RH 1996:55
Bilförare, som underlåtit att iaktta väjningsplikt vid utfart in på huvudled, har dömts för vårdslöshet i trafik.
Åklagaren yrkade ansvar å I.A. för vårdslöshet i trafik med följande gärningsbeskrivning:
I.A. förde den 11 december 1994 personbil från Stampvägen in på E18 vid Alster i Karlstads kommun. I.A. underlät därvid, sannolikt på grund av bristande uppmärksamhet, att iaktta den väjningsplikt som han på grund av att E18 är huvudled hade mot den personbil som R.D. förde på E18. Till följd härav kolliderade fordonen, varvid person- och sakskador uppkom. - Genom att sålunda åsidosätta väjningsplikten mot fordon på huvudväg - med en högsta tillåtna hastighet av 90 km/tim och stopplikt för trafikanter från Stampvägen - brast I.A. i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingades av omständigheterna.
I.A. vitsordade de faktiska omständigheterna i gärningsbeskrivningen men bestred ansvar för vårdslöshet i trafik.
På åklagarens begäran hördes R.D. som målsägande och J.L. som vittne.
R.D. berättade: Han och hans fru var på väg från Karlstad till Skattkärr i bil. När de kom till korsningen vid Alster såg han att det stod en bil vid korsningen. Denna bil var sedan plötsligt alldeles framför hans på vägen. Det fanns inga möjligheter för honom att undvika en kollision. Han väjde vänster och bromsade så mycket det gick. Vid kollisionen blev hans bil totalförstörd. Vägbanan var våt men trafikförhållandena i övrigt var inte särskilt svåra. Trafikintensiteten var dock hög. Vid kollisionen körde han sist i en kö med tre till fyra bilar. Bilarna färdades i en hastighet av 80 km/tim. Högsta tillåtna hastighet är 90 km/tim. Hans fru som var med i bilen blev sjukskriven i en vecka på grund av olyckan. Han själv kände smärtor i bröstet.
I.A. uppgav: Den aktuella dagen var siktförhållandena goda och man har fin sikt åt bägge hållen i vägkorsningen vid Alster. Före det att han svängde vänster i korsningen lät han några bilar passera från vänster. Han såg att det kom en bil från Kristinehamnshållet men den var tre till fyra hundra meter bort så han körde ut i korsningen. Då blev han påkörd av en bil från Karlstadshållet. Han vet inte varför han inte såg bilen. Det kan möjligen ha berott på att han tittat för högt upp i backen eller att han skymdes av bilens ena takstolpe. Han hann köra en 6-7 meter innan kollisionen. Han och hans hustru fick revbensskador av olyckan. Han har kört bil sedan 1962 utan att ha råkat ut för något liknande. Han tar aldrig några onödiga risker i trafiken utan kör lugnt och försiktigt.
J.L. berättade: Han var på väg till Karlstad när han vid Alsterkorsningen fick se en bil som körde ut på E18 framför en mindre bil. Föraren av denna bil hade inga möjligheter att undvika en kollision. Bilen som kom från Karlstad var först i en grupp på två till tre bilar. Dessa bilar höll ordentligt avstånd till varandra. Han vet inte om bilen som körde ut på E18 stod still vid stopptecknet eller om den sakta rörde sig framåt. Trafikintensiteten var låg och inga besvärliga väderförhållanden rådde.
Karlstads tingsrätt (1995-06-09, rådmannen Christer Ström samt nämndemännen Birgit Bergman Blank, Birger Frykholm och Lennart Almgren) dömde I.A. för förseelse mot 37 § och 164 § första stycket 3 vägtrafikkungörelsen.
I domskälen anförde tingsrätten: Genom den redovisade utredningen finner tingsrätten visat att I.A. gjort sig skyldig till vad åklagaren rent faktiskt lagt honom till last. Tingsrätten finner dock att inget framkommit i målet som ger anledning till misstanke om att I.A:s underlåtenhet att iaktta väjningsplikten berott på att han gjort sig skyldig till något medvetet risktagande. Allt tyder istället på att det berott på en tillfällig ouppmärksamhet från I.A:s sida att han inte observerade R.D:s bil. I.A. skall vid sådant förhållande inte fällas till ansvar för vårdslöshet i trafik utan dömas för förseelse mot i domslutet angivna paragrafer i vägtrafikkungörelsen.
Åklagaren överklagade domen med yrkande att I.A. skulle dömas för vårdslöshet i trafik.
Hovrätten avgjorde målet på handlingarna.
Hovrätten för Västra Sverige (1996-05-24, hovrättslagmannen Anders Thunved, hovrättsrådet Anne-Marie Krantz Westerberg, referent, och hovrättsassessorn Christina Fleur) dömde, med ändring av tingsrättens dom, I.A. för vårdslöshet i trafik.
I domskälen anförde hovrätten:
Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1995 ändrades straffbestämmelsen om vårdslöshet i trafik i 1 § trafikbrottslagen på sådant sätt att det för straffansvar numera krävs att vägtrafikanten i väsentlig mån brister i den omsorg och varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständigheterna. I lagmotiven uttalade därvid departementschefen bl.a. att ansvar för vårdslöshet i trafik skall förbehållas sådana trafikbeteenden som är att bedöma som vårdslösa i egentlig mening, dvs. fall där trafikanten gjort sig skyldig till ett medvetet risktagande eller till sådant beteende som typiskt sett är att bedöma som trafikfarligt (prop. 1994/95:23 s. 122).
Av utredningen i målet framgår att I.A. orsakat en fordonskollision genom att åsidosätta sin väjningsplikt i förhållande till fordon på en livligt trafikerad huvudled där högsta tillåtna hastighet uppgår till 90 km/tim. I.A. har därigenom framfört sitt fordon på ett så trafikfarligt sätt att han får anses ha i väsentlig mån brustit i den omsorg och aktsamhet som åvilat honom som förare. Han skall därför, trots att något medvetet risktagande inte kan läggas honom till last, dömas till ansvar för vårdslöshet i trafik.