RH 1995:142
Borgensman har befunnits inte vara bunden av sitt borgensåtagande då huvudavtalet, utan hans medgivande, ändrats och i något avseende kommit att innebära ett utökat åtagande.
Konsumentföreningen Stockholm med omnejd ekonomisk förening äger fastigheten Vindruvan 14 i Stockholm. I fastigheten bedrev tidigare Restaurang L'Escargot AB verksamhet.
Mellan föreningen och restaurangen träffades ett den 19 december 1986 och den 29 januari 1987 dagtecknat hyreskontrakt avseende en lokal i föreningens fastighet. A.H., som fram till i april 1991 ingick i restaurangens styrelse, tecknade proprieborgen för restaurangens skyldigheter enligt kontraktet.
Den 12 december 1989 gjordes ett tillägg till det ursprungliga hyreskontraktet benämnt "Förändring av hyresvillkor". I detta angavs att parterna var överens om dels att hyran fr.o.m. den 1 oktober 1990 skulle uppgå till 455 600 kr per år, dels att indexuppräkningen av hyran skulle ändras från 80 % till 100 % av konsumentprisindex, dels att den på lokalen belöpande fastighetsskatten skulle erläggas av hyresgästen samt dels att kontraktstiden skulle löpa, inte som tidigare med nio månaders uppsägningstid och två års förlängning varje gång, utan fr.o.m. den 1 oktober 1990 t.o.m. den 30 september 1993 med nio månaders uppsägningstid och tre års förlängning varje gång. I övrigt skulle avtalet löpa på oförändrade villkor.
Föreningen väckte vid Stockholms tingsrätt talan mot A.H. och yrkade förpliktande för denne att till föreningen utge 762 675 kr jämte ränta. Föreningen framställde även ett andrahandsyrkande på lägre belopp. Som grund för talan åberopade föreningen att det yrkade beloppet avsåg obetalda hyresbelopp för tiden den 1 januari 1991 - den 13 maj 1992 och att A.H. var betalningsskyldig för dessa i enlighet med sitt borgensåtagande.
A.H. bestred käromålet. Som grund för sitt bestridande åberopade han att föreningen och restaurangen i den ovan nämnda handlingen av den 12 december 1989, överenskommit om så väsentligt ändrade villkor jämfört med det ursprungliga avtalet att det får anses vara ett helt nytt avtal, för vilket något borgensåtagande ej ingåtts från hans sida. A.H. åberopade härutöver tre ytterligare grunder för bestridande av käromålet.
Föreningen anförde till utveckling av talan, såvitt här är av intresse, följande. Enligt borgensåtagandets lydelse skulle förbindelsen även gälla sedan avtalet förlängts. Tilläggsavtalet aktualiserades genom en lagändring. En förutsättning för att i lokalhyresavtal få behålla indexklausuler var enligt den nya lagen att kontraktstiden i avtalen skulle löpa på minst tre år. Lagändringen föranledde en mer eller mindre schablonartad omskrivning av hyreskontrakten på marknaden. Tilläggsavtalet den 12 december 1989 avsåg samma lokal och samma parter som i det ursprungliga avtalet. Det är vidare i och för sig riktigt att indexuppräkningen ändrades från 80 % till 100 % av konsumentprisindex. I gengäld sänktes emellertid samtidigt basvärdet från omkring 461 000 kr/år, vilket skulle vara hyran enligt det ursprungliga avtalet, till 455 600 kr/år. Vad avser fastighetsskatten skulle denna enligt det ursprungliga hyreskontraktet erläggas av restaurangen, vilket klart och tydligt framgår av bestämmelserna om oförutsedda kostnader i detta avtal. A.H. satt i restaurangens styrelse när tillägget till det ursprungliga hyreskontraktet gjordes och det kan inte gärna anses ha ankommit på föreningen att hålla restaurangens styrelseledamot informerad om detta tillägg.
A.H. har till utveckling av talan anfört följande. Tillägget innebar, sett i sin helhet, ett väsentligt utvidgat borgensansvar, vilket inte är möjligt utan borgensmannens medgivande. Föreningen informerade aldrig honom om tillägget utan han fick kännedom om detsamma först i februari eller mars 1992.
Stockholms tingsrätt (1993-09-14, rådmännen Peter Prom, Göran Svedberg och Anna Britta Malmström Öhman) biföll käromålet helt och yttrade i berörda fråga följande. Tillägget den 12 december 1989 har tillkommit medan A.H. var ledamot i restaurangens styrelse. Med hänsyn såväl härtill som till själva ändringarna som sådana - vilka i sig är ostridiga mellan parterna i målet - kan enligt tingsrättens mening dessa tillägg ej anses vara så omfattande att det är fråga om ett helt nytt avtal, för vilket A.H. inte skulle vara borgensansvarig. Vid denna bedömning har givetvis även beaktats innehållet i det ursprungliga hyresavtalet, främst att förbindelsen skulle gälla även sedan avtalet förlängts.
A.H. överklagade tingsrättens dom och yrkade att hovrätten skulle ogilla käromålet. - Föreningen bestred ändring.
Svea hovrätt (1994-06-10, hovrättsråden Kaj Grahn och Nils Genell samt t.f. hovrättsassessorerna Agneta Bäcklund och Mari Heidenborg, referent) ändrade tingsrättens dom och ogillade föreningens talan.
Hovrätten upptog i sina domskäl följande.
A.H. har gått i borgen för restaurangens förpliktelser mot föreningen enligt hyresavtalet den 19 december 1986 och den 29 januari 1987, nr 8051-05.
Det såsom tillägg betecknade avtalet den 12 december 1989 tillkom ostridigt utan A.H:s medgivande; och såvitt blivit utrett i målet blev denne inte heller underrättad om detta avtal förrän i februari eller mars 1992.
Genom tilläggsavtalet ändrades - utan stöd av det tidigare avtalet - såväl grunderna för beräkning av hyran som hyrestiden.
Hovrätten anser ändringarna vara så ingripande att den betalningsskyldighet för restaurangen som följer av det nya hyresavtalet inte omfattas av A.H:s borgen. Föreningens talan skall följaktligen lämnas utan bifall.