RH 1995:264

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Olaga hot, grovt brott: L.B. har den 23 oktober 1994 i sin och A.H:s bostad på Kandidatvägen 14 i Umeå riktat en kniv mot A.H. och sagt "detta är det enda som kan lära dig". L.B. har härigenom hotat med brottslig gärning på sätt som varit ägnat att hos A.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Olaga hot, grovt brott: L.B. har någon gång i slutet av december 1994 i Umeå under telefonsamtal med A.H. sagt att han skulle döda och misshandla henne. L.B. har härigenom hotat med brottslig gärning på sätt som varit ägnat att hos A.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Olaga hot, grovt brott och misshandel, ringa brott: L.B. har den 5 mars 1995 i sin bostad på Kandidatvägen 14 i Umeå sagt till A.H. att han skulle döda henne och misshandla henne. L.B. har härigenom hotat med brottslig gärning på sätt som varit ägnat att hos A.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. L.B. har senare samma dag på Kandidatvägen i Umeå misshandlat A.H. genom att sparka henne två gånger på benen. Våldet har orsakat smärta.

Olaga hot, grovt brott: L.B. har den 26 mars 1995 i sin bostad på Kandidatvägen 14 i Umeå riktat en kniv mot A.H. och yttrat "vem skall jag döda du eller mig själv". L.B. har härigenom hotat med brottslig gärning på sätt som varit ägnat att hos A.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Olaga hot, grovt brott: L.B. har den 27 mars 1995 i sin bostad på Kandidatvägen 14 i Umeå yttrat till A.H. "vill du att jag skall slå dig" och att han skulle förstöra hennes ansikte. L.B. har härigenom hotat med brottslig gärning på sätt som varit ägnat att hos A.H. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. Med hänsyn till vad hoten gått ut på, till att det varit fråga om fem fall under loppet av mindre än ett halvår, till den omständigheten att L.B. vid två tillfällen lyft kniv mot sin hustru i kombination med det faktum att han tidigare gjort sig skyldig till misshandel med kniv, till att barn varit närvarande vid hoten samt till det psykiska lidande som dessa medfört, kan hotbrotten inte betecknas som annat än psykisk terror. De förhållandena att brotten begåtts i anslutning till en separation och att L.B. varit alkoholpåverkad vid brottstillfällena ändrar inte denna bedömning. De olaga hoten skall därför hänföras till grova brott enligt 4 kap. 5 § 2 st brottsbalken med den särskilda straffskala som där är föreskriven.

Ådömd påföljd

Överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Tidigare brottslighet

L.B. är dömd dels den 23 juli 1986 för grov misshandel till fängelse ett år dels den 3 mars 1994 för misshandel till fängelse två månader.

Personliga förhållanden

L.B. är född 1962 och medborgare i Algeriet. Han har varit bosatt i Sverige under tiden 1983-1986 och utvisades i domen den 23 juli 1986. Han reste därefter in i Sverige den 18 mars 1992 och har uppehålls- och arbetstillstånd till och med den 22 september 1995, grundat på anknytning till en svensk kvinna med vilken han ingått äktenskap. Av yttrande från Statens Invandrarverk framgår att han inte innehar flyktingförklaring och att han i ärendet hos Invandrarverket inte åberopat några politiska skäl mot hemlandet. Vidare konstateras att hinder enligt 8 kap.1-4 §§utlänningslagen mot verkställighet av en eventuell utvisning inte föreligger. L.B. har två barn i äktenskapet med A.H..

Utvisning

L.B. utvisades ur riket med förbud att återvända inom fem år.

Skäl: Förutsättningar föreligger att utvisa L.B.. Hovrätten finner inte heller att den omständigheten att det framkommit att L.B. handlat under påverkan av en allvarlig psykisk störning utgör hinder för att utvisa honom. Härvid har hovrätten beaktat vad som stadgas i 36 kap. 13 § brottsbalken. När det gäller bestämningen av den tid under vilken ett återreseförbud skall gälla, bör betydelse tillmätas bl.a. risken för att L.B. återfaller i allvarlig brottslighet och hans familjeanknytning. För att förbudstiden skall sättas något kortare än tingsrätten gjort, talar den omständigheten att L.B. är djupt fäst vid sina barn och att dessa framledes kan komma att ha behov av kontakt med sin far. Inte heller brottens beskaffenhet kan anses motivera att återreseförbudet ofrånkomligen måste sättas till tio år. På grund av det anförda bestämmer hovrätten den tid, för vilken L.B. skall förbjudas att återvända till Sverige, till fem år.