RH 1996:45
Ett överklagande anlände till tingsrättens lokaler sista dagen för överklagande i ett kuvert ställt till åklagarmyndigheten men med angivande av tingsrättens adress. Försändelsen överlämnades oöppnad till åklagarmyndigheten, varifrån den vidarebefordrades till hovrätten med ankomst dagen efter överklagandetidens utgång. Överklagandet har ansetts inte vara inkommet i rätt tid (jfr RH 1991:3).
I dom den 7 december 1995 dömdes R.W. av Sundsvalls tingsrätt för rattfylleri till dagsböter. I domen angavs att sista dag för överklagande var den 28 december 1995. R.W. överklagade domen genom en skrivelse som inkom till hovrätten den 29 december 1995. Överklagandet skickades i ett kuvert som var adresserat till Åklagarmyndigheten i Sundsvall men med tingsrättens box- och postnummer. Försändelsen var poststämplad den 27 december 1995.
Sundsvalls tingsrätt (1996-01-03, rådmannen Ola Pettersson) avvisade R.W:s överklagande såsom för sent inkommet.
R.W. överklagade tingsrättens beslut under påstående att överklagandet inkommit till tingsrätten i rätt tid.
I hovrätten inhämtades från posten, åklagarmyndigheten och tingsrätten följande upplysningar: Vid posten sorteras försändelser efter angiven postadress oavsett adressatens namn. En tjänsteman vid åklagarmyndigheten mindes att det under någon av dagarna mellan jul och nyår kom ett brev, som innehöll ett överklagande ställt till hovrätten, och att överklagandet lämnades för vidarebefordran till hovrätten via vaktmästare. En tjänsteman vid tingsrätten har förklarat att det någon av mellandagarna kom ett brev som var ställt till åklagarmyndigheten och att tingsrättens rutiner i sådana fall är att brevet oöppnat skickas vidare genom tingsrättens vaktmästare utan att inkomststämplas hos tingsrätten eller noteras på annat sätt.
Hovrätten för Nedre Norrland (1996-04-09, hovrättsråden Gösta Grefberg och Anders Lind samt hovrättsassessorn Per Näslund, referent) lämnade överklagandet utan bifall samt anförde: Genom de i målet lämnade upplysningarna har framkommit att försändelsen med R.W:s överklagande sannolikt anlände till tingsrättens lokaler den 28 december 1995 men att den, då den var ställd till åklagarmyndigheten, överlämnades dit i oöppnat skick. Åklagarmyndigheten vidarebefordrade därefter försändelsen till hovrätten, där den blev inkomststämplad den 29 december 1995, d.v.s. dagen efter överklagandetidens utgång.
Enligt 33 kap. 3 § första stycket rättegångsbalken skall en handling anses ha inkommit till rätten den dag då handlingen anlänt till rätten eller kommit en behörig tjänsteman tillhanda. I förevarande fall har hovrätten att utgå från att försändelsen rent faktiskt kommit att hamna i tingsrättens lokaler under sista dagen för överklagandet. För att en försändelse skall anses ha inkommit i den mening som avses i lagrummet måste emellertid krävas att adressaten är så tydligt angiven att försändelsen kan uppfattas vara ställd till rätten (jfr minoritetsmeningen i rättsfallet RH 1991:3). Detta krav är inte uppfyllt beträffande R.W:s försändelse och tingsrätten har då följdriktigt överlämnat denna till åklagarmyndigheten. Försändelsen kan sålunda inte anses ha kommit in till tingsrätten den 28 december 1995, då tiden för överklagande utgick.