RH 1995:213
Brottsrubricering, straffmätning och påföljd i mål om rattfylleri. - Referat nr 59 av totalt 74 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:155-228). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits den gärning som funnits styrkt, hovrättens rubricering och den av den av hovrätten bestämda påföljden samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Gärning: B.E. har den 7 november 1994 vid 22.20-tiden fört personbil på Kanalgatan och E 4 i Skellefteå efter att ha förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten i hans blod under eller efter färden uppgått till minst 2,06 promille.
Yrkande i hovrätten: lindrigare påföljd än fängelse.
Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).
Påföljd: fängelse en månad.
Skäl: (Tingsrätten: Normalpåföljden för rattfylleri är fängelse. Brottet är av den arten att det krävs särskilda skäl för att en annan påföljd skall kunna väljas. Av personutredningen framgår att B.E. lever under socialt acceptabla förhållanden men att han haft en del problem med överkonsumtion av alkohol efter en skilsmässa. Han har även haft problem med diskbråck vilket bidragit till att han mått allmänt dåligt. Frivårdsmyndigheten föreslår i sitt yttrande att påföljden bestäms till skyddstillsyn med särskild behandlingsplan. Utredningen ger vid handen att B.E. har problem med missbruk av alkohol. Brottet har samband med detta missbruk. B.E. har kommit till viss insikt om sina problem och har sagt sig vara beredd att underkasta sig så kallad kontraktsvård. B.E. har dock uppgivit att han fortfarande dricker alkohol vid vissa tillfällen. Brottet är allvarligt med hänsyn till den höga promillen i B.E:s blod och att körningen skett i centrala Skellefteå. Den föreslagna påföljden, som innebär öppenvårdsbehandling, kan mot bakgrund av redovisade förhållanden inte anses vara en tillräckligt ingripande påföljd. Sådana särskilda skäl som kan motivera en icke frihetsberövande påföljd i detta fall föreligger således inte. Påföljden skall därför bestämmas till fängelse.) Hovrätten fastställer tingsrättens dom.