RH 1996:127

Åklagaren yrkade ansvar på S.T. för, förutom rattfylleri, stöld under påstående: S.T. har den 25 november 1995 i varuhuset Åhlens på Kungsgatan i Örebro olovligen med tillägnelseuppsåt tagit två förpackningar Hydra Star, värt 198 kr. Brottet är att bedöma som stöld då S.T. avlägsnat larmet från de tillgripna varorna.

S.T. förnekade gärningen samt uppgav sammanfattningsvis följande. Hon tog de med åtalet avsedda förpackningarna. Sedan gick hon mot utgångens larmbågar för att se om hennes femårige son hade lämnat varuhuset. Av misstag satte hon därvid igång larmet. Då såg hon, att sonen var kvar inne på varuhuset. Hon lämnade en barnvagn med ett mindre barn och gick för att hämta sonen. Hon passade därvid på att ta bort de papper på förpackningarna som gör att stöldlarmet utlöses när man passerar larmbågarna. Orsaken härtill var att hon var rädd att larmet ånyo skulle sättas igång när hon åter närmade sig larmbågarna för att till exempel betala varorna.

Vittnesförhör hölls med butikskontrollanten J.P. och M.E..

Örebro tingsrätt (1996-04-24, hovrättsassessorn Mats Åhrling samt nämndemännen Sören Adolfsson, Lars-Magnus Björquist och Bernt Järnkvist) dömde S.T. för stöld och rattfylleri till fängelse en månad samt anförde såvitt avsåg åtalet för stöld: Det är bl.a. genom vittnesmålen visat att S.T. passerade larmbågarna med barnvagnen när stöldlarmet utlöstes, att hon även passerade larmbågarna en andra gång efter det att hon hade plockat bort papperen på förpackningarna samt att hon stoppades av J.P. efter det att hon hade passerat larmbågarna. Tingsrätten finner att det genom vittnesmålen är visat att S.T. i varuhuset har förfarit på ett sådant sätt att det är styrkt att hon olovligen med tillägnelseuppsåt har tagit två förpackningar ansiktskräm. S.T. har efter det att hon hade satt igång stöldlarmet tagit upp varorna ur barnvagnen, när en person ur varuhusets personal skulle kontrollera den, och gått från platsen. Hon har därefter från förpackningarna tagit bort de papper som aktiverar stöldlarmet och lagt förpackningarna i sina fickor samt ånyo försökt att lämna varuhusets avdelning genom att passera larmbågarna med förpackningarna som då inte kunde aktivera stöldlarmet. Tingsrätten finner att S.T. vid tillgreppet har förfarit på ett sådant sätt att gärningen, även med beaktande av det tillgripnas förhållandevis låga värde, skall bedömas som stöld.

S.T. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet för stöld och bestämma påföljden till böter eller, i vart fall, döma henne till en icke frihetsberövande påföljd.

I hovrätten upplystes följande om varuhuset Åhlens. De i förhören nämnda larmbågarna var placerade vid en av entreerna till varuhuset. Denna entre fanns i anslutning till förbindelseutrymmet mellan kosmetikaavdelningen och bokavdelningen. Entreerna tjänade även som utgångar från varuhuset. Kassorna var inte placerade vid utgångarna utan fanns spridda i lokalerna. Det fanns inga larmbågar eller andra särskilda avgränsningar mellan de i målet berörda båda avdelningarna, kosmetikaavdelningen och bokavdelningen.

S.T., J.P. och M.E. hördes på nytt i hovrätten. S.T. vidhöll vad hon uppgett vid tingsrätten.

J.P. omvittnade att han gjort följande iakttagelser. De två förpackningarna låg på kassadisken på kosmetikaavdelningen. S.T. tog förpackningarna. Hon placerade dem i en kasse som hängde på barnvagnen. Hon och sonen gick därefter med barnvagnen till utgången och hon passerade också genom larmbågarna. Larmet utlöstes då. Hon ropade något till sonen som i anslutning härtill sprang in i varuhuset igen. Själv stannade hon upp 1--1,5 m utanför larmbågarna. Hon tog därefter förpackningarna ur kassen och gick in i varuhuset, denna gång till bokavdelningen, där hon rev på dem för att sedan återvända ut genom larmbågarna. Under tiden hade barnvagnen stått kvar utanför larmbågarna. Därefter gick hon ytterligare en gång in genom larmbågarna. Hon blev då stoppad. -- M.E. berättade att han såg S.T. passera förbi larmbågarna med barnvagnen och att sonen var vid hennes sida men försvann in på bokavdelningen då larmet ljöd.

Göta hovrätt (1996-10-02, hovrättsråden Carl Wilhelm Nisser och Carl- Gustav Ohlson, referent, t.f. hovrättsassessorn Karina Hellrup samt nämndemännen Ingrid Hellberg och Benny Jansson) ändrade tingsrättens dom på så sätt att hovrätten dömde S.T. för snatteri och rattfylleri till 60 dagsböter.

Hovrätten anförde i domskälen avseende åtalet för stöld:

Vad J.P. och M.E. uppgett förtjänar full tilltro. Genom deras uppgifter är det styrkt att S.T., i och med att hon första gången passerat varuhusets utgång, olovligen tagit förpackningarna med ansiktskräm med uppsåt att tillägna sig dem. Denna gärning uppfyller i och för sig förutsättningarna för att bedömas som stöld. Fråga uppstår då om gärningen skall anses som ett ringa brott och därmed föranleda ansvar för endast snatteri. Enligt 8 kap. 2 § brottsbalken skall den frågan bedömas med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter vid brottet. Det tillgripnas värde, 198 kr, är så lågt att gärningen skall bedömas som snatteri om inte de övriga omständigheterna vid brottet ger anledning till annan bedömning. Den omständighet som åklagaren gjort gällande är att S.T. avlägsnat larmet från de tillgripna varorna. Det är styrkt att S.T. gjort detta för att försöka dölja tillgreppet. Eftersom hon vidtagit åtgärden efter det att brottet fullbordats, bör det emellertid inte komma ifråga att låta den kvalificera brottet som stöld i stället för snatteri. På nu anförda skäl skall S.T. fällas till ansvar för snatteri.

Målnummer B 599/96