RH 1995:273

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Hot mot tjänsteman: A.B. har den 5 maj 1994 på Socialkontoret Ålidhems centrum i Umeå genom hot förgripit sig på socialsekreteraren A.E. genom att uttala hot om att skjuta honom samt genom att uttala att han även hade kniv. Hotet har varit ägnat att hos honom framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person.

Stöld: A.B. har den 28 april 1995 i Umeå olovligen berett sig tillträde till stadskyrkan och där med tillägnelseuppsåt tagit bland annat en psalmbok samt fyra stycken ikoner.

Försök till våldtäkt: A.B. har i Umeå den 6 juni 1995 i öppen gemenskaps lokaler i fastigheten Västra Esplanaden 12 hotat M.K. med brottslig gärning genom att uttala att han skulle mörda M.K. och döda henne. Hoten har varit ägnade att hos M.K. framkalla allvarlig fruktan för egen säkerhet till person. A.B. har därefter med våld försökt tilltvinga sig samlag eller därmed jämförligt sexuellt umgänge med M.K.. Våldet har bland annat bestått i att A.B. fällt M.K. varvid hon kommit att hamna på golvet. A.B. har därefter sedan han lagt sig på M.K. hållit fast henne samt slitit och dragit i hennes kläder. Brottet kom ej att fullbordas då M.K. gjorde motstånd. Fara har dock förelegat att handlingen skulle leda till brottets fullbordan.

Ådömd påföljd

Överlämnande till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Tidigare brottslighet

A.B. är dömd dels den 30 september 1987 för olaga hot till skyddstillsyn och dels den 31 oktober 1994 för olaga hot, bedrägligt beteende och narkotikabrott, varvid A.B. överlämnades till sluten psykiatrisk vård.

Personliga förhållanden

A.B. är född 1962 och medborgare i Iran. Han kom första gången till Sverige den 4 augusti 1986 efter att ha beviljats uppehålls-och arbetstillstånd inom ramen för den svenska flyktingkvoten. Den 17 oktober 1986 beviljades han permanent uppehållstillstånd, flyktingförklaring samt resedokument. Den 24 maj 1994 beviljade invandrarverket honom resebidrag för bosättning i hemlandet och han lämnade Sverige den 25 maj. Hans permanenta uppehållstillstånd och flyktingförklaring återkallades den 26 maj 1994. Efter en kort tid i hemlandet ansökte A.B. om och beviljades den 27 januari 1995 uppehålls- och arbetstillstånd grundat på anknytning t o m den 27 januari 1996. A.B. återkom till Sverige i februari 1995. Tillståndet har stämplats in i ett giltigt iranskt pass. Invandrarverket har uttalat att hinder enligt 8 kap.1-4 §§utlänningslagen mot utvisning inte kan anses föreligga.

Utvisning

A.B. utvisades ur riket med förbud att återvända utan tidsbegränsning.

Skäl: (Tingsrätten fann att hinder mot utvisning inte förelåg enligt 4 kap. 10 § utlänningslagen) I hovrätten har A.B. som skäl för att förordnandet om utvisning bör upphävas anfört bl.a.: Han har varit i Sverige sedan 1986. Det korta avbrottet - då han vistades i Iran under cirka åtta månader - måste ses mot bakgrund av hans sjukdom. Sjukdomen är också orsaken till att han inte skaffat sig familj, arbete och bostad i Sverige. Han har dock samtliga sina syskon här och ingen nära släkt i Iran. Den vård som han är i stort behov av, kan han inte få i Iran. - Hovrätten delar de bedömningar i utvisningsfrågan som kommit till uttryck i tingsrättens dom. Vad som framkommit i hovrätten om A.B:s levnadsomständigheter och familjeförhållanden ger inte anledning att frångå denna bedömning. Hovrätten finner inte heller den omständigheten att A.B. handlat under påverkan av en allvarlig psykisk störning utgöra hinder för att utvisa honom. Härvid har hovrätten beaktat vad som stadgas i 36 kap. 13 § brottsbalken. På grund av det anförda skall tingsrättens utvisningsbeslut fastställas.