RH 1996:14

Åklagaren yrkade ansvar å G.A., född 1926, för vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivning. G.A. har den 16 april 1994 vid förande av personbil på Kungsvägen i Sävar, Umeå kommun, i korsningen med E 4, som är huvudled, kolliderat med en personbil som fördes på E 4. Person- och fordonsskador har uppkommit. G.A. har i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna genom att brista i uppmärksamhet till följd varav hon satt sig ur stånd att lämna trafiken på E 4 företräde.

G.A. medgav ansvar för vårdslöshet i trafik. Hon uppgav följande. Hon kom körande från Sävar och körde i låg hastighet förbi bensinmacken nära E 4. Det var vid 21-tiden och mörkt. Framme vid E 4 stannade hon vid stoppskylten och såg först till vänster och sedan till höger. Eftersom hon inte såg någon bil över huvud taget, körde hon över vägen. Hon märkte inget förrän den andra bilen kolliderat med bakre delen av hennes bil och bilen snurrat runt ett halvt varv. Det var en häftig kollision. Hon har ingen uppfattning om vilken hastighet den andra bilen hade. Det var ingen annan trafik vid tillfället. Hon har god syn.

Umeå tingsrätt (1995-01-26, tingsnotarien Pia Sandeskog Grankvist samt nämndemännen Naima Gustavsson, Hasse Pålsson och Per Holmström) ogillade åtalet.

Tingsrätten yttrade följande: Av en skiss framgår att den ungefärliga kollisionspunkten ligger på den sida av vägen, där B.F. körde sin bil samt att inga bromsspår finns på platsen. - Enligt den ändring av 1 § 1 st trafikbrottslagen, som trädde i kraft den 1 januari 1995, krävs numera för att någon skall dömas för vårdslöshet i trafik att denne i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet, som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Detta innebär att gränsen för den straffbara oaktsamheten höjts avsevärt jämfört med den tidigare utformningen av paragrafen. Avsikten med detta är enligt förarbetena till lagändringen att det straffbara området endast bör omfatta fall där någon gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet (prop. 1994/95:23 s. 60). Syftet har således varit att endast sådana beteenden i trafiken, som är att beteckna som vårdslösa i egentlig mening, skall föranleda ansvar, och det skall härvidlag vara utan betydelse om någon trafikolycka inträffat eller ej. Vid bedömningen av om oaktsamheten når upp till straffbar nivå skall, även om utgångspunkten för bedömningen fortfarande skall vara den normalt skicklige förarens körsätt, större hänsyn än tidigare tas till gärningsmannens egna förutsättningar (a prop. s. 61).

G.A:s egna uppgifter att hon stannat vid stoppskylten och kontrollerat trafiken på E 4 åt båda hållen innan hon körde ut har inte vederlagts av åklagaren och får därför godtas. Tingsrätten anser att hon därigenom fullgjort vad som på henne ankommit, oavsett den senare inträffade trafikolyckan. Även om G.A. i någon mån kan ha brustit i uppmärksamhet, kan detta inte läggas henne till last som straffbar oaktsamhet. Åtalet skall därför ogillas.

Åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bifalla åtalet.

G.A. bestred ändring.

Hovrätten för Övre Norrland (1995-12-06, hovrättsrådet Bertil Bondesson och t.f. hovrättsassessorn Maria Ponten) ändrade tingsrättens dom och dömde G.A. för vårdslöshet i trafik till 30 dagsböter.

Hovrätten uttalade i skälen följande. Det har inte framkommit någon omständighet som ger anledning att antaga att kollisionen beror på något annat än det som åklagaren påstått, dvs. att G.A. brustit i uppmärksamhet vilket fått till följd att hon inte lämnat företräde åt det fordon som färdades på E 4. Frågan är då om detta innebär att hon i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Enligt motiven till den nya lydelsen av 1 § trafikbrottslagen är det meningen att ändringen skall medföra att det straffbara området för vårdslöshet i trafik inskränks till att omfatta fall där någon gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller annan allvarlig oaktsamhet. Det nämns att från det straffbara området i regel bör undantas sådana förfaranden där trafikanten på grund av tillfällig ouppmärksamhet eller bristande förmåga gjort en felbedömning av trafiksituationen. Till sådana typiskt sett trafikfarliga beteenden som däremot bör kunna föranleda ansvar för vårdslöshet i trafik nämns bl.a. brott mot stopplikt som medfört eller kunnat medföra en trafikfarlig situation (prop. 1994/95:23 s. 60 och s. 122). - Den oaktsamhet som G.A. gjort sig skyldig till är att hon brustit i uppmärksamhet. Man kan därför knappast säga att hon insåg att hon tog en otillåten risk när hon körde ut på E 4 utan att ha förvissat sig om att det kunde ske utan fara för annan trafik. Något medvetet risktagande kan alltså inte läggas G.A. till last. Frågan är då om hennes bristande uppmärksamhet kan betecknas som en annan allvarlig oaktsamhet. Det har inte framkommit att G.A. har dålig syn, tvärtom har hon uppgett att hon har god syn när hon använder sina glasögon, vilket hon sagt att hon gjorde vid olyckstillfället. G.A:s ouppmärksamhet kan visserligen betecknas som tillfällig. Den måste ändå anses som anmärkningsvärd eftersom sikten längs E 4 söderut från korsningen är mycket god och det inte förekom någon annan trafik än den bil hon kolliderade med eller något annat förhållande som påkallade hennes uppmärksamhet. Den oaktsamhet som G.A. gjort sig skyldig till kan därmed närmast jämställas med den oaktsamhet en bilförare visar som inte iakttar sin stopplikt. G.A. har visserligen iakttagit sin stopplikt. Men hon har underlåtit att göra det som är syftet med stopplikten, dvs. hon har inte noggrant kontrollerat att det gick att köra ut på E 4 utan fara för andra trafikanter. Främst med hänsyn till att denna oaktsamhet ägde rum i anslutning till en vanligtvis starkt trafikerad europaväg med de särskilda risker detta innebär finner hovrätten att G.A. i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingats av omständigheterna. Hon skall därför dömas för vårdslöshet i trafik till ett måttligt bötesstraff.

Hovrättslagmannen Stig Lindström var skiljaktig och anförde att han delade tingsrättens bedömning och därför ville fastställa tingsrättens dom.

Målnummer B 51/95