RH 1995:118
Påföljden för brott mot lagen (1982:821) om transport av farligt gods.
Åklagaren yrkade ansvar å K.A. för brott mot lagen om transport av farligt gods enligt följande.
K.A. har den 12 september 1994 under transport av så kallat farligt gods på riksväg 52 i Kävesta inom Hallsbergs kommun framfört lastbilen FMK 161 lastad med bland annat cirka 16 flaskor innehållande gasol, varvid han uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåtit att dels ha gasolflaskorna förankrade på föreskrivet sätt dels ock under färden medföra föreskriven brandsläckare.
K.A. erkände gärningen.
Hallsbergs tingsrätt (1995-02-09, rådmannen Per Grevesmuhl samt nämndemännen Regina Gustafsson, Inge Andersson och Berit Wallgren) dömde K.A. för brott mot lagen om transport av farligt gods till sextio dagsböter. I domskälen anförde tingsrätten: K.A. har erkänt gärningen. Utredningen ger stöd åt erkännandet. Åtalet är således styrkt. Gärningen är att bedöma på sätt åklagaren gjort. Fråga är inte om ett ringa fall.
K.A. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle sätta ned antalet dagsböter.
Åklagaren bestred ändring.
Göta hovrätt (1995-10-12, t.f. hovrättslagmannen Lennart Thorelli, hovrättsrådet Kerstin Paulsson Nordling och t.f. hovrättsassessorn Per Lagerud, referent) fastställde tingsrättens dom och anförde i domskälen:
Genom tingsrättens dom är avgjort att K.A. gjort sig skyldig till brott mot lagen om transport av farligt gods.
Förutom den i gärningsbeskrivningen upptagna lasten fanns längst bak i utrymmet löst liggande järnstänger och i dess mitt två transportkorgar innehållande 24 tömda flaskor med gasol, vilken sistnämnd last var förankrad med fiberband. Enligt vad som framkommit var de gasolflaskor som omfattas av åtalet löst uppställda på två oförankrade lastpallar som var placerade i främre delen av lastutrymmet utan kontakt med vare sig övrig last eller fordonets väggar. Bredvid den ena pallen stod en plastback innehållande ett antal småtuber. För att hålla gasolflaskorna på plats hade K.A. dragit ett spännband runt dessa och fäst bandet i de bakom lastpallarna stående transportkorgarna. Vid polisens kontroll hängde spännbandet helt löst, vilket medförde att gasolflaskorna inte var förankrade utan riskerade att t.ex. ramla vid inbromsning.
I lagen om transport av farligt gods infördes den 1 juli 1992 möjlighet att för brott som var att anse som ringa döma till penningböter. I förarbetena (se prop. 1991/92:131 s. 8 ff.) anges flera exempel på situationer då brottet kan anses ringa, såsom att överträdelsen inte medfört någon fareökning av betydelse, att utmärkningen haft smärre brister, vilka skulle sakna betydelse vid en räddningsinsats, att enklare utrustningsbestämmelser överträtts, att felaktig information lämnats om godsets farlighetsgrad, något som skulle medföra för stora räddningsinsatser vid en olycka samt att transporthandlingar och säkerhetsutrustning har smärre brister. I propositionen nämns också att gränsdragningen mellan normalbrott och ringa brott överlämnas till rättstillämpningen.
Som tingsrätten funnit är det brott K.A. gjort sig skyldig till inte att bedöma som ringa. Brott mot reglerna om transport av farligt gods kan i många fall vara allvarliga både för samhället och miljön, för trafikanter i transportens närhet och för den som utför transporten. Med hänsyn till att K.A. uppsåtligen dels underlåtit att på föreskrivet sätt förankra ca 16 flaskor av det brandfarliga ämnet gasol dels medföra föreskriven brandsläckare och till vad som i övrigt framkommit om omständigheterna vid transporten föreligger inte skäl att nedsätta antalet dagsböter.