RH 1997:134

Gärningar: 1. H.S., född den 3 februari 1979, har den 9 november 1996 utanför Stadshotellet i Västervik misshandlat B.S. genom att tilldela denne ett flertal slag med en krycka i huvudet och på kroppen, vilket orsakat smärta, svullnader och blånader i nacken och ryggen samt sårskada på vänster arm. (M.S.) har vid samma tillfälle misshandlat B.S. genom att tilldela denne ett flertal knytnävsslag samt knäa honom i ansiktet, vilket orsakat smärta samt svullnader och blånader i ansiktet. H.S. och( M.S.) har gemensamt och i samråd tillfogat B.S. samtliga de angivna skadorna. (Misshandel)

2. H.S. har den 3 november 1996 utanför Stadshotellet i Västervik misshandlat A.M. genom att tilldela denne två slag med en krycka i huvudet, vilket orsakat smärta samt sårskada i ansiktet. (Misshandel)

Personliga förhållanden: H.S. är 17 år. Socialnämnden i Västerviks kommun har i yttrande anfört följande. H.S. mottogs tillsammans med mor och far av Västerviks flyktingmottagning hösten 1993. Han går nu andra året i gymnasiets fordonsprogram och trivs i skolan. Genom samtal med klassföreståndaren har framkommit att H.S. är okoncentrerad och flyktig i skolan. Han stör även andra klasser under lektionstid och uppfattas av den egna klassen som ett orosmoment. H.S. avvek från skolan i samband med bråket på Stadshotellet den 9 november 1996 men är nu tillbaka i skolan. Då socialnämnden anser att planerade åtgärder inom ramen för socialtjänstlagen är tillräckliga föreslås åklagaren meddela beslut om åtalsunderlåtelse.

Påföljd vid tingsrätten: skyddstillsyn jämte 80 dagsböter.

Yrkande i hovrätten: åklagaren yrkade fängelse.

Påföljd i hovrätten: skyddstillsyn jämte 80 dagsböter.

Skäl: (Tingsrätten: De misshandelsbrott som H.S. (och M.S.) befunnits skyldiga till är av mycket allvarlig beskaffenhet.De har oprovocerat angripit målsägandena utan förvarning på ett grymt och hämningslöst sätt. (M.S.) har genom att ett flertal gånger slå B.S. med knuten hand och knäsparka honom i ansiktet flera gånger visat en upppenbar likgiltighet för de skador han kunnat tillfoga målsäganden. Det framstår endast som en tillfällighet att B.S. inte fick värre skador i ansiktet än de han faktiskt tillfogades. Enligt tingsrättens mening är det vid straffmätningen en försvårande omständighet att (M.S.) tidigare varit boxare och alltjämt är verksam som boxningstränare. Det är vidare en försvårande omständighet att H.S. vid misshandeln har använt ett tillhygge som kunnat ge upphov till allvarliga och bestående skador på målsäganden. Tillvägagångssättet ger närmast intryck av att de tilltalades avsikt har varit att tillfoga målsägandena så mycket smärta och skador som möjligt. Bortsett från H.S:s ålder talar starka skäl för att han bör ådömas ett fängelsestraff. För brott som någon begått innan han fyllt arton år får rätten döma till fängelse endast om det finns synnerliga skäl. I rättspraxis har nivån för vad som skall anses vara synnerliga skäl satts högt. Den brottslighet som ligger H.S. till last når inte upp till den i rättspraxis uppställda nivån. Han synes vara i behov av vård inom socialtjänsten. Socialnämnden har i yttrande angett att insatser med stöd av socialtjänstlagen planerats beträffande H.S.. Det har dock inte framkommit vilken form av åtgärder som avses. Han är utan tvekan i stort behov av stöd och kontroll för att inte återfalla i brottslighet. Det har i målet inte framkommit om det kommer att vidtagas lämpliga insatser inom ramen för socialtjänsten. Med anledning härav och då det är uppenbart att H.S. har ett övervakarbehov skall han dömas till skyddstillsyn. Denna skall dock kombineras med ett kännbart bötesstraff. Vid straffmätningen har tingsrätten beaktat H.S:s ungdom.) Hovrätten fastställer tingsrättens dom.