RH 1995:68
Tillgrepp i sjukhus av egendom av ringa värde har bedömts som snatteri.
Allmän åklagare yrkade ansvar å A.K. för stöld med följande påståenden: A.K. har i Kristinehamns sjukhus olovligen och med tillägnelseuppsåt tillgripit 1) den 27 oktober 1994 tre pumpflaskor med tvättsprit, värda 54 kr, 2) den 22 november 1994 en plastflaska med tvättsprit, värd 18 kr, och 3) den 28 november 1994 en tavla, värd 100 kr.
A.K. erkände gärningarna under 1) och 3). Han kunde varken erkänna eller förneka gärningen under 2) enär han vid tillfället var så påverkad av sprit att han saknade minne av händelsen. I händelse av fällande dom hävdade han att gärningen skulle bedömas som snatteri.
Såvitt avser gärningen under 2) uppgav en som vittne hörd polisman: Han var på sjukhuset civilklädd. När han steg ur hissen mötte han A.K.. Eftersom han hade träffat A.K. tidigare under dagen, när han var i tjänst, frågade han vad A.K. gjorde på sjukhuset. Denne slog ut med armarna och sade att han besökte sin sjuka moder. Samtidigt ramlade det ner en plastflaska från A.K:s jacka. Han tog med sig A.K. och flaskan till en sjukavdelning och flaskan återlämnades. Det var uppenbart att A.K. hade tillgripit flaskan på sjukhuset.
Kristinehamns tingsrätt (1995-01-13, rådmannen Gunnar Larsson samt nämndemännen Ulla Frisk, Britta Edlund och Per-Olof Odelsten) dömde A.K. för stöld. Tingsrätten ansåg att gärningarna under 1) och 3) skulle bedömas på sätt åklagaren angivit och anförde beträffande gärningen under 2): Godset har i och för sig ett ringa värde, men med hänsyn till den förslagenhet A.K. visat bör brottet bedömas som stöld.
A.K. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bedöma gärningarna som snatteri.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1995-03-15, hovrättslagmannen Staffan Leven, hovrättsrådet Lennart Morard, referent, tf. hovrättsassessorn Helena Åhlen samt nämndemännen Arne Hulden och Reidar Nordlander) dömde, med ändring av tingsrättens dom, A.K. för snatteri.
I domskälen antecknade hovrätten till en början som ostridigt att värdet av det tillgripna vid de tre olika tillfällena uppgick till respektive 54 kr, 18 kr och 100 kr. Hovrätten anförde vidare:
Som skäl för att gärningarna trots det tillgripnas ringa värde bör bedömas som stöld har åklagaren anfört att egendomen, som fanns på sjukhus, i stor utsträckning måste lämnas obevakad, att det rör sig om tre tillgrepp inom en begränsad tidsrymd samt, såvitt avser spritflaskorna, att dessa behövts för vård av patienterna och att det, om tillgrepp av spritflaskor under förhandenvarande omständigheter skulle bedömas som snatteri, finns en risk för att sjukhusen kommer att drabbas av upprepade ovälkomna besök av alkoholiserade personer.
A.K. har hävdat att ifrågavarande sprit inte använts till vård i egentlig mening utan till handtvätt och att det finns riklig tillgång till sådan sprit på sjukhuset.
Hovrätten anser att de av åklagaren anförda omständigheterna inte är av avgörande betydelse i rubriceringsfrågan men att de bör tillmätas viss vikt vid bestämmandet av gärningarnas straffvärde. Hovrätten finner med beaktande härav och på grund av den tillgripna egendomens låga värde samt då hovrätten, till skillnad från tingsrätten, inte anser att gärningarna utförts med någon nämnvärd förslagenhet, att gärningarna bör anses utgöra snatteri. Som sådana har de dock ett jämförelsevis högt straffvärde.