RH 1996:64
Omkörning, vid vilken bilföraren kommit över i den mötande trafikens körfält med sammanstötning med mötande personbil som följd, har bedömts som vårdslöshet i trafik även enligt den lydelse 1 § 1 st trafikbrottslagen har från den 1 januari 1995.
Åklagaren yrkade ansvar å L.D., född 1930, för bl.a. vårdslöshet i trafik enligt följande gärningsbeskrivning: Den 4 december 1992 vid 06.15-tiden förde L.D. personbilen NJX 100, Mercedes Benz 250, i östlig riktning på väg E 14 inom Ånge kommun. Därvid brast L.D. i nödig omsorg och varsamhet genom att företa omkörning av en framförvarande långtradare med följd att han kom över i den mötande trafikens körfält där han sammanstötte med mötande personbilen MOB 594, Mazda Combi 323, förd av A.L.. Vid sammanstötningen erhöll båda fordonen plåt- och lackskador. L.D. företog omkörningen oaktat skymd sikt på grund av kurva och vägkrök (jmf. omkörningsförbudet i 50 § 1 st 3 p Vägtrafikkungörelsen). Mörker i förening med dis och dimma försämrade sikten ytterligare.
L.D. förnekade gärningen och uppgav följande: Han var på väg till Midlanda och hade åkt från Östersund. Som passagerare i bilen färdades ytterligare tre personer och bakom dem åkte en bil tillhörande samma sällskap. Då de närmade sig Ljungaverk hann de upp en timmerbil. Denna blinkade för att ge tecken om att det var fritt framåt för omkörning och körde samtidigt åt sidan ut i vägrenen. Han körde om timmerbilen på ett avstånd av en halv meter. Han slog även på helljusen under omkörningen. Han är säker på att han inte överskred mittlinjen någon gång under omkörningen. Ca 50 meter före kollisionen förstod han att det skulle gå på "tok". Backspegeln slogs av men det kändes inte speciellt mycket inne i bilen.
På åklagarens begäran hölls målsägandeförhör med A.L. som uppgav bl.a.: Han var på väg längs E 14 till arbetet. Det var slaskigt men ingen snömodd och det förekom saltrök varför han tvingades ha vindrutetorkarna på. Vägmarkeringarna syntes dock tydligt. Han körde i ca 110 km/tim. Strax väster om Ljungaverksavfarten mötte han en lastbil. Utanför denna såg han ett tredje ljus och uppfattade situationen på så sätt att det var en personbil som tänkte köra om eller som kört om lastbilen. Han låg nära den yttre vägmarkeringen på höger sida. När han skulle passera lastbilen uppmärksammande han hur det blänkte till och anade att det inte stod rätt till. Han vek då av ytterligare till höger varpå det skramlade till i bilen. Hans vänstersida på bilen hade blivit upprepad av den mötande bilen.
Vittnesförhör ägde rum med B.B., J.I. och P-G.N..
Sundsvalls tingsrätt (1993-06-09, rådmannen Ola Pettersson samt nämndemännen Barbro Bergius, Tord Backlund och Anna-Lena Johansson) dömde L.D. - förutom för obehörigt avvikande från trafikolycksplats - för vårdslöshet i trafik till 70 dagsböter.
Tingsrätten anförde i domskälen i fråga om åtalet för vårdslöshet i trafik följande: I målet är utrett att de inblandade fordonen under mötet sammanstött med varandra på sådant sätt att respektive bils vänstersida skadats. Denna kollision har varit av sådan art att den omöjligen kunnat gå parterna obemärkt förbi. A.L. har uppgett att han före och under kollisionen framfört sitt fordon inom sitt körfält och inte överskridit mittlinjen. Det har inte funnits någon anledning för A.L. att överskrida mittlinjen. L.D. har däremot vid kollisionen företagit en omkörning. B.B. har uppgivit att L.D. då denne påbörjade omkörningen hållit uppseendeväckande långt ut till vänster. J.I. och P-G.N. måste med anledning av sina placeringar i L.D:s bil samt det snabba händelseförloppet haft svårt att i detalj uppfatta vad som inträffat. Deras utsagor har även i viss mån varit lite svävande. På grund av det anförda finner tingsrätten genom A.L:s och B.B:s uppgifter utrett att L.D. vid omkörningen kommit över i den mötande trafikens körfält. Hans oaktsamhet i detta avseende har orsakat trafikolyckan. Åtalet för vårdslöshet i trafik är därför styrkt.
L.D. överklagade domen och yrkade - förutom annat - att hovrätten skulle ogilla åtalet för vårdslöshet i trafik eller, i andra hand, nedsätta bötesstraffet.
Åklagaren, som beträffande åtalet för vårdslöshet i trafik tillade att L.D. i väsentlig mån brustit i erforderlig omsorg och varsamhet, bestred ändring.
I hovrätten hölls förnyade förhör med L.D. och A.L. liksom med B.B., J.I. och P-G.N.. Vidare hölls på L.D:s begäran vittnesförhör med bl.a. P-E.H., som uppgav bl.a. följande: Han tillhörde sällskapet i de två bilarna som skulle till Midlanda och han satt fram på passagerarsätet i den bil som körde ca 75 meter bakom L.D:s bil. Han hade uppsikt på vägen och såg att L.D. kom ikapp en timmerbil. L.D. körde om då timmerbilen gick ut i högra vägrenen och höll sig till höger om mittlinjen på ett avstånd till linjen om uppskattningsvis 2-3 dm. När de båda ekipagen närmade sig ett motlut mot en svag vänsterkurva fick han se en mötande bil komma i hög fart, i vart fall 100 km/tim, över kurvans backkrön. Han hade fri sikt fram till kurvan och såg att bilen drogs inåt vägens mitt och att den körde över mittlinjen 2-3 dm. Han befarade att någonting skulle inträffa, och strax därpå slog bilarna i varandras sidospeglar i en lätt sammanstötning.
Hovrätten för Nedre Norrland (1996-02-29, hovrättsrådet Lise-Lotte Bäckström samt nämndemännen Yngve Nilsson och Björn Westin) fann i likhet med tingsrätten att L.D. gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik och anförde till stöd härför följande i domskälen: Hovrätten finner, på de av tingsrätten anförda skälen, utrett att L.D. vid omkörningen kommit över i den mötande trafikens körfält och att hans oaktsamhet i detta avseende har orsakat trafikolyckan. Vad vittnet P-E.H. berättat om sina iakttagelser föranleder inte hovrätten till annan bedömning på grund av att han från sin plats i den bil, som körde ca 75 meter efter L.D:s bil, med hänsyn till rådande mörker och väglag inte kan ha haft så god sikt att han kunnat göra en säker iakttagelse huruvida L.D. färdats på rätt sida om mittlinjen. L.D. har således - även enligt den lydelse 1 § 1 st trafikbrottslagen har från den 1 januari 1995 - gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.
Hovrättsrådet Christer Berg och referenten, tf. hovrättsassessorn Camilla Amner, var skiljaktiga beträffande bedömningen av åtalet för vårdslöshet i trafik och anförde i den delen: L.D. och A.L. har båda för egen del hävdat att de vid angivet tillfälle inte överskred vägens mittlinje. Vad gäller de vittnen som hörts i målet kan B.B:s vittnesberättelse sägas med särskild styrka tala för att L.D. under omkörningen varit över i den mötande trafikens körfält. Häremot står de uppgifter som J.I. och P-G.N. lämnat. Vid bedömningen av deras vittnesmål måste emellertid anses att de - med hänsyn till sina placeringar i L.D:s bil - haft svårt att bilda sig någon säkrare uppfattning om händelseförloppet, som enligt vad utredningen ger vid handen varit mycket snabbt övergående. Vittnet P-E.H., som hörts först i hovrätten, har för sin del iakttagit händelseförloppet från en bil bakom de två i olyckan inblandade bilarna med, enligt egen uppgift, god sikt framåt. Med hänsyn till vad som framkommit genom hans vittnesmål får det anses oklart om L.D. färdats på fel sida om mittlinjen. Med beaktande härav och vad som i övrigt förekommit finner vi att det genom utredningen inte kan anses styrkt att L.D. företagit omkörningen på sådant sätt att han kommit över i den mötande trafikens körfält. Vid denna bedömning skall åtalet för vårdslöshet i trafik lämnas utan bifall.