RH 1996:110
Om i en allmän domstol pågår mellan parter mål om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol.
T.S. och O.S. har tillsammans dottern M., född 1983. Värnamo tingsrätt dömde i februari 1991 till äktenskapsskillnad mellan T.S. och O.S.. Tingsrätten förordnade i deldom i november 1992 att O.S. skulle ha vårdnaden om M.. I dom den 15 mars 1993 förordnade tingsrätten bl.a. att T.S. skulle ha rätt till umgänge med M. i enlighet med vad som närmare angavs i domslutet. O.S. överklagade denna dom i umgängesrättsdelen.
Sedermera bestämde sig T.S. att han skulle vid domstol begära att få ensam vårdnad om M.. O.S. hade då sin hemvist inom Hässleholms domsaga. T.S. yrkade därför vid Hässleholms tingsrätt bl.a att denna tingsrätt -- även interimistiskt -- måtte tillerkänna honom vårdnaden om M..
Hässleholms tingsrätt (1994-06-10, rådmannen Jörn Jakobsson) lämnade i beslut T.S:s yrkande att vårdnaden om M. interimistiskt skulle anförtros honom utan bifall.
T.S. yrkade att hovrätten måtte bifalla T.S:s yrkande att vårdnaden om M. interimistiskt skulle anförtros honom. O.S. bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1994-11-18, hovrättsråden Lennart Frii, Jan E Ohlsson och t.f. hovrättsassessorn Christian Hammenborn, referent) undanröjde det överklagade beslutet och avvisade T.S:s vid tingsrätten och i hovrätten förda talan.
Hovrätten anförde följande.
T.S. har yrkat att hovrätten interimistiskt tillerkänner honom vårdnaden om dottern M.. Han har även yrkat att hovrätten inhämtar upplysningar i vårdnadsfrågan från socialnämnden i Hässleholm.
O.S. har bestritt ändring och förklarat att hon inte har någon erinran mot att upplysningar inhämtas från socialnämnden. Hon har dock tillagt att upplysningarna i sådant fall bör inhämtas från socialnämnden i Perstorp.
I Göta hovrätt pågår mellan parterna mål om rätt till umgänge med dottern. Fråga har nu uppkommit om talan om vårdnad om dottern kan prövas i särskild rättegång. Parterna har beretts tillfälle att yttra sig i denna fråga.
I 13 kap 6 § rättegångsbalken stadgas följande. Ej må ny talan angående fråga, varom redan är rättegång mellan parter, upptagas till prövning. I paragrafen anges verkan av det förhållande att det redan pågår en rättegång om saken när talan väcks (litispendens). Det pågående målet utgör hinder mot en ny rättegång mellan samma parter angående samma sak. Ändamålet med bestämmelsen kan sägas vara att förhindra motstridiga avgöranden rörande samma sak.
De svårigheter som kan uppstå vid tillämpningen av regeln beror huvudsakligen på lösningen av spörsmålet om "identiteten" mellan tvistefrågorna i de två rättegångarna (se NJA II 1943 s. 168).
Frågor om litispendens i vårdnads- och umgängesmål är sparsamt behandlade i doktrinen. Enligt vad som uttalas kan dock till följd av det förhållande som råder mellan vårdnad och umgänge, talan om umgänge med barnet inte prövas i en särskild rättegång så länge vårdnadsmålet pågår (Beckman m.fl., Svensk familjepraxis B IV:c1).
Såväl i praxis som i doktrin har nämligen hävdats att umgängesrätt med barn endast utgör en del av den större frågan om vårdnad. Visst fog finns för att betrakta umgängesrätten som ett moment i vårdnaden. Vårdnaden avser ju omsorgen av barnets person. Umgängesrätten avser i sin tur en begränsad del av den faktiska vårdnaden om barnet. Visserligen kan en dom på umgängesrätt förenas med villkor, t ex avseende under vilken tid denna faktiska vård, som umgängesrätten innebär, skall få utövas. Villkoren kan dock aldrig innebära att den umgängesrättsberättigade erhåller rättigheter utöver de som ryms inom vårdnadsskapet.
I sammanhanget bör dock erinras om att problemet med domstolsprövningens omfattning i vårdnads- och umgängesrättsmål kompliceras av flera faktorer. Till en början skall framhållas att det råder ett intimt materiellrättsligt förhållande mellan vårdnads- och umgängesrättsfrågor. Sådana mål är indispositiva och har därför klara inslag av domstols officialprövning. Anledningen härtill är att det anses föreligga behov av att på olika sätt trygga barnets personliga intressen och att tillgodose det allmännas intresse av att sörja för barnets person i detta hänseende. Det åligger domstolarna att skapa klara, trygga och verkställbara regler för hur umgängesrätten och därmed i praktiken även den faktiska vårdnaden skall utövas.
Det anförda bör ha till konsekvens att det inte skall vara möjligt att i två olika allmänna domstolar samtidigt få prövat civilrättsliga frågor som rör barnets umgänge med sina föräldrar. Den situationen kan nämligen uppkomma att de olika domstolarna fattar beslut som är oförenliga. Vid övervägande av det sagda anser hovrätten att den omständigheten att mellan parterna i en domstol pågår mål om umgängesrätt med dottern utgör hinder mot att vid en annan domstol ta upp T.S:s talan om vårdnad om dottern till prövning.