RH 1997:48
Riksdagsledamot har dömts för två fall av grovt bedrägeri till villkorlig dom och böter. Hovrätten har med stöd av 4 kap. 7 § tredje stycket regeringsformen förordnat att han skall skiljas från uppdraget som riksdagsledamot.
Regionåklagaren i Vänersborg yrkade ansvar å S.B. - ställföreträdare för Dalslänningen AB och riksdagsledamot - för grovt bedrägeri med följande påstående.
1. S.B. har genom att lämna vilseledande uppgifter om de investeringskostnader Dalslänningen AB dittills haft förmått Presstödsnämnden att den 4 juni 1991 till bolaget betala ut 199 184 kr mer än vad bolaget varit berättigat till, vilket inneburit vinning för bolaget och skada för nämnden. - Brottet skall bedömas som grovt dels då gärningen avser ett betydande värde, dels då S.B. begagnat sig av vilseledande handlingar.
2. S.B. har genom att lämna vilseledande uppgifter om de investeringskostnader Dalslänningen AB dittills haft förmått Presstödsnämnden att den 16 augusti 1991 till bolaget betala ut 375 000 kr mer än vad bolaget varit berättigat till, vilket inneburit vinning för bolaget och skada för nämnden. - Brottet skall bedömas som grovt dels då gärningen avser ett betydande värde, dels då S.B. begagnat sig av vilseledande handlingar.
S.B. förnekade gärningarna.
Vid tingsrätten förebragtes omfattande skriftlig och muntlig utredning.
Vänersborgs tingsrätt (1995-11-23, rådmannen Jan-G Forsblad samt nämndemännen Dick Magnusson, Rolf Johansson och Egon Skoglund) fann åtalet styrkt och dömde S.B. för grovt bedrägeri till villkorlig dom och sextio dagsböter å fyrahundrafemtio kr.
S.B. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla åtalet.
Åklagaren överklagade domen med yrkande att påföljden skulle bestämmas till fängelse.
Hovrätten för Västra Sverige (1996-05-24, hovrättslagmannen Gunnel Wennberg, hovrättsrådet Bertil Josefson, referent, hovrättsassessorn Per-Anders Svensson samt nämndemännen Anita Bager-Johansson och Bertil Hägerström) ändrade endast på så sätt tingsrättens domslut att dagsbotens storlek bestämdes till trehundra kr. Vidare förordnade hovrätten med stöd av 4 kap. 7 § 3 st. regeringsformen att S.B. skulle skiljas från sitt uppdrag som riksdagsledamot.
Hovrätten fann utrett att S.B. genom att lämna vilseledande uppgifter förmått Presstödsnämnden att i presstöd betala ut 191 683 kr respektive 285 000 kr mer än vad bolaget varit berättigat till och att han därigenom gjort sig skyldig till grovt bedrägeri i två fall.
Såvitt avser påföljden anförde hovrätten:
S.B. förekommer inte tidigare i kriminalregistret. Hovrätten godtar tingsrättens bedömning att varken brottslighetens art eller straffvärdet är så högt att det är ofrånkomligt med fängelse som påföljd. Inte heller i övrigt har det framkommit några omständigheter som talar för fängelse. S.B. lever under ordnade förhållanden och det saknas anledning att befara att han kommer att göra sig skyldig till fortsatt brottslighet.
S.B. är för närvarande ledamot av Sveriges Riksdag. Åklagaren har under målets handläggning i hovrätten med hänvisning till 4 kap. 7 § regeringsformen anfört att S.B. bör skiljas från sitt uppdrag som riksdagsledamot. S.B. har förklarat att han inte har någon erinran mot att hovrätten tar upp denna fråga till prövning.
Enligt 4 kap. 7 § tredje stycket regeringsformen får en riksdagsledamot av domstol skiljas från sitt uppdrag om han genom brott har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. Det anses att en domstol skall pröva en fråga om entledigande ex officio, dvs. utan att part framställt yrkande därom.
Tingsrätten har, såvitt framgår av domen, inte prövat frågan om S.B:s entledigande och tingsrätten har därigenom förfarit felaktigt. S.B. har inte haft någon erinran mot att hovrätten som första instans prövar frågan och hovrätten finner att felet kan avhjälpas i hovrätten utan väsentlig olägenhet. Tingsrättens dom har överklagats även av åklagaren med yrkande om strängare straff. Inte heller förbudet mot reformatio in pejus utgör därför hinder mot att hovrätten tar upp frågan om ledamotskapets upphörande till prövning.
För att S.B. skall kunna skiljas från sitt uppdrag som riksdagsledamot krävs enligt 20 kap. 4 § brottsbalken att maximistraffet för brottet är fängelse i två år eller däröver. Genom att S.B. i målet befunnits skyldig till två fall av grovt bedrägeri är hans brottslighet så allvarlig som nu sagts. För entledigande krävs vidare enligt samma lagrum att han genom brottet har visat sig uppenbarligen olämplig för uppdraget. På personer som genom val utses till att representera medborgarna måste höga krav kunna ställas. Mot bakgrund av att S.B. döms för allvarlig brottslighet samt att han lämnat uppgifter i målet, som på flera punkter befunnits inte vara trovärdiga, är det uppenbart att han inte längre är lämplig att vara ledamot av Sveriges Riksdag. Han skall därför skiljas från detta uppdrag.
Vid ovan angivna förhållanden finner hovrätten i likhet med tingsrätten att det finns förutsättningar att döma S.B. till villkorlig dom. Den villkorliga domen skall förenas med böter. Även med beaktande av att S.B. genom domen förlorar sitt uppdrag som riksdagsledamot bör antalet dagsböter bestämmas som tingsrätten gjort. Med hänsyn till hans nuvarande inkomstförhållanden bör dagsbotens storlek dock jämkas.