RH 1995:125
Tillgrepp av väska, som hängde på den stol på vilken målsäganden satt, har bedömts som stöld av normalgraden.
Åklagaren yrkade ansvar å H.P.C. för grov stöld under påstående att han den 5 oktober 1995 i frukostmatsalen på Sjöfartshotellet i Stockholm olovligen tagit och tillägnat sig G.P:s handväska. Brottet var grovt eftersom hon haft handväskan i sin omedelbara närhet.
Stockholms tingsrätt (1995-10-17, rådmannen Tony Junestad samt nämndemännen Håkan Rippner, Ulla-Kajsa Cronvall och Birgit Rudenstam- Hesser) dömde H.P.C. för grov stöld till fängelse sex månader.
I sina domskäl uttalade tingsrätten:
H.P.C:s erkännande vinner stöd av hans egna uppgifter samt utredningen i målet. Han skall därför dömas till ansvar för tillgrepp av målsägandens handväska. Av H.P.C:s egna uppgifter har framgått att handväskan vid tillgreppet hängde på den stol i frukostmatsalen på vilken målsäganden satt. Handväskan får med hänsyn härtill anses ha funnits i målsägandens omedelbara vård, varför gärningen bör bedömas som grov stöld.
H.P.C. förekommer ej i kriminalregistret och saknar anknytning till riket. Med hänsyn till den åtalade gärningens höga straffvärde bör H.P.C. för vad han nu låtit komma sig till last ådömas ett fängelsestraff. Han bör även utvisas ur riket för en tid av 10 år. Tingsrätten beaktar vid bestämmandet av fängelsestraffets längd att H.P.C. ej kan anses lida något beaktansvärt men genom utvisningen.
H.P.C. överklagade domen och yrkade att gärningen skulle bedömas som stöld, ej grovt brott, och att påföljden skulle bestämmas till villkorlig dom.
Svea hovrätt (1995-11-30, hovrättslagmannen Peter Löfmarck, hovrättsrådet Christine Möller, referent, och tf. hovrättsassessorn Helen Törnqvist Norman) ändrade tingsrättens dom och dömde H.P.C. för stöld till villkorlig dom.
I sina domskäl uttalade hovrätten följande.
Omständigheter att särskilt beakta vid bedömande om en stöld är grov, är att stölden avsett sak som någon bar på sig eller om den varit av särskilt hänsynslös art. Tillgrepp ur fickor och väskryckningar har i praxis bedömts som grovt brott.
G.P:s handväska hängde på den stol på vilken hon satt. Det har i hovrätten upplysts att G.P. inte lagt märke till att väskan var borta förrän en väktare på Sjöfartshotellet uppmärksammade henne på det. Mot bakgrund härav kan tillgreppet inte anses ha inneburit angrepp på hennes kroppsliga integritet på sådant sätt att det varit av särskilt hänsynslös art. Inte heller i övrigt föreligger omständigheter som gör att brottet bör bedömas som grovt. H.P.C. skall därför dömas för stöld av normalgraden.
Varken brottets straffvärde eller art är sådant att skäl föreligger att bestämma påföljden till fängelse.
H.P.C. är tidigare, såvitt handlingarna utvisar, ostraffad. Med hänsyn till att han, som tingsrätten funnit, skall utvisas ur riket, saknas anledning att befara att han här kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Påföljden bör därför bestämmas till villkorlig dom. Eftersom H.P.C. varit berövad friheten som anhållen och häktad 56 dagar föreligger särskilda skäl att inte förena den villkorliga domen med böter.
Nämndemännen Birgitta Breile och Lennart Hals var av skiljaktig mening och ansåg att stölden var att bedöma som grov.