RH 1995:263

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Misshandel, ringa brott: R.J. har i juni månad 1992 på Rågångsvägen 8 i Haparanda misshandlat O.P. genom att tilldela henne ett slag med öppen hand som träffat axeln.

Olaga tvång: R.J. har vid ett tillfälle i september-oktober 1992 utanför Statoil bensinstation i Haparanda dragit ur O.P. från en taxibil och med våld och mot hennes vilja tvingat henne att medfölja i annan bil till Rågångsvägen 8.

Olaga tvång: R.J. har vid ett tillfälle under hösten 1994 på Repslagaregatan 53 i Haparanda, då O.P. avsett att lämna bostaden , med hot om våld hindrat henne från detta. R.J. har härvid bl.a. hotat att döda och stycka henne och hennes dotter samt släpat henne med ett kraftigt tag om hennes hår från bostadens ytterdörr till ett sovrum varigenom O.P. tillfogats smärta och hårlossning. De uttalade hotelserna och R.J:s beteende har varit ägnat att hos O.P. framkalla allvarlig fruktan för den egna säkerheten till person.

Våldtäkt: R.J. har den 14 april 1995 i bostaden på Repslagaregatan 53 i Haparanda tvingat A.K. till samlag genom hotelser som för henne inneburit eller framstått som trängande fara. R.J. har härvid bl.a. skrämt A.K. genom att uppvisa en stor machetekniv, genom att hota taga livet av henne och också uttala att han var muslim och skulle kunna mörda henne för att få sin vilja igenom.

Ådömd påföljd

Fängelse två år, varvid den tidigare villkorliga domen undanröjdes.

Tidigare brottslighet

R.J. har dömts den 2 mars 1995 för bedrägeri till villkorlig dom.

Personliga förhållanden

R.J. är född 1967 och medborgare i Irak. Han har permanent uppehållstillstånd sedan november 1991. Han är sedan december 1991 bosatt i Haparanda, där han har egen bostad. Han har genomgått studier i svenska och kortvarigt arbetat i kommunens projekt Stegen. Enligt ett yttrande daterat den 10 maj 1995 från Statens Invandrarverk har Invandrarverket i ett beslut den 16 november 1991 bedömt att R.J. hade skäl som de factoflykting. Han är således inte flykting enligt 3 kap. 2 § utlänningslagen eller enligt 1951 års Genevekonvention angående flyktingars rättsliga ställning. Enligt Invandrarverket föreligger inte verkställighetshinder mot utvisning även om det för närvarande föreligger vissa praktiska verkställighetssvårigheter i Iran.

Utvisning

R.J. utvisades ur riket med förbud att återvända inom tio år.

Skäl: (Tingsrätten: På grund av gärningens, främst våldsbrottets, beskaffenhet kan antas att R.J. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Även med hänsyn till den kränkning som brottet har inneburit för A.K. finns enligt tingsrättens bedömning förutsättningar att utvisa R.J., som inte vistats med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal i detta mål väcktes här i landet. Därför beslutar tingsrätten att utvisa R.J. och förbjuder honom att återvända till Sverige.) På av tingsrätten angivna skäl bör R.J. utvisas och förbjudas att återvända till Sverige. Ett återreseförbud bör dock som regel tidsbegränsas. Med beaktande av återfallsrisken och R.J:s samhällsfarlighet liksom dennes personliga förhållanden finner hovrätten att förbudet att återvända till Sverige bör fastställas att gälla i tio år.