RH 1995:237
Utvisning. - Referat nr 9 av totalt 58 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:229-286). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, ådömd påföljd och hovrättens bedömning av utvisningsfrågan samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Brott för vilket ansvar ådömts i målet
Våldtäkt: A.M. har den 17 juli 1994 på Lekvägen 13 i Morgongåva medelst våld och hot om våld tvingat R.M. till ett analt samlag. Hotet har bestått i att A.M. riktat en kniv mot R.M. samtidigt som han uttalat att han skulle döda R.M. och hennes barn om hon inte var tyst. Hotet har för R.M. framstått som trängande fara. Våldet har bestått i att A.M. dragit R.M. i håret. A.M. har vidare fattat ett tag med sin vänstra hand runt R.M:s högra överarm och med sin högra hand dragit ner R.M:s trosor varefter han fört in sin penis i hennes anus och gjort samlagsliknande rörelser. A.M:s våld har förorsakat R.M. smärta, rodnad och blodvite.
Ådömd påföljd
Fängelse två år sex månader.
Personliga förhållanden
A.M. är född 1964 och medborgare i Irak.
Utvisning
Yrkande om utvisning lämnades utan bifall.
Skäl: Den gärning som A.M. fällts till ansvar för är sådan att i normalfallet skall följa utvisning. A.M. har gjort gällande att hans förhållanden är sådana att det föreligger verkställighetshinder mot en utvisning, varför åklagarens yrkande härom skall ogillas. I frågan om verkställighetshinder föreligger har Statens Invandrarverk - i två yttranden till hovrätten, dagtecknade den 1 augusti 1994 respektive den 2 februari 1995 - uttalat att det är tveksamt om utvisning av A.M., som den 20 juli 1994 beviljats permanent uppehållstillstånd, kan verkställas. Vid kontakt med Invandrarverket tagen under handläggningen i hovrätten har upplysts att bedömningen i det sista yttrandet gjorts mot bakgrund av bl.a. ett beslut om uppehållstillstånd av regeringen den 22 december 1994 gällande personer från den del av norra Irak (Kurdistan), som A.M. kommer ifrån. I detta beslut bedömdes personerna i fråga - mot bakgrund bl.a. av att framtidsutsikterna för kurderna i Irak överlag såg mörka ut - vara att betrakta som s.k. de factoflyktingar enligt 3 kap. 1 § 3. utlänningslagen (1989:529). Mot den anförda utredningen har åklagaren åberopat vissa uppgifter från en expert hos Invandrarverket, som talar för att ev. föreliggande verkställighetshinder enbart skulle vara av praktisk natur. Hovrätten finner inte att det genom den föreliggande utredningen visats att ett utvisningsbeslut kan verkställas. Vid angivet förhållande skall åklagarens yrkande om utvisning lämnas utan bifall.