RH 1995:119
Fråga, då kvarstadssökande visar sannolika skäl för sin fordran, om det skäligen kan befaras att motparten undandrar sig betalning.
På ansökan av Röder Tält & Evenemang Aktiebolag (Röder) förordnade Göteborgs tingsrätt genom beslut den 2 augusti 1995 om kvarstad på så mycket av VM i friidrott 1995 i Göteborg Aktiebolag (VM-bolaget) tillhörig egendom som svarar mot 1 625 190 kr. Som skäl för beslutet anförde tingsrätten att Röder visat sannolika skäl för sin fordran och att det kunde befaras att VM-bolaget undandrog sig att betala skulden.
VM-bolaget begärde omprövning av beslutet.
Göteborgs tingsrätt (1995-08-03, rådmannen Kenneth Ström) fann ej skäl att ändra kvarstadsbeslutet.
VM-bolaget överklagade beslutet och yrkade i hovrätten hävande av kvarstaden.
Röder bestred ändring.
VM-bolaget anförde i hovrätten bl.a.: Röder har som skäl för att sabotagerisk föreligger åberopat att VM-bolagets verksamhetsföremål består endast i att genomföra VM-evenemanget samt att varken stat eller kommun kommer att täcka eventuella underskott. Att VM-bolaget bildats just i syfte att genomföra VM-evenemanget framgår emellertid redan av dess firma. Att annan part inte kommer att täcka ett eventuellt underskott kan inte heller utgöra tillräcklig grund för att Röder nu skall erhålla säkerhetsåtgärd. VM-bolaget bestrider att dess åtgärder kan få till effekt att egendom undandras Röder. Vidare kan VM-bolaget komma att drabbas av en mycket betydande skada på grund av att det, efter tingsrättens beslut, inte längre kan disponera sina tillgångar fritt.
Röder genmälde: Det finns ingen möjlighet att idag få insyn i VM- bolagets affärer. Dess inkomstbringande verksamhet har upphört. Åtskilliga krav mot VM-bolaget är eller blir emellertid aktuella. Nu har bolaget endast att betala räkningarna innan driften läggs ned. Röders uppfattning är att VM-bolaget därvid kommer att prioritera andra borgenärer framför Röder. Påståendet att VM-bolaget kan komma att drabbas av en mycket betydande skada om det inte kan disponera sina tillgångar fritt är alarmerande. Det visar att VM-bolaget inte längre tror att man uppnår den kalkylerade vinsten på 25 miljoner kronor. VM- bolaget tror kanske över huvud taget inte längre på någon vinst. För så länge vinsten täcker kvarstadsyrkandet behövs inte den nu aktuella likviditeten för bolagets drift.
Hovrätten för Västra Sverige (1995-08-17, hovrättslagmannen Anders Thunved och tf. hovrättsassessorn Ulla Larsson Ernefelt, referent) upphävde kvarstaden med följande skäl:
Röder har, såsom tingsrätten funnit, visat sannolika skäl för påstådd fordran på VM-bolaget. Vad som förekommit vid VM-bolagets bildande eller annars under tid före fordrans uppkomst, kan emellertid vid prövning av nu framställt kvarstadsyrkande inte vinna beaktande som klandervärt. Av Röder åberopade omständigheter, som hänför sig till tiden därefter, är inte sådana att det skäligen kan befaras att VM-bolaget vidtar åtgärd för att undandra sig betalning. Med upphävande av tingsrättens beslut upphäver hovrätten därför kvarstaden.
Hovrättsrådet Claes Lindskog var skiljaktig och anförde: Röder har visat sannolika skäl för sin fordran och den ställda säkerheten får anses godtagbar. Fråga är då om det finns skälig anledning att anta att VM- bolaget förfar på sådant sätt att det undandrar sig att betala skulden.
Sedan Friidrotts-VM avslutats skall VM-bolaget avvecklas och dess skulder betalas. VM-bolaget har i massmedia uppgett att arrangemanget gått med vinst men att vinsten blir mindre än beräknat. Vid detta förhållande kan det befaras att verksamheten slutar med en förlust och att VM-bolaget räknar med denna möjlighet. Det saknas garantier för att täcka en eventuell förlust och VM-bolagets aktiekapital uppgår endast till 50 000 kr. Allt eftersom VM-bolagets skulder betalas minskar utrymmet för Röder att få betalt för sin fordran och det finns anledning anta att ifrågavarande tvist inte blir slutligt avgjord förrän merparten av VM-bolagets skulder betalats. Jag anser i och för sig inte att Röder visat att VM-bolaget uppträtt klandervärt eller illojalt, men i ett fall som det förevarande bör krav på sådant handlande inte uppställas. Det bör vara tillräckligt att övriga skulder betalas till förfång för Röders. Jag anser därför att kvarstaden skall bestå. Överröstad härvidlag är jag i övrigt ense med hovrättens majoritet.