RH 1996:143
34 kap. 1 § första stycket 3 brottsbalken har ansetts tillämplig i mål där den tilltalade efter den överklagade domen på bl.a. skyddstillsyn dömts för nya brott med förordnande att nämnda skyddstillsyn skall avse även de nya brotten.
Åklagaren yrkade ansvar på J.F. för stöld den 14 maj 1994 (åtalspunkt 1), obehörigt avvikande från olycksplats den 3 juli 1994 (åtalspunkt 2), grov stöld i ett fall under tiden den 12--21 mars 1995 (åtalspunkt 3) och olovligt brukande den 27 eller 28 april 1995 (åtalspunkt 4).
J.F. erkände grov stöld (åtalspunkten 3) men bestred i övrigt ansvar.
Uddevalla tingsrätt (1995-03-25, rådmannen Lars Lindgren samt nämndemännen Bernt Dalemar, Lennart Johansson och Margareta Kjerrström) dömde J.F. för stöld (åtalspunkten 1), grov stöld (åtalspunkten 3), olovligt brukande (åtalspunkten 4) och obehörigt avvikande från trafikolycksplats (åtalspunkten 2) till skyddstillsyn och fängelse tre månader.
Såvitt avsåg påföljden anförde tingsrätten: J.F. förekommer sedan 1981 under 14 avsnitt i kriminalregistret. Domarna avser i huvudsak trafik- och förmögenhetsbrott. Han dömdes senast den 16 november 1989 av Halmstads tingsrätt för narkotikabrott.
Av personutredningen framgår att J.F. har vissa problem med droger och att han lever under instabila sociala förhållanden. Lämpligaste påföljden är en skyddstillsyn. Med hänsyn till straffvärdet och till den tidigare brottsligheten är oundgängligen påkallat att skyddstillsynen förenas med fängelse.
J.F. överklagade domen med yrkande att hovrätten skulle ogilla åtalen utom såvitt avsåg grov stöld (åtalspunkten 3) och -- oavsett bedömningen i skuldfrågorna -- bestämma påföljden till enbart skyddstillsyn.
Även åklagaren överklagade domen och yrkade att hovrätten beträffande gärningen under åtalspunkten 4 skulle döma J.F. för stöld, i andra hand för tillgrepp av fortskaffningsmedel, och i vart fall bestämma påföljden till enbart fängelse.
Hovrätten för Västra Sverige (1995-12-18, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Kjell Björnberg och hovrättsassessorn Per-Anders Svensson, referent, samt nämndemännen Ulla-Britt Kristiansson och Ingrid Hansson) ändrade tingsrättens dom i skuldfrågan på så sätt att hovrätten ogillade åtalet för obehörigt avvikande från olycksplats (åtalspunkten 2). Med ändring av vad tingsrätten förordnat om påföljd och med undanröjande av påföljden enligt en av Uddevalla tingsrätt den 23 augusti 1995 meddelad dom bestämde hovrätten, med tillämpning av 34 kap. 1 § första stycket 3 brottsbalken, påföljden för nu aktuella och i sistnämnda dom angivna brott till fängelse tio månader.
Hovrätten anförde beträffande påföljden: Genom den nu överklagade domen dömdes J.F. den 23 maj 1995 till skyddstillsyn och fängelse tre månader. I domen förordnades att han skulle kvarbli i häkte till dess domen i ansvarsdelen vann laga kraft mot honom. Sedan J.F. överklagat domen försattes han på fri fot den 14 juni 1995. Den 23 augusti 1995 dömdes han av Uddevalla tingsrätt för stöld den 7 juli 1995 och för häleri i två fall, dels under tiden 20--23 juli 1995, dels under tiden 19--22 juli samma år, varvid förordnades att tidigare ådömd skyddstillsyn skulle avse även de nya brotten.
Av yttrande från Frivården Uddevalla, som inhämtats i Uddevalla tingsrätts mål B 286/95, daterat den 21 augusti 1995, framgår bl.a följande. Med anledning av att J.F., sedan han försatts på fri fot, inte hörde av sig till frivården beslutade övervakningsnämnden den 21 juli 1995 att han skulle omhändertagas. Beslutet verkställdes den 24 juli samma år. Vid samtal med J.F. framkom att han saknade fast bostad och att ett visst narkotikamissbruk hade förekommit. Hans tillvaro var helt oordnad. Han ville ha hjälp med att ta sig ur sina problem. I enlighet med J.F:s önskan gjordes förberedelser för att bereda honom plats på något av LP-stiftelsens behandlingshem. Såväl frivillig placering som behandling inom ramen för en kontraktsvård undersöktes. J.F. hade emellertid förklarat att han ville känna att behandlingen var frivillig och han var därför inte intresserad av kontraktsvård. Han hade för avsikt att genast inleda en frivillig behandling på LP-stiftelsen i Göteborg.
J.F. har i hovrätten beträffande sina personliga förhållanden uppgett bl.a. följande. Under häktestiden i juli och augusti 1995 mådde han mycket dåligt och det blev konflikter mellan honom och personalen. Han kände sig desperat och maktlös.Efter ett bråk svalde han en bordskniv, en klocka samt häftstift. Han har avböjt att undergå behandling på LP- stiftelsen i Göteborg och hans önskan är att få komma till samma stiftelse i Jönköping. Han kan endast tänka sig en frivillig behandling. Under hösten har han under en vecka befunnit sig på kontaktverksamhet i Norrköping men det "spårade ur". Han innebor sedan en månad hos en kvinna i Lysekil. Hon är vice ordförande i riksorganisationen för ett narkotikafritt samhälle (RNS). Han har själv ett ALU-arbete i organisationen. -- Med anledning av att frivården bytt övervakare vid flera tillfällen har han under hösten vid endast ett tillfälle besökt sin övervakare. Besöket skedde förra veckan. Han har återfallit i amfetaminmissbruk ungefär en gång per månad men missbruket har minskat under hösten.
Av utredningen i målet framgår att J.F. är i behov av såväl behandling för att komma ifrån sitt missbruk som stöd och kontroll för att få en ordnad tillvaro. Med hänsyn därtill synes skyddstillsyn vara den lämpligaste påföljden. Under den tid J.F. varit föremål för frivårdspåföljd har han emellertid dels begått nya brott en kort tid efter det att han försatts på fri fot, dels underlåtit att kontakta frivården vilket lett till att han omhändertagits. Därtill har hans kontakter med de förordnade övervakarna varit i det närmaste obefintliga. Han har även avböjt förslag på behandlingsinsatser och ställt krav på att en eventuell behandling skall vara frivillig. Mot bakgrund av det sagda kan en fortsatt skyddstillsyn inte anses tillräckligt verkningsfull för J.F:s tillrättaförande. Han bör därför i stället för den av tingsrätten bestämda påföljden ådömas ett fängelsestraff.
Hovrättens ställningstagande leder till att den skyddstillsyn som lagts till grund för påföljden i Uddevalla tingsrätts dom den 23 augusti 1995, DB 293, upphävs. Hovrätten finner inte hinder föreligga mot att i förevarande situation tillämpa 34 kap. 1 § första stycket 3 p. brottsbalken. Vad som förordnats angående påföljd i nämnda dom bör därför, med tillämpning av nyss angivet lagrum, undanröjas och en gemensam påföljd för samtliga brott bör bestämmas. Vid bestämmande av strafftiden beaktar hovrätten att J.F. sedan den 23 maj 1995 stått under skyddstillsyn.