RH 1995:18

Sedan Gräsås Trävaru Aktiebolag (Gräsås) levererat virke till Wood Trading Agency Handelsgesellschaft m.b.H (Wood Trading) i mars 1991 uppstod tvist angående vederlagets storlek. Parterna förde därefter förlikningsförhandlingar. Den 15 april 1992 sände Wood Trading ett brev till Gräsås ombud M.R-S. i vilket Wood Trading erbjöd sig att förlikningsvis utge 45 000 österrikiska schilling (ATS). Beloppet översändes till S.S. Advokatbyrå Aktiebolag (advokatbyrån) där det insattes på klientmedelskonto. I brevet ombads M.R-S. att återbetala förlikningsbeloppet för det fall förlikningsbudet inte skulle accepteras av Gräsås. I brev den 14 maj 1992 meddelade M.R-S. Wood Trading att Gräsås inte accepterade förlikningsbudet och att det inbetalade beloppet skulle innehållas tills saken var slutligt reglerad. I brevet sägs vidare att Gräsås nu, då Wood Trading har egendom i Sverige, kan föra talan i saken vid svensk domstol, vilket kommer att ske om inte Wood Trading senast den 1 juni 1992 accepterar att betala 75 000 ATS. I brev den 26 maj 1992 från Wood Trading till advokatbyrån påfordrade Wood Trading, med hänvisning till brevet av den 15 april, omedelbar återbetalning av beloppet 45 000 ATS. Gräsås ingav den 18 juni 1992 stämningsansökan i målet.

Tingsrätten biföll käromålet genom tredskodom den 19 oktober 1992. Wood Trading anförde vid hovrätten besvär över domvilla. Genom beslut den 17 juni 1993 undanröjde hovrätten tredskodomen och återförvisade målet till tingsrätten.

Wood Trading yrkade därefter att Gräsås talan skulle avvisas på grund av rättegångshinder, bestående i att tingsrätten inte var behörig att ta upp målet till prövning.

Göteborgs tingsrätt (1993-11-01, rådmannen Gunnar Krantz) lämnade avvisningsyrkandet utan bifall med följande skäl: Det är ostridigt i målet att beloppet om 45 000 österrikiska schilling insatts på advokatbyråns klientmedelskonto upptaget hos Skandinaviska Enskilda Bankens filialkontor på Skånegatan i Göteborg. Mot bakgrund härav finner tingsrätten att egendomen finns i Göteborg. Wood Trading har inte visat fog för sitt påstående att Gräsås behållit egendomen för att tillskapa sig forum i Sverige. Tingsrätten är därför behörig att pröva Gräsås talan.

Wood Trading överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle avvisa Gräsås talan.

Gräsås bestred bifall till besvären.

Wood Trading anförde till stöd för sin talan: Forumregeln i 10 kap. 3 § rättegångsbalken är inte tillämplig, eftersom Gräsås på ett otillbörligt sätt framkallat den anknytning som åberopas. Gräsås ombud som mottog förlikningsbeloppet var i enlighet med anvisningarna skyldig att omedelbart betala tillbaka pengarna till Wood Trading efter det att Gräsås tillbakavisat förlikningsbudet. Det måste ha stått klart för M.R-S. att Wood Trading genom att överföra pengarna till Sverige inte avsåg att ändra sitt processläge inför en eventuell framtida process. I M.R-S:s brev till Wood Trading daterat den 14 maj 1992 ges tydligt uttryck för att syftet med innehållandet av pengarna är att skapa forum för en eventuell tvist i Sverige. Om Gräsås genom att handla i strid mot innehållet i Wood Tradings förlikningserbjudande skulle kunna utnyttja detta genom att "skapa" ett forum, och därigenom ändra parternas processläge, skulle det innebära ett allvarligt avsteg från principen att part skall kunna göra förlikningsförsök utan att det skall användas mot honom.

Gräsås invände: Gräsås har inte på ett otillbörligt sätt framkallat den anknytning som åberopas. Wood Trading har på eget initiativ överfört det aktuella beloppet. Stämningsansökningen hade omgående kunnat inges då beloppet ankom. Så skedde inte enär parterna fortsatte föra förlikningsförhandlingar. Wood Tradings ställföreträdare S och M.R-S. hade kontakt både brevledes och per telefon. S var medveten om att pengarna inte skulle återställas omgående eftersom förhandlingar om förlikning fortsatte. Det är riktigt att M.R-S. i egenskap av ombud meddelade S att pengarna överförts till klientmedelskonto och att hon hade för avsikt att inge ansökning om stämning, eftersom Wood Trading hade egendom i Sverige. Hon föredrog av etiska skäl att meddela S detta framför att omgående när beloppet inkommit på svenskt konto stämma.

Som bevisning åberopade Wood Trading sitt brev till Gräsås ombud den 15 april 1992, M.R-S:s brev till Wood Trading daterat den 14 maj 1992 och Wood Tradings brev till M.R-S. den 26 maj 1992.

Hovrätten för Västra Sverige (1994-07-15, hovrättsråden Sigvard Helin och Lennart Morard, referent, samt tf. hovrättsassessorn Eva Persson) avvisade, med undanröjande av tingsrättens beslut, Gräsås talan.

Som skäl anförde hovrätten: Det är ostridigt att Wood Trading på eget initiativ, i samband med ett förlikningsbud, överförde beloppet 45 000 ATS till advokatbyrån. Det förhållandet att Wood Trading under en tid kommit att inneha egendom i Sverige har alltså inte tillskapats av Gräsås. I samband med översändandet av beloppet klargjorde emellertid Wood Trading att beloppet skulle åberbetalas om förlikningsbudet ej godtogs, och det finns ingenting som tyder på att man senare ändrat sig i det avseendet. När Gräsås förkastade förlikningsbudet var man därför skyldig att återbetala beloppet. Gräsås förfarande att likväl behålla beloppet kan därför inte ses på annat sätt än som en åtgärd vidtagen för att möjliggöra rättslig prövning i Sverige av tvisten mellan parterna. Wood Trading har därmed visat fog för sitt påstående att Gräsås genom otillbörlig underlåtenhet att utge förlikningsbeloppet velat tillskapa forum för Gräsås i Sverige. Denna avsiktliga underlåtenhet bör föranleda att tillgången frånkänns domsrättsgrundande verkan i målet. Wood Tradings foruminvändning skall därför vinna bifall och Gräsås talan avvisas.

Målnummer Ö 2356/93