RH 1995:171
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 17 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: I.S. har den 20 september 1994 omkring klockan 17.15 fört personbil på riksväg 80 vid Nybo inom Gävle kommun efter att ha druckit alkohol i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hennes utandningsluft under eller efter färden uppgått till minst 1,13 milligram per liter.
Personliga förhållanden: Frivårdsmyndigheten har föreslagit att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan innefattande öppenvård på hemorten. Vid tiden för hovrättens dom har I.S. frivilligt och på egen bekostnad genomgått den inledande delen av den kontraktsvårdplan som frivårdsmyndigheten föreslagit. Till en början bestod behandlingen av såväl gruppövningar som enskilda uppgifter och vårdprogrammet tog omkring 20 timmar i veckan i anspråk. Nu deltar hon i eftervården, som skall pågå fram till april månad 1996. Eftervården omfattar för hennes del dels deltagande i kvinnogruppen i Gävle en gång per vecka, tre timmar varje gång, dels två AA-möten per vecka. För att kunna genomföra behandlingen har hon fått minska sin arbetstid till femtio procent.
Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: skyddstillsyn med föreskrift att I.S. inte får avbryta den pågående alkoholavvänjande behandlingen.
Skäl: I.S. har underkastat sig en stor del av en alkoholavvänjande behandling och är, såvitt framkommit, på god väg att komma ifrån sitt tidigare alkoholmissbruk. Det framstår som angeläget att behandlingen kan fullföljas utan att det hittills uppnådda resultatet spolieras eller allvarligt äventyras. Ett fängelsestraff måste anses innebära en betydande risk för detta. I.S. får dessutom anses ha ett stort behov av det stöd och den kontroll en övervakning innebär. Hovrätten finner därför att särskilda skäl föreligger att bestämma påföljden till skyddstillsyn, vilken bör förenas med föreskrift innebärande att I.S. inte får avbryta den pågående behandlingen utan frivårdsmyndighetens tillstånd.