RH 1995:192
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 38 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: A.W. har den 19 februari 1995 fört personbil på bl.a. Kungsgatan och Norgegatan i Linköping trots att han före färden förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholhalten i hans utandningsluft under eller efter färden har uppgått till 0,93 mg/l.
Personliga förhållanden: Frivårdsmyndigheten har anfört att A.W. överkonsumerat alkohol under en följd av år och det kan konstateras att han har utvecklat ett allvarligt alkoholberoende. A.W. har på eget initiativ påbörjat behandling för sitt alkoholberoende på S:t Larsmottagningen i Linköping. Frivårdsmyndigheten anser att det i A.W:s fall finns särskilda skäl att välja annan påföljd än fängelse. Det får anses väsentligt att behandlingen inte avbryts av ett fängelsestraff. Behovet av uppföljning av hans nykterhet under en längre tid är också uppenbart. Som lämplig påföljd föreslås därför skyddstillsyn med särskild behandlingsplan s.k. Rattfällekurs med start den 15 maj 1995 samt antabusmedicinering.
Yrkande i hovrätten: skyddstillsyn med särskild behandlingsplan.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse två månader.
Skäl: (Tingsrätten: Normalstraffet för grovt rattfylleri är fängelse. Av utredningen har framgått att A.W. fört bilen i centrala delar av Linköping och på ett sätt som inneburit uppenbar fara för andra trafikanter. Brottet har således ett särskilt högt straffvärde. - Frågan om den av Frivårdsmyndigheten föreslagna påföljden kan anses tillräckligt ingripande för brott av ifrågavarande slag har vid flera tillfällen varit föremål för domstolsprövning. För i vart fall allvarligare trafikonykterhetsbrott har detta inte anses vara fallet, se exempelvis Göta hovrätts dom den 8 maj 1995, DB 1074. A.W. har, som framhållits, gjort sig skyldig till grovt rattfylleri med särskilt högt straffvärde. En behandling som främst innebär deltagande i kursen "Rattfällan" kan därför inte heller i detta fall anses som tillräckligt ingripande. A.W. bör i stället dömas till fängelse. Strafftiden bör, med hänsyn till omständigheterna kring körningen, bestämmas längre än för normalfallet.) Hovrätten fastställer tingsrättens dom.