RH 1997:115
Under moders förmyndarförvaltning har av underårigas medel periodvis förbrukats förhållandevis stora belopp för kläder, rekreation m.m. Ej skäl för föreskrifter enligt 13 kap. 19 § föräldrabalken.
L.O. är moder till M.O. och X.X., födda 1980 respektive 1983. Förmynderskapet för barnen skrevs in år 1988 med anledning av arvsavstående som barnens fader gjort. I december 1990 avled barnens fader, L.O:s make. M.O. och X.X. erhöll drygt 59 000 kr var genom förmånstagarförordnande till livförsäkring och L.O. avstod för sin del arv om 50 000 kr till vartdera barnet. I november 1991 ärvde barnen ytterligare egendom genom sin farfader. Vid 1994 års slut uppgick vartdera barns tillgångar till drygt 188 000 kr.
Överförmyndarnämnden i Malmö (1995-06-14) beslutade att L.O:s förmyndarförvaltning skulle stå under överförmyndarkontroll med motiveringen att det gjorts upprepade uttag på barnens konton. Särskilt påpekades att "samtliga konton" skulle fortsätta vara "överförmyndarspärrade".
L.O. överklagade överförmyndarnämndens beslut och yrkade att det skulle upphävas.
Överförmyndarnämnden bestred yrkandet.
Malmö tingsrätt (1995-08-18, rådmannen Jörn Jacobsson samt nämndemännen Birgitta Lybegård, Gert Rosén och Sonja Jernström) lämnade överklagandet utan bifall och anförde i skälen:
Av utredningen i målet har inte framkommit annat än att de underårigas medel har använts till deras nytta, såsom klädinköp och rekreationsresor. Det är dock av vikt att medelsanvändningen står i rimlig proportion till de omyndigas behov och ålder. Överförmyndarnämnden har vid ett flertal tillfällen avslagit anhållan om uttag utöver beviljade belopp. Med hänsyn härtill och till vad som i övrigt förekommit, finner tingsrätten att det föreligger särskild anledning att begränsa förmyndarens möjlighet att ta ut pengar som satts in på bank.
L.O. fullföljde talan och yrkade att hovrätten med ändring av tingsrättens beslut skulle upphäva överförmyndarnämndens beslut.
Överförmyndarnämnden bestred ändring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (1997-04-04, hovrättslagmannen Lars- Göran Engström, hovrättsrådet Sten Pålsson, referent, och hovrättsassessorn Bo-Göran Ohlsson) upphävde, med ändring av tingsrättens beslut, överförmyndarnämndens beslut och uttalade i domskälen följande:
I målet är fråga om tillämpning av de nya regler om föräldrars förmyndarförvaltning och om överförmyndares kontroll som införts genom lagen 1994:1433 om ändring i föräldrabalken och trätt i kraft den 1 juli 1995. Till grund för lagstiftningen ligger regeringens proposition 1993/94:251, till vilken hänvisas nedan.
Förmyndare skall förvalta omyndigas tillgångar och företräda dem i angelägenheter som rör dessa. I detta ligger bl.a., såsom framgår av 12 kap. 4 § föräldrabalken, att förmyndare för underårig skall se till att den underåriges medel i skälig omfattning används för hans eller hennes uppehälle, utbildning och nytta i övrigt. De medel som inte används för sådana ändamål skall enligt samma lagrum placeras så att tillräcklig trygghet finns för deras bestånd och så att de ger skälig avkastning. Det står sålunda klart att det går bra att använda mer än endast avkastningen av befintligt kapital och andra periodiska intäkter, om detta behövs för att täcka den underåriges behov. Vid bedömningen av vad som ryms inom en tillåten medelsanvänding måste den underåriges ålder, föräldrarnas villkor och andra individuella förhållanden vägas in (jfr prop. s. 212 f.).
Närmare bestämmelser om föräldrars förmyndarförvaltning finns i 13 kap.föräldrabalken. Enligt tidigare gällande regler var sådan förvaltning underkastad en omfattande samhällskontroll. Om placering av tillgångar fanns ingående bestämmelser. Penningmedel skulle som huvudregel sättas in på räntebärande konto hos bank och, frånsett årlig avkastning, inte få disponeras annat än med samtycke av överförmyndare. Det tidigare systemet har ansetts vara tungrott och svåröverskådligt och stå i mindre god överensstämmelse med vad som enligt allmän rättsuppfattning hör till den privata sfären och med vad samhällets resurser bör inriktas på när det gäller övervakning och kontroll av privata förhållanden. En utgångspunkt för reformen har i stället varit att det i allmänhet råder en naturlig intressegemenskap mellan föräldrar och barn och att man i allmänhet kan utgå från att föräldrar handlar med sina barns bästa för ögonen (jfr. prop. s. 99-101, 104 ff.). Kontrollen från det allmännas sida har mot denna bakgrund som huvudregel inskränkts till att avse föräldraförvaltningar av större omfattning, dvs. sådana där barnets tillgångar har ett värde som överstiger åtta gånger basbeloppet (jfr. 13 kap. 2 § föräldrabalken).
I särskilda fall kan skärpande föreskrifter meddelas. Med stöd av 19 kap. 13 § föräldrabalken kan sålunda överförmyndaren bl.a. bestämma att de regler i 3-7 §§ om kontroll av förvaltningen av viss egendom, vilka annars är tillämpliga endast när tillgångarna når upp till basbeloppsgränsen, skall tillämpas på förvaltningen eller begränsa möjligheterna att ta ut pengar som har satts in på bank utöver vad som annars skulle ha gällt. Förutsättningen för sådant beslut är enligt lagtexten att det av någon särskild anledning behövs för att trygga förvaltningen. Av förarbetena står klart att syftet med befogenheten att meddela sådana skärpande föreskrifter i första hand är att förebygga missbruk från föräldrarnas sida (jfr. särsk. prop. s. 109 och s. 133). Såsom exempel på situationer där det kan vara aktuellt att föreskriva om tillämpning av de särskilda kontrollreglerna nämns i författningskommentaren (prop. s. 251) att den omyndiges medel används på ett otillåtet sätt, exempelvis till föräldrarnas egen konsumtion eller att medlen placeras riskfyllt eller oekonomiskt. Vidare sägs i fråga om befogenheten att begränsa möjligheten till uttag av bankmedel att denna närmast är avsedd för fall då medelsanvändningen inte står i överensstämmelse med 12 kap 4 § föräldrabalken. I belysning ej minst av dessa och andra uttalanden i författningskommentaren till 13 kap. 19 § föräldrabalken ter sig det av överförmyndarnämnden i Malmö fattade beslutet påfallande vidsträckt och ingripande.
Av handlingarna i överförmyndarnämndens akt framgår - såvitt kan utläsas - att från M.O:s och X.X:s bankkonton årligen, under tiden 1992-1995, förutom ränta tagits ut belopp som varierat mellan några tusen och drygt 18 000 kr, i genomsnitt ca 11 000 kr per år. Utgifterna, särskilt för kläder, kan visst tyckas ha varit stora periodvis. Medlen har emellertid tagits ut med överförmyndarnämndens tillstånd och är omsorgsfullt redovisade.
Motiven till den senast genomförda reformen av bestämmelserna om föräldrars förmyndarförvaltning m.m. visar att lagstiftaren har åsyftat en avreglering med vidgad bestämmanderätt för föräldrar i allmänhet. Därmed följer ofrånkomligen att det uppstår individuella variationer i fråga om konsumtionsmönster och andra prioriteringar.
Värdet av M.O:s respektive X.X:s tillgångar understiger med marginal åtta gånger gällande basbelopp. Det har enligt hovrättens mening inte i ärendet framkommit något som tyder på annat än att den hittillsvarande användningen av de underårigas medel stått i överensstämmelse med grundläggande bestämmelser därom, dvs. kommit barnen till nytta. Inte heller i övrigt har det framkommit något som tyder på att det finns särskild anledning att trygga förvaltningen. Det finns därför inte grund för beslut av kontroll av förvaltningen enligt 13 kap 19 § föräldrabalken. Överförmyndarnämndens beslut skall följaktligen upphävas.