RH 1995:247
Utvisning. - Referat nr 19 av totalt 58 hovrättsdomar som meddelats under år 1995 (referat RH 1995:229-286). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka ansvar ådömts i målet, ådömd påföljd och hovrättens bedömning av utvisningsfrågan samt de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.
Brott för vilket ansvar ådömts i målet
Grov misshandel: H.T. har den 18 december 1994 i A.A:s bostad i Oskarshamn misshandlat A.A. genom att upprepade gånger ta kraftiga strypgrepp om hennes hals, att hålla en kudde över hennes ansikte och att trycka ner hennes ansikte mot sängkläderna. Gärningen har medfört avsvimning, andnöd, smärta, blånader, blödningar och chocktillstånd. H.T. har utsatt A.A. för sådan livsfara och visat sådan hänsynslöshet att gärningen bör rubriceras som grov misshandel.
Ådömd påföljd
Fängelse tre år.
Personliga förhållanden
H.T. är född 1965 och medborgare i Iran. Han kom till Sverige den 7 juni 1988 och ansökte då om asyl här. Han beviljades den 6 juli 1988 permanent uppehållstillstånd samt främlingspass. Statens Invandrarverk avslog samma dag hans ansökan om resedokument och flyktingförklaring. I avgivet yttrande har Invandrarverket förklarat att hinder mot verkställighet inte föreligger enligt 8 kap.1-4 §§utlänningslagen. H.T. har tillsammans med A.A. en dotter, född 1992. Han talar svenska och bor hos sin kusin i Örebro, där han studerar på Komvux för att sedan utbilda sig till tandhygienist. H.T. har tidigare genomgått en verkstadsmekanisk utbildning på AMU i Kalmar.
Utvisning
Yrkande om utvisning lämnades utan bifall.
Skäl: Hovrätten finner, mot bakgrund av vad Invandrarverket anfört, att det är möjligt att verkställa ett beslut om utvisning till Iran. Det av H.T. begångna brottet är vidare av så allvarlig beskaffenhet att de grundläggande förutsättningarna för utvisning enligt 4 kap. 7 § 2 st 2 p utlänningslagen (1989:529) är uppfyllda. Vid denna bedömning kvarstår frågan om det föreligger sådana synnerliga skäl för utvisning som avses i 4 kap. 10 § samma lag. H.T. har vistats i Sverige under en förhållandevis lång tid och har härunder inte begått brott utan har etablerat sig i det svenska samhället och levt under socialt välordnade förhållanden. Han förefaller ha ett stort intresse för sin dotter och har även efter den nu begångna gärningen lyckats upprätthålla en viss kontakt med henne. Vid en avvägning mellan betydelsen av H.T:s anknytning till Sverige och brottets svårighetsgrad finner hovrätten att H.T. inte bör utvisas.