RH 1997:3
Ett par makar har inför förestående äktenskapsskillnad slutit avtal om bodelning. Avtalet har - eftersom det inte blivit bekräftat sedan det dömts till äktenskapsskillnad genom lagakraftägande dom eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts - inte ansetts utgöra hinder mot att bodelningsförrättare förordnas.
Makarna S.A. och M.A. träffade den 24 augusti 1991 inför förestående ansökan om äktenskapsskillnad ett avtal om bodelning. Nacka tingsrätt dömde den 19 september 1991 till äktenskapsskillnad mellan makarna. M.A. ansökte den 11 maj 1995 hos tingsrätten att bodelningsförrättare skulle förordnas. S.A. yrkade att ansökningen skulle lämnas utan bifall. Som grund för yrkandet anförde S.A. att bodelning redan skett eftersom det mellan honom och M.A. den 24 augusti 1991 träffade avtalet var att betrakta som ett giltigt bodelningsavtal.
Nacka tingsrätt (1995-09-01, tingsfiskalen Ulrika Bentelius Egelrud samt nämndemännen Gunnel Blomberg, Anna-Maria Hylander och Britt-Marie Lidholm) biföll ansökningen och förordnade advokaten T.J. att vara bodelningsförrättare samt anförde:
Det är ostridigt att parterna den 24 augusti 1991 undertecknade ett avtal benämnt "Bodelning" och att tingsrätten därefter - den 19 september 1991 - dömde till äktenskapsskillnad mellan parterna. Det har inte påståtts att avtalet bekräftats efter att parternas äktenskap har upplösts. Parterna är nu oense om huruvida avtalet är att betrakta som en slutgiltig bodelning.
Med hänsyn till det nu anförda finner tingsrätten att avtalet av den 24 augusti 1991 inte är att betrakta som en slutgiltig bodelning. Vid detta förhållande finns det i detta ärende inget hinder mot att förordna en bodelningsförrättare.
S.A. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle lämna M.A:s yrkande om förordnande av bodelningsförrättare utan bifall. Han anförde till stöd för sin talan i huvudsak följande: Det bodelningsavtal som undertecknats av parterna den 24 augusti 1991 är att betrakta som en slutgiltig bodelning, då alla tillgångar och skulder redan har fördelats med anledning av detta avtal. I annat fall skall avtalet betraktas som ett föravtal, som bekräftats formellt av parterna genom den skriftväxling som ägt rum dem emellan efter domen på äktenskapsskillnad. Skulle hovrätten inte finna att bodelningsavtalet har bekräftats formellt, skall i vart fall föravtalet gälla som bodelning med hänsyn till att det uppfyller kraven för en fullständig fördelning av alla tillgångar och skulder.
M.A. bestred ändring och anförde i huvudsak följande: Bodelning har inte skett genom det aktuella avtalet, då avtalet tillkommit innan ansökan om äktenskapsskillnad anhängiggjordes och innan dom på äktenskapsskillnad meddelades. Avtalet utgör inte heller något föravtal i sig och för det fall hovrätten skulle betrakta det som ett föravtal har det i vart fall inte bekräftats av parterna efter domen på äktenskapsskillnad. Då parterna inte kan enas om bodelningen skall därför bodelningsförrättare förordnas.
Svea hovrätt (1996-08-30, hovrättsråden Anders Holmstrand och Rolf Dahlgren, referent, samt tf. hovrättsassessorn Ingela Ohlén) lämnade överklagandet utan bifall och anförde:
Det avtal som undertecknats av parterna den 24 augusti 1991 kan - med hänsyn till att avtalet träffats före såväl ansökan om som dom på äktenskapsskillnad - inte betraktas som en slutlig bodelning.
Däremot uppfyller avtalet de krav som ställs på ett föravtal (jfr 9 kap. 13 § äktenskapsbalken). För att ett föravtal skall kunna få karaktär av bodelning måste makarna bekräfta föravtalet när det inte längre finns något hinder mot att förrätta bodelning, d.v.s. sedan det dömts till äktenskapsskillnad genom en lagakraftvunnen dom eller sedan talan om äktenskapsskillnad väckts.
Den skriftväxling som S.A. åberopat till stöd för att parterna skulle ha bekräftat ifrågavarande avtal är enligt hovrättens mening alltför vag för att kunna gälla som bekräftelse av det ingångna avtalet. Med anledning härav finner hovrätten att slutlig bodelning inte har ägt rum mellan parterna. Då S.A. och M.A. uppenbarligen inte kan enas om en bodelning, finns det således inget hinder mot att förordna en bodelningsförrättare. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.