RH 1995:67
Tillgrepp i olåst villa av egendom, värd omkring 1 500 kr, har bedömts som grov stöld.
Allmän åklagare yrkade ansvar å J.A. för grov stöld med följande gärningsbeskrivning: J.A. har den 12 februari 1994 på eftermiddagen tillsammans och i samråd med en kamrat berett sig tillträde till M.O:s villafastighet och där olovligen med tillägnelseuppsåt tagit en CD- spelare av märke Sony, värd ca 1 890 kr, och en helflaska Smirnoff vodka, värd 190 kr. Egendomen tillhörde M.O. som vållats skada. Brottet är grovt då det skett efter intrång i bostad.
J.A. erkände gärningen men gjorde gällande att den inte var att betrakta som grovt brott.
Göteborgs tingsrätt (1994-09-13, rådmannen Karl Glimnell samt nämndemännen Berit Olofsson Allard, Willy Johansson och Irene Hellgren) dömde J.A. för grov stöld. I fråga om brottsrubriceringen anförde tingsrätten: Med hänsyn till att fråga är om intrång i bostad är gärningen att bedöma så som åklagaren gjort.
J.A. överklagade domen till hovrätten med yrkande att gärningen skulle bedömas som stöld.
Hovrätten för Västra Sverige (1995-04-24, hovrättslagmannen Staffan Leven, hovrättsråden Ann-Marie Krantz Westerberg och Lennart Morard, referent, samt nämndemännen Hans Lindblom och Erling Richardsson) dömde, i likhet med tingsrätten, J.A. för grov stöld och anförde beträffande rubriceringen:
J.A. har om denna gärning i hovrätten berättat bl.a. följande. Han begav sig tillsammans med sin kamrat M.B.. till M.O:s fastighet för att söka upp hennes sambo, N.S., som var skyldig honom omkring 1 500 kr. Sedan de förgäves ringt på dörren och sökt efter N.S. i garaget gick de in genom en olåst dörr i källarplanet och vidare upp i villafastigheten. De såg inte till någon person i huset. J.A., som förargade sig över att han inte fått betalt för sin fordran, tog då CD-spelaren och spritflaskan. Han ansåg att detta var lagom mycket i förhållande till det belopp som han hade att fordra. Han vistades i huset i högst fem minuter.
Stöld som sker efter olovligt intrång i bostad är i allmänhet att bedöma som grovt brott. I detta fall finns emellertid några omständigheter som talar för en lindrigare bedömning. Således har brottet inte föregåtts av någon planering, någon åverkan har inte gjorts på huset, J.A. och hans kamrat har inte företagit sig något annat under sitt korta besök i huset än att tillgripa den ifrågavarande egendomen och motivet till gärningen har enligt J.A:s obestridda uppgifter varit att bereda honom betalning för en förfallen fordran. Mot detta måste emellertid ställas att gärningen kom att drabba även M.O., med vilken J.A. inte ens har påstått att han är närmare bekant samt att det tillgripna hade ett inte helt obetydligt värde. Hovrätten finner vid en samlad bedömning att gärningen bör bedömas som grov stöld.