RH 1996:98
En ansökan av en kvinna (uppgiven sambo) att få bo kvar i en bostad till dess bodelning har förrättats har avvisats, när bodelningen var föranledd av att den andre sambon avlidit. - Den avlidnes dödsbo har i hovrätten utan yrkande befriats från skyldigheten att ersätta kostnaden för kvinnans rättshjälp vid tingsrätten.
Sedan S.R. avlidit i maj 1994 ansökte E.S. vid Nacka tingsrätt enligt 21 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem att tingsrätten skulle bestämma att hon skulle ha rätt att bo kvar i en bostad med viss adress i Värmdö kommun till dess bodelning förrättats mellan henne och dödsboet efter S.R..
Dödsboet efter S.R. bestred ansökan under påstående att något samboförhållande inte förelegat mellan S.R. och E.S..
Tingsrätten höll förhandling i ärendet varvid E.S. och ett antal andra personer hördes.
Nacka tingsrätt (1994-09-07, rådmannen Bo Kvillner samt nämndemännen Lars Fahlman, Ingrid Swenninger och Addi Huledal) förklarade att E.S. hade rätt att bo kvar i bostaden till dess bodelning hade förrättats mellan henne och dödsboet.
Tingsrätten förpliktade också dödsboet att ersätta E.S:s rättshjälpskostnader.
Dödsboet överklagade beslutet till Svea hovrätt och yrkade att E.S:s ansökan skulle lämnas utan bifall eftersom något samboförhållande inte förelegat mellan henne och S.R..
E.S. bestred ändring.
Svea hovrätt (1995-03-29, hovrättslagmannen Rolf Holmquist, referent, hovrättsrådet Olof Bremberg och t.f. hovrättsassessorn Åsa Bokström) undanröjde tingsrättens beslut i de delar E.S. förklarats ha rätt att bo kvar i bostaden och dödsboet förpliktats att ersätta E.S:s rättshjälpskostnad samt avvisade hennes ansökan.
Som skäl anförde hovrätten:
Bestämmelsen i 21 § lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem om rätt för en sambo att bo kvar i bostaden till dess att bodelning har förrättats är inte tillämplig, om bodelningen är föranledd av att en av samborna avlidit.
Tingsrätten hade därför inte bort ta upp E.S:s ansökan till prövning.
Dödsboet har inte överklagat tingsrättens beslut om förpliktande att ersätta E.S:s rättshjälpskostnader. Hovrätten har dock att utan yrkande pröva om beslutet skall bestå i denna del (se NJA 1991 s. 777).
Vid den ovan angivna utgången i huvudsaken finner hovrätten att dödsboet skall befrias från skyldigheten att ersätta rättshjälpskostnaden.