RH 1995:159
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 5 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Sökord Rattfylleri
Gärning: P-E.A. har den 13 februari 1995 kl. 18.15 fört personbil på Storgatan i Tibro efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft under eller efter färden uppgått till 0,56 milligram per liter.
Personliga förhållanden: P-E.A. dömdes den 16 juni 1992 för grovt rattfylleri till skyddstillsyn jämte 50 dagsböter. Av i målet företagen personutredning framgår att P-E.A. efter domen på skyddstillsyn under ett års tid på eget initiativ tog antabus och dessutom hade kontakt med läkare för regelbunden provtagning samt samtalskontakt vid psykosociala enheten i Tibro. Han anser sig inte längre ha några alkoholproblem. Frivårdsmyndigheten uppger att det av utredningen inte har framkommit något direkt behov av övervakares stöd- och kontrollinsatser men anser att det föreligger ett visst övervakarbehov på grund av att P-E.A. har återfallit i likartat brott som han tidigare dömts för.
Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse en månad.
Instans
Skäl: (Tingsrätten: P-E.A. har vid det aktuella tillfället kört en inte obetydlig sträcka och blev stoppad av polisen i centrala Tibro vid en tidpunkt då det, enligt vad som framkommit av utredningen, var en hel del trafik i rörelse. P-E.A:s uppgifter om att körningen gått bra finner tingsrätten dock inte anledning att ifrågasätta. Det rattfylleri P-E.A. har gjort sig skyldig till är av sådan art att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl föreligger för en icke frihetsberövande påföljd. Att P-E.A. återfallit i likartad brottslighet talar för fängelse. Det finns inget i utredningen som talar för att P-E.A. längre har alkoholproblem eller har ett uttalat behov av övervakare. Vad som även i övrigt framkommit om P-E.A:s personliga förhållanden utgör, enligt tingsrättens mening, inte tillräckliga skäl för att frångå normalpåföljden. P-E.A. skall därför ådömas ett fängelsestraff. Strafftiden bör bestämmas till en månad.) Hovrätten fastställer tingsrättens dom.