RH 1997:17
Vite har undanröjts med hänsyn till att laga förfall ansetts föreligga för vittnes utevaro vid huvudförhandling på grund av att part underlåtit att betala förskott till vittnet. Vid bedömningen har beaktats att vittneskallelsen varit bristfällig i fråga om information angående förskottsbetalning.
I ett mål vid tingsrätten åberopade N.S. vittnesförhör med T.L., som kallades att vid vite om 2 000 kr inställa sig till huvudförhandling. I kallelsen angavs beträffande ersättning: "Ersättning för Er inställelse skall betalas av den som begärt att Ni skall höras. Vill Ni ha förskott skall Ni begära detta hos N.S., (adress)."
Cirka en vecka före huvudförhandlingen inkom till tingsrätten en kopia på ett brev undertecknat av T.L., ställt till N.S.. I brevet krävde T.L. - som en förutsättning för att inställa sig till huvudförhandlingen - att N.S. betalade förskott till honom med 400 kr till täckande av kostnader för resa och förlorad arbetstid på grund av vittnesmålet.
T.L. inställde sig inte vid huvudförhandlingen i tingsrätten.
Sollentuna tingsrätt (1996-12-10, rådmannen Bengt Fredelius samt nämndemännen Ingegärd Nilsson, Gösta Pålsson och Leo Liliengren) dömde T.L. att betala 2 000 kr i vite, eftersom det inte ansågs sannolikt att denne hade något lagligt hinder för sin frånvaro.
T.L. överklagade beslutet och anförde i huvudsak: Han har inte råd att ta ledigt från arbetet eller bestrida resekostnaderna för inställelsen och har anledning att ifrågasätta N.S. betalningsvilja. Vid telefonkontakt med tingsrätten angav han detta och hänvisades då till att begära förskott av N.S. eller att vända sig till kronofogdemyndigheten. Han skickade ett krav om förskott till N.S. men fick inga pengar. Han hade därför laga förfall för sin utevaro.
Svea hovrätt (1997-01-31, tf. hovrättslagmannen Göran Rosenberg, hovrättsrådet Lars Sundberg och tf. hovrättsassessorn Ulrika Stenbeck Gustavson, referent) undanröjde det utdömda vitet med följande motivering.
Enligt 36 kap. 25 § första stycket rättegångsbalken har den som kallats till vittne rätt att få ersättning i förskott för kostnader till resa och uppehälle. Vidare framgår att förskott skall betalas av den som skall utge ersättning till vittnet - i detta fall N.S. - och att förskottets storlek bestäms av rätten. - - -
Regeringen har enligt tredje stycket samma paragraf bemyndigats att meddela närmare bestämmelser om förskott. Dessa bestämmelser finns, såvitt nu är i fråga, i kungörelsen (1973:261) om utbetalning av vissa ersättningar i mål eller ärende vid domstol, m.m. I denna kungörelse (3, 4 §§) anges bl.a. följande. Vittnes framställning om förskott skall göras hos den part som skall betala ersättningen. Om enighet därvid inte kan nås om vad som bör utgå i förskott, kan detta anmälas till domstolen. Domstolen skall då fastställa vad som skall utgå i förskott och samtidigt förelägga parten att utbetala detta belopp inom viss tid samt att till domstolen inkomma med bevis därom. Domstolen skall i en kallelse erinra om rätten till förskott på ersättning för inställelsen med angivande av de grunder efter vilka förskottet skall beräknas och vad den kallade skall iaktta, om han vill erhålla förskott.
Ett vittne som inte har kunnat få ut begärt förskott av en part bör i allmänhet anses ha giltig ursäkt för att inte inställa sig vid rätten, och någon påföljd för vittnet kan då inte inträda (se t.ex. NJA II 1943 s. 490). Den som inte har använt föreliggande möjligheter att få förskott bör däremot inte få åberopa ekonomisk oförmåga som laga förfall (Gärde, Nya rättegångsbalken, 1949, s. 442). I förevarande fall har visserligen T.L. krävt förskott även för förlorad arbetsinkomst, vilket han inte har rätt att få förskott för. Han har inte uttryckligen begärt att rätten skall förelägga N.S. att utge förskottsbetalning. Med hänsyn till bristen på upplysningar i kallelsen beträffande grunderna för beräkning av förskott och om möjligheten att vända sig till rätten vid oenighet angående förskottet har emellertid T.L. gjort vad som kunde krävas av honom för att utverka en förskottsbetalning. Han har enligt egen uppgift, vilken hovrätten inte har anledning att betvivla, inte fått betalt. T.L. har således haft giltig ursäkt för att inte inställa sig till huvudförhandlingen.