RH 1995:36
I brottmål, där fastställd taxa för bestämmande av ersättning till offentlig försvarare ej var tillämplig, har tidsspillan som, i samma instans, inte uppgått till 20 minuter ansetts så obetydlig att särskild ersättning härför inte ansetts kunna utgå.
Gotlands tingsrätt (1994-05-31, lagmannen Sture Stenström samt nämndemännen Evald Larsson, Hilding Sigsarne och Siv Nyman) dömde L.M. för misshandel, varvid förordnades om överlämnande till vård inom socialtjänsten. B.L., som var offentlig försvarare i målet, yrkade ersättning av allmänna medel med 3 000 kr, varav 2 730 kr för arbete och 270 kr för tidsspillan om 20 minuter avseende restid kontoret - tingsrätten tur och retur. Genom beslut i domen tillerkände tingsrätten B.L. ersättning endast för arbete.
I frågan om ersättning för tidsspillan anförde tingsrätten: Med hänsyn till att sträckan kan tillryggaläggas till fots under högst fem minuter åt vardera hållet, finner tingsrätten yrkandet oskäligt, varför ersättning för tidsspillan inte skall utgå.
B.L. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle tillerkänna honom ersättning för tidsspillan med vid tingsrätten begärt belopp och i andra hand med belopp som svarade mot den tid tingsrätten i och för sig funnit åtgå för transport, dvs. 135 kr. Till stöd för sin talan anförde han bl.a. följande. Tingsrätten synes förutsätta att försvararen skall springa från kontoret till domstolen. Det kan inte rimligen begäras att sträckan avverkas på mindre tid än 6 minuter. Begreppet restid kan inte avse enbart ren transportersättning, utan måste också innefatta vissa andra icke produktiva moment, såsom bl.a. framtagning av för genomförande av rättegången nödvändigt material, påtagning av lämpliga ytterkläder och att vid domstolen hälsa på rättegångens övriga aktörer.
Domstolsverket bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. att det inte är möjligt att ersätta varje förlust av tid, hur liten den än är, som tidsspillan samt gjorde gällande - under hänvisning till rättsfallet NJA 1979 s. 588 - att tidsrymden 15 minuters gångtid i vardera riktningen får anses utgöra minimum när det gäller den spilltid som kan anses vara ersättningsgill.
Sveriges Advokatsamfund, som av hovrätten bereddes tillfälle att avge yttrande i målet, anförde att praktiska och ekonomiska hänsyn talar för att tidsspillan som är obetydlig skäligen lämnas därhän och att tidsspillan i förevarande mål är obetydlig och inte bör medföra ersättning.
Svea hovrätt (1994-11-07, hovrättslagmannen Bengt Sjögren, hovrättsrådet Bo Wiegert och hovrättsassessorn Marianne Trägårdh, referent) lämnade överklagandet utan bifall och upptog som skäl härför:
Hovrätten har samtidigt med detta mål även avgjort målen Ö 3106/94, Ö 3312/94, Ö 3348/94, Ö 3458/94 och Ö 3558/94, alla avseende ersättning för tidsspillan i mål där Domstolsverkets fastställda taxor inte är tillämpliga. B.L., klagande i samtliga mål, har i målen yrkat ersättning för den tid det tar att till fots förflytta sig mellan hans kontor och tingsrätten och/eller kontoret och häktet i Visby. B.L. har vitsordat riktigheten av tingsrättens uppgift i mål Ö 3106/94 angående avståndet kontoret - tingsrätten om högst 500 meter.
Enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken har offentlig försvarare rätt till skälig ersättning för bl.a. den tidsspillan som uppdraget krävt. När det gäller att bestämma vad som är ersättningsgill tidsspillan med avseende på tidsåtgång uppställer lagrummet inga begränsningar. Dock framstår det, i enlighet med Domstolsverkets och Sveriges Advokatsamfunds synsätt, som naturligt att tidsåtgången inte får vara alltför obetydlig för att grunda rätt till ersättning. Det finns med andra ord en nedre gräns för vad som skall ersättas (jfr Gullnäs m.fl. Rättegångsbalken I s. 21:47). Enligt hovrättens mening är en tidsspillan som i ett mål, i samma instans, sammanlagt inte uppgår till minst 20 minuter så obetydlig att särskild ersättning härför inte skall utgå. Tidsspillan som kommer över denna gräns skall däremot i allmänhet kunna ersättas.
I förevarande mål kan främst genom B.L:s egna uppgifter den sammanlagda tidsåtgången för dennes förflyttning advokatkontoret - tingsrätten och åter uppskattas till 15 minuter. B.L. har således inte i detta mål visat sig ha haft en tidsspillan av sådan betydelse att ersättning härför skall utgå. Hovrätten lämnar därför överklagandet utan bifall.