RH 1995:159
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 5 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: P-E.A. har den 13 februari 1995 kl. 18.15 fört personbil på Storgatan i Tibro efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,56 milligram per liter.
Personliga förhållanden: P-E.A. dömdes den 16 juni 1992 för grovt rattfylleri till skyddstillsyn jämte 50 dagsböter. Av i målet företagen personutredning framgår att P-E.A. efter domen på skyddstillsyn under ett års tid på eget initiativ tog antabus och dessutom hade kontakt med läkare för regelbunden provtagning samt samtalskontakt vid psykosociala enheten i Tibro. Han anser sig inte längre ha några alkoholproblem. Frivårdsmyndigheten uppger att det av utredningen inte har framkommit något direkt behov av övervakares stöd- och kontrollinsatser men anser att det föreligger ett visst övervakarbehov på grund av att P-E.A. har återfallit i likartat brott som han tidigare dömts för.
Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse en månad.
Skäl: (Tingsrätten: P-E.A. har vid det aktuella tillfället kört en inte obetydlig sträcka och blev stoppad av polisen i centrala Tibro vid en tidpunkt då det, enligt vad som framkommit av utredningen, var en hel del trafik i rörelse. P-E.A:s uppgifter om att körningen gått bra finner tingsrätten dock inte anledning att ifrågasätta. Det rattfylleri P-E.A. har gjort sig skyldig till är av sådan art att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger för en icke frihetsberövande påföljd. Att P-E.A. återfallit i likartad brottslighet talar för fängelse. Det finns inget i utredningen som talar för att P-E.A. längre har alkoholproblem eller har ett uttalat behov av övervakare. Vad som även i övrigt framkommit om P-E.A:s personliga förhållanden utgör, enligt tingsrättens mening, inte tillräckliga skäl för att frångå normalpåföljden. P-E.A. skall därför ådömas ett fängelsestraff. Strafftiden bör bestämmas till en månad.) Hovrätten fastställer tingsrättens dom.