RH 1995:226

Gärning: M.M. har den 30 oktober 1994 omkring kl 12.45 fört personbil på gator i Lund efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker i sådan mängd att alkoholkoncentrationen i hans utandningsluft efter färden uppgått till 0,68 milligram per liter.

Personliga förhållanden: M.M. har i tingsrätten uppgett att händelsen har medfört att han har omprövat sin livssituation. Han har insett att han under hösten 1994 hade ökat sin alkoholkonsumtion till en nivå där det fanns risk för beroende. Insikten medförde att han sökte professionell hjälp, nämligen hos Malmöhälsan, I.E.. Sedan slutet av november går M.M. i samtalsterapi hos denne, numera en gång i veckan. Han har efter den aktuella körningen överhuvud ej förtärt starksprit.

Yrkande i hovrätten: fängelse.

Rubricering: grovt rattfylleri (4 a § trafikbrottslagen).

Påföljd: villkorlig dom jämte 120 dagsböter.

Skäl: M.M. har i hovrätten uppgett följande. Den samtalsterapi som han redogjort för vid tingsrätten pågick fram till april 1995. Den gav inte de resultat han hade hoppats på. Hans problem med alkohol, vilka går tillbaka till tjugoårsåldern, var mer djupgående än han hade förstått. Från slutet av april undergick han på egen bekostnad fyra veckors primärbehandling enligt Minnesotamodellen på Nämndemansgården i Blentarp. Behandlingen upplevde han som krävande. Han har fullföljt den primära behandlingen med månatliga, endagars återbesök, likaså på egen bekostnad, varjämte han deltagit och deltar i lokala AA-möten två gånger i veckan. Det är viktigt för honom att utan avbrott kunna fortsätta därmed, vilket är hans avsikt. Återbesöken på Nämndemansgården upphör sedan de fortgått under ett år. Som en följd av behandlingen har han fått en annan, fördjupad syn på sitt förhållande till alkohol och han har ej längre tanke på att återgå till någon form av alkoholbruk. Honom veterligen finns det inte någon annan, mer ingripande eller bättre behandling mot alkoholism än den som han underkastar sig. Den del av behandlingen som hänför sig till vistelserna på Nämndemansgården har kostat honom personligen cirka 60 000 kr. - I yttrande den 31 maj 1995 över personutredning har Frivårdsmyndigheten i Lund genom t.f. frivårdschefen G.K. föreslagit att M.M. döms till skyddstillsyn med föreskrift om deltagande i myndighetens rattfylleriprogram, innebärande bl.a. obligatoriskt deltagande i gruppträffar med information och samtal om företrädesvis alkohol samt regelbunden kontakt med läkare, mottagningssköterska, alkoholmottagning eller liknande under övervakningstiden. I yttrandet redovisas M.M:s förhållanden vid tiden för yttrandet, efter avslutande den 23 maj 1995 av den förut nämnda primärbehandlingen. - M.M. har om frivårdsmyndighetens påföljdsförslag sagt att han i och för sig är beredd att vid dom i enlighet med detta underkasta sig programmet men även att han har svårt att se hur detta kan tillföra honom något utöver de behandlingsinsatser han varit och alltjämt är föremål för. - Hovrätten gör följande bedömning. M.M:s brott är sådant att påföljden inte kan stanna vid böter. Annan påföljd än fängelse kan väljas, om det finns särskilda skäl härför. M.M. har inte tidigare gjort sig skyldig till brott. Det står av hans egna uppgifter och utredningen i övrigt klart att rattfylleriet i väsentlig grad berott på hans alkoholsjukdom. M.M:s förhållanden ter sig i övrigt välordnade. M.M. hade redan vid tiden för tingsrättens dom påbörjat en behandling mot sin sjukdom, vilken han emellertid sedermera, till följd av vunnen insikt, ersatt med åtgärder som han funnit mer adekvata och som är långt mer ingripande än den tidigare behandlingen. Dessa åtgärder fortgår och det står klart att M.M:s situation påtagligen har förbättrats i det hänseende som har samband med hans brottslighet. Skäl saknas att ifrågasätta M.M:s uppgift att han ämnar fullfölja den behandling som han har påbörjat. Det kan inte anses att han nu är i behov av övervakning eller några särskilda vård- eller behandlingsinsatser utöver dem han undergår. Hovrätten kan därför inte finna att en dom till skyddstillsyn i rådande läge är motiverad. Enligt hovrättens mening kan på goda grunder anses att det saknas särskild anledning att befara att M.M. skall göra sig skyldig till fortsatt brottslighet. Detta talar för att påföljden skall bestämmas till villkorlig dom. I samma riktning talar vad som i det föregående anförts om den vård M.M. underkastat sig och undergår samt vikten av att den pågående rehabiliteringen inte störs av annan, mer ingripande påföljd. Allmänpreventiva hänsyn är i betydande grad tillgodosedda genom behandlingen på Nämndemansgården samt den därpå följande efterbehandlingen. Hovrätten finner på grund härav att det finns särskilda skäl att oaktat brottets karaktär döma till villkorlig dom. Villkorlig dom skall som huvudregel förenas med dagsböter. Hovrätten anser inte att det i detta fall finns tillräckliga skäl häremot eller skäl att jämka de av tingsrätten bestämda böterna.