RH 1995:131
Arrendatorer har ansetts som sakägare i ledningsrättsmål, oaktat arrendetomterna var belägna utanför den del av fastigheten som togs i anspråk genom beslutet om upplåtelse av ledningsrätt.
Genom beslut den 13 september 1984 meddelade regeringen koncession för Statens vattenfallsverk (Vattenfall) att anlägga och för all framtid behålla starkströmsledning från Simpevarp till Alvesta i viss i beslutet närmare angiven sträckning.
På ansökan av Vattenfall (Numera Affärsverket Svenska Kraftnät) beslutade fastighetsbildningsmyndigheten (FBM) den 23 november 1984 om upplåtelse av ledningsrätt till förmån för Svenska Kraftnät i en stäckning över bl.a. en fastighet i Alvesta kommun. Fastigheten ägdes av A. och K.N.. På fastigheten fanns 18 utarrenderade tomter bebyggda med fritidshus på ofri grund. S.F., SSU Alvesta och B.K. ingick bland arrendatorerna.
FBM beslutade den 1 oktober 1987, i anledning av ledningsrättsupplåtelsen, att ersättning skulle utgå till såväl S.F. som SSU Alvesta med 5 500 kr för värdeminskning på byggnader ägda av dem. Vidare beslutade FBM att ersättning inte skulle utgå till B.K. såvitt avsåg dennes byggnad.
Svenska Kraftnät överklagade bl.a. besluten om ersättning till S.F. och SSU Alvesta. Även B.K. överklagade FBM:s beslut. Han yrkade ersättning för störningar, psykologiska effekter, framtida men och värdeminskning. Vid huvudförhandling inför fastighetsdomstolen yrkade Svenska Kraftnät att tingsrätten skulle dels undanröja FBM:s ersättningsbeslut såvitt avsåg S.F. och SSU Alvesta, dels avvisa B.K:s talan. Som skäl för yrkandet angav Svenska Kraftnät: I ledningsrättsupplåtelsen ingår en säkerhetszon utmed ledningen. Zonen skall vara byggnadsfri. Ingen av de av S.F., SSU Alvesta och B.K. arrenderade tomterna ligger inom denna zon. S.F., SSU Alvesta och B.K. är därför inte berörda av ledningsrättsupplåtelsen på sådant sätt att de är att anse som sakägare. FBM har därför förfarit felaktigt när deras yrkanden tagits upp.
Växjö tingsrätt, fastighetsdomstolen (1994-11-10, lagmannen Anders Palm, fastighetsrådet Bo Möree, rådmannen Jan-Åke Jakobsson, referent, samt nämndemännen Sören Carlsson och Karl-Åke Nilsson) lämnade Svenska Kraftnäts yrkande utan bifall under anförande av att S.F., SSU Alvesta och B.K. såsom innehavare av nyttjanderätt till fastigheten fick anses ha ställning som sakägare i målet.
Svenska Kraftnät överklagade beslutet och yrkade att hovrätten, med undanröjande av FBM:s beslut, skulle avvisa S.F:s, SSU Alvestas och B.K:s talan.
SSU Alvesta och B.K. bestred ändring av tingsrättens beslut. S.F. avhördes inte.
Svenska Kraftnät anförde till stöd för sitt yrkande bl.a. följande. Ledningsrätten i fastigheten ianspråktar mark på ett sådant sätt att inom en "korridor" som sträcker sig ca 10 meter ut horisontellt från varje ytterfas är markanvändningen i vissa avseenden inskränkt för fastighetsägare och nyttjanderättshavare bl.a. med avseende på att uppföra byggnad, anlägga upplag och trädhöjd. Ingen av motparternas arrendetomter är berörd av ledningsrätten på angivet sätt. De särskilda rättigheter motparterna är innehavare av påverkas ej av upplåtelsen av ledningsrätten. Att ledningsföretaget kan ha medfört en värdemässig inverkan på motparternas byggnader är en omständighet som inte får påverka bedömningen av om de skall anses vara sakägare i ledningsrättsmålet.
B.K. anförde bl.a.: Hans arrende utgörs av en avgränsad arrendetomt. Den fastighet på vilken arrendet är upplåtet är berörd av ledningsrättsupplåtelsen. Arrenderätten är värdemässigt knuten till den berörda fastigheten genom att värdet på det arrenderade området har påverkats av ledningarnas framdragande. Denna värdepåverkan aktualiseras vid exempelvis en försäljning av arrenderätten och byggnaden. Tomtens värde har väl så stor betydelse för köpeskillingen som byggnadens värde. Härutöver påverkas han genom att det inträffar en förändring i relationen mellan arrenderättens värde och arrendeavgiften så till vida att han betalar avgift för något som blivit värt mindre.
Göta hovrätt (1995-06-26, hovrättslagmannen Sven Larsson, fastighetsrådet Stig Landin, hovrättsrådet Carl-Gustav Ohlson, referent, och t.f. hovrättsassessorn Lars Bjurstam) fastställde tingsrättens beslut samt anförde i motiveringen följande.
Enligt 18 § ledningsrättslagen (1973:1144) är innehavare av särskild rätt till fastighet, som inlöses eller eljest tas i anspråk för ledningsändamål, sakägare vid förrättningen, om hans rätt berörs. Av förarbetena till lagen framgår att med särskild rätt till fastighet avses bl.a. nyttjanderätt (prop. 1973:157 s. 109). Frågan är då om S.F., SSU Alvesta och B.K. såsom nyttjandrättshavare är att anse som sakägare i ledningsrättsmålet, trots att deras arrendetomter är belägna utanför den del av fastigheten som tagits i anspråk genom beslutet om upplåtelse av ledningsrätt.
Av nämnda förarbeten och där gjorda hänvisningar får anses framgå, att lagstiftaren har avsett att det inte skall vara någon principiell skillnad mellan sakägarebegreppet i ledningsrättslagen och motsvarande begrepp i expropriationslagen (1972:719). Högsta domstolen har - med utgångspunkt från bestämmelserna i den tidigare expropriationslagen (1917 års lag) - prövat sakägarbegreppets räckvidd i mål om inlösen enligt den dåvarande byggnadslagen utav del av fastighet (rättsfallet NJA 1968 s. 488). Högsta domstolen fann att en hyresgäst i ett på återstoden av fastigheten beläget bostadshus var sakägare i målet.
Enligt hovrättens mening framkommer det inte i förarbetena till den nuvarande expropriationslagen att lagstiftaren avsett att sakägarebegreppet såvitt nu är ifråga skulle ha en mer inskränkt räckvidd än den som framgår av det nämnda rättsfallet (jfr prop. 1972:109 s. 46-52, 181-188 och 268 f). Med hänsyn härtill finner hovrätten att S.F., SSU Alvesta och B.K. är att anse som sakägare i ledningsrättsmålet. Vid sådant förhållande skall fastighetsdomstolens beslut fastställas.