RH 1995:50
Bodelningsförrättare har förordnats trots invändning om att all makarnas egendom var enskild. Vid valet av förrättningsman har särskild hänsyn tagits till önskemål från den av makarna som motsatt sig förordnandet.
M-L.L., som tidigare varit gift med R.L., ansökte vid Uppsala tingsrätt att advokaten O.W. skulle förordnas att förrätta bodelning mellan parterna.
R.L.. bestred ansökningen under påstående att det på grund av äktenskapsförord endast fanns enskild egendom i äktenskapet, att den gemensamma bostadsfastigheten sålts, att överskottet från försäljningen delats och att ingen av parterna begärt att få överta bostad eller bohag. Han förklarade vidare att han inte kunde godkänna den föreslagne bodelningsförrättaren.
M-L.L. genmälde: Äktenskapsbalken innehåller inte något förbud mot att bodelning förrättas då makarna enbart har enskild egendom. Även i de fall när en bodelning inte måste förrättas kan det vara praktiskt för makarna att ha tillgång till ett bodelningsförfarande för äganderättsutredning. I förevarande ärende aktualiseras också frågan om redovisningsplikt enligt 9 kap. 3 § äktenskapsbalken. R.L.. har, i enlighet med tingsrättens tidigare beslut, kvarbott i parternas gemensamma bostad. Parterna har gemensamt upptagit lån för vilka fastigheten pantsatts som säkerhet. Det har ännu inte skett någon slutreglering mellan parterna avseende dessa lån.
Uppsa1a tingsrätt (1994-11-17, rådmannen Jan Ulmander samt nämndemännen Curt Lundkvist, Erik Rosenqvist och Els-Mari Sundman) förordnade O.W. att vara bodelningsförrättare vid bodelning mellan parterna.
R.L.. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle undanröja detsamma. I andra hand yrkade han att advokaten K.B.. skulle utses till bodelningsförrättare i stället för O.W. M-L.L.. bestred ändring.
Svea hovrätt (1995-02-27, hovrättsråden 0lof Bremberg och Birgitta Hahn, referent, samt t.f. hovrättsassessorn Åsa Bokström) ändrade på så sätt tingsrättens beslut att hovrätten i stället för O.W. utsåg K.B.. till bodelningsförrättare. Som skäl anförde hovrätten:
Av 9 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken följer att när ett äktenskap upplöses makarnas egendom skall fördelas mellan dem genom bodelning. Bodelning behövs dock inte om makarna endast har enskild egendom och ingen av dem begär att få överta bostad eller bohag från den andra maken. I förarbetena till lagrummet påpekas att det kan vara praktiskt även i fall när någon bodelning inte måste förrättas att ha tillgång till ett bodelningsförfarande för att klargöra vilken egendom i det gemensamma boet som tillhör den ena eller den andra maken samt att äktenskapsbalken i anledning härav inte innehåller något förbud mot att bodelning förrättas när makarna enbart har enskild egendom (prop. 1986/87:1 s. 114). I 17 kap. 1 § första stycket äktenskapsbalken stadgas att bodelningsförrättare skall utses om makarna inte kan enas om en bodelning och någon av makarna ansöker om att bodelningsförrättare skall förordnas. Huruvida det föreligger någon sådan undantagssituation som angetts ovan och som gör bodelning obehövlig kan enligt hovrättens mening inte bli föremål för prövning när en ansökan om förordnande av bodelningsförrättare skall prövas. Redan en makes blotta begäran om att en bodelningsförrättare skall utses bör därför godtas. Av det sagda följer att R.L:s förstahandsyrkande skall lämnas utan bifall.
Hovrätten övergår sedan till att pröva frågan om vem som skall utses till bodelningsförrättare. Eftersom en make inte kan motsätta sig att en bodelningsförrättare förordnas är det naturligt att särskilda hänsyn tas till dennes önskemål om personvalet. Nämnda hänsynstagande bör dock inte få drivas så långt att den av sökanden föreslagne, när han är den mest lämplige, förbigås enbart för att tillgodose den andre makens önskemål (Jfr NJA 1936 s. 28). Det kan, som M-L.L.. påpekat, medföra vissa praktiska och ekonomiska fördelar för parterna att en bodelningsförrättare verksam i Uppsala förordnas. Någon invändning i övrigt mot den av R.L.. föreslagne bodelningsförrättaren - som är verksam i Täby - har dock inte framförts. Vid angivna förhållanden finner hovrätten att de hänsyn som bör tas till R.L:s önskemål vid personvalet väger tyngre än de invändningar som framförts från M-L.L..