RH 1996:27
Om konkursförvaltare av egna medel gottgjort eller skall gottgöra ett sakkunnigt biträde, har ersättningen till biträdet ansetts ingå i det allmänna förvaltararvodet och skola prövas vid bestämmandet av detta.
Norlid Automatsvarvning Aktiebolag försattes i konkurs den 1 februari 1993. Till förvaltare utsågs advokaten M.M.. I samband med att förvaltaren inkom till tingsrätten med en hemställan om att konkursen skulle avskrivas yrkade han att tingsrätten skulle fastställa hans arvode för arbete i konkursen till 29 250 kr jämte mervärdesskatt. Därutöver yrkade han ersättning med 15 500 kr jämte mervärdesskatt för sakkunnigt biträde.
Tillsynsmyndigheten anförde bland annat att förhållandena i konkursen varit sådana att konkursförvaltartaxan kunde få överskridas men att den sammanlagda kostnaden för att avveckla konkursen inte borde överstiga 25 000 kr, varav 10 000 kr avseende ersättning för det sakkunniga biträdet.
Värnamo tingsrätt (1995-03-06, rådmannen Erik Lembke) avskrev konkursen enligt 10 kap. 1 § konkurslagen och bestämde förvaltarens arvode till 15 000 kr jämte mervärdesskatt. I sina skäl anförde tingsrätten följande: Tillsynsmyndigheten har i sitt yttrande pekat på att förvaltaren själv bestämmer ersättningen till ett sakkunnigt biträde och att ersättningen såsom konkurskostnad skall betalas av staten om den inte kan tas ut ur boet. Tingsrätten kan således inte pröva skäligheten av denna ersättning. Däremot har tingsrätten att beakta kostnaden till sakkunnigt biträde vid bestämmandet av förvaltarens arvode. Tingsrätten finner att konkursen krävt avsevärt mer arbete än normalt och att skäl för överskridande av konkursförvaltartaxan således föreligger. Tingsrätten anser emellertid att de särskilda arbetsinsatser som konkursen krävt ersätts genom det av tillsynsmyndigheten tillstyrkta arvodet.
M.M. överklagade tingsrättens beslut och yrkade att hovrätten skulle bestämma hans arvode till det vid tingsrätten yrkade beloppet. Under målets handläggning i hovrätten upplyste han att ersättningen till det sakkunniga biträdet, vilken inte kunnat tas ur boet, ännu inte hade betalats.
Tillsynsmyndigheten bestred ändring.
Göta hovrätt (1996-02-28, hovrättslagmannen Lars Persson, hovrättsrådet Ingemar Sunden och t.f. hovrättsassessorn Jan Bengtsson, referent) undanröjde det överklagade beslutet och återförvisade målet till tingsrätten för förnyad prövning. Som skäl för beslutet anförde hovrätten:
Förvaltaren har i förevarande fall anlitat sakkunnigt biträde med stöd av 7 kap. 11 § konkurslagen. Ersättningen till biträdet, vilken utgör en konkurskostnad, bestäms enligt 14 kap. 16 § konkurslagen av förvaltaren. Sådan kostnad skall liksom arvode till förvaltaren utgå ur konkursboet framför andra skulder som boet har ådragit sig eller, i den mån kostnaden inte kan tas ur boet, betalas till viss del och på angivna villkor av annan borgenär än staten och i övrigt av staten, jämför 2 och 3 §§ samma kapitel. Frågan om hur biträdets ersättning skall behandlas, om den såsom i förevarande fall inte har kunnat tas ur boet, har berörts i förarbetena till konkurslagstiftningen, senast i förarbetena till den nu gällande konkurslagen. Det framhålls att, liksom enligt 1921 års konkurslag, två olika situationer kan föreligga, nämligen att biträdet antingen gottgjorts med förvaltarens egna medel eller fått ersättning direkt ur boet och att ersättningen i den förra situationen skall ingå i det allmänna förvaltararvodet (prop. 1986/87:90 s. 374). Ersättningen skall således då ingå i arvodet på samma sätt som om biträdets arbete hade utförts av förvaltaren själv (jämför NJA II 1921 s. 519). Det har uppenbarligen förutsatts att förvaltaren i förekommande fall gottgör biträdet i anslutning till att uppdraget utförts och innan förvaltarens arvodesanspråk prövas. En situation sådan som den som föreligger i detta mål och som uppenbarligen är vanlig - nämligen att biträdet skall få honom tillkommande ersättning först sedan förvaltaren tillerkänts arvode - måste emellertid rimligtvis behandlas på samma sätt som när förvaltaren redan har gottgjort biträdet. Arvodesprövningen skall alltså - när biträdesersättningen inte kunnat tas ur boet - omfatta även sådan ersättning som förvaltaren har beslutat men ännu inte utbetalat.
Tingsrätten har i förevarande fall inte prövat yrkandet i den delen det avser ersättning till det sakkunniga biträdet. Felet har inverkat på målets utgång och kan inte utan väsentlig olägenhet avhjälpas i hovrätten. På grund härav undanröjer hovrätten tingsrättens beslut och visar målet åter för förnyad prövning.