RH 1996:62
Att meddela utslag i mål om betalningsföreläggande utan att fästa avseende vid ett bestridande som har gjorts av ombud, som inte företedde fullmakt, har bedömts som grovt rättegångsfel.
GE Capital Bilfinans AB (aktiebolaget) ansökte om betalningsföreläggande mot bl.a. Vasaparken Grill HB (handelsbolaget). Kronofogdemyndigheten förelade handelsbolaget att yttra sig över ansökan. Innan bevis om att bolaget var delgivet föreläggandet hade kommit in, ingav H.B., som uppgivet ombud för handelsbolaget, till kronofogdemyndigheten ett bestridande av ansökan. Sedan behörig ställföreträdare för handelsbolaget därefter hade delgivits föreläggandet, meddelade Kronofogdemyndigheten i Stockholms län (1995-07-19, V.B.) utslag mot handelsbolaget. Utslaget vann laga kraft.
Handelsbolaget anförde klagan över domvilla och yrkade att utslaget skulle undanröjas. Till grund för sitt yrkande anförde handelsbolaget att utslag hade meddelats trots att bestridande av ansökan hade skett i rätt tid samt att det hade ålegat kronofogdemyndigheten att ta kontakt med handelsbolaget eller dess ombud om brister förelåg beträffande behörighetshandlingarna.
Aktiebolaget bestred handelsbolagets yrkande.
I yttrande anförde kronofogdemyndigheten att bestridandet hade gjorts av ett inte befullmäktigat ombud innan delgivning hade skett och att bestridandet i enlighet med gällande rutiner hos myndigheten därför inte beaktats.
Riksskatteverket anförde i ett inhämtat yttrande: "Enligt RSV:s uppfattning är ett bestridande som inkommit efter det att ett föreläggande utsänts i målet att betrakta som en delgivning. Av skrivelsen framgår vidare att målnummer angivits varför det måste framstå som klart vilket ärende som svaranden bestrider. Om kronofogdemyndigheten ansett att det rådde oklarhet huruvida ombudet saknade behörighet att företräda bolaget, borde man enligt Riksskatteverkets uppfattning förelagt vederbörande att inkomma med fullmakt."
Svea hovrätt (1996-06-19, hovrättslagmannen Arvid Sanmark, hovrättsrådet Richard Ljungqvist samt tf. hovrättsassessorn Patrik Alm, referent) undanröjde utslaget och visade målet åter till kronofogdemyndigheten för ny handläggning. I motiveringen uttalade hovrätten följande.
Om svaranden i ett mål om betalningsföreläggande skriftligen bestrider en ansökan i rätt tid skall utslag inte meddelas (se 33-37 §§ lagen [1990:746] om betalningsföreläggande och handräckning).
Av 20 § i samma lag framgår att om en ansökan om betalningsföreläggande är så bristfällig att den inte kan läggas till grund för handläggning av målet, skall kronofogdemyndigheten förelägga sökanden att avhjälpa bristen. Enligt hovrättens mening måste motsvarande skyldighet åligga kronofogdemyndigheten om ett bestridande av en sådan ansökan har brister av likartat slag.
Hovrätten finner således att kronofogdemyndigheten har förfarit felaktigt när myndigheten inte fäste något avseende vid det bestridande av ansökan som gavs in av H.B.. Om myndigheten ansåg att bestridandet var bristfälligt i något avseende, hade det ålegat myndigheten att försöka avhjälpa bristen. Om myndigheten å andra sidan inte ansåg att så var fallet skulle myndigheten ha tillställt sökanden bestridandet. Någon möjlighet att i detta läge meddela utslag finns däremot inte. Genom att göra det har myndigheten gjort sig skyldig till ett grovt rättegångsfel, som har inverkat på målets utgång. Det föreligger följaktligen förutsättningar för att undanröja utslaget på grund av domvilla.