RH 1997:14
Straffmätning i mål om grovt rattfylleri.
Allmän åklagare yrkade vid tingsrätten ansvar å J.B. för grovt rattfylleri. Enligt gärningsbeskrivningen uppgick alkoholhalten i J.B:s blod under eller efter den färd åtalet avsåg till minst 2,18 promille.
Göteborgs tingsrätt (1996-04-18, hovrättsassessorn Sabine Last samt nämndemännen Jan Beausang, Sonja Rasmusson och Mary Wogelberg) dömde J.B. för grovt rattfylleri till fängelse två månader.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten:
J.B. förekommer under två avsnitt i kriminalregistret. Han dömdes senast 1989-10-25 av Mölndals tingsrätt för olaga hot till skyddstillsyn.
Den nu ifrågavarande brottslighetens art medför regelmässigt fängelse. Enligt personutredningen i målet har J.B. först uppgett att hans alkoholkonsumtion accelererat under senare år och att han medger nödvändigheten av att ändra sitt dryckesmönster, men att han avböjt eventuell kontraktsvård och vård på "VALET" och sedermera hävdat att han överdrivit och inte har några missbruksproblem. Vid förhandlingen har J.B. uppgett att han under helger, en till två gånger i månaden, går ut med kamrater och då, men endast då eller vid särskilda anledningar, dricker alkohol. Det har bara blivit så att alkoholintaget kommit att öka efter hand. Han anser att det väl kunde vara bra att få hjälp och att han väl skulle följa eventuella föreskrifter.
J.B. har varit förtegen om sina alkoholvanor. Den höga promillehalten tyder på att hans förhållande till alkohol är mer komplicerat än han vill göra gällande. Han har emellertid inte gett uttryck för någon verklig vilja till någon konkret förändring. Det finns inte anledning att anta att en skyddstillsyn kommer att ha någon effekt i detta avseende. Därtill krävs, för att vid ett brott som detta frångå fängelse, en mera ingripande påföljd än den som en "ren" skyddstillsyn innebär. Några särskilda skäl att i förevarande fall döma till annan påföljd föreligger därför inte. Påföljden skall således bestämmas till fängelse.
Rattfylleri är att bedöma som grovt och har ett högt straffvärde redan på grund av den höga promillehalten. Men även omständigheter som den tilltänkta körsträckans längd, körning på vägar och tid där det vanligtvis kan förväntas en hel del trafik - särskilt vid Tingstadstunneln - samt att J.B., trots att han varit medveten om sin nedsatta reaktionsförmåga, körde med farthållaren påkopplad, gör att rätten ser mycket allvarligt på gärningen. Fängelsestraffets längd bestäms därför till två månader.
J.B. överklagade domen och yrkade att påföljden skulle bestämmas till skyddstillsyn med föreskrift för honom att underkasta sig den läkarvård som frivårdsmyndigheten i samråd med läkare fann tillämplig, i andra hand att fängelsestraffet skulle sättas ned.
Åklagaren bestred ändring.
Hovrätten för Västra Sverige (1997-01-27, hovrättslagmannen Staffan Levén, rådmannen Mats Sjösten samt nämndemännen Jan R Andersson och William Thorsson) fastställde tingsrättens dom.
I domskälen anförde hovrätten: Som tingsrätten angett medför det nu ifrågavarande brottets art regelmässigt fängelse. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att det inte föreligger några särskilda skäl att för J.B:s del välja annan påföljd. Beträffande straffmätningen gör hovrätten följande bedömning.
Maximistraffet för grovt rattfylleri höjdes den 1 februari 1994 från ett till två års fängelse. I det lagstiftningsärendet uttalade departementschefen (prop. 1993/94:44 s. 28):
Vidgningen av straffskalan bör . . . kunna ge upphov till en ökad nyansering vid straffmätningen. Här - liksom i övrigt - är det av vikt att försvårande omständigheter återspeglas just i straffmätningen.
Som tingsrätten framhållit finns det ett antal omständigheter som ger anledning att se förhållandevis allvarligt på det brott som J.B. har gjort sig skyldig till. Hovrätten finner med anledning härav och mot bakgrund av nyss återgivna förarbetsuttalande inte skäl att frångå tingsrättens straffmätning. Tingsrättens dom skall därför fastställas.
Från domen var hovrättsassessorn Christina Broad, referent, skiljaktig vad avsåg fängelsestraffets längd och anförde: Gärningen är som tingsrätten funnit allvarlig och har ett högt straffvärde. Mot bakgrund av att J.B. inte tidigare dömts för trafiknykterhetsbrott är omständigheterna dock inte sådana att det föreligger tillräckliga skäl att vid straffmätningen frångå normalstraffet fängelse en månad.