RH 1997:143

Gärningar: 1. P.S., född den 17 maj 1979, och annan har den 22 oktober 1996 tillsammans och i samförstånd olovligen tagit och brukat personbilen KJX 012 som stod uppställd på Angereds torg och fört den på olika gator där och i Göteborg. De har därvid kört bilen till en bensinstation på Bergsjövägen i Göteborg vilken de försedda med en pistolliknannde attrapp, en kniv och tårgasspray samt maskerade med luvor med hål för ögonen, försökt att råna. Rånet misslyckades då dörren till butiken av en tillfällighet var låst. P.S. har vid tillfället medfört en kniv på allmän plats. (Tillgrepp av fortskaffningsmedel, försök till rån och brott mot knivlagen)

2. P.S. och (D.P.) har den 6 januari 1997 tillsammans och i samförstånd i rånavsikt maskerade och med varsin kniv i handen gått in i en livsmedelsbutik i Angered, Göteborgs kommun. Då butiksinnehavaren L.S. sökt sätta sig i säkerhet genom att försöka springa ut från butiken har P.S. berövat L.S. livet genom ett knivhugg i bröstet med en stickkanal som löpt genom bröstväggen vidare genom vänster lunga och in i hjärtats vänstra kammare. I direkt anslutning till nämnda knivhugg har P.S. utdelat ytterligare ett knivhugg mot L.S., som träffat och orsakat denne en cirka 4 centimeter djup sårskada i den vänstra överdelen av ryggen. L.S. har avlidit till följd av skadan i bröstet. Efter våldet mot L.S. har P.S. gjort ett misslyckat försök att öppna kassaapparaten. P.S. och (D.P.) har avbrutit sitt försök att stjäla pengar, varför rånbrottet inte fullbordats. Det har dock förelegat fara för brottets fullbordan. - P.S. har vid knivhuggen varit helt likgiltig för om L.S. skulle dö eller ej och således uppsåtligen dödat denne. (Mord)

3. P.S. har omkring den 1 januari 1997 i Göteborg olovligen brukat cannabisharts och amfetamin, som är narkotika. (Ringa narkotikabrott)

Personliga förhållanden: P.S. var vid gärningstillfällena 17 år. Han förekommer inte i kriminalregistret. Han dömdes den 25 september 1996 för misshandel, varvid han överlämnades till vård inom socialtjänsten. I yttrande från socialmyndigheten, Göteborgs stad Gunnared, anfördes följande. P.S. har haft en problematisk och otrygg uppväxt med stora inslag av våld. Han har under de sista åren haft insatser från socialtjänsten, främst genom placering på ett skolhem i omkring ett år. P.S. har i någon mån kunnat tillgodogöra sig stödet men har inte visat någon genomgripande förändring. P.S. bedöms ha allvarliga störningar i sin sociala utveckling men är inte motiverad till ytterligare vård inom socialtjänstens ram. I förhållande till det allvarliga brott han begått, hans bristande insikt och bristande motivation till förändring, bedöms det inte finnas förutsättning för adekvat vård inom socialtjänstens ram. - I utlåtande från rättspsykiatrisk undersökning beträffande P.S. anges som slutsats att P.S. ej har begått gärningarna under påverkan av en allvarlig psykisk störning, att han vid tiden för undersökningen ej lider av en allvarlig psykisk störning samt att det ej finns medicinska förutsättningar att överlämna honom till rättspsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken.

Påföljd vid tingsrätten: fängelse sju år.

Yrkanden i hovrätten: P.S. har yrkat straffnedsättning.

Påföljd i hovrätten: fängelse sju år.

Skäl: (Tingsrätten: Fråga är nu främst om mord och två fall av försök till rån mot butiker. Enbart straffvärdet för mordet är sådant, att påföljden för en vuxen skulle ha varit fängelse på livstid. Härtill kommer att fråga också är om upprepade rånbrott samt återfall i våldsbrott. P.S. var emellertid vid gärningstillfällena endast 17 år. För honom är således bestämmelserna i 30 kap. 5 § 1 st och 29 kap. 7 §brottsbalken tillämpliga. Härav följer att det krävs synnerliga skäl för att döma P.S. till fängelse och att hans ungdom skall särskilt beaktas vid straffmätningen. Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (SÖ 1990:20), vilken Sverige åtagit sig att följa, får den som är under 18 år berövas friheten endast som en sista utväg och för kortast lämpliga tid. - Med hänsyn till att minimipåföljden för mord är fängelse tio år föreligger sådana synnerliga skäl som avses i 30 kap. 5 § 1 st brottsbalken att döma P.S. till fängelse. Vad i målet framkommit om hans personliga förhållanden föranleder nu inte val av annan påföljd. Tingsrätten beaktar vid val av påföljd även att kriminalvårdens möjligheter att ge den vård och behandling som P.S. kan behöva har förbättrats genom inrättandet av Norrköpingsanstaltens särskilda avdelning för unga. Till följd av föreskriften i 29 kap. 7 § brottsbalken och den förut återgivna bestämmelsen i barnkonventionen samt det förhållandet att P.S. vid tiden för gärningen endast var drygt 17 år, bör fängelsepåföljden för den sammantagna brottsligheten stanna vid sju år.) Hovrätten finner inte anledning till annan bedömning i fråga om påföljd än den tingsrätten gjort.