RH 1996:134

Independent Corporate Finance Aktiebolag försattes i konkurs av Stockholms tingsrätt den 10 juni 1992. Till konkursförvaltare förordnades advokaten L.S.. Den 14 december 1995 inkom till tingsrätten bl.a. arvodesframställan, utdelningsförslag och slutredovisning. L.S. yrkade därvid ersättning för arvode med 72 500 kr (exklusive mervärdesskatt). Tillsynsmyndigheten i konkurser (Kronofogdemyndigheten i Stockholms län; TSM) föreslog i yttrande till tingsrätten att ersättningen skulle nedsättas med 35 000 kr till 37 500 kr (exklusive mervärdesskatt).

Stockholms tingsrätt (1996-05-30, rådmannen Mona Tjulander) fastställde förvaltarens arvode i enlighet med hans yrkande.

TSM överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle nedsätta arvodet med sammanlagt 26 000 kr till 46 500 kr (exklusive mervärdesskatt). Till grund för överklagandet anförde TSM bl.a. att den del av arvodet som enligt arvodesräkningen avsåg ersättning för "Åtgärder med tillgångarna" skäligen borde nedsättas med 21 000 kr -- från 45 000 kr till 24 000 kr -- samt att ytterligare nedsättning borde ske med 5 000 kr med anledning av att L.S. brustit i omsorg vid uppdragets utförande i det avseendet att såväl bouppteckningen som förvaltarberättelsen inkommit för sent.

L.S. bestred ändring. Till grund för bestridandet anförde han, såvitt gällde påstådda förseningar, bl.a. följande. Independent Corporate Finance Aktiebolag ingick i den s.k. Independentkoncernen, vilken omfattade ca 50 bolag. I syfte att underlätta och förenkla hanteringen av konkursbolagen förordnades L.S. till förvaltare i samtliga bolag. Den ekonomiska redovisningen för samtliga bolag ombesörjdes av moderbolagets, Independent Aktiebolag, ekonomiavdelning. Tillgångssidan i hela koncernen uppgick till flera miljarder kronor. Mängden bolag medförde stor arbetsbelastning för både förvaltare och bouppgivare. Förseningarna har samtliga berott på den särskilda situation som därvid förelåg. L.S. anförde vidare att bouppteckningen ingavs när fullständig information förelåg, en dag före edgångssammanträdet, vilket underlättade handläggningen vid edgångssammanträdet och att syftet med detsamma sålunda inte påverkades av förseningen, att förvaltarberättelsen ingavs inom återvinningsfristen ett år och att anstånd med ingivandet meddelats samt att TSM varje månad erhållit information om koncernens utveckling. -- Vad avser posten "Åtgärder med tillgångarna" anförde L.S. att, oavsett att tidsåtgång inte redovisats, redovisningen i övrigt var så utförlig att det inte kunde föreligga några svårigheter att bedöma skäligheten av arvodet. Han tillade att TSM endast gjort en skönsmässig bedömning av tidsåtgången vilket inte torde vara tillfyllest för en nedsättning.

Svea hovrätt (1996-10-10, hovrättslagmannen Dag Victor, hovrättsrådet Lars Hesser, referent, och tf. hovrättsassessorn Ragnar Palmkvist) biföll överklagandet såtillvida att hovrätten nedsatte arvodet med 20 000 kr till 52 500 kr (exklusive mervärdesskatt).

I skälen för beslutet anförde hovrätten:

Enligt 14 kap. 4 § konkurslagen (1987:672) har förvaltaren rätt till skälig ersättning för uppdraget. Vid skälighetsbedömningen skall hänsyn tas till det arbete som uppdraget krävt, den omsorg och skicklighet varmed uppdraget utförts samt till boets omfattning. Huvudregeln är, enligt 5 § i samma kapitel, att arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt.

Möjligheterna för rätten att göra en bedömning av skäligheten av den begärda ersättningen sammanhänger självfallet med utformningen av arvodesframställningen och den däri lämnade arbetsredogörelsen. Det är naturligt att konkursförvaltaren där, såsom L.S. gjort, redovisar olika arbetsmoment och hur det begärda arvodet fördelar sig mellan dessa. En av de faktorer som är av betydelse i det sammanhanget är uppenbarligen den nedlagda arbetstiden. I syfte att främja att konkursförvaltarna i sina arvodesräkningar anger den tid som åtgått för uppdragets utförande och härigenom främja förutsättningarna för en meningsfull prövning har det tidigare uttryckliga förbudet mot att arvode beräknas efter tid avskaffats. Enligt förarbetena (prop. 1986/87:90 s. 159) kommer tidsåtgång och timdebitering att tillmätas stor betydelse även om det samtidigt framhålls att hänsyn måste tas till arbetets kvalitet och att ett system med fastlagda timkostnadsnormer inte passar särskilt bra i konkurssammanhang.

Vid sidan av arvodesframställningen kan rätten vinna ledning för sin bedömning i vad tillsynsmyndigheten anfört i sitt yttrande över förvaltarens arvodesframställning. Såsom framhölls i den nyss nämnda propositionen är tillsynsmyndigheterna de som, näst efter förvaltarna, har den bästa kunskapen om de enskilda konkurserna. Tillsynsmyndigheterna kan också antas ha en bred kunskap om de olika problem som kan förekomma vid arvodesprövningen. I propositionen (s. 158) framhölls mot den bakgrunden att tillsynsmyndigheternas yttranden borde tillmätas stor betydelse vid rättens prövning av arvodesanspråket.

Även om arvodet skall bestämmas till ett visst belopp i ett för allt anser sig hovrätten oförhindrad att pröva skäligheten av det begärda arvodet i förhållande till de olika redovisade arbetsmomenten och även särskilt pröva i vad mån de av tillsynsmyndigheten påtalade bristerna i omsorg bör föranleda en nedsättning av arvodet. Hovrätten anser att den härvid inte skall gå utanför de grunder och de därtill knutna belopp som staten åberopat i sin talan här.

Mot den nu angivna bakgrunden prövar hovrätten inledningsvis frågan om skäligheten av arvodet för posten "Åtgärder med tillgångarna" för att därefter övergå till frågan om arvodet bör nedsättas med hänsyn till att förvaltaren brustit i omsorg. Slutligen gör hovrätten en sammanfattande bedömning av skäligheten av det begärda arvodet.

Frågan om skäligheten av posten "Åtgärder med tillgångarna"

TSM har i denna del bl.a. anfört att förvaltaren bör lämna tidsredovisning i ärendet och att den osäkerhet som uppstår om så inte sker när det gäller att bedöma arvodets skälighet bör gå ut över förvaltaren.

Hovrätten har för sin del inte någon annan uppfattning än den som kommit till uttryck i lagens förarbeten (a. prop. s. 159) att förvaltaren i sin arvodesräkning bör ange den tid som åtgått för uppdragets utförande. Det bör emellertid framhållas att det finns goda skäl för att arvodet i konkurssammanhang inte bör bestämmas enligt ett system med fastlagda timkostnadsnormer. Ett är att den tid som förvaltaren personligen lagt ner på konkursen inte nödvändigtvis ger någon rättvisande bild av det samlade arbete som ett visst uppdrag krävt. Hovrätten har mot den bakgrunden förståelse för att det stundtals kan vara svårt att i en arvodesräkning lämna meningsfulla uppgifter om den närmare tidsåtgången. Att sådana uppgifter saknas kan inte heller i sig läggas till grund för bedömningen att ett begärt arvode inte skulle vara skäligt. Att skäligheten i sådana fall måste bedömas utifrån de uppgifter i övrigt som lämnats är en annan sak.

På grundval av den utredning som föreligger om nedlagda åtgärder beträffande tillgångsposterna finner hovrätten -- i likhet med tillsynsmyndigheten -- att det begärda arvodet framstår som allför högt. Hovrätten, som inte finner anledning att ingå i någon prövning av de olika delposterna, finner att skäligt arvode såvitt nu är i fråga inte kan beräknas uppgå till mer än 2/3 av det yrkade beloppet.

Frågan om förvaltaren brustit i omsorg

I 7 kap.konkurslagen finns bestämmelser om frister för förvaltarens ingivande av olika handlingar. Härav följer att bouppteckning skall inges till rätten och till tillsynsmyndigheten så snart som möjligt och senast en vecka före edgångssammanträdet (13 § fjärde stycket). S.k. förvaltarberättelse skall snarast och senast sex månader från konkursbeslutet skickas till rätten, tillsynsmyndigheten och varje borgenär som begär det (15 § andra stycket).

Independent Corporate Finance Aktiebolag försattes i konkurs den 10 juni 1992. Bouppteckning inkom till tingsrätten den 3 augusti 1992. Edgångssammanträde hölls den 4 augusti 1992. Tingsrätten meddelade den 28 januari 1993 anstånd med ingivande av förvaltarberättelsen till den 18 mars 1993. Förvaltarberättelsen inkom till tingsrätten den 24 maj 1993.

Av det anförda framgår således att bouppteckningen inkom sex dagar för sent samt att förvaltarberättelsen inkom drygt två månader efter utgången av anståndstiden.

Fristernas huvudsakliga syfte är att medverka till skyddet för borgenärerna i konkursen. Kraven på förvaltaren bör mot bakgrund härav ställas förhållandevis högt (jfr Svea hovrätts, avd. 9, beslut 1996-02-16 i mål Ö 5190/95).

L.S. har inte följt de frister varom här är fråga. Hans förklaringar till förseningarna kan inte anses godtagbara. Den omständigheten att det i efterhand må kunna konstateras att ett åsidosättande av tidsfristerna inte medfört några rättsförluster påverkar inte bedömningen. Hovrätten finner att L.S. i sådan mån brustit i omsorg vid uppdragets fullgörande att detta skall påverka ersättningen till honom. Mot bakgrund av bristernas karaktär och boets omfattning framstår en nedsättning om 5 000 kr (exklusive mervärdesskatt) inte som alltför långtgående.

Sammanfattande bedömning

Hovrättens nu redovisade överväganden talar för att det begärda arvodet bör nedsättas i en inte oväsentlig omfattning. Vad som här framkommit i övrigt beträffande förvaltaruppdraget ger inte anledning till någon annan bedömning. Hovrätten finner mot den bakgrunden skäligt att bestämma förvaltararvodet till ett 20 000 kr (exklusive mervärdesskatt) lägre belopp än det yrkade. Arvodet skall således bestämmas till 52 500 kr vartill kommer mervärdesskatt med 13 125 kr eller sammanlagt 65 625 kr.

Målnummer Ö 2529/96