o.m. 1972 inordnats i den allmänna tingsrätts- organisationen. Av bl. a. denna anledning syntes det utredningen omoti- verat att behålla domstolsavgiften som f.n. skall fastställas som bidrag till vattendomstolarnas organisation och verksamhet i anslutning till att med- givande lämnas till vissa typer av vattenföretag. Utredningen föreslog därför att domstolsavgiften skulle utmönstras.
Någon ändring föreslogs inte i regeringens befogenhet att i samband med prövning av tillåtligheten av större vattenföretag förordna om skyldighet för sökanden att betala s.k. villkorsmedel för att tillgodose allmänna intressen.
Utredningens förslag i fråga om bygdeavgift tillstyrktcs eller lämnades i huvudsak utan erinran av flertalet remissinstanser. Det framfördes dock viss kritik. främst från länsstyrelsen i Norrbottens län. Med utgångspunkt i utredningens beräkningsexempel vände man sig mot en befarad omfördel- ning av avgiftsmedel från reglerings- till kraftverksbygder. Detta ansågs oacceptabelt från regionalpolitisk synpunkt. Dessutom skulle det bli svårt med omräkning av gällande avgifter.
Förslaget att slopa avgifterna enligt 2 kap. 85 VL möttes med kritik från flera remissinstanser, medan förslaget i fråga om avgifter enligt 2 kap. 105 i huvudsak lämnades utan erinran. Förslaget att slopa domstolsavgiften biträddes. .
Föredragande statsrådet framhöll i prop. 1974183 ts. 1821 att utredning- ens förslag till bygdeavgift visserligen innebar en förenkling men var oacceptabelt framför allt från regionalpolitisk synpunkt. Förslaget skulle medföra en omfördelning från glesbygdcr i övre Norrland till södra Sverige och t. ex. Norrbottens län skulle komma att förlora en betydande del av utgående avgiftsmedel. Dessutom skulle omräkningen av tidigare utgående avgifter bli komplicerad. Utredningens förslag till bygdeavgift borde därför inte genomföras, På grund härav fann föredragande statsrådet inte heller skäl att närmare gå in på utredningens förslag beträffande fiskeavgifter och domstolsavgifter. En höjning av avgiftsgränserna för regleringsavgiftcr och för fiskeavgifter enligt 2 kap. 10.5 VL vidtogs dock (prop. 1974: 83. CU 1974: 28. rskr 1974: 229. SFS 1974: 273).
Vattenlagsutredningen fick genom tilläggsdirektiv den 20 september 1974 (se 1975 års kommittéberättelse s. 17) uppdraget att åter utreda frågan om ett nytt vattenrättsligt avgiftssystem. Enligt direktiven borde utred- ningen överväga att i en ny vattenlag införa en enda avgiftstyp som i princip skulle omfatta alla typer av vattenföretag.
I sitt slutbetänkande tar vattenlagsutrcdningen åter upp avgiftsfrågan. I enlighet med tilläggsdirektivens önskemål har utredningen försökt finna ett
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 176
enhetligt system som skulle omfatta alla typer av vattenföretag. Någon annan norm än ett vattenföretags anläggningskostnad är då enligt utred- ningen inte tänkbar. Det visar sig emellertid att anläggningskostnaden som norm innebär stora svårigheter i många fall. Utredningen anser därför att anläggningskostnaden inte utgör någon lämplig norm för avgiftsberäkning- . en. Utredningen har därför begränsat sina överväganden till kraftföreta- gen, eftersom det i första hand är dessa som kan påverka bygdens förhål- landen i någon mera betydande omfattning.
Utredningen föreslår att de nuvarande regleringsavgifterna och fiskeav- gifterna enligt 2 kap. 105 VL ersätts av en ny avgift. som föreslås få benämningen bygdeavgift. Bygdeavgift föreslås utgå för ett kraftverk efter en norm som är en funktion av kraftverkets installerade effekt. Avgiften skall bestämmas så att den inrymmer även avgift för regleringar. Den installerade effekten skall dock enligt förslaget. liksom enligt det tidigare förslaget till bygde-avgift. vara avgiftsgrundande i sin helhet endast intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring, medan överskjutande ef- fekt skall beaktas endast beträffande halva sin storlek. Mindre kraftverk undantas från avgiftsskyldighet. Av avgiften skall 15 procent inbetalas till fiskeristyrclsen att användas för att främja fisket inom landet. medan återstoden skall inbetalas till länsstyrelsen att användas för samma ända- mål som nuvarande regleringsavgifter.
Enligt utredningen skulle en ren kraftverksavgift komma att medföra en omfördelning av avgiftsmedel från reglerings- till kraftverksbygder. Den installerade effekten anses emellertid återspegla inte bara kraftverkets storlek utan även sambandet mellan kraftverket och de regleringar som ' betjänar det. Förekommande regleringar bör enligt utredningen därför på så sätt beaktas att den myndighet om fastställer avgiften i avgiftsbeslutet skall ange till hur stor del avgiften hänför sig till kraftverket resp. till regleringarna. Detsamma skall gälla även andra företag. främst överled- ningar. som betjänar kraftverket. _
Utredningen framhåller att det nya avgiftssystemet framför allt har en fördel vid övergång från nuvarande system till det nya. Eftersom de nuvarande avgifterna är bestämda för varje kraftverk. erhålls den nya kraftverksavgiften per enhet genom att man dividerar nu utgående avgift. eventuellt omräknad i samband med omprövning av avgiften för någon reglering. med antalet avgiftspliktiga enheter för kraftverket i fråga. Denna beräkning är enligt utredningen så enkel att den kan göras vid varje omprövningstillfälle för äldre regleringar. till dess alla äldre avgiftsbeslut blivit omprövade. Någon gemensam tidpunkt för omprövning behöver därför ej fastställas i övergångsbestämmelserna.
[ delbetänkandet SOU 1972: 14 föreslog vattenlagsutrcdningen som tidi- ' gare nämnts att fiskeavgifter enligt 2 kap. 8 5 VL-inte längre borde utgå. Detta föranledde flera kritiska uttalanden under remissbehandlingen. Vad som förekommit vid remissbehandlingen har föranlett utredningen att i det
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 177
nya förslaget behålla fiskeavgifterna som ett alternativ till andra åtgärder. Nuvarande tveksamhet rörande frågan huruvida avgiften kan användas för åtgärder i bivattendrag bör enligt utredningen undanröjas. Enligt ett ut- tryckligt stadgande skall avgiften kunna användas för liskebefrämjande åtgärder inom berört eller angränsande vattensystem. Därigenom mar- keras också avgiftens lokala användningsområde.
Enligt utredningsförslaget bör i en ny VL inte tas in någon motsvarighet till den fiskeavgift som enligt 6 kap. 9 .5 VL kan åläggas de flottande. Har sådan avgift bestämts enligt VL bör den däremot utgå även i fortsättning- en. Utredningen anser slutligen att någon motsvarighet till domstolsavgif- ten enligt 11 kap. 95 .5 VL inte bör finnas.
Vid sidan av det föreslagna avgiftssystemet bör enligt utredningen rege- ringens befogenhet att tillgodose allmänna intressen genom s.k. villkors- medel finnas kvar.
Utredningens nya förslag i fråga om bygdeavgift har mötts av en ännu starkare kritik än det tidigare förslaget. Endast några få remissinstanser godtar förslaget eller lämnar det utan erinran. Däremot godtar så gott som alla remissinstanser utredningens förslag till lokal fiskeavgift samt till slopande av flottleds- och domstolsavgifterna.
Remisskritiken beträffande bygdeavgiftsförslaget grundas på flera om- ständigheter. Flera remissinstanser framhåller att systemet med en effekt-_ avgift i princip utgör en enklare beräkningsgrund i förhållande till nuvaran- de system. Man pekar dock på att effektbegreppet inte är entydigt. Den allvarligaste kritiken går ut på att även det nya förslaget innebär en omför- delning av avgifterna från regleringar till kraftverk och att utredningens förslag till fördelning av avgifterna mellan regleringar och kraftverk ger alltför stort utrymme för skönsmässiga bedömningar. Många remissinstan- ser. däribland fiskeristyrelsen och andra som företräder liskeriintresset, anser att den föreslagna gränsen för avgiftsskyldighet är för högt satt och att även andra företag än kraftverk bör avgiftsbeläggas. De fiskesakkun- niga remissinstanserna motsätter sig också att nuvarande fiskeavgift enligt 2 kap. 10 5 VL bakas in i den gemensamma bygdeavgiften.
En del remissinstanser för fram eller skisserar alternativa förslag till avgiftssystem. Bl.a. anser tre tingsrätter att utredningens gamla förslag till bygdeavgift bör genomföras med vissa modifieringar. Svea hovrätt föreslår för sin del en enda avgiftstyp som avses omfatta alla lukrativa vattenföre- tag. Sådan avgift bör bestämmas till en viss andel av företagets bruttonytta allt efter företagets inverkan på motstående intressen. Många remissin- stanser anser att såväl avgiftsgränserna som de utgående avgifterna bör indexregleras.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 178
2.112. Bygdeavgifier
Av min nu lämnade redogörelse to'rde framgå att frågan om det vatten- rättsliga avgiftssystemet är mycket besvärlig. Vad särskilt gäller de nuva- rande regleringsavgifterna lämnar lagen ringa ledning för beräkningen av deras storlek. Grunderna för beräkning av avgifterna är inte teoretiskt invändningsfria och de leder också. i vissa situationer till påtagliga fel eller olämpliga resultat. I rättstillämpningen har också beräkningsgrunderna efter hand blivit alltmer komplicerade. Som Svea hovrätt framhåller har under senare år mål rörande regleringsavgifter svarat för en oproportioner- ligt stor andel av de överklagade vattenmålen.
Bakom de nuvarande bestämmelserna om regleringsavgift ligger den uppfattningen att den vinst som ett kraftverksföretag 'ger ofta uppkommer på bekostnad av avsevärda naturförändringar i den omgivande bygden och olägenheter av olika slag för befolkningen och att det därför är rimligt att en del av denna vinst kommer bygden till godo i form av avgiftsmedel. Detta synsätt har enligt min mening alltjämt" fog för sig. De betydande belopp som varje år kommer in i form av regleringsavgifter utgör en betydelsefull kompensation för de bygder som utsätts för sådana allmänna olägenheter som en vattenkraftutbyggnad medför. Den övervägande ande- len av nu utgående avgifter avser glesbygdsområden i. Norrland. där av- giftsmedlen gör stor nytta. Betydande belopp har utgått till sådana all- männa behov som sport och fritidsverksamhet. vägbelysning och elektri- fiering. turism, vägar. kulturella ändamål. renskötsel. va-anläggningar m.m. Man har anledning att räkna med att det fortfarande finns ett stort behov av avgiftsmedel för sådana ändamål. Även andra ändamål bör kunna komma i fråga. Jag anser därför att det är självklart att den nya vattenlagen bör innehålla en motsvarighet till nuvarande regleringsavgifter (jfr prop. 1974: 83 s. 182).
En avgift av antytt slag bör hållas isär från de särskilda villkorsmedel som regeringen i kraft av sin befogenhet att villkorsvägen tillgodose all- männa intressen kan föreskriva beträffande större vattenföretag. Denna regeringens befogenhet bör finnas kvar och bör inte närmare regleras genom detaljföreskrifter. Däremot bör inte den avgift som skall motsvara den nuvarande regleringsavgiften bestämmas efter skönsmässiga grunder. De tillämpande myndigheterna och parterna måste ges så säkra hållpunk- ter som möjligt i själva lagen rörande beräkningsgrunderna för en sådan avgift. Som jag kommer att beröra i det följande. kan man dock inte undvika att ett visst utrymme kommer att finnas för skönsmässiga övervä- ganden också inom ramen för ett sådant avgiftssystem. Man måste kunna ta hänsyn till varje vattenföretags särdrag.
Nuvarande regleringsavgifter gäller endast regleringsföretag för kraftän- damål. Eftersom syftet med en avgift bör vara att tillgodose allmänna intressen med anknytning till den bygd som drabbas av olägenheter av ett
- Lagrådsremiss allmän motivering
Prop.. 1981/82: 130 ' 179
vattenföretag, borde avgiftsskyldigheten i princip omfatta alla typer av vattenföretag enligt den nya vattenlagen . Det har emellertid visat sig vara mycket svårt att finna en godtagbar objektiv avgiftsnorm som passar de olika företagstypefna. Den enda" norm som utredningen kan tänka sig är ett företags anläggningskostnader men utredningen finner för sin del att dessa av olika skäl inte utgör en lämplig norm. Jag delar denna uppfattning.
Svea hovrätts tidigare redovisade förslag om en avgiftsberäkning efter företagets bruttonytta och dess inverkan på motstående intressen torde inte heller gå att tillämpa beträffande många företagstyper. Att. som hov- rätten har föreslagit, i sådana fall överlämna åt regeringen att fastställa avgifter enligt skönsmässiga grunder kommer i_realiteten att innebära att man inte gör någon skillnad mellan avgifter och särskilda villkorsmedcl. En sådan ordning är enligt min mening mindre lämplig.
Jag kan alltså för min del konstatera att det inte har gått att finna någon gemensam objektiv norm för avgiftsberäkning beträffande alla företagsty- per. Man måste som jag ser det i stället inrikta sig på att begränsa avgifts- skyldigheten till vissa företagstyper. Det bör då bli fråga om företag som dels är av sådan omfattning och beskaffenhet att de mera kännbart inver- kar på bygdens förhållanden och dels möjliggör objektiva beräknings- grunder för avgiftsuttaget. De företagstyper som närmast kan komma i fråga är då enligt min mening vattenkraftverk. vz-ittenregleringar. vatten- överledningar och ytvattentäkter.
Jag vill betona att en huvuduppgift är att försöka finna enklare beräk- ningsgrunder för avgiftsuttaget. De båda utredningsförslagen tillgodoser i stor utsträckning detta önskemål.
Utredningen uppger sig också ha strävat efter en i huvudsak oförändrad avgiftsbelastning för de enskilda företagen. Dessutom har den ansett att det totala avgiftsbeloppet inom landet. beräknat enligt det nya systemet. i stort sett bör motsvara vad som f. n. inflyter i regleringsavgifter enligt 4 kap. 14 5 VL. Utredningsförslaget har emellertid på flera håll uppfattats så att man befarar en omfördelning av avgiftsmedel från reglerings- till kraft- verksbygder.
Utredningen har själv tillbakavisat kritiken i detta hänseende mot dess första förslag. Utredningen framhåller att den i sitt första avgiftsbetän- kande som exempel på hur den föreslagna bygdeavgiften skulle beräknas har använt befintliga kraftverks- och regleringsföretag. Avsikten var där- emot inte att ändra de redan utgående regleringsavgifterna. om inte änd- ringar motiverades av ändrat penningvärde eller ändrade yttre förhållan- den. Dessa och även andra omständigheter skulle-enligt utredningen hind- ra en regional omfördelning av redan utgående avgifter. Inte heller beträf- fande nya företag skulle det föreslagna systemet i praktiken behöva medfö- ra en omfördelning. _
Enligt min mening bör en självklar utgångspunkt för ett nytt avgiftssy- stem vara att bestämmelserna utformas så att någon väsentlig rubbning i
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 180
avgiftsbelastningen inte sker för belintliga företag. räknat i fast penning- värde. När det däremot gäller nytillkommande företag måste det avgöran- de. somjag tidigare har anfört. vara företagets inverkan på bygdens förhål- landen. Detta medför naturligen att man inte skall behöva vara bunden av historiska förhållanden. storleken av nu utgående avgifter och dessas fördelning mellan kraftverks- och regleringsbygder osv. när man utformar ett avgiftssystem som skall tillämpas på nya företag.
Även om kritiken mot utredningens första förslag enligt min mening är något överdriven. harjag dock viss förståelse för den. Principen att låta det nya avgiftssystemet bli tillämpligt på äldre företag kan medföra den av remissinstanserna befarade omfördelningen från reglerings- till kraftverks— bygder. En sådan omfördelning kan emellertid undvikas med en annan övergångsreglering än den av utredningen föreslagna. Jag vill också fram- hålla att det föreslagna systemet skulle medföra betydligt större avgifter för tillkommande effektutbyggnader än det nuvarande. vilket t.ex. för Norrbottens läns vidkommande skulle innebära större framtida avgiftsut- tag i Lule älv.
Jag har också förståelse för kritiken mot utredningens andra förslag till en ren kraftverksavgift. Den föreslagna beräkningsgrunden är visserligen lättillämpad. Däremot ges parterna och de tillämpande myndigheterna ingen ledning när det gäller fördelning av avgiftsbeloppen mellan kraftver— ken och förekommande regleringar m.m. En reglering i lag av fördelnings- frågorna skulle bli krånglig. Av skäl som jag kommer att utveckla närmare senare är det också olämpligt att ha en gemensam fiske- och kraftverksav- gift (se avsnitt 2.133 ).
Sammanfattningsvis anser jag att utredningens första förslag till byg- deavgift visserligen har sina brister. Jag anser emellertid att det inte bör helt förkastas. Med vissa modifieringar somjag återkommer till senare bör det kunna läggas till grund för den avgift i den nya vattenlagen som bör ersätta nuvarande regleringsavgifter. såvitt avser vattenföretag som prö- vas enligt den' nya vattenlagen . I fråga om nu utgående regleringsavgifter fordras dock särskilda överväganden. Den nya avgiften bör i enlighet med utredningens förslag benämnas bygdeavgift.
Den nya bygdeavgiften bör beräknas på grundval av faktorer som är kända eller i varje fall lätta att bestämma samtidigt som de ger uttryck för företagets omfattning och därmed antyder deras inverkan på bygden. Avgiftsskyldigheten bör. som jag tidigare har antytt. begränsas till kraft- verk. vattenregleringar. vattenöverledningar och ytvattentäkter.
Vad först angår frågan om avgiftsbeläggning av vattenkraftverken vill jag framhålla att den nuvarande skyldigheten att betala regleringsavgift åvilar innehavarna av de strömfall som har nytta av en reglering. Avgif- terna belastar alltså i första hand kraftverksägarna i det nedanför liggande vattendraget. varför regleringsavgiften i praktiken kan sägas vara en kraft- verksavgift. Jag biträder också utredningens förslag att avgiftsbelägga
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 181
vattenkraftverken. [ fråga om valet av en lämplig norm för avgiftsberäk- ningen anser jag liksom utredningen att beräkningen bör grundas på den effekt som kan tas ut vid de i kraftverket installerade generatorerna. i fortsättningen kallad den installerade effekten.
Som utredningen anför får den installerade effekten. som bestämts av utbyggnadsvattenföringen och fallhöjden. anses återspegla inte bara kraft- verkets storlck utan också i viss mån sambandet mellan kraftverket och de regleringar "som betjänar det. Utredningen drar dock olika slutsatser av angivna samband i sina båda betänkanden rörande avgiftsfrågan. Medan man i det första betänkandet inkluderar en avgift för korttidsregleringar i effektavgiften men bestämmer avgiften för års- och flerårsregleringar sär- skilt. föreslås i det senare betänkandet- att alla typer av regleringar skall inrymmas i effektavgiften.
För. egen del biträder jag det första förslaget som innebär att endast korttidsregleringar inryms i kraftverksavgiften. Korttidsreglering sker of- tast vid kraftverken, och en sådan reglerings nytta och omfattning kommer till direkt uttryck i kraftverkets storlek. Däremot är sambandet mellan års- och flerårsregleringar och ett kraftverks effekt inte lika entydigt. Regle- ringarna ger inte något direkt utslag i kraftverkens utbyggnadsvattenfö- ring. när de har en sådan omfattning att de medger en utjämning av vattentillgången mellan våtår och torrår. När det gäller avgiften för års- och flerårsregleringar ligger det närmare till hands att utgå från magasins- volymen. Mot att använda magasinsvolymen som beräkningsgrund talar visserligen att denna inte direkt återspeglar nyttan av regleringen. Jag anser emellertid att magasinsvolymen utgör en enkel'beräkningsgrund som också på ett enkelt sätt anger företagets omgivningspåverkan. Med maga- sinsvolym avserjag i detta sammanhang den vattenvolym som finns mellan de fastställda dämnings- och sänkningsgränserna. Om i något fall sådana gränser inte fastställs. kan volymen uppskattas efter det magasinsut- nyttjande som innefattas i de meddelade bestämmelserna om innehållande och tappning av vatten.
Jag förordar på grund av det anförda att bygdeavgiften för års- och flerårsreglering grundas på magasinsvolymen i likhet med vad som nu gäller för fiskeavgift enligt 2 kap. 10 5 VL. Detta medför att man också kan avgiftsbelägga vattenregleringar för något annat än kraftändamål.
] fråga om vattenöverledningar framhåller utredningen att sådana före- tag ofta är en förutsättning för en lönsam kraftverksutbyggnad. varför deras nytta och omfattning i likhet med korttidsregleringarna kommer till direkt uttryck i kraftverkens storlek. Utredningen anser därför att någon särskild bygdeavgift inte bör utgå för överledningar. Jag har samma upp- fattning. såvitt gäller överledningar för kraftändamål. Vattenöverledningar kan emellertid också förekomma för att tillgodose något annat än kraftän- damål och de kan vara av mycket ingripande natur. Man bör därför ha möjlighet att genom en särskild avgiftsbeläggning av sådana överledningar
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 182
anpassa avgiften till överledningens inverkan på den omgivande bygden. Jag föreslår därför att vattenöverledningar för annat än kraftändamål av- giftsbeläggs särskilt. I likhet med vad som nu gäller enligt 2 kap. 10 % VL bör avgiften beräknas med utgångspunkt i den vattenmängd per tidsenhet som högst får överledas enligt meddelat tillstånd.
Vad slutligen beträffar ytvattentäkter bör dessa kunna avgiftsbeläggas oavsett ändamålet med vattentäkten. Avgiften. bör i likhet med vad jag har föreslagit för vattenöverledningarna beräknas med utgångspunkt i den vattenmängd per tidsenhet som högst får tas ut enligt meddelat tillstånd.
. När det gäller den närmare bestämningen av bydeavgifternas storlek bör en uppdelning ske i avgiftsenheter i enlighet med utredningens förslag. För kraftverk bör alltså fastställas en avgiftsenhet som omfattar ett visst antal kilowatt (kW). Liksom f.n. gäller i fråga om fiskeavgifter enligt 2 kap. 105 VL bör avgiftsenheten för vattenregleringar motsvara en viss del av vat- tenmagasinets volym samt för vattenöverledningar och vattentäkter en viss vattenmängd per sekund. Som jag har nämnt tidigare har utredningen avsett att det nya bygdeav- giftssystemet skall medföra samma totala avgifter som nuvarande system. De avgiftsenheter som vid utredningens beräkningar visade sig bäst mot- svara den nuvarande avgiftsnivån utgjorde enligt utredningens första för- slag för vattenkraftverk 6 kW installerad effekt intill "150 procent av effek- ten vid medelvattenföring och 12 kW för installerad effekt därutöver. Enhetsstorleken föreslogs alltså bli större för s.k. toppeffekt. eftersom varken kraftverkets ekonomiska förutsättningar eller dess inverkan på bygden står i en annars antagen relation till utbyggnadseffekten. när ut- byggnadsvattenföringen är extremt hög till följd av goda möjligheter till korttidsreglering. Som jag har framhållit tidigare anser jag att man vid bestämmandet av avgiftsenheternas storlek för nya företag inte skall behöva vara bunden av storleken av nu utgående avgifter. I stället bör man sträva efter att utforma avgiftsenheterna på ett så lättberäknat sätt som möjligt. Med dessa ut- gångspunkter finner jag att avgiftsenheten för vattenkraftverk bör vara 10 kW installerad effekt. Jag biträder dock utredningens förslag om en utökad enhetsstorlek vid toppeffekt. Den angivna avgiftsenheten bör därför en- dast gälla intill 15014 av effekten vid medelvattenföring. För effekt därut- - över bör varje avgiftsenhet utgöra 20 kW. För att undanröja den tveksamhet som har kommit till uttryck vid remissbehandlingen om vad som skall förstås medden installerade effek- ten vill jag framhålla att därmed avses den installerade generatorns märk- effekt. '
I fråga om vattenreglering finner-jag att de av utredningen föreslagna avgiftsenheterna kan tas som utgångspunkt. För att uppnå överensstäm-
melse med den höjning från 6 och 12 kW till 10 resp. 20 kW som jag nyss har föreslagit beträffande kraftverksavgiften bör avgiftsenheten vara en
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 183
magasinsrymd av 25000 m'l intill rymden 100 miljoner ml. 50000 m"% för den ytterligare rymden intill 1000 miljoner m] och.100000 m3 för rymden därutöver. De jämkade avgiftssenheterna för större regleringsmagasin an- sluter i princip till vad som enligt 2 kap. 105 VL gäller för liskeavgifter. För de allra största regleringarna har avgiften per magasinsenhet ytterliga- re reducerats. eftersom regleringens marginella inverkan får antas avta när man närmar sig de högsta magasinsvolymerna.
För ytvattentäkter och för vattenöverledningar för något annat än kraft- ändamål bör avgiftsenheten. i överensstämmelse med vad som gäller i fråga om fiskeavgift enligt 2 kap. 10.5 VL. utgöras av varje m3/s vatten som . högst får ledas bort.
Som jag har anfört tidigare bör man vid bestämmande av avgiftens storlek ta hänsyn till den större eller mindre förändring av vattenförhållan- dena som företaget orsakar samt den större eller mindre olägenhet som företaget medför för den omkringliggande bygden. För vattenöverledning- arna och vattentäkterna bör hänsyn tas till varaktigheten av överledningen eller uttaget under en längre period. Även fördel för bygden bör beaktas. Däremot bör hänsyn inte längre tas till kostnaderna för och båtnaden av företaget. eftersom sådana hänsynstaganden kan leda till orättvisor och ojämnheter i tillämpningen.
Medan avgiftsenheterna kan fastställas på grundval av objektiva kriteri- er. måste man alltså acceptera att hänsynstagandet till företagets omgiv- ningspåverkan lämnar ett visst utrymme för skönsmässiga bedömningar. Sådana bedömningar görs redan i dag inom ramen för de latituder inom vilka nuvarande fiske- och regleringsavgifter varierar. Utredningens för- slag innebär också att de nya avgiftsenheterna anknyts till sådana avgiftsla- tituder. _
Svea hovrätt anser att avgifterna med nuvarande system bestäms inom alltför vida gränser. För att man skall få ett enklare system som ger mindre utrymme för skönsmässiga bedömningar föreslår hovrätten att man inför tre latitudklasser. där den första klassen bör omfatta företag med en liten till måttlig inverkan. den andra klassen bör omfatta företag med en måttlig till stor inverkan samt den tredje klassen bör omfatta företag med en stor inverkan på bygden. Enligt hovrättens förslag skulle klass 1 motsvara 4—6' kronor per turbinhästkraft i den nuvarande latituden. klass 2 7—9 kronor och klass 3 10— 12 kronor.
Jag delar hovrättens uppfattning att det nuvarande systemet ger alltför stort utrymme för skönsmässiga bedömningar. Visserligen kan ett system där man har att välja mellan några få klasser medföra vissa tröskelel'fekter menjag anser att fördelarna med ett sådant system överväger: Jag biträder därför förslaget om en klassindelning. där varje klass motsvaras av ett enda avgiftsbelopp. En sådan ordning kan väl inlemmas i det avgiftssystem som jag kommer att föreslå i det följande. Enligt vad jag kommer att närmare utveckla förordar jag nämligen ett system med en successiv anpassning till förändringarna i penningvärdet av såväl de i lagen angivna
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 184
avgiftsbeloppen för varje avgiftsklass som de utdömda avgifterna. Syste- met innebär alltså att lagens avgiftsbelopp kan komma att justeras årligen med hänsyn till penningsvärdeförändringen. medan däremot relationen mellan avgiftsbeloppen i de olika klasserna alltid kommer att vara densam- ma.
Enligt min mening bör man i undantagsfall kunna ta särskild hänsyn till att. ett företag förorsakar skador eller olägenheter av mindre allvarlig natur eller är lokaliserat till en avsides belägen trakt. Detta åstadkoms lämpligast genom att antalet avgiftsklasser bestämts till fyra. där den lägsta klassen skall tillgodose detta önskemål.
På grund av det anförda föreslårjag att VL:s system med avgiftslatituder ersätts med fyra avgiftsklasser, där den lägsta klassen avser företag med en liten vatten- och bygdepåverkan. nästa klass företag med en måttlig påver- kan. den tredje klassen företag med en större inverkan och den högsta klassen företag med en mycket stor inverkan.
Som jag har förordat tidigare bör vid inplaceringen i avgiftsklass av vattenöverledningar och vattentäkter hänsyn tas till den tid under vilken bortledningen avses ske. Skillnad bör alltså göras mellan å ena sidan en bortledning som avses ske endast något enstaka gång under året och å andra sidan en bortledning som sker kontinuerligt under året. Enligt vad jag också har anfört bör fördelar för bygden genom företaget beaktas. Däremot bör hänsyn inte tas till kostnaderna för och bätnaden av företa- get.
Jag övergär nu till frågan om hur man skall bestämma storleken av det avgiftsbelopp som enligt den nya Vattenlagen bör gälla för varje avgifts- klass. Vid denna diskussion kan det vara naturligt att man som utgångs- punkt tar de belopp som ingår i den nuvarande avgiftslatituden. Denna har senast fastställs genom lagändring den ljuli 1974.
] VL låg avgiftslatitudcn länge mellan 10 öre och 3 kronor per turbin- hästkraft. Efter lagändringar vid tre tillfällen. åren 1955. 1959 och 1974. har latitudens gränsvärden höjts och är nu 4 resp. 12 kronor. Genom höjningar- na skedde bl.a. en försiktig anpassning till förändringarna i penningvärdet.
Vattenlagsutredningen har i sitt slutbetänkande från år 1977 lagt den nuvarande latituden till grund för sin föreslagna bygdeavgift. Enligt utred- ningen är denna latitud tilltagen med så vida marginaler att någon ytterliga- re anpaSsning till ändringarna i penningvärdet inte behövs.
Enligt min mening kan man emellertid inte bortse från att penningvärde- förändringen har fortgått även efter den senaste latitudändringen år 1974. Om man utgår från det konsumentprisindex som gällde den 1 januari 1974 och som kan antas ha varit det senast kända då latitudändringen föreslogs och jämför det med motsvarande index den 1 januari 1980, så har index ökat från 301 till 544. ljanuari 1980 borde latituden då ligga mellan i runda tal 7 och 20 kronor.
Om man för bestämmandet av avgiftsnivån för varje avgiftsklass skulle
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 185
utgå från nu gällande avgiftsgränser. kunde det anses rimligt att. efter justering med hänsyn till penningvärdeförändringen. lägga nivån för klas- serna 2 och 4 vid den undre resp. övre latitudgränsen. För klasserna 1 och 3 skulle bestämmas en lägre resp. mellanliggande nivå. Emellertid måste avgiftsnivån påverkas av bl.a. det förhållandet att avgiftsenheterna för vattenkraftverk och regleringar enligt mitt förslag är andra än enligt utred- ningsförslaget. För vattenöverledningar och vattentäkter är avgiftsenheten m3/s inte jämförbar med enheterna för kraftverk och regleringar. Avgiftsni- vån för överledningar och täkter bör ligga högre än för de andra två företagstyperna. Som jag skall beröra i det följande inverkar även andra faktorer på frågan om bestämmande av avgiftsnivån."
En särskild fråga är hur man skall ta hänsyn till de förändringar som inträffar i penningvärdet, sedan avgiften en gång har fastställts. En sådan anpassning kan åstadkommas på olika sätt. Den hittills tillämpade metoden . innebär att man genom lagändringar ändrar avgiftslatituden med hänsyn till inträffade penningvärdeförändringar och att man sedan jämkar fastställda avgifter genom att placera dem på samma nivå i den nya. högre latituden. I det av mig förordade systemet skulle då i stället för latituden avgiftsbelop- pet för resp. avgiftsklass ändras. Vid omprövning kan då tas hänsyn till en sådan beloppsändring genom att avgiften bestäms efter det nya avgiftsbe- loppet som gäller för avgiftsklassen. En annan lösning är att indexreglera den en gång utdömda avgiften. och en tredje möjlighet är att indexreglera både avgiftsbeloppet för avgiftsklassen och den utdömda avgiften.
Ett indexreglerat avgiftssystem skulle otvivelaktigt innebära ett smidigt och säkert sätt att anpassa avgifterna till förändringarna i penningvärdet. En fördel med ett sådant system blir. förutom att avgiften blir värdebestän- dig, att de återkommande omprövningarna blir obehövliga utom för de förmodligen ganska sällsynta fall då erfarenheterna av företagets inverkan föranleder en ändrad avgift.
Mot bakgrund av det sagda förordar jag att de nya bygdeavgifterna inflationsskyddas genom ett indexsystem. Jag har tidigare redovisat två alternativa system. Det ena innebär att enbart den en gång utdömda avgiften indexregleras och alltså årligen anpassas till förändringarna i penningvärdet. Systemet har emellertid den nackdelen att någon motsva- rande ändring inte sker av det i lagen bestämda avgiftsbeloppet. varför avgiften efter hand inte kommer att stå i någon rimlig proportion tillsenare tillkommande företag, för vilka avgiften bestäms i samma avgiftsklass. För att motverka denna konsekvens krävs återkommande höjningar av belop- pen i varje avgiftsklass genom lagändringar. Härigenom kvarstår en av nackdelarna med nu gällande system.
Jag föreslår i stället att avgiftsbeloppet i varje avgiftsklass indexregleras och årligen anpassas till förändringarna i penningvärdet. Avgiften bör utgå årligen och i enlighet med vad jag har förordat tidigare beräknas efter ett visst antal avgiftsenheter multiplicerat med detta indexreglerade avgiftsbe-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 _ 186
lopp. Avgiften kommer därigenom att i samma mån som avgiftsbeloppet i varje avgiftsklass anpassas till förändringarna i penningvärdet.
Vid utformningen av ett inflationsskyddat avgiftssystem anserjag att det ligger närmast till hands att anknyta till basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring (angående beräkningen av basbeloppet se prop. 1980/ 81:20 bilaga 4 s. 1 och bilaga 6 s. 2 samt SfU 1980/81: 14). Eftersom ändringar i basbeloppets storlek tillkännages i Svensk författningssamling är det lätt för intressenterna att skaffa sig kunskap om dem. Används basbeloppet som beräkningsgrund. undviker man också justeringar av avgifterna vid mindre förändringar i det allmänna prisläget.
Som en lämplig utgångspunkt för den årliga ändringen av avgiften bör' väljas basbeloppet för december månad året närmast före det år som avgiften avser. Eftersom basbeloppet i regel bestäms mer än en månad dessförinnan, kan i god tid upplysning spridas om den ändring som i förekommande fall skall ske fr.o.m. den ljanuari följande år.
I den nya vattenlagen bör alltså anges de avgiftsbelopp, som skall gälla för resp. avgiftsklass. uttryckt i basbelopp för allmän försäkring. Detta utgjorde för december 1980 16100 kronor (se SFS 1980: 820). Avgiftsbelop- pen bör uttryckas i vissa promille eller procent av basbeloppet. Mot bakgrund av de faktorer som enligt vad jag tidigare har redovisat bör inverka på avgiftsbeloppens storlek förordar jag att avgiftsbeloppen be— stäms enligt följande.
För vattenkraftverk och vattenregleringar bör avgiftsbeloppet för varje avgiftsenhet utgöra: i klass 1: 0,5 promille av basbeloppet iklass 2: 1 promille av basbeloppet i klass 3: 1,5 promille av basbeloppet iklass 4: 2 promille av basbeloppet ' _
För vattenöverledningar och vattentäkter bör avgiftsbeloppet för varje
avgiftsenhet utgöra: i klass 1: 5 procent av basbeloppet i klass 2: 10 procent av basbeloppet i klass 3: 15 procent av basbeloppet i klass 4: 20 procent av basbeloppet
Som jag har framhållit tidigare bör bygdeavgift utgå bara för företag som på grund av sin storlek eller ingripande beskaffenhet kan antas ha en mera kännbar inverkan på 'bygdeförhållandena. Man bör också undvika att myndigheter och enskilda belastas med administrativt arbete som inte står i proportion till beloppens storlek. Som utredningen föreslagit bör därför avgift inte utgå om antalet avgiftsenheter understiger ett visst antal.
Utredningen har i det första avgiftsförslaget föreslagit att gränsen för avgiftsskyldigheten sätts till 2000 enheter. Flera remissinstanser har ansett att denna gräns är för hög. Jag har samma uppfattning. Jag föreslår att gränsen sätts till 500 enheter beträffande vattenkraftverk och vattenregle-
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 187
ring. Denna gräns motsvarar för kraftverk en effekt av 5 megawatt och för vattenreglering en magasinsvolym av 12.5 miljoner m3. När det däremot gäller vattenöverledningar och ytvattentäkter bör avgiftsskyldighet inträda så snart den uttagna vattenmängden uppgår till I mJ/s.
Jag har tidigare förordat att avgifter för korttidsreglering bör ingå i. kraftverksavgiften. Som framgår av vad jag nyss har redovisat kommer avgift att utgå för en minsta magasinsrymd om 12,5 miljoner m3. Utan en särskild bestämmelse skulle då åtskilliga korttidsregleringsmagasin komma att inrymmas under bestämmelsen om avgiftsskyldighet för reglering. Där- för bör i lagen anges att regleringsavgiften endast avser års- och flerårsre- gleringar.
Som jag har antytt tidigare bör. vid sidan av det nu förordade automa- tiskt verkande systemet. hänsyn kunna tas till erfarenheterna av företagets inverkan. sedan avgiften en gång har bestämts. Utredningen har föreslagit att omprövning av avgiften skall kunna ske på grundval av sådana erfaren— heter. Jag biträder förslaget. Detta innebär att företaget efter ansökan av kammarkollegiet eller den avgiftsskyldige skall vid en sådan omprövning kunna placeras i en högre eller lägre avgiftsklass. Vidare kan det inträffa att det ursprungligen fastställda antalet avgiftsenheter på grund av nya omständigheter inte alls överensstämmer med de faktiska förhållandena. Jag biträder utredningens förslag till en bestämmelse om att omprövning skall kunna ske även på denna grund. Möjligheten bör avse de fall då nytillkommande vattenföretag eller andra förändringar i vattenförhållan- dena kan föranleda en inskränkt möjlighet att utnyttja företaget. En om- prövning beträffande tillståndet kan också medföra begränsningar. Det bör emellertid vara fråga om varaktiga förändringar av omfattande natur. Där- emot bör inte omprövningsmöjligheten föreligga om det avgiftspliktiga företaget på grund av ogynnsamma tillrinningsföt'hållanden eller liknande tillfälliga omständigheter inte har gett avsett utbyte. Den nu förordade omprövningen bör kunna påkallas när som helst av företagaren eller kam- markollegiet. Frågan om omprövning av avgiften bör också kunna tas upp i samband med andra omprövningar beträffande tillståndet. I sådana fall behövs inte någon särskild ansökan.
Vad jag hittills har uppehållit mig vid avser endast frågor om avgifter rörande vattenföretag som prövas enligt den nya vattenlagen. Av stor betydelse är också frågan hur man skall förfara med sådana regleringsav- gifter som redan nu utgår för äldre företag. Jag har tidigare framhållit att avgiftsbelastningen på äldre företag inte får öka väsentligt. Gällande VL:s omprövningsregler ger dock utrymme för hänsynstagande till inträffade förändringar i penningvärdet, när omprövning sker efter det att latituden har ändrats genom en lagändring efter föregående prövningstillfälle (se NJA 1975 s. 456). .
Det nuvarande systemet för avgiftsberäkning och omprövning av avgif— terna är som jag har anfört förut behäftat med flera brister. Det bör därför
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 188
inte bli tal om att bibehålla detta system för de äldre företagen. Man kan inte heller. med hänsyn till vad jag nyss har anfört, göra det nya systemet tillämpligt på dessa företag. I stället bör man enligt min mening införa ett indexsystem för de nu utgående avgifterna.
Enligt huvudprincipen för övergångsregleringen bör mål som har anhängiggjorts vid vattendomstol före den nya lagens ikraftträdande bedö- mas enligt äldre bestämmelser. Denna princip bör också gälla mål om regleringsavgifter. Detta innebär att avgifter i sådana mål kommer att fastställas med tillämpning av den senast gällande latituden i VL. dvs. den som infördes den 1 juli 1974. och med gällande VL:s beräkningsgrunder också i övrigt. På motsvarande sätt bör några ändringar inte göras under den löpande avgiftsperioden beträlfande redan fastställda avgifter.
Den senaste avgiftslatituden i VL gäller som jag nyss har anfört fr.o.m. den 1 juli 1974. Detta innebär att.. under de år som därefter har förflutit fram till den nya lagens ikraftträdande. möjligheter har funnits att fastställa de flesta nu utgående avgifter i 1974 års penningvärde. Som jag har anfört tidigare har penningvärdeförsämringen från 1974 emellertid fortgått. Detta borde i och för sig ha motiverat ändringar i gällande VL:s latituder och då. med hänsyn till takten i penningvärdeförsämringen. förmodligen vid flera tillfällen. I avbidan på den nya lagen har dock några sådana lagändringar inte vidtagits. vilket naturligtvis har varit till fördel för de avgiftsskyldiga och till motsvarande nackdel för de avgiftsberättigade bygdeintressena. För att i möjligaste mån undvika ytterligare försämringar av värdet av de enligt gällande VL fastställda avgifterna förordar jag att dessa sedan den löpande avgiftsperioden är slut räknas upp med hänsyn till förändringarna i penningvärdet. sådana dessa förändringar återspeglas i basbeloppet.
Vid övervägande av olika alternativ beträffande den lämpligaste ord- ningen för uppräkning harjag funnit att utgångspunkten för denna bör vara det basbelopp som gällde för december månad det första året i den senaste avgiftsperioden. Denna utgångspunkt är föranledd främst av att motsva- rande regel avses gälla också beträffande uppräkning av äldre allmänna liskeavgifter. Systemet med basbelopp infördes fr.o.m. den 1 januari 1963. Då fiskeavgifterna utgår under tjuguåriga perioder och den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1983. kan man med den utgångspunkten täcka in alla utgående fiskeavgifter. för vilka den senaste avgiftsperioden har påbörjats efter den ljanuari 1963.
Det angivna basbeloppet vid avgiftsperiodens början bör scdanjämföras med basbeloppet för december det sista året i avgiftsperioden. således året före det aktuella avgiftsåret. och den gamla avgiften bör räknas upp med hänsyn till förhållandet mellan dessa basbelopp. Det sålunda framräknade avgiftsbeloppet bör därefter årligen räknas om med hänsyn till ändringarna i basbeloppet enligt samma princip somjag tidigare har förordat i fråga om de bygdeavgifter som fastställs enligt den nya lagen.
Den förordade övergångsregleringen innebär att en äldre regleringsavgift
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 - 189
för ett kraftverk kommer att kunna utgå vid sidan av en bygdeavgift som bestäms enligt den nya lagen för samma kraftverk på grund av t.ex. en effektutbyggnad på grund av en korttidsreglering eller vattenöverledning. Detta innebär att vid en sådan utbyggnad någon omprövning av hela avgiftsfrågan inte bör göras. Detsamma gäller en utökad års- eller flerårs- reglering. Emellertid bör antalet avgiftsenheter beräknas på den samman- lagda effekten eller magasinsvolymen och reduktion ske med hänsyn till toppeffekt eller stor magasinsvolym. Den ytterligare avgift som-skall beta- las skall i sådana fall avse endast effektökningen eller regleringsökningen (jfr NJA 1954 s. 50). I detta fall bör inte fordras att ökningen uppgår till det föreskrivna minimiantalet enheter. utan varje ytterligare enhet bör avgifts- beläggas.
Vad jag har sagt nu gäller också utbyggnader m.m. som helt skall bedömas enligt den nya vattenlagen . Vid ökningar av effekten. magasins- volymen eller vattenmängden skall det sammanlagda antalet enheter beak- tas. Genom en senare utvidgning av ett vattenföretag kan alltså den av- giftsfria gränsen komma att överskridas så att avgiftsskyldighet inträder. Vid utbyggnad av ett redan avgiftspliktigt företag bör avgift betalas för varje ytterligare enhet utan hinder av att själva utvidgningen inte uppnår minimiantalet enheter.
Enligt VL inträder skyldighet att betala regleringsavgifter kalenderåret näst efter det då tillståndet till vattenregleringen först tas i anspråk. I likhet med utredningen anserjag att denna princip bör behållas för bygdeavgifter- nas del.
Nuvarande regleringsavgifter får. somjag tidigare har anfört. användas i bygden för två olika typer av ändamål. nämligen gottgörelse för enskilda skador samt allmänna bygdeändamål. I likhet med vattenlagsutredningen anser jag det inte påkallat med någon ändring i denna princip i fråga om bygdeavgifterna. Den tidigare exemplifieringen i 4 kap. 15 .ö VL av de allmänna bygdeändamälen ersattes på förslag av utredningen den 1 juli 1974 av en generell bestämmelse om att avgifterna skall användas för allmänna ändamål beträffande den bygd som berörs av företaget (se prop. l974z83 s. 183). Jag anser denna formulering lämplig också för de nya bygdeavgifternas del.
Det är f.n. länsstyrelserna som förvaltar regleringsmedlen och även beslutar om användningen av avgiftsmedlen för det allmänna bygdebeho- vet. I många remissyttranden från kommunalt håll begärs ett större kom- munalt inflytande på medelsanvändningen och några kommuner anser att bygdeavgifterna bör betalas ut direkt till den eller de av företaget berörda kommunerna. Svenska kommunförbundet har i en särskild skrivelse till jordbruksdepartementet den 14 december 1979 framhållit att kommunerna, som representerar ortsintressena. måste garanteras ett avgörande inflytan- de vid fördelningen av avgiftsmedlen. Förbundet föreslår att länsstyrelsen åläggs att samråda med kommunerna innan bidragen fördelas och att
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 190
kommunerna vid ett sådant samråd måste få besked om omfattningen av de medel som står till förfogande.
Som jag har redovisat tidigare skall bygdeavgifterna användas för två ändamål. Det kan inte anses lämpligt att låta kommunerna ha hand om avgifter som avser kompensation till enskild skadelidande. Att dela upp avgiften i två delar med hänsyn till de olika ändamålen skulle å andra sidan medföra ett administrativt merarbete och ibland också innefatta svåra avvägningar. Om kommunen skulle ersätta länsstyrelsen som avgiftsmyn- dighet. skulle också det hävdvunna bygdebegreppet försvinna. 1 1974 års lagstiftningsärende har förslag om ändring av bygdebegreppet avvisats (se prop. l974:83 s. 183). '
På grund av det anförda kan jag inte biträda förslagen om att kommuner- na skall vara avgiftsförvaltande och avgiftsfördelandc organ i stället för länsstyrelsen. Däremot anserjag att samråd alltid bör ske mellan länssty- relsen och kommunerna innan bidragen fördelas.
Enligt min mening bör kommunerna liksom hittills vara huvudmottagare av avgiftsmedel. Det förhållandet att avgiftsförvaltningen m.m. även i fortsättningen bör handhas av länsstyrelserna bör enligt min mening inte hindra att länsstyrelsen ställer avgiftsmedel till kommunernas förfogande också för framtida allmänna ändamål och inte till något omedelbart förestå- ende projekt. Man kan därvid tänka sig att avgiftsmedlen får tas i anspråk för bildande av en kommunal fond för den drabbade bygdens näringsliv. vilket innebär att man på lokal nivå skall få besluta om den slutliga användningen av pengarna.
Hänvisningar till S2-112
2.133. Fiskeavgifter
Utredningens förslag om en motsvarighet till den nuvarande fiskeavgif- ten enligt 2 kap. 8 & VL har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Även jag biträder förslaget. Härigenom ges en möjlighet att ersätta skyl- digheten för företagaren att själv svara för fiskefrämjande åtgärder med en skyldighet för honom 'att utge en avgift till förmån för det lokala fiskeintres- set. Som utredningen har föreslagit bör denna avgift kunna användas till liskefrämjande åtgärder inom det av företaget direkt berörda vattnet men också inom ett angränsande vattenområde. om detta skulle ge bättre resul- tat från lokal liskevårdssynpunkt. Avgiften bör liksom hittills administre- ras av fiskeristyrclsen.
Som jag tidigare har redovisat har utredningens förslag om'att slå sam- man den nuvarande fiskeavgiften enligt 2 kap. lt) & VL med bygdeavgiften fått ett blandat mottagande. Medan t. ex. Svea hovrätt anser att det nume- ra saknas skäl över huvud taget för en avgift för främjande av fisket inom landet. anser fiskeristyrclsen och andra liskesakkunniga organ att en sådan avgift behövs och att den bör utgå som en särskild avgift.
För egen del vill jag påpeka att den allmänna fiskeavgiften enligt 2 kap. 10 å VL är speciell till sin natur genom att den i princip inte kommer det av
'- Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 191
ett vattenföretag berörda fisket direkt till godo. ] stället skall avgiften användas till främjande av fisket inom landet. Avgiften motiverades på sin tid med att vattendragens utbyggnad medförde skadliga verkningar på fisket, som i många fall inte kunde motverkas genom lokala åtgärder enligt 2 kap. 8 & VL.
Enligt min mening har detta motiv för en allmän fiskeavgift fortfarande bärkraft. Visserligen har möjligheterna att överblicka och kompensera fiskeskador som har orsakats av vattenföretag numera väsentligt förbätt- rats. vilket gör att företagarnai större utsträckning än tidigare kan förplik- tas att själva svara för fiskefrämjande åtgärder. Detta gäller dock långt ifrån alla företagare. Jag kan i sammanhanget peka på de nu så aktuella utbyggnaderna av småvattendrag med minikraftverk, som kan få till följd att stora skador uppstår på de strömlekande fiskslagen. Sådana skador bör lämpligen kompenseras genom odling och utplantering av fisk genom det allmännas försorg men på företagarens bekostnad.
Till detta kommer att de nu ifrågavarande avgiftsmedlen har ett vid- sträcktare användningsområde än fiskodling o.d. De utgör ett betydelse- fullt instrument för den statliga fiskeripolitiken och jag anser" det vara rimligt att de företag som genom åtgärder i vatten medför skada på fiske- rinäringen i stort också får tillskjuta medel till det allmänna för sådana skador. '
Skyldighet-att betala fiskeavgift föreligger f.n. beträffande dammar och andra byggnader för att tillgodogöra vattnet eller för att reglera vattnets avrinning. Avgiften beräknas inom vissa latituder, för kraftverken till visst belopp för varje hästkraft som kan tas ut vid oreglerat lågvatten". för regleringsföretagen efter avgiftsenheter uttryckta i magasinsvolym och för övriga företag för varje m3/s vatten som kan tas ut vid byggnaden.
Som jag har redovisat tidigare (avsnitt 2.l3.l) innebar utredningens första förslag i fråga om fiskeavgift en anpassning till den föreslagna bygdeavgiften på det sättet att avgiftsskyldigheten anknöts till den installe- rade effekten för kraftverk. magasinsvolymen för vattenreglering och bort- ledd vattenmängd (l/s) för vattenbortledning. Det andra förslaget innebär att fiskeavgiften slås samman med bygdeavgiften. som endast skall utgå för större vattenkraftverk och beräknas med utgångspunkt i den installerade effekten. Av denna bygdeavgift utgörs 15 % av fiskeavgift.
Förslaget att låta bygdeavgiften inkludera den allmänna fiskeavgiften skulle naturligtvis innebära en förenkling av hanteringen av avgiftsfrå- gorna, bl. a. genom att man skulle slippa bevakning och indrivning av den stora mängd mindre fiskeavgifter som nu utgår.
Flera invändningar kan dock riktas mot förslaget. Ett vattenföretags inverkan på fiskeförhållandena kan vara av annan omfattning och art än dess inverkan på bygdeförhållandena. Vidare kan verkningarna för fiskets del sträcka sig över stora områden. Den allmänna fiskeskadan behöver alltså inte vara knuten till den bygd eller det vattendrag där företaget utförs.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 192
Härtill kommer att det inte från fiskeribiologisk synpunkt finns några bärande skäl att begränsa avgiftsplikten till de största vattenföretagen. vilket en sammanslagning med bygdeavgiften skulle medföra. Även mind- re företag kan åstadkomma skador på fisket som inte bara är av lokal betydelse.
Den allmänna fiskeavgiften måste också sättas i relation till omfattning- en av de åtgärder för fisket som företagaren har att utföra eller bekosta, inbegripet den_tidigare förordade skyldigheten att betala fiskeavgift till förmån för det lokala fiskeintresset.
På grund av det anförda förordarjag att den allmänna fiskeavgiften utgår som en särskild avgift. Denna avgift bör. liksom hittills. administreras av fiskeristyrclsen.
Även om den allmänna fiskeavgiften skall utgå som en särskild avgift vid sidan av bygdeavgiften. anserjag att mina tidigare redovisade övervägan- den i fråga om bygdeavgiftens närmare utformning i huvudsak har giltighet också i fråga om fiskeavgiften. Beräkningsgrunderna för den allmänna fiskeavgiften bör alltså i princip utformas efter mönster av den av mig tidigare föreslagna bygdeavgiften. På grund av de båda avgiftstypernas olika natur och användningsområden är dock någon fullständig överens- stämmelse inte lämplig.
Mot bakgrund av mina tidigare redovisade överväganden i fråga om bygdeavgifterna förordarjag för de allmänna fiskeavgifternas del följande.
Fiskeavgifterna bör liksom enligt VL komma i fråga då ett företag kan antas skada fisket eller förorsaka en inte obetydlig ändring i de naturliga vattenståndsförhållandena. De bör också liksom bygdeavgifterna begrän— sas till vissa företagstyper. nämligen vattenkraftverk. vattenreglering. vat- tenöverledning och ytvattentäkt. För dessa bör en indelning i avgiftsen- heter ske.
I fråga om vattenkraftverken bör den installerade effekten ligga till grund för avgiftsberäkningen. Som jag har anfön tidigare (avsnitt 2.13.2) ger den installerade effekten , också uttryck för omfattningen av de korttidsregleringar som bedrivs vid ett kraftverk. Någon särskild fiskeav- gift behöver därför inte utgå för en korttidsreglering. Av samma skäl bör inte heller någon särskild avgift utgå för en vattenöverledning för kraftän- damål. _
[ såväl utredningens förslag till en allmän fiskeavgift som det tidigare redovisade förslaget till bygdeavgift har gjorts en reduktion för toppeffekt. dvs. en effekt som överstiger 150 procent av medelvattenföringen. Från fiskesakkunnigt håll har invänts att en sådan reduktion inte är motiverad för fiskeavgiftens del. Jag anser emellertid att en sådan reduktion bör ske. De största skadorna på fisket uppstår genom bortfallet av strömmande vatten, medan själva kraftverksregleringen däremot medför måttliga ska— dor.
På grund av det anförda föreslår jag att avgiftsenheterna för vattenkraft—
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop.-1981/82: 130 193
verk fastställs på samma sätt som när det gäller bygdeavgiften. Detta innebär att enheten blir-10 kilowatt installerad effekt intill 150 procent av effekten vid medelvattenföring samt 20 kilowatt för effekten därutöver.
För annan vattenreglering än korttidsreglering föreslår jag att avgiftsen- heterna bestäms till 25 000 m3 intill 100 miljoner m3 och därutöver varje 50000 m]. Som utredningen har anfört är någon särskild reduktion för de största regleringsföretagen inte motiverad när det gäller fiskeavgift. I öv- rigt är enheterna desamma som för bygdeavgiften.
För vattenöverledningar för något annat än kraftändamål samt ytvatten- täkter bör slutligen i överensstämmelse med gällande lag avgiftsenheten utgöra varje m3/s vattenmängd som högst får bortledas. '
På samma sätt som jag har föreslagit beträffande bygdeavgiften bör det nuvarande systemet med avgiftslatituder även för fiskeavgiftens del ersät- tas med fyra avgiftsklasser. Ett företags hänförlighet till en sådan klass bör liksom i dag bestämmas med hänsyn till den omfattning i vilken fisk finns och fiske bedrivs i vattenområdet. i vilken utsträckning vattenförhållan— dena och fisket påverkas och i vad mån företagaren har ålagts skyldighet att vidta åtgärder eller betala avgift till förmån för det lokala fiskeintresset. I enlighet med vad utredningen har föreslagit skall inverkan på fisket kunna bedömas med utgångspunkt i något annat än de naturliga vattenför- hållandena, eftersom förhållandena i många vattenområden numera är påverkade av olika åtgärder. till vilka fisken kan ha anpassat sig. Hänsyn bör även tas till förekomsten av fritidsfiske. I fråga om vattenöverledning och vattentäkt måste också varaktigheten av uttaget beaktas.
I enlighet med vad jag har framhållit i fråga om bygdeavgifter bör belastningen på företagaren även i fråga om fiskeavgifter vara konstant. räknat i fast penningvärde: om inte erfarenheterna av företagets inverkan föranleder något annat. Som jag har föreslagit beträffande bygdeavgiften bör avgiftsbeloppet i varje avgiftsklass indexregleras genom en anknytning till basbeloppet.
Utredningen har beräknat att de nu utgående allmänna fiskeavgifterna i genomsnitt utgör 15 procent av regleringsavgifterna. Denna värderelation läggs i utredningens förslag till en kombinerad bygde- och fiskeavgift till grund för den andel av bygdeavgiften som skall tillgodose det allmänna fiskeintresset. Bl.a. fiskeristyrclsen har vänt sig mot att fiskeavgiften fastställs som en på förhand fixerad, orubblig procentsats av bygdeavgif- ten. Styrelsen invänder att något statistiskt samband mellan bygdeskadan och fiskeskadan inte föreligger. och att den föreslagna procentsatsen för övrigt bygger på ett förlegat material. Om den föreslagna modellen. trots styrelsens bestämda avstyrkande. likväl skulle väljas borde procentsatsen enligt styrelsen åtminstone inte sättas under 20 %.
1 det av mig förordade avgiftssystemet skall bygdeavgift och allmän fiskeavgift beräknas var för sig. Som framgår av vad jag tidigare har anfört blir ett företags inverkan på fiskeförhållandena att bedöma på annat sätt än 13 Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 130
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 194
dess inverkan på bygdeförhållandena i allmänhet. Bl.a. måste stor hänsyn tas till omfattningen av de åtgärder för det lokala fisket. inbegripet lokal fiskeavgift. som företagaren har att utföra eller bekosta. Därför har jag förståelse för de gjorda invändningarna mot en framtida avgiftssättning som grundas på det hittillsvarande förhållandet mellan den allmänna fis- keavgiften och regleringsavgiften. Vid bedömningen måste hänsyn också tas till den omständigheten att avgiftsskyldigheten enligt vad jag senare förordar kommer att omfatta företag av en mindre storlek än f. n.
Mot bakgrund av mina nu redovisade överväganden förordar jag att avgiftsbeloppet för varje avgiftsenhet i fråga om den allmänna fiskeavgif- ten bestäms enligt följande.
För vattenkraftverk och vattenregleringar bör avgiftsbeloppet för varje avgiftsenhet utgöra: i klass 1: 0.05 promille av basbeloppet i klass 2: 0,l " iklass 3: 0,15 " i klass 4: 0,2 ”
För vattenöverledningar och vattentäkter bör avgiftsbeloppet för varje
avgiftsenhet utgöra: '
i klass 1: 1 procent av basbeloppet i klass 2: 5 '"
i klass 3: 10
i klass 4: 15
Utredningens första förslag till en särskild fiskeavgift innehåller inte någon nedre gräns för avgiftsskyldighetens inträde. utan i överensstäm- melse med gällande lag ställs bara kravet att vattenbyggnaden skall orsaka en sådan ändring i vattenståndsförhållandena som ej är obetydlig eller hindrar cller försvårar fiskens framkomst. I förslaget till en kombinerad bygde- och fiskeavgift inträder däremot avgiftsskyldigheten vid 500 av- giftsenheter. Det tidigare redovisade förslaget till bygdeavgift innehåller samma gräns.
Enligt min mening bör företag som typiskt sett inte orsakar några nämn- värda skador på fisket undantas från avgiftsplikt. Somjag har anfört i fråga om bygdeavgiften bör man undvika att myndigheter och enskilda belastas med administrativt arbete som inte står i proportion till beloppens storlek. För att undvika gränsdragningsproblem rörande frågan om avgiftsskyl- dighet över huvud taget skall inträda eller inte. anserjag det lämpligast att. i överensstämmelse med bygdeavgiftsförslaget. knyta avgiftsskyldighetens inträde till ett visst antal avgiftsenheter. såvitt avser vattenkraftverk och vattenregleringar. För vattenöverledningar och vattentäkter bör avgifts— skyldighet inträda så snart den uttagna vattenmängden uppgår till 1 ml/s.
Flera remissinstanser har motsatt sig förslaget att bestämma gränsen för avgiftsskyldigheten så högt som till 500 enheter. Genom förslaget skulle t. ex. inte bara de s.k. minikraftverken utan även betydligt större kraftverk
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 195
befrias från avgift. Det anförs att skadorna på fiskvandring och fiskrepro- duktion ofta är lika omfattande för ett litet kraftverk som för ett stort. Flertalet attraktiva harr- och öringsvatten skulle med den föreslagna grän- sen kunna byggas över utan avgiftsbeläggning.
Jag delar de av remissinstanserna framförda synpunkterna. Så kan t. ex. en kraftutbyggnad i ett litet vattendrag orsaka större skador per installerad effektenhet än en större utbyggnad. Det gäller bl.a. de nu aktuella mini- kraftverken. som har en effekt mellan 100 och' I 500 kilowatt. Dessa grän- ser har satts med hänsyn till att mindre anläggningar än sådana på 100 kilowatt anses vara klart olönsamma medan större anläggningar än sådana på 1 500 kilowatt är så speciella att de inte lämpar sig för standardisering. Små anläggningar kan visserligen i en del fall ha svårt att bära kostnaderna för mera omfattande åtgärder för fisket. Jag anser emellertid att möjlighet bör finnas att avgiftsbelägga dem.
En avgiftsbeläggning även av de minsta minikraftverken skulle. med den av mig tidigare förordade avgiftsenheten om 10 kilowatt installerad effekt. innebära att gränsen för avgiftsskyldighet sätts vid 10 avgiftsenheter. Den- na gräns bör anses skälig också i fråga om vattenreglering. Jag föreslår alltså att gränsen för avgiftsskyldighet i fråga om vattenkraftverk och vattenregleringar sätts vid 10 enheter. _
Då ett företag är av blandad karaktär skall enligt VL väljas den norm för avgiftsberäkning som är tillämplig på företagets huvudändamäl. Jag föror- dar emellertid att varje delföretag avgiftsbeläggs för sig.
Den lokala fiskeavgiften bör liksom i dag kunna bestämmas antingen som ett engångsbelopp eller att utgå årligen. Den allmänna fiskeavgiften bör däremot i princip fastställas som en årlig avgift. Med hänsyn till de gränser för avgiftsskyldighetens inträde som jag har föreslagit kan det årliga avgiftsbeloppet i vissa fall bli ringa. För att undvika att myndigheter och enskilda belastas med administrativt arbete som inte står i rimlig proportion till beloppets storlek. bör det finnas en möjlighet till engångsbe- talning. vilket också utredningen har föreslagit. Om det årliga beloppet understiger 500 kronor. bör föreskrift om engångsbetalning alltid medde- las.
Såväl den årliga lokala fiskeavgiften som den allmänna fiskeavgiften bör liksom f.n. betalas före utgången av det kalenderår som avgiften avser. Den bör första gången betalas året närmast efter det då tillstånd till arbeten för företaget först tas i anspråk och därefter utgå till dess företaget läggs ned. Med arbeten avses arbeten som påverkar vattenförhållandena. Även andra åtgärder som utförs utan samband med några arbeten men som inverkar på vattenförhållandena. t.ex. en ytterligare dämning. bör tjäna som utgångspunkt. Jag kan inte biträda utredningens förslag om den änd- ringen i förhållande till gällande lag. att avgiftsskyldigheten skall inträda först sedan tillståndet till hela företaget har tagits i anspråk.
Som jag har framhållit tidigare bör de årliga fiskeavgifterna liksom bygdeavgifterna ändras med hänsyn till förändringarna i penningvärdet. sä
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82': 130 196
som de kommer till uttryck i ändringar i basbeloppet. Någon särskild omprövningsmöjlighet i detta syfte behövs därför inte. Däremot bör av- giftsfrågan kunna tas upp till omprövning när erfarenheterna av företagets inverkan föranleder det eller i samband med att frågan om anordningar eller föreskrifter till skydd för fisket omprövas. En sådan möjlighet förelig— ger i dag enligt 2 kap. 10 ä 2 mom. andra stycket VL. Avgiftsfrågan bör kunna omprövas också i samband med annan omprövning beträffande tillståndet till företaget.
När det gäller behandlingen av årliga fiskeavgifter. som har fastställts före ikraftträdandet av den nya vattenlagen. bör mitt förslag rörande övergångsregleringen för nuvarande regleringsavgifter i princip kunna gö- ras tillämpligt också på dessa. De avgifter som har fastställts enligt 2 kap. 10 .SVL bör således efter den löpande avgiftsperiodens slut årligen räknas om med hänsyn till ändringarna i basbeloppet på samma sätt som regle- ringsavgifterna. Beträffande årliga avgifter som har fastställts enligt 2 kap. 8 & VL eller däremot svarande äldre lag löper inga avgiftsperioder. Möjlig- heter föreligger enligt gällande VL att begära omräkning av dessa avgifter med hänsyn till ändringarna i penningvärdet. Dessa avgifter bör därför räknas om redan från och med den nya lagens-ikraftträdande. Det första årets avgift bör således motsvara avgiften år 1982. uppräknad med hänsyn till ändring av basbeloppet i december det året i förhållande till basbelop- pet för december det år då avgiften senast fastställdes genom lagakraft- ägande dom. Eftersom basbeloppet började tillämpas först år 1963 och hänsynen till de avgiftsskyldiga kräver att utgångspunkten för omräkning inte sätts alltför långt tillbaka i tiden, bör omräkning inte ske för tid före december 1963. '
Utredningsförslaget innebär-att några nya avgifter för skada på fisket genom flottning m.m.. motsvarande dem som föreskrivs enligt 6 kap. 9 .5 VL. inte skall utgå. Endast fiskeristyrelsen avstyrker förslaget och anser att maximiavgiften om 5 öre per kubikmeter flottgods bör höjas i nivå med den allmänna prisutvecklingen. '
Medan det budgetåret 1969/70 inflöt omkring 75 000 kr. i fiskeavgifter för flottning. uppgick sådana avgiftsmedel budgetåret 1974/75 till omkring 35 000 kr. och 1978/79 till 21600 kr. Avgiften torde sakna större praktisk betydelse. Jag biträder utredningens förslag att inte i den nya vattenlagen ta in någon motsvarighet till denna fiskeavgift. Som utredningen har före- slagit bör däremot avgift som har bestämts enligt VL utgå även i fortsätt— ningen. sålänge flottning bedrivs._Med tanke på den ringa omfattningen av flottningsverksamheten samt det ansträngda ekonomiska läget för denna anserjag att någon höjning av avgifterna inte bör ske.
2.13.4. Domstolsavgi/ter
Som jag redan har nämnt finns i 11 kap. 95 och 96 %s" VL bestämmelser om s. k. vattendomstolsavgifter som utgår som bidrag till vattendomstolar- nas organisation och verksamhet. '
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82:130 197
Utredningens förslag att avskaffa de nuvarande domstolsavgifterna har lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. .
Det har redan tidigare. när vattendomstolarna utgjorde självständiga administrativa enheter. i olika sammanhang hävdats att domstolsavgif- terna av principiella skäl borde avskaffas. Bl.a. har hävdats att någon motsvarande extra avgift inte tas ut i samband med rättegångar vid andra specialdomstolar (se t.ex. riksdagens revisorers berättelse till 1950 års riksdag del 11 s. 19 och prop. 1954: 198 s. 11). Jag har förståelse för dessa synpunkter. I varje fall sedan vattendomstolsorganisationcn numera har införlivats med det allmänna domstolsväsendet talar övervägande skäl för att avgifterna avskaffas.
Vattendomstolsavgifterna bestäms av vattendomstolen eller synemän- nen i samband med att tillstånd lämnas till vattenföretaget. Avgiftsskyl- dighet föreligger endast för vissa angivna typer av vattenföretag och beräk- ningsgrunderna är komplicerade. Även detta talar enligt min mening för att domstolsavgifterna avskaffas.
Vattendomstolsavgifterna utgör f.n. ungefär 1 milj. kr. per år. Om dessa avgifter avskaffas. bör med hänsyn till det allmänna ekonomiska läget övervägas hur statsverket skall beredas kompensation för detta inkomst- bortfall. En kompensationsmöjlighet kan vara att höja ansökningsavgif- terna i vattenmålen. '
Stämpelskatteutredningen har nyligen till budgetdepartementet över- lämnat betänkandet (Ds B 1980: 7) Avgifter för tingsrätt m.m.
Jag förordar efter samråd med chefen för budgetdepartementet att de nuvarande vattendomstolsavgifterna avskaffas och att frågan om avgifter för ansökningar i vattenmål m.m. övervägs i samband med att regeringen tar ställning till stämpelskatteutredningens betänkande.
2.14 Ikraftträdande m. m.
Utredningen har föreslagit att den nya vattenlagen skall träda i kraft den ljanuari 1982. Enligt min bedömning kan föredragningen inför lagrådet av de lagförslag som omfattas av denna remiss samt av den följdlagstiftning som kommer att föreslås i en senare lagrådsremiss beräknas ta en ganska lång tid i anspråk. Vidare bör beaktas att även om den nya lagstiftningen inte medför några organisatoriska ändringar. torde den. med hänsyn till de ganska omfattande materiella ändringarna. kräva vissa utbildnings- och informationsinsatser före ikraftträdandet. Det är därför lämpligt att lag— stiftningen träder i kraft först efter en övergångstid sedan riksdagen har fattat sitt beslut om lagstiftningen. Mot bakgrund av vad jag nu har sagt förordar jag att den nya lagstiftningen får träda i kraft den ljanuari 1983.
Lagrådsremiss allmän motivering
Prop. 1981/82: 130 198
Hänvisningar till S2-13-4
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
3 Upprättade lagförslag
] enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1. vattenlag.
2. lag om införande av vattenlagen(1982: 000).
3. lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn,
4. lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän flottled. Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 5.
4 Specialmotiveringl
5. Hemställan
Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till ]. vattenlag.
2. lag om införande av vattenlagen (1982:,000).
3. lag om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn.
4. lag om inrättande. utvidgning och avlysning av allmän flottled.
Hänvisningar till S5
- Prop. 1981/82:130: Avsnitt 4
6. Beslut
Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.
' Avsnitt 4 har förts över till bilagedelen. En ny specialmotivering finns i protokollet den 25 mars 1982.
Lagrådsremiss upprättade lagförslag m.m.
Prop. 1981/82:130 199
Vattenlag
1 Förslag till
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
l & Vatten skall skyddas och vårdas som en gemensam naturtillgång.
2 5 Denna lag är tillämplig på vattenföretag. I lagen finns också bestäm- melser om skydd för vattenförsörjningen.
I fråga om vissa vattenföretag som kan beröra något annat land gäller särskilda bestämmelser.
3 få Vattenföretag är
]. uppförande, ändring. lagning och utrivning av dammar eller andra anläggningar i vattendrag,- sjöar och andra vattenområden. fyllning och pålning i vattenområden. bortledande av vatten från eller grävning. spräng- ning och rensning i vattenområden samt andra åtgärder i vattenområden som syftar till att förändra vattnets djup eller läge.
2. bortledande av grundvatten och utförande av anläggningar härför.
3. åtgärder varigenom vatten tillförs grunden för ökning av grundvatten- mängden.
4. åtgärder som utförs för att avlägsna vatten i marken eller något annat ytvatten än avloppsvatten. för att sänka eller tappa ur en sjö eller för att skydda mot vatten. när syftet med åtgärden är att varaktigt öka en fastig- hets lämplighet för något visst ändamål.
Med vattenområde i första stycket 1 avses även ett sådant område som täcks av vatten vid högsta förutsebara vattenstånd.
4 & I denna lag avses med
1. vattenreglering. ändring av vattenföringen i ett vattendrag. när syftet med åtgärden är att förbättra hushållningen med vattnet
2. vattenöverledning: överföring av ytvatten från ett vattenområde till ett annat. när syftet med åtgärden är att förbättra hushållningen med vattnet. .
3. vattentäkt: bortledande av yt- eller grundvatten för vattenförsörjning eller bevattning.
4. markavvattning: åtgärder enligt 3ä första stycket 4.
5. vattenanläggning: en anläggning som har tillkommit genom ett vat- tenföretag.
6. avloppsvatten spillvatten eller annan flytande orenlighet, vatten som använts för kylning vid driften av en fabrik eller annan inrättning. vatten som avleds för sådan markavvattning inom stadsplan eller byggnadsplan som inte sker för en viss eller vissa fastigheters räkning samt vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.
De remitterade lagförslaget:
Prop. 1981/82:130 200
2 kap. Rätten till vatten
Allmänna bestämmelser
1 5 Var och en råder över det yt- och grundvatten som finns inom hans fastighet.
Rätten att råda över en fastighets vatten kallas vattenrätt. Fastighetsäga- re och andra som innehar vattenrätt kallas vattenrättshavare.
2 5 I rinnande vatten råder vardera sidans ägare över en lika stor andel i vattnet. även om en större del av vattnet rinner fram på den enes fastighet än på den andres.
Rätt att ta i anspråk annans strömfall 3 5 Om det för att kraftförsörjningen skall utvecklas planmässigt är nöd- vändigt att ett sådant strömfall tas i anspråk som tillkommer annan än staten och som inte är utnyttjat på ett från allmän synpunkt ändamålsenligt sätt. får regeringen på ansökan av någon som vill tillgodogöra sig vatten- kraften förordna att strömfallet eller särskild rätt till detta får tas i anspråk.
Den som har fått tillstånd enligt första stycket skall inom tid som rege- ringen bestämmer och vid äventyr att tillståndet förfaller ansöka dels om tillstånd att utföra det vattenföretag i vilket strömfallet skall utnyttjas. dels om bestämmande av ersättning för vad som tas i anspråk enligt första stycket. -
Rätt att på grund av förordnande enligt första stycket ta strömfall i anspråk får inte utan regeringens medgivande övergå från innehavaren till någon annan.
Regeringen får besluta de villkor för rättighetens utnyttjande som be- hövs från allmän synpunkt.
Skyldighet att avstå vatten 4 5 En vattenrättshavare är skyldig att vid allvarlig vattenbrist. som orsakas av torka eller någon annan jämförlig omständighet. avstå det vatten som är oundgängligen nödvändigt för den allmänna vattenförsörj- ningen eller för något annat allmänt behov. Under samma förutsättningar är den som har rätt att reglera vattnets avrinning i ett vattendrag skyldig att tåla att vattnet innehålls eller tappas.
Vattenrättshavaren är berättigad till skälig ersättning. om det skulle vara uppenbart oskäligt att ersättning inte utgår.
Länsstyrelsen får vid vite förelägga en vattenrättshavare att iaktta sin skyldighet enligt första stycket. Länsstyrelsen får härvid förordna att- beslutet skall gälla även om det överklagas.
Vattenrätt som förutsättning för vattenföretag 5 & För att få utföra ett vattenföretag måste företagaren ha vattenrätt inom det område där företaget skall utföras. i den mån annat inte följer av 6— 10 515.
6 & Vattenrätt behövs inte för
1. vattenföretag som erfordras för allmän farled. allmän hamn eller allmän flottled.
2. vattenföretag som erfordras för att motverka förorening genom av- loppsvatten.
3. markavvattningsföretag.
4. vattentäkter för allmän vattenförsörjning eller bevattning.
De remitterade lagförslaget:
Prop. 1981/82:130 201
7 & Staten. kommuner och vattenförbund behöver inte vattenrätt för att utföra sådana vattenföretag som är önskvärda från hälsosynpunkt eller allmän miljövårdssynpunkt eller som främjar fisket.
Förvaltare som avses i 82:15 lagen (1919: 426) om flottning _i allmän flottled behöver inte vattenrätt för att vidta de återställningsåtgärder som behövs efter avlysning av den allmänna flottleden.
8 & Den som är beroende av att vattenförhållandena består behöver inte vattenrätt för att utföra rensningar för att bibehålla vattnets-djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.
9 5 Den som äger strand vid ett vattenområde men saknar vattenrätt inom området har ändå rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga. båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden. om inte vattenområ- dets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse.
I 1 kap. 65 jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strandägare kan ha denna rätt.
10 & Den som vill utföra en vattenreglering eller vattenöverledning behö- ver inte vattenrätt i det vattenområde där regleringen skall ske eller var- ifrån vatten skall ledas.
Utbyggnads vitsord 11 5 Om en fallsträcka tillhör olika ägare, får en av dem tillgodogöra sig vattenkraften i hela sträckan. om den vattenrätt som tillkommer honom på grund av äganderätt eller annan rättighet som gäller mot var och en och som inte är begränsad till tiden omfattar mer än hälften av kraften. Hänsyn skall tas till den kraft som svarar mot andelar i sådana samfälligheter som avses i 1 kap. 35 fastighetsbildningslagen(1970: 988).
Första stycket gäller även när någon vill i ett vattenkraftverk tillgodo- göra sig vattenkraft i fallsträckor som ingår i olika vattendrag. om det gemensamma tillgodogörandet är en från teknisk och ekonomisk synpunkt nödvändig förutsättning för kraftverkets tillkomst.
3 kap. Allmänna förutsättningar för vattenföretag
1 & Ett vattenföretag skall utföras med en sådan omfattning och på ett sådant sätt att ändamålet utan oskälig kostnad vinns med minsta intrång och olägenhet för motstående allmänna och enskilda intressen.
Ett vattenföretag skall om det kan ske utan oskälig kostnad. utföras så att det inte försvårar annat vattenföretag eller annan verksamhet som kan antas i framtiden beröra samma vattentillgång och som främjar allmänt eller enskilt ändamål av vikt.
Den som utför ett vattenföretag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade att förebygga eller minska skador av företaget. om han inte därige- nom åsamkas oskälig kostnad. Beträffande åtgärder i stället för ersättning i pengar gäller 9 kap. l & tredje stycket.
2 5 Ett vattenföretag får inte komma till stånd. om det med hänsyn till valet av plats eller på något annat sätt möter hinder från allmänna plane- ringssynpunkter.
De remitterade lagförslagen
Prop. 1981/82:130 202
3 & Byggnads- och andra anläggningsarbeten som utgör vattenföretag eller utförs för ett vattenföretag får inte strida mot fastställd generalplan. stadsplan eller byggnadsplan. Mindre avvikelse från plan får dock göras. om åtgärden är förenlig med planens syfte.
Gäller annars särskilda bestämmelser för bebyggande eller annan an- vändning av ett mark- eller vattenområde. skall vattenföretaget utföras så att syftet med bestämmelserna inte motverkas.
4 5 Även om det inte finns något hinder mot ett vattenföretag enligt 2 eller 315, får det inte komma till stånd om någon skada eller olägenhet av större betydelse därigenom uppkommer för allmänna intressen.
Utan hinder av första stycket får företaget komma till stånd. om rege- ringen efter underställning enligt 12 kap. 295 eller 13 kap. 42 få finner att det är av synnerlig betydelse från allmän synpunkt.
5 5 Ett vattenföretag får komma till stånd endast om fördelarna från allmän och enskild synpunkt av företaget överväger kostnaderna samt skadorna och olägenheterna av det.
6 5 Vid prövningen av ett vattenföretags tillåtlighet skall hänsyn tas till andra vattenföretag eller särskilda anläggningar som kan antas behövas för att det sökta vattenföretaget skall kunna utnyttjas på ett ändamålsenligt sätt.
7 & Bestämmelserna i 2. 3 och Sää skall inte tillämpas vid prövningen enligt denna lag av
1. vattenföretag som vid prövning av en viss verksamhet enligt 1368å byggnadslagen (1947: 385) har angetts som ett villkor för verksamheten.
2. broar eller andra vattenföretag för väg. järnväg. tunnelbana eller spårväg. vars anläggande har prövats i särskild ordning.
3. rörledningar i vatten. vartill koncession har meddelats enligt lagen (1978: 160) om vissa rörledningar.
8 5 Om ansökningar om tillstånd till olika vattenföretag prövas samtidigt och företagen på grund av att de berör samma vattentillgång eller av någon annan orsak inte kan utföras vid sidan av varandra i enlighet med ansök- ningarna samt någon samfällighet enligt denna lag inte bildas. skall företa- gen om möjligt jämkas så att de kan komma till stånd utan väsentligt förfång för något av dem. Om en sådan jämkning inte kan göras. skall företräde ges åt det företag som från allmän och enskild synpunkt kan antas medföra störst fördel.
9 5 När enligt denna lag ett vattenföretag skall utföras inom ramen för en samfällighet. skall största möjliga fördel för var och en av deltagarna i samfälligheten eftersträvas. Vid behov skall jämkning ske mellan de olika deltagarna så att var och en kan tillgodoses utan väsentligt förfång för någon annan deltagare.
10 & Om det vid tillståndsprövningen av ett vattenföretag framgår att detta kan. utan att dess ändamål eftersätts, utföras så att det medför en betydande nytta för någon annan. skall på begäran av denne villkor medde- las härom. Sådana villkor får dock inte meddelas om förutsättningar före- ligger för bildande av en samfällighet enligt denna lag.
De remitterade lagförslagen
Prop. 1981/82: 130 203
Den som bereds nytta enligt första stycket skall utge en skälig ersättning till tillståndshavaren.
Om tillståndshavaren åsamkas förlust eller kostnad på grund av villkor enligt första stycket. är han berättigad till ersättning enligt 9 kap.
11 & Om någon vill utföra ett vattenföretag som kan skada fisket, är han skyldig att utan ersättning vidta och för framtiden underhålla behövliga anordningar för fiskens framkomst eller fiskets bestånd, släppa fram vatten för ändamålet samt iaktta de villkori övrigt som på grund av företaget kan behövas till skydd för fisket. Om nyttan av en ifrågasatt anordning eller ett villkor inte skäligen kan anses motsvara den kostnad som därigenom skulle åsamkas företagaren, kan han befrias från sådan skyldighet.
1 10 kap. 55 finns bestämmelser om särskilda fiskeavgifter som kan bestämmas i stället för att villkor meddelas enligt första stycket.
12 & Bestämmelserna i 2— ll åå gäller inte i fråga om utrivning av anlägg- ningar i ytvatten och bortskaffande av flottledsanläggningar enligt 14 kap. 1 och 3 åå.
4 kap. Tillståndsplikt
[ _5 Ett vattenföretag får inte påbörjas utan tillstånd enligt denna lag. Tillstånd behövs dock inte. om det endast är fråga om vattentäkt för att förse en viss fastighet med vatten för husbehovsförbrukning. Inte heller behövs tillstånd. om annat följer av 2—4 55.
När ett vattenföretag inte får påbörjas utan tillstånd får inte heller arbeten av större omfattning påbörjas i anslutning till företaget innan sådant tillstånd har meddelats.
Den som vill utföra ett vattenföretag har rätt att begära prövning även om tillstånd inte krävs.
I 14 kap. Sä finns bestämmelser om skyldighet att begära vattendomsto- lens prövning innan en anläggning för bortledande av grundvatten får tas ur bruk.
2 & Tillstånd till ett vattenföretag krävs inte. om det är uppenbart att varken allmänna eller enskilda intressen skadas genom företagets inverkan på vattenförhållandena. I fråga om detaljdränering genom täckdikning krävs tillstånd endast om det föreligger sannolika skäl att allmänna eller enskilda intressen skadas genom företaget.
I fråga om markavvattning krävs även tillstånd om det för företaget behövs särskild tvångsrätt enligt 8 kap. 1 eller 25 eller om två eller flera skall delta i företaget och någon överenskommelse inte har träffats om delaktigheten.
3 & Tillstånd behövs inte för att utföra rensningar för att bibehålla vatt- nets djup eller läge eller för att omedelbart återställa ett vattendrag som har vikit från sitt förra läge eller som på något annat sätt har förändrat sitt lopp.
Om arbetena berör fastigheter som tillhör någon annan, skall ägarna av dessa alltid underrättas innan arbetena påbörjas.
Om något tiskeintresse kan skadas. skall anmälan om de planerade åtgärderna göras till fiskenämnden innan arbetena påbörjas. Fiskenämn- den får ge råd om hur och när arbetena bör utföras.
De remitterade lagförslagen
Prop. 1981/82: 130 204
4 5 Om det till följd av en skada eller för att förebygga en skada är nödvändigt att tillståndspliktiga ändrings- eller lagningsarbetcn utförs utan dröjsmål. får arbetena utföras utan föregående tillstånd. Ansökan om godkännande av arbetena skall dock göras snarast möjligt.
5 5 Om ett vattenföretag har utförts utan tillstånd enligt denna eller äldre lag, får företagaren begära prövning av företagets laglighet.
En ansökan om tillstånd att ändra en vattenanläggning som har utförts utan tillstånd får prövas endast om prövning av anläggningens laglighet begärs samtidigt.
Andra stycket gäller även i fråga om ansökningar enligt 8 kap. 25 att använda någon annans anläggning. Den som gör en sådan ansökan får även begära prövning av anläggningens laglighet.
6 & Om ett vattenföretag efter det denna lag har trätt i kraft har utförts utan tillstånd enligt lagen. är företagaren bevisningsskyldig i fråga om de förhållanden som rådde i vattnet innan företaget utfördes.
5 kap. Särskilda bestämmelser om markavvattning
Allmänna bestämmelser
l 5 På begäran av den som ansöker om tillstånd till markavvattning skall. om det är lämpligt. markavvattningen anordnas så att den blir till nytta även för annans fastighet. Om ägaren till en fastighet som kan få nytta av markavvattningen begär det och det är lämpligt, skall markavvattningen anordnas så att den blir till nytta även för hans fastighet. Ägare av fastighe- ter för vilka markavvattningen medför nytta skall delta i företaget. Skyldig- . het att delta i annan markavvattning än dikning föreligger dock endast om det begärs av ägare till fastigheter som får mer än hälften av den beräknade nyttan av företaget. '
Första stycket gäller även väghållare som inte är fastighetsägare. om vägen medför en avsevärd inverkan på markavvattningsföretaget.
2 5 De anläggningar och rättigheter som hör till ett markavvattningsföre- tag är samfällda för deltagarna i företaget. Inlösen av mark för ett markav- vattningsföretag får endast ske till förmån för fastigheter. Inlöst mark är samfälld för de fastigheter för vilka inlösen har skett.
För utförande och drift av företaget skall deltagarna ingå i en särskild samfällighet.
3 & Kostnaderna för utförande och drift av företaget fördelas mellan deltagarna på grundval av andelstal som bestäms efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta var och en har av företaget. lnlöses mark för endast vissa av deltagarna i samfälligheten. fastställs grunderna för fördelning av kostnaderna för inlösen särskilt. -
Om det med hänsyn till-olikheter i naturförhållandena eller annat kan antas att ett visst område skulle få en avsevärt mindre kostnad i förhållan- de till nyttan av markavvattningen om ett annat område inte hade ingått i företaget. skall företaget indelas i avdelningar som avgränsas med hänsyn till olikheterna.
De remitterade lagförslaget:
Prop. 1981/82:130 205
4 5 Andra deltagare i ett markavvattningsföretag än sådana som har ansökt om företaget är inte skyldiga att delta i kostnaden för att utföra företaget med mer än som svarar mot den nytta som har legat till grund för att beräkna delaktigheten för deras fastigheter. l—lärvid skall värdet av den beräknade nyttan omräknas till penningvärdet vid tidpunkten för uttaxe- ring av kostnaden. _
Vid tillämpningen av första stycket anses som sökande även de som har förenat sig med sökanden om företaget. de på vilkas begäran företaget har givits en större omfattning än vad sökanden har begärt samt. om företaget utförs efter beslut vid fastighetsrcglering. ägarna av de fastigheter som ingår i regleringen.
Markavvattning och avledande av avloppsvatten 5 5 Om ledningar för ett markavvattningsföretag med väsentlig fördel kan användas för att avleda avloppsvatten från en fastighet. skall ägaren av - denna fastighet delta i företaget om han själv eller sökanden till markav- vattningsföretaget begär det. Vad som nu sagts skall gälla även vid avle- dande av avloppsvatten från verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning. Härvid skall vad som sägs om fastighetens ägare i stället gälla huvudmannen för anläggningen.
6 & Kostnaderna för utförande och drift av en gemensam ledning förde- las mellan markavvattningsintresset och avloppsintresset med hänsyn till mängden och beskaffenheten av det vatten som avleds genom ledningen samt till vad som kan anses rimligt med hänsyn till intressenternas nytta av ledningen.
Förstastycket gäller också vid fördelningen av kostnaderna mellan flera avloppsintressenter.
7 5 Bestämmelserna i 5 och 6äå om avledande av avloppsvatten från fastigheter får tillämpas även i fråga om avledande av avloppsvatten från byggnader och anläggningar som inte hör till någon fastighet. om det är lämpligt med hänsyn till övriga deltagare.
8 _S Bestämmelserna i 5—7 åå gäller inte avledande av avloppsvatten från enskilda fastigheter inom verksamhetsområdet för en allmän vatten- och avloppsanläggning.
Markawattning och vägföretag m. m. 9 & Om det för markavvattning är nödvändigt att ett vattenavlopp byggs genom en väg eller att ett avlopp genom en väg utvidgas eller fördjupas skall väghållaren utföra åtgärden. om inte annat överenskoms.
Om det inte är oskäligt skall sådana åtgärder bekostas av väghållaren i den mån åtgärden behövs för avvattning till 1.2 meters djup av åker och äng, som sedan vägens tillkomst eller sedan minst tjugufem år räknat från dagen för begäran om åtgärden varit att hänföra till något av dessa ägoslag. Väghållarens kostnadsansvar gäller inte i fråga om ägovägar eller därmed jämförliga vägar och inte heller i fråga om broar och andra vattenföretag som har utförts i överensstämmelse med tillstånd som har meddelats enligt denna lag eller vattenlagen(1918: 523).
När kostnadsansvar inte åvilar väghållaren enligt andra stycket. skall åtgärden bekostas av den för vilken markavvattning sker.
De remitterade lagförslaget:
Prop. 1981/82: 130 206
10 & Om den kostnad som enlig gt 95 andra stycket åvilar väghållaren avsevärt överstiger värdet av deti skada som uppstår om atgärden inte utförs, får väghållaren istället för att bekosta åtgärden betala ersättning för skadan.
11 5 Om en väg skall byggas eller ändras och en markägare begär att vattenavlopp för framtida markavvattning skall anordnas genom vägen. skall väghållaren utföra åtgärden om det kan ske utan men för vägens framtida brukbarhet. [ fråga om kostnadsansvaret för den fördyring av byggandet och driften av vägen som åtgärden medför gäller 95 andra och tredje stycket samt lOå' 1 tillämpliga delar.
Begäran enligt första stycket skall framställas hos väghållaren eller fråga om enskild väg för vilken väghållningsskyldighet ännu inte föreligger. hos den som handlägger vägförrättningen. Begäran skall vara skriftlig och i fråga om mer omfattande åtgärder vara åtföljd av en plan för markavvatt- nmgen.
12 & Bestämmelserna i 9—llåä innebär inte någon inskränkning i den rätt som väghållaren eller markägaren kan grunda på dom, avtal eller någon annan särskild rättsgrund. Markägaren har dock alltid rätt att på egen bekostnad få till stånd sådana åtgärder som avses i 95 första stycket.
13 & Bestämmelserna i 9—125å gäller också i fråga om banvallar för järnvägar. tunnelbanor och spårvägar.
6 kap. Bevattningssamfälligheter
Allmänna bestämmel