RH 1997:138

Påföljd för unga lagöverträdare (under 18 år). - Referat nr 11 av totalt 33 hovrättsdomar som meddelats under år 1997 (referat RH 1997:128-160). Domarna har antingen vunnit laga kraft eller också har prövningstillstånd inte meddelats. I referaten har angivits de brott för vilka hovrätten dömt till ansvar i målet, den av hovrätten bestämda påföljden och de skäl som anförts. Skiljaktiga meningar har inte redovisats.

Gärning: K.H., född den 6 mars 1980, jämte (H.K.) och (L.L.) har gemensamt och i samråd natten mellan den 22 och 23 augusti 1996 i Stadsparken i Trelleborg medelst våld från A.D. olovligen tagit och tillägnat sig dennes plånbok innehållande bl.a. cirka 4.000 kr i kontanter. Misshandeln har huvudsakligen skett sedan A.D. fällts till marken. K.H., som stått gömd i ett intilliggande buskage, har hållit vakt samt fortlöpande instruerat (H.K.) och (L.L.) hur de skulle förfara mot A.D. för att lyckas tillgripa dennes plånbok. Misshandeln har förorsakat A.D. smärta, huvudvärk och sårskador samt ett flertal missfärgningar, svullnader och hudavskrapningar. (Rån)

Personliga förhållanden: K.H:s föräldrar är skilda sedan flera år. Modern bor i Trelleborg och fadern sedan två-tre år på Öland. Under sommaren 1996 etablerades en kontakt med fadern och dennes sambo. Höstterminen 1996 började K.H. på gymnasiet och i början gick allt bra men frånvaron ökade successivt ju längre terminen gick. Han deltog i ett projekt kallat “Steget före” inom socialtjänsten, avsett för unga pojkar som har kriminellt beteende och svårigheter i skolan. Sedan den 4 december 1996 bor K.H. hos sin far och dennes sambo på Öland. Där hjälper han sin far, som är fiskare. K.H. är numera också åtalad för stöld eller försök till stöld i 15 fall under månaderna augusti-november 1996.

Påföljd vid tingsrätten: fängelse sex månader.

Yrkande i hovrätten: K.H. yrkade överlämnande till vård inom socialtjänsten

Påföljd i hovrätten: skyddstillsyn.

Skäl: Gärningen är rå och hänsynslös och kännetecknas därtill av ett ej ringa mått av förslagenhet. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att straffvärdet motsvaras av ett tvåårigt fängelsestraff. Redan vid ett straffvärde över året anses råda en presumtion för val av fängelse som påföljd. Det anförda talar med styrka för fängelse. Om K.H. varit vuxen, hade en lindrigare påföljd inte kommit i fråga. För honom gäller att överlämnande till vård inom socialtjänsten med hänsyn till brottets straffvärde inte är en tillräckligt ingripande påföljd. - Vad som framkommit om K.H:s personliga förhållanden talar emellertid för att skyddstillsyn är den lämpligaste påföljden för hans tillrättaförande. I fråga om honom står sålunda valet mellan ett för åldern anpassat fängelsestraff och skyddstillsyn. - K.H. var vid brottets begående 16 år och är nu 17. För att döma honom till fängelse krävs därför enligt 30 kap. 5 § 1 st brottsbalken synnerliga skäl. I fråga om honom finner hovrätten med beaktande av hans ringa ålder, av att han inte förut dömts för brott och av det förhållandet att numera en påtaglig förbättring synes ha inträtt i hans personliga och sociala situation att påföljden kan stanna vid skyddstillsyn. Hovrätten förutsätter därvid att den inledda rehabiliteringsprocessen kan fortgå på samma sätt som tidigare.