RH 1995:262

Brott för vilket ansvar ådömts i målet

Grov våldtäkt: F.K. har den 19 december 1994 i sin bostad vid Storgatan 33 i Sandviken genom våld tvingat A.E., född den 31 oktober 1981, till samlag eller med samlag jämförligt sexuellt umgänge. Våldet har bestått i att F.K. dragit in A.E. i ett badrum och tagit tag och hållit fast henne och även med våld hindrat henne från att lämna badrummet samt med sin kroppstyngd och sina kroppskrafter betvingat hennes motstånd. Med hänsyn till A.E:s ålder och omständigheterna i övrigt har F.K. visat sådan särskild hänsynslöshet att brottet skall bedömas som grovt.

Ådömd påföljd

Överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Personliga förhållanden

F.K. är född 1959 och medborgare i Etiopien.

Utvisning

F.K. utvisades ur riket med förbud att återvända utan tidsbegränsning.

Skäl: (Tingsrätten: Den 1 juli 1994 har ändringar i 4 kap. 7 § utlänningslagen trätt i kraft. Ändringarna innebär bl.a. att utvisning kan komma i fråga om en utlänning, som begått bott som kan leda till fängelse, döms till ett svårare straff än böter och det på grund av gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter kan antas att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet, eller brottet med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som det inneburit för enskilda eller allmänna intressen är så allvarligt att han inte bör få stanna kvar. I förarbetena till lagändringen (prop. 1993/94:159 s. 33) uttalas beträffande återfallsrisken att en bedömning får göras utifrån vad som är känt om utlänningens tidigare uppförande och nuvarande förhållanden. Om det inte finns grund för att anta någon återfallsrisk, är brottets svårighet avgörande för om utvisning skall få ske. I propositionen anges som en allmän riktlinje att brottet normalt bör ha ett straffvärde om minst ett år för att föranleda utvisning på denna grund. Det föreligger risk för att F.K. fortsätter att begå brott. Det brott som F.K. övertygats om i målet har ett så högt straffvärde som anges i förarbetena till 4 kap. 7 § utlänningslagen. Enligt från Statens Invandrarverk inhämtade yttranden enligt 6 kap. 8 § utlänningsförordningen föreligger inte hinder mot verkställighet av en utvisning. På grund av det upptagna skall utvisningsyrkandet bifallas. Utvisningen bör gälla utan tidsbegränsning.) Utredningen i målet ger inte hovrätten anledning att i något avseende frångå tingsrättens bedömning. Hovrätten har vid sin prövning av utvisningsfrågan även beaktat bestämmelserna i 36 kap. 11 § och 13 §brottsbalken.