RH 1994:66
Fråga om fängelse eller skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst - som påföljd för misshandel.
Varbergs tingsrätt
Allmän åklagare yrkade vid Varbergs tingsrätt ansvar å T.L. för misshandel med följande gärningsbeskrivning: T.L. tillfogade den 24 juli 1992 A.B. kroppsskada med smärta genom att i A.B:s lägenhet ge henne några örfilar samt slag och sparkar mot andra delar av kroppen.
T.L. erkände gärningen.
Varbergs tingsrätt (1993-02-10, rådmannen Per Östlin samt nämndemännen Bertil Wettergren, Ingemar Johansson och Gunilla Pettersson) dömde T.L. för misshandel till fängelse en månad. Efter att ha konstaterat att T.L. förfarit som åklagaren påstått och utövat våldet utan någon annan orsak än att han blir arg och lättretad av alkohol anförde tingsrätten: T.L. är skyldig till misshandel, som ej är ringa. De tidigare skadorna i huvudet, vilka möjligen gör att T.L. påverkas onaturligt av alkohol, kan ej föranleda annat än att misshandelsbrott av denna art och beskaffenhet leder till fängelse såsom påföljd.
T.L. överklagade domen och yrkade en lindrigare påföljd än fängelse, i första hand skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1993-09-08, f.d. chefsrådmannen Svante Boman, referent, tf. hovrättsassessorn Helen Svensson samt nämndemannen Kjell Johansson) fastställde den del av tingsrättens domslut som överklagats. Såvitt avser påföljden anförde hovrätten:
I hovrätten har inhämtats personutredning med särskild inriktning på att utreda om det föreligger förutsättningar för att förordna om samhällstjänst. Frivårdsmyndigheten i Halmstad har inkommit med yttrande av vilket framgår bl.a. följande. T.L. har sedan 1987 haft anställning på en glasfiberindustri i Falkenberg. Han har tidigare under några år varit sambo med A.B. och de har en son som nu är 3 år gammal. Efter separationen försämrades hans sociala situation med en överdriven alkoholkonsumtion och därmed sammanhängande svårigheter med ekonomin. Han skadades illa i en motorcykelolycka 1987 och rehabiliteringen har tagit lång tid. Det kvarstår fortfarande en del känslomässiga svårigheter som kan härledas från olyckan och som medför att det är extra vanskligt för honom att berusa sig. Av sin psykolog bedöms han vara återställd vad gäller inlärnings- och minnesfunktioner men att det fortfarande kvarstår problem med känslomässiga störningar efter olyckan. Sedan hösten 1992 bor han hos sina föräldrar för att få hjälp med att stadga upp sin sociala situation. Det aktuella brottet är av engångsart och återfallsrisken bedöms som låg. Som lämplig påföljd föreslås skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst, varvid övervakarbehovet motiveras av att T.L. har behov av stöd och hjälp på grund av sin omognad och känslomässiga svårigheter efter olyckan. Av utredningen framgår vidare att T.L. har samtyckt till att ådömas samhällstjänst.
T.L. tillhör den åldersgrupp som lagen (1989:928) om samhällstjänst främst är avsedd för. Syftet med lagen har angetts vara att minska användningen av fängelse som påföljd. Samtidigt har emellertid samhällstjänsten utformats som en föreskrift vid skyddstillsyn. Enligt lagens förarbeten krävs det för att samhällstjänst skall kunna ådömas att det med samhällstjänsten förenade arbetet kan antas påverka den tilltalades förhållanden på sådant sätt att risken för återfall i brott kan komma att minskas.
Med hänsyn till vad som framkommit om den brottsliga gärningen och om T.L:s personliga förhållanden finner hovrätten att förutsättningar saknas för att bestämma påföljden till skyddstillsyn med föreskrift om samhällstjänst. Inte heller i övrigt föreligger skäl att välja annan påföljd än fängelse.
Hovrättsrådet Bertil Josefson och nämndemannen Daniel Bergmark var skiljaktiga vad avsåg valet av påföljd och anförde: Den gärning som T.L. gjort sig skyldig till är av sådan art att fängelse normalt bör följa. T.L. tillhör dock en grupp av yngre lagöverträdare som avses i lagen (1989:928) om samhällstjänst. Av personutredningen och T.L:s egna uppgifter vid huvudförhandlingen framgår att hans sociala situation inte är helt under kontroll och att han inom kort kan bli uppsagd från sin anställning. På grund härav och med beaktande av att T.L. ännu inte är helt återställd efter trafikolyckan kan det inte uteslutas att han återfaller i brottslighet. Det finns därför anledning att anta att en dom på skyddstillsyn kan bidra till att han avhåller sig härifrån. T.L., som förklarat sig villig att följa föreskrifter om samhällstjänst, bör därför ådömas skyddstillsyn med föreskrift om skyldighet att utföra oavlönat arbete. För den händelse fängelse hade ådömts T.L. skulle straffets längd ha bestämts till fängelse en månad. Med beaktande härav bör tiden för det oavlönade arbetet bestämmas till 40 timmar.