RH 1995:206
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 52 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: J.F. har den 11 februari 1995 vid klockan 23.10-tiden fört personbil på Nydalavägen i Värnamo efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgått till 0,62 milligram per liter.
Yrkande i hovrätten: villkorlig dom eller, i andra hand, skyddstillsyn eller, i tredje hand, straffnedsättning.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse en månad.
Skäl: Av läkarintyg m.m. framgår bl.a. följande. J.F. har fast anställning och lever även i övrigt under ordnade förhållanden. Under mitten av åttiotalet hade han vissa alkoholbesvär men kom till rätta härmed. Han har en nervös läggning och har en tendens att ta till alkohol som lugnande medel. Överläkaren B.H. och underläkaren M.S. har gjort den bedömningen att en annan påföljd än fängelse ur psykiatrisk synpunkt skulle gynna J.F. och hans familj. J.F. är ensam vårdnadshavare för en dotter. En kontaktfamilj är förordnad för att stödja dottern, som är inne i en känslig ålder och har emotionella svårigheter. J.F. är orolig för dotterns välbefinnande om han skulle ådömas fängelsestraff. - Som tingsrätten konstaterat är grovt rattfylleri ett brott av sådan art att påföljden normalt skall bestämmas till fängelse. Endast om särskilda skäl talar härför kan annan påföljd väljas. J.F. har inte något behov av övervakare och det har inte heller framkommit något som tyder på att J.F. skulle lida av en allvarlig psykisk störning eller att det skulle föreligga annat hinder mot ett kortare fängelsestraff. Vad som framkommit i hovrätten om J.F:s förhållanden innefattar således inte skäl att frångå normalpåföljden.