RH 1995:73

Mål om betalningsföreläggande överlämnades till tingsrätt. Handlingarna tydde på att en annan tingsrätt var behörig. Skriftväxling påbörjades och svaranden gjorde foruminvändning. Tingsrätten avvisade käromålet med hänvisning till att det på grund av den påbörjade skriftväxlingen inte fanns laglig möjlighet att överlämna målet till den tingsrätt som kunde vara behörig. Hovrätten fann att rättegångsfel förekommit och återförvisade målet.

Union Eurocredit Aktiebolag ansökte hos kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande å K.L. m.fl. I ansökningen uppgav bolaget att K.L. hade postadress i Nacka. K.L. bestred ansökningen. Bolaget begärde att målet mot K.L. skulle överlämnas till tingsrätt, varpå kronofogdemyndigheten överlämnade målet till Stockholms tingsrätt.

Sedan tingsrätten förelagt K.L. att yttra sig över bolagets talan, invände K.L. att Stockholms tingsrätt inte var behörigt forum och yrkade att bolagets talan skulle avvisas.

Bolaget motsatte sig avvisning men förklarade sig inte ha någon erinran mot att målet överlämnades till annan tingsrätt.

Stockholms tingsrätt (1995-01-11, hovrättsassessorn Lars-Gunnar Lundh) avvisade bolagets talan och anförde: Tingsrätten skall överflytta mål till annan tingsrätt om det inte framgår att tingsrätten är behörig att handlägga målet, jfr 61 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Av förarbetena till nämnda lagrum, prop. 1989/90:85 s. 142, sägs att bestämmelsen om överlämnande av mål till annan tingsrätt är tilllämpliga endast när tingsrätten mottar målet. "I ett senare skede, när skriftväxling och annan kommunikation med parterna har börjat, kan målet inte överlämnas till annan tingsrätt." Bestämmelserna i rättegångsbalken om avvisning skall då tillämpas. Eftersom skriftväxlingen - genom tingsrättens föreläggande till K.L. - har inletts är det inte möjligt att överlämna målet. Bolagets talan skall därför avvisas.

Bolaget överklagade tingsrättens avvisningsbeslut och yrkade att hovrätten skulle undanröja beslutet och visa målet åter till tingsrätten.

K.L. bestred bifall till överklagandet.

Svea hovrätt (1995-02-03, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson, hovrättsrådet Owe Matton och tf. hovrättsassessorn Egon Abresparr, referent) undanröjde tingsrättens avvisningsbeslut och återförvisade målet till tingsrätten för erforderlig behandling. Under rubriken Skäl anförde hovrätten följande:

Enligt 61 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall en tingsrätt, som får ett mål överlämnat från kronofogdemyndighet eller annan tingsrätt, lämna målet vidare, om det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga målet. Då skall målet överlämnas till den tingsrätt som kan vara behörig. Beslut att överlämna mål får inte överklagas.

Av handlingarna i det från kronofogdemyndigheten till Stockholms tingsrätt överlämnade målet framgår inte annat än att K.L., mot vilken talan fördes, torde ha hemvist i Nacka. Det föreligger inte någon omständighet som trots detta kunde föranleda antagandet att Stockholms tingsrätt var behörig att handlägga målet. Redan när tingsrätten mottog målet, borde tingsrätten ha undersökt om den på grund av innehållet i handlingarna kunde anse sig behörig. Om tingsrätten hade gjort det, torde den ha kommit fram till att det ålegat tingsrätten att överlämna målet till Nacka tingsrätt. Underlåtenheten att göra så och tingsrättens därefter vidtagna handläggningsåtgärder innebär att rättegångsfel förekommit vid tingsrätten. Rättegångsfelet har haft betydelse för det senare meddelade avvisningsbeslutet. Felet kan inte utan olägenhet avhjälpas i hovrätten. Hovrätten finner därför att tingsrättens beslut bör undanröjas och att målet bör återförvisas till tingsrätten.

Såsom tingsrätten har anmärkt, torde den nämnda bestämmelsen om överlämnande av mål till annan tingsrätt vara tillämplig endast när tingsrätten mottar målet. Enligt hovrättens mening omfattar dock rättegångsfelet den vid tingsrätten påbörjade skriftväxlingen. Endast det förhållandet att viss skriftväxling ägt rum, leder alltså inte till annan bedömning.

Målnummer Ö 223/95