lagen.nu

RH 1995:59

Bonniers Månadstidningar AB har i en tidning publicerat en bild av en byrå, vars framsida dekorerats med en beskuren affisch, som återger ett konstverk av konstnären Henri Matisse. Bonniers har härigenom ansetts ha överträtt bestämmelserna i 3 § andra stycket upphovsrättslagen och kränkt Matisses konstnärliga anseende och egenart och på grund härav befunnits skyldigt att utge ersättning till dödsboet efter Henri Matisse enligt 54 § tredje stycket nämnda lag.

Tidskriften Allt i Hemmet innehöll i nr 6 för 1989 en artikel under rubriken "Lek med konst", som var illustrerad med bl.a. en bild som föreställer en byrå, vars framsida dekorerats med en beskuren affisch, som återger konstverket "La tristesse du roi" av konstnären Henri Matisse. Utgivare av tidskriften var Bonniers Månadstidningar AB (Bonniers).

Dödsboet efter Henri Matisse yrkade vid Stockholms tingsrätt att tingsrätten skulle fastställa att Bonniers var skyldigt att utge ersättning till dödsboet enligt de grunder som anges i 54 § andra och tredje styckena upphovsrättslagen för kränkning av konstnärens ideella rätt i samband med utnyttjandet av bilden.

Bonniers bestred käromålet till den del detta rörde påståendet om kränkning, även om det vitsordades att återgivandet av bilden skett av i vart fall oaktsamhet och 54 § andra stycket upphovsrättslagen således i och för sig var tillämpligt. Som grund för bestridandet anförde Bonniers att utnyttjandet av verket på angivet sätt inte kunde anses nedsättande för upphovsmannens, Matisse, konstnärliga anseende.

Dödsboet anförde till stöd för sin talan bl.a. följande. Kränkningen har bestått i att affischen beskurits såväl upptill som på båda sidorna. Affischen har dessutom vanställts genom att den klippts isär och därefter de olika delarna klistrats upp på byrålådor, vilket gör att det bildats luckor mellan delarna. Genom att byrålådorna har handtag har verket kommit att missprydas. Affischen har använts i ett kränkande sammanhang eftersom verket inte tillkommit för att användas som byrådekoration. I arrangemanget ligger slutligen en inbyggd kränkning genom att det ursprungliga verket vanställs när lådorna dras ut. - La tristesse du roi var ett av Matisses sista verk och har ett religiöst motiv inspirerat av den bibliska berättelsen om kung David. På tavlan ses, förutom den döende kungen, en dansande och en spelande figur. I verket finns ett underliggande budskap enligt vilket kungen, symboliserande Matisse själv, tar farväl av det liv av glädje och kraft som han tidigare levt men inte längre kan ta del av.

Bonniers genmälde att enbart den omständigheten att verket har beskurits inte utgjorde grund för antagande att upphovsmannens konstnärliga anseende eller egenart förringats genom förfarandet.

Stockholms tingsrätt (1994-01-14, chefsrådmannen Rolf Nöteberg, rådmannen Peter Wiking-Johnsson och tingsfiskalen Liselott Rosecrans) fastställde att Bonniers Månadstidningar AB var skyldigt att ersätta dödsboet efter Henri Matisse enligt 54 § tredje stycket lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk för intrång i den till verket "La tristesse du roi" knutna upphovsrätten. I sina domskäl anförde tingsrätten bl.a:

Fråga huruvida återgivandet av bilden skett på ett otillåtet sätt skall bedömas utifrån innehållet i 3 § andra stycket upphovsrättslagen, vari upptas ett förbud mot att ändra ett verk eller göra det tillgängligt för allmänheten på ett sätt som är kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Förbudet kan avse förfaranden, vilka - även om de inte skulle skada upphovsmannens anseende - likväl, enligt en objektiv bedömning kränker hans personlighet, sådan den kommit till uttryck i verket (jfr NJA II 1961 s. 73).

Verket La tristesse du roi har vid återgivandet i tidskriften beskurits upptill och på höger sida så att den dansande figuren så gott som helt fallit bort. Genom åtgärden att beskära konstverket får anses att dess innebörd gått förlorad. Montaget av affischen på byrån medför dessutom att verket fått endast en dekorativ funktion. Åtgärderna var för sig har gått utöver vad som kan anses tillåtet enligt 3 § upphovsrättslagen. Bonniers är således skyldigt att utge ersättning till dödsboet enligt 54 § tredje stycket samma lag.

Bonniers överklagade tingsrättens dom och yrkade att dödsboets ersättningstalan skulle ogillas. Dödsboet bestred ändring.

Svea hovrätt (1995-06-01, hovrättslagmannen Bengt G Nilsson samt hovrättsråden Birgitta Widebäck, referent, Arno Lampa och Ingrid Fenborn) fastställde tingsrättens domslut. I domskälen yttrade hovrätten bl.a. följande.

Såsom tingsrätten angett skall frågan huruvida återgivandet av verket "La tristesse du roi" skett på ett otillåtet sätt bedömas utifrån innehållet i 3 § andra stycket upphovsrättslagen. I lagrummet föreskrivs att ett verk inte får ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; inte heller får verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är kränkande för upphovsmannen på det angivna sättet.

Enligt förarbetena till lagstiftningen bör skyddet för upphovsmannens egenart avse förfaranden som - även om de till äventyrs inte skadar upphovsmannens anseende - likväl kränker hans personlighet, sådan den kommit till uttryck i verket (NJA II 1961 s. 73). Vidare framhålles att de båda uttrycken konstnärliga anseende respektive egenart, åtminstone från praktisk synpunkt, är i det närmaste likvärdiga. Sådana långtgående ingrepp mot upphovsmannens egenart som bestämmelserna i 3 § åsyftar lär enligt förarbetena i allmänhet vara skadliga även för hans konstnärliga anseende (a. a. s. 76).

Huruvida ett ingrepp är att anse som kränkande för upphovsmannen bör - utifrån de ovan nämnda aspekterna - bedömas med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet och efter en såvitt möjligt objektiv måttstock. Vid bedömningen skall hänsyn tas till verkets art och dess betydelse i konstnärligt hänseende. Vidare skall beaktas om återgivningen gör anspråk på att presentera verket i ursprunglig form eller om det klart framgår, att det är fråga om en bearbetning eller att verket annars inte återges i ursprungligt skick (a. a. s. 64).

När det gäller att bedöma huruvida Bonniers åtgärd att beskära verket varit kränkande för Henri Matisse bör beaktas att en viss beskärning av ett konstverk måste vara tillåten, beroende på bildens tilltänkta användning. I detta fall är det emellertid fråga om en så kraftig beskärning att, som tingsrätten angett, konstverkets innebörd gått förlorad. Ändringen är av sådant slag att verket, i den form det återges i tidningen, framstår som förvanskat och vanställt. Som dödsboet anfört är det fråga om ett av Matisses sista verk med en symbolisk innebörd som gör att det intar en speciell plats i hans produktion. Med hänsyn till vad som sagts nu anser hovrätten att Bonniers genom att på detta sätt återge verket i en tidning har överträtt bestämmelserna i 3 § andra stycket upphovsrättslagen och kränkt Henri Matisses konstnärliga anseende och egenart, trots att det av artikelns text klart framgår att verket inte återges i ursprungligt skick. Bonniers är således skyldigt att utge ersättning till dödsboet enligt 54 § tredje stycket nämnda lag.

Målnummer T 284/94

Metadata

Domstol
Svea hovrätt
Avgörandedatum
1995-06-01
Målnummer
T284-94
Lagrum
3 § och 54 § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Rättsfall
NJA 1971 s. 226
NJA 1974 s. 94
NJA 1979 s. 352
Litteratur
NJA II 1961 s. 62 ff. och 208 f.
Sökord
Upphovsrätt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation