lagen.nu

RH 1995:113

Befattning med ett stort antal legitimationshandlingar, checkblanketter m.fl. handlingar tillhöriga andra personer har inte ansetts utgöra förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.

Åklagaren yrkade vid Sala tingsrätt ansvar å E.J. för bl.a. förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning enligt följande gärningsbeskrivning: E.J. har från okänd tidpunkt fram till den 4 augusti 1995 i sin bostad i Björklunda, Heby, förvarat 11 st. legitimationshandlingar, 77 st. checkblanketter, 4 st. betalorderblanketter, 3 st. utbetalningsavier och 4 st. kontokort, alltsammans tillhörigt andra personer, med uppsåt att förfalska handlingar och vilseleda andra personer att till henne göra felaktiga utbetalningar vilket skulle ha inneburit vinning för E.J. och skada för andra personer. Den åsyftade bedrägeribrottsligheten är att betrakta som grov med hänsyn till att den skulle ha utförts med begagnande av falsk handling och att den skulle ha varit av särskilt farlig art då den varit avsedd att riktas mot ett stort antal personer.

E.J. bestred ansvar då hon inte innehaft legitimationshandlingarna m.m. i syfte att förfalska handlingar och vilseleda andra personer att till henne göra utbetalningar.

Sala tingsrätt (1995-08-30, rådmannen Per Carlson samt nämndemännen Yngve Isaksson, Inez Larsson och Carin Andren) ogillade åtalet i denna del och anförde i domskälen bl.a. följande: När det gäller åtalet för förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning konstaterar tingsrätten att legitimationshandlingar tillhöriga andra personer och övrig egendom som E.J. såvitt nu är i fråga haft i sin besittning kan vara sådana hjälpmedel som omfattas av kriminaliseringen av förberedelse till brott. Flera omständigheter talar också för att E.J. kan ha innehaft legitimationshandlingarna m.m. i syfte att förfalska handlingar och vilseleda andra personer så som åklagaren påstått. Av särskild betydelse är därvid att det rör sig om ett förhållandevis stort antal handlingar och att hon enligt vad utredningen visar vid flera tillfällen använt sig av sådana handlingar för att utföra förfalskningar och med dessa vilseleda andra personer. Men det är ändå svårt att med bestämdhet slå fast att hon hade dessa handlingar i sin besittning i detta syfte. Vid denna tveksamhet stannar tingsrätten för att ogilla åtalet för förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.

Åklagaren överklagade domen och yrkade bl.a. bifall till åtalet i nu aktuell del samt anförde: Vissa av de beslagtagna checkarna har - utan att åklagaren därför ansett sig kunna föra talan om ansvar för förfalskningsbrott - varit ifyllda med andra personers namn. - Den stora mängden handlingar som E.J. förvarade samt den omständigheten att hon dömts för fullbordade bedrägerier vid vilka hon använt checkblanketter ur samma serier som de som beslagtagits och vissa av de beslagtagna identitetshandlingarna gör att hennes handlande är att bedöma som förberedelse till grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning.

E.J. bestred ändring.

Svea hovrätt (1995-11-01, hovrättslagmannen Dag Victor, hovrättsrådet Lars Hesser, tf. hovrättsassessorn Charlotte Redig Håkansson, referent, samt nämndemännen Wlodek Kowalski och Bert Falk) fastställde tingsrättens domslut. I domskälen anförde hovrätten: Hovrätten konstaterar inledningsvis att åklagaren - särskilt tillfrågad härom - förklarat sig inte göra gällande att gärningsbeskrivningen innefattar påstående om att E.J:s befattning med den aktuella egendomen utgör annat brott än som nyss sagts och också uttryckligen avstått från att justera åtalet i syfte att framställa ett sådant påstående.

Utredningen i målet talar i och för sig med en betydande styrka för att E.J. inte var främmande för att med hjälp av de beslagtagna handlingarna begå ytterligare brott. Ansvar för förberedelse förutsätter emellertid att de i 23 kap. 2 § brottsbalken intagna rekvisiten för förberedelsebrott är uppfyllda. Dessa innefattar - såvitt nu är aktuellt - bl.a. krav på viss befattning med "gift, sprängämne, vapen, dyrk, förfalskningsverktyg eller annat sådant hjälpmedel". Föremål av det slag som åtalet omfattar är enligt hovrättens mening inte i sig att anse som sådana brottsverktyg som omfattas av bestämmelsen om förberedelse. Utredningen ger inte heller underlag för att göra någon annan bedömning beträffande de checkblanketter som varit ifyllda. I rättspraxis har emellertid en större samling föremål som kan användas för att genomföra brott ansetts utgöra "sådant hjälpmedel" som omfattas av bestämmelsen om förberedelse. Hovrätten finner emellertid, med beaktande av den försiktighet som är påkallad vid lagtolkning inom straffrätten, att de aktuella föremålen inte med hänsyn till sin omfattning, art och inbördes samband kan anses vara ett "sådant hjälpmedel". Redan med hänsyn härtill skall åklagarens talan, såsom den utformats, ogillas och hovrätten saknar därför anledning att pröva i vad mån övriga förutsättningar för ansvar för förberedelse är uppfyllda.

Målnummer B 2261/95

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1995-11-01
Målnummer
B2261-95
Lagrum
9 kap. 3 § och 11 § samt 23 kap. 2 § brottsbalken
Litteratur
Beckman m.fl., Kommentar till brottsbalken II, 6 uppl. 1990, s. 599-601
Jareborg, Straffrättens ansvarslära, 1994, s. 94-96
Cars i SvJT 1983, s. 441 ff.
Hoflund i SvJT 1985, s. 37 ff.
Cars i SvJT 1985, s. 241 f.
Sökord
Förberedelse till brott
Bedrägeri
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation