RH 1995:276

Brott för vilka ansvar ådömts i målet

Grov misshandel och övergrepp i rättssak: A.M. har natten mot den 13 augusti 1994 trängt in i B.T:s lägenhet på Torsgatan i Huskvarna, Jönköpings kommun och där misshandlat B.T.. Således har A.M. tilldelat B.T. tre knytnävsslag som träffat i ansiktet och ett knytnävsslag som träffat vänster sida av kroppen. Av slagen har B.T. åsamkats smärta och blåmärken. Vidare har A.M. med en kniv utdelat ett hugg eller stick mot B.T:s huvud. B.T. har böjt undan huvudet något varför kniven träffat hjässan och åsamkat B.T. ett mindre sår. Brottet är grovt då A.M. visat särskild hänsynslöshet och råhet. - I samband med att A.M. lämnade lägenheten har han till B.T. yttrat ungefärligen eller med motsvarande innebörd - om B.T. anmäler händelsen kommer A.M. att döda B.T. och B.T. skall heller inte tala om det för någon annan för då blir det samma sak. A.M. har således med hot om våld angripit B.T. för att hindra B.T. att göra anmälan hos polis.

Misshandel: A.M. har natten mot den 29 september 1994 vid Barnarpsgatan i Jönköping tilldelat M.A. ett knytnävsslag som träffat ansiktet. Av misshandeln har M.A. åsamkats smärta, svullnad och missfärgning samt en mindre sårskada vid höger öga.

Olovlig körning, grovt brott: A.M. har den 17 februari 1995 fört personbil på Björngatan i Jönköping utan att vara berättigad därtill. Brottet är grovt eftersom A.M. tidigare dömts för olovlig körning.

Olovlig körning, grovt brott: A.M. har den 2 februari 1995 på Havsörnsgatan i Jönköping fört personbil utan att vara berättigad till det. Brottet är grovt då A.M. tidigare dömts för olovlig körning.

Olovlig körning, grovt brott: A.M. har den 4 februari 1995 på bl.a. Sparvhöksgatan i Jönköping fört personbil utan att vara berättigad till det. Brottet är grovt då A.M. tidigare dömts för olovlig körning.

Olaga innehav av farligt föremål: A.M. har den 20 februari 1995 på allmän plats i Jönköping, trots att det inte kan anses ha varit befogat, innehaft ett par s.k. karatepinnar, ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa.

Ådömd påföljd

Fängelse ett år.

Tidigare brottslighet

A.M. dömdes dels den 29 januari 1992 för olaga hot och olaga vapeninnehav till fängelse ett år, dels den 27 augusti 1993 för narkotikabrott till fängelse en månad dels den 26 januari 1995 för misshandel, olovlig körning, narkotikabrott, brott mot vapenlagen och olaga innehav av kniv till fängelse fem månader.

Personliga förhållanden

A.M. är född 1962 och statslös. Han är född och uppvuxen i Beirut, Libanon, och kom till Sverige 1987. Den 24 januari 1989 beviljades han permanent uppehållstillstånd i landet. Han gifte sig 1990. Samma år föddes i äktenskapet en dotter. Makarna skildes 1991. A.M. har inte haft något arbete sedan 1991 och har ingen egen bostad. - Statens Invandrarverk har i yttrande anfört att det utifrån vad som är känt om förhållandena i Libanon och vad som i övrigt framkommit av handlingarna enligt verkets bedömning inte finns några hinder enligt 8 kap.1-4 §§utlänningslagen mot verkställighet av ett eventuellt utvisningsbeslut till Libanon. Verket har också erinrat om att praktiska hinder för verkställighet till Libanon kan föreligga.

Utvisning

A.M. utvisades ur riket med förbud att återvända inom tio år.

Skäl: (Tingsrätten: A.M. döms nu till fängelse. På grund av gärningarnas beskaffenhet och övriga omständigheter kan antas att A.M. kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet här i landet. Förutsättningar för utvisning enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen är därför uppfyllda. När en domstol överväger om en utlänning bör utvisas skall den ta hänsyn till utlänningens anknytning till det svenska samhället. Därvid skall domstolen särskilt beakta utlänningens levnadsomständigheter och familjeförhållanden samt hur länge utlänningen har vistats i Sverige. A.M. har vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd sedan minst fyra år när åtal väcktes. Han hade då också varit bosatt i landet sedan minst fem år. Enligt 4 kap. 10 § utlänningslagen får A.M. därför utvisas endast om det finns synnerliga skäl. Efter det att A.M. kom till Sverige har han, denna dom undantagen, dömts vid tre tillfällen, i samtliga fall till fängelse. Han döms nu för misshandel av allvarlig beskaffenhet. Även att han har vistats i Sverige förhållandevis lång tid saknar han närmare anknytning till det svenska samhället. Med hänsyn till det anförda anser tingsrätten att det föreligger synnerliga skäl för att utvisa honom. Åklagarens yrkande härom, som bestritts av A.M., skall därför bifallas. Den tid som A.M. inte får återvända till riket kan begränsas till tio år.) Hovrätten delar tingsrättens uppfattning.